IKEA-frossa

When, when will I ever learn! Det blir alltid likadant. Vi har en längre tid varit medvetna om att vi inte kommer undan. Vi måste ner till IKEA i Karlstad. Anledningen är att vi behöver en Billy-bokhylla till och dessa förträffliga möbler tillhandahålls endast på IKEA. Dessutom tänkte jag köpa billiga ljus och servetter. Man sparar massor på IKEAs storförpackningar. Glada i hågen anträdde maken, dottern och jag vår resa till den stora staden. Eftersom regnet hängde i luften och ibland även föll ut i ymniga droppar, så tyckte vi att det var en utmärkt dag att shoppa på IKEA. Enda felet var att det tyckte majoriteten av Värmlands befolkning också. I bilen hade vi kommit på att vi skulle titta på kontorsmöbler när vi ändå var där. Makens arbetsrum är i behov av en total make over. Dottern har arbetat nästan 1 år på IKEA i Kållered, Göteborg, som köksplanerare och självklart visste hon exakt hur det nya rummet skulle se ut. På min lista som dittills hade varit föredömligt kort – Billybokhylla, ljus, servetter – fick jag tillfoga skrivbord, hurtsar och kontorsstol. Den gamla stolen har gått sönder i ryggen. Kan vara kul med en snygg och fräsch om nu övriga rummet ska målas och fixas. När jag ändå var igång skrev jag dit ny bäddmadrass åt dottern. Samt några örngott och två lakansset. Sedan fick det räcka. Vi fördes i sakta mak genom varuhuset tillsammans med en massa andra människor som bara skulle köpa en storpack ljus och dito servetter. Varför inser vi inte att vi är manipulerade? Varukorgarna är kolossala. De är ju för sjutton avsedda att rymma ett helt kök! Förvisso i platta paket, men ändå. Under det långsamma framåtskridandet i folkströmmen plockar man åt sig sådana där käcka saker som man kommer på att man absolut bör komplettera hemmet med: ett nytt durkslag, en citronpress, tripptrapptrull burkar för kaffe och te, en förpackning trägalgar o.s.v. Men när dottern kom med Äppelklyftaren Charm sa jag blankt nej. Man måste kunna stå emot alla kommersiella lockelser. Den fick hon köpa själv, för 19 kr. Maken svimmade inte när vi skulle betala – han tog det som en man - men han såg sammanbiten ut. Det var några tusenlappar som flaxade iväg. Och jag som bara skulle ha ljus och servetter.

Kommentarer

Veronica sa…
Jag bara ler och känner väl igen mig... :)

Populära inlägg