Ett tacksamt jobb

På studsmattan ute i trädgården leker mina söner. Jag hör dem genom fönstret. – Du kan inte göra så, säger treåringen. – Det kan jag visst det, säger sjuåringen. Jag är gamle vise Väinemöinen. – Och jag är Lemminkäinen, säger treåringen och hugger fruktlöst med svärdet av liggunderlagsmaterial. Sjuåringen har tröttnat, hoppar ner från studsmattan och springer in i huset. – Vänta, gamle vise Väinemöinen. Ropas om och om igen från den kvarlämnade. Gamle vise Väinemöinen, vänta på mig! De är uppfyllda av föreställningen Kalevala. Jag kan undra vad de har för bild av sin pappas arbete. En publik på 450 personer som står upp och applåderar deras pappa på hans jobb. Vad tänker de om det? Förmodligen ingenting. Inga konstigheter. De har inget att jämföra med. Så är det nog på alla arbetsplatser. Man går till jobbet, slåss med svärd till hög musik, dansar och pratar lite. Folk applåderar, man får blommor, sminkar av och går hem. Inget konstigt! Treåringen har sett hela föreställningen nu. Du är den bästa hjälten pappa! Sa han efteråt. Vilket fadershjärta smälter inte då? En akt per dag fick det bli. En och en halv timme går bra men tre timmar blir för länge att sitta tyst. Nu vill han till teatern hela tiden. Vissa partier skrämde honom men vi hade pratat om det innan. ”Det är en saga, precis som när vi läser”, sa vi. Det gick bra. Vi försöker undvika att säga ”det är bara en saga”. Det där ordet ”bara” förstör så mycket. Förminskar. Talar om att det inte är någonting att bry sig om. ”Det är bara på låtsas”, ”det är bara fantasi”. Det är väl inte så bara! Det är väl fantastiskt att vi kan föreställa oss saker. Utan vår föreställningsförmåga kunde vi människor inte skapa någonting. Dessutom är det vår familjs försörjning. Så det är allt annat än ”bara”. Det är ett tacksamt jobb man har. Jakob Htz H.

Kommentarer

Björn sa…
Haha, underbart inlägg!
Känns som att barnen lite grann får dig att inse vilket bra jobb du har också! :)

Populära inlägg