Natt på Nytomta

Jag hade rätt! Teknikerna i Sunne tvingade snabbt igenom en förlikning med datorn och den släppte ut mitt inlägg. Dubbelt jippie! Här kommer det, frisläppt och lyckligt: Dimman ligger som grå bomull mellan kullarna och över sjön nedanför vårt hus. Det är ofta dimma här. En hemlig slöja dragen genom landskapet. Mytisk. Vemodig. Sagolik. Gräset är blött under stövlarna där jag vankar av och an, undersökande och värderande. Ängarnas gräs är högt. För högt. Skulle slagit innan regnen. Nu ligger det ner och blir svårare att slå. När det blir torrt får jag ta det där. Får! Vi borde definitivt ha får. De är härliga genomekologiska självgående gräsklippare. Måste läsa på mer bara. Inga luddiga mysbräkande gräsätare ännu. Kanske nästa vår. Om vi får tid. Det är då, om våren teatern går för högtryck. Med runt 60 anställda som kämpar mot ett enda gemensamt mål. Premiär! Den har vi haft nu. Skönt! Skönt att det säljer på med biljetter. Att publiken kommer tillbaka år efter år. Jag är så obeskrivligt stolt över att vi har fått bussarna att vända och åka från staden och ut på landet för att se på kvalitetsteater. Min röda traktor står i ladan och vilar sig. Det är en pigg och rask 60 -plussare men den är inte ute så mycket om sommaren. Framför allt äter den inte gräs. Slåtteraggregatet gick sönder redan förra året. Lagade aggregatet då, men tror jag kan ha använt fel slags trä. Förmodligen skulle det bli effektivare att ersätta den trasiga trästaven med en i metall. Men det blir inte alls lika snyggt och dessutom skulle säkert någon annan vital del gå sönder istället. Vad är oklart. Det här är inte mitt specialområde. Måste läsa på mer. Det är så tyst. Barnen sover. I morgon är det spelledigt. Det är ok. Jag kan få vara trött, i morgon ska jag ut på Fryken. Jakob Hultcrantz Hansson