Ursprung

Jag har ganska lätt att säga vart jag kommer ifrån och det gäller även min fru. Vi är födda och uppväxta i samma hus (fast i olika världsdelar och under ganska olika omständigheter), våra barn har lyckats med att få tre olika nationaliteter (med samma föräldrar!). Antal hus de har bott i och olika dagis de har gått på törs jag inte ens börja räkna på. Den äldsta är född i Sverige, nummer två i Chile och den sista i Guatemala. Den lilla är för liten för att uttrycka sin uppfattning, nummer två har inte bestämt sig riktigt, men det verkar luta åt Chile. Den äldsta är enligt henne själv från Sverige, eller rättare sagt från Sunne. Eller som en svensk kompis på besök i Guatemala uttryckte det...” ...ni kommer inte från Sverige ni är ju från Värmland...” , visste inte riktigt hur jag skulle tolka det, men tog det som en komplimang. När jag tittar tillbaka på min uppväxt så var det för mig bra att kunna växa upp på en mindre ort och sedan bit för bit ta för mig av vad som fanns runt omkring. Eftersom jag har flyttat runt en hel del så har kompisar kommit och gått… och jag har utvecklat en talang - inflyttnings talangen. Jag skulle benämna att hela familjen som ”proffsinflyttare” – det vill säga nyanlända till ett land/stad så tar det inte särskilt lång tid innan familjen har byggt upp ett socialt umgänge. Detta till trots, eller kanske på grund av det, så är majoriteten av mina ”riktiga” kompisar mina barndomskompisar. Tyvärr så blir kontakten mer sporadisk med åren, men varje gång man träffas så känns det som om fortsätter där man slutade sist... kanske har man bytt jobb… ny bostad... eller så har det tillkommit ett nytt barn… men annars är allt som vanligt. Måste nog se till att barnen får fortsätta att tillbringa somrarna i Sunne och/eller i Chile så att de får bygga upp sitt eget kompisgäng... så att inte kommer att lida av - Vem är jag och Vart kommer jag ifrån - syndromet när de blir större. /Olov