En ny författargeneration i Fryksdalen

I går träffade jag Ilona. Hon går tredje året på Broby Grafiskas mediaprogram. Jag är handledare för henne när det gäller hennes specialarbete. För dem som är lite äldre respektive lite yngre, kan jag berätta att sedan några år tillbaka måste alla elever som tar studenten ha gjort ett specialarbete. Det ska lämnas in i slutet av vårterminen och bedömas av någon ansvarig lärare. Ilona har valt att göra en bok. Det är där som jag kommer in i bilden. Eftersom hon bara har 90 minuter per vecka till förfogande för specialarbetet, och det är massor att läsa i andra ämnen, så började vi med att diskutera upplägget. Att skriva en bok på 8 månader, med bara 90 minuter i veckan till sitt förfogande, är omöjligt. Själv tar jag 6-7 månader på mig för att skriva klart förstamanus till en bok. Då har jag inte räknat in tidsåtgången för allt researcharbete som alltid föregår starten av en ny roman. Då har jag arbetat dagligen – och jag menar dagligen! – minst 4 timmar per dag framför datorn.

När förstamanuset är färdigt vidtar redigeringsarbetet. Numera tar det cirka 3 månader. De första böckerna tog ännu längre tid. När jag själv anser att jag inte når längre med texten, skickar jag den till förlaget och en redaktör. Det är lika märkligt varje gång, hur många felaktigheter de hittar! Saken är den att man till slut blir helt blind för sin egen text. Man ser inte felen. Redaktören är alltså en väldigt viktig person i redigeringsprocessen.

Totalt tar det alltså ca 9 månader innan min text är tryckfärdig och kan kallas för en bok. Min första bok tog 14 månader …

Med ovanstående fakta som grund, beslöt vi att Ilona ska göra en antologi, d.v.s. en samling av kortare berättelser och noveller. Det är det enda hon kommer att hinna. Oftast är det kortare textformatet enklare att arbeta med, när man är i början av en skrivarkarriär. Det är viktigare att skriva kort men bra, än långt och dåligt. Låter löjligt självklart men svårare än så är det inte.

Kommer Ilona att kunna bli författare i framtiden? Absolut! Men det kräver faktiskt en del utbildning. Författande är ett hantverk. Det är något som måste tränas för att vidmakthållas. En författares främsta verktyg är SPRÅKET. Det verktyget måste hållas skärpt och rent. Det vet alla hantverkare att slarvar man med verktygen, blir de snabbt förslöande och obrukbara. En blivande författare måste alltså jobba med det svenska språket. Läsa svenska, läsa svensk litteratur, utbilda sig i skrivande och liknande.

Jag håller tummarna för Ilona och alla andra ungdomar som vill satsa på en framtid som ordbrukare.

Kommentarer

Jennie sa…
Hej! Jag har också bokskrivande som specialarbete, började med planeringen på sommarlovet, började skriva i september, och nu är jag klar. Ska få den i bokform från vulkan.se, och jag hann faktiskt få ihop 140 sidor. Så man hinner, om man är effektiv och planerar bra, och verkligen tvingar sig att skriva. Faktiskt.

Min bok blev inget mästerverk, varken enligt mig eller min handledare, men hur många förstaromaner blir det?

För mig är det verkligen inte språket som är svårt. Utbildning skulle vara onödigt inom det området. För mig är det min fantasi som är problemet, det är inte det att jag inget kommer på att skriva, utan jag kommer på för mycket, märkliga saker, utsvävningar. Fantasy skulle nog passa mig...
Finns det några utbildningar i att bli bättre på själva handlingen får du eller någon annan väldigt gärna säga till!

Tack för mig. :)

//Jennie
(jenja_92@hotmail.com)

Populära inlägg