Spökjakt
Jag har lovat att bidra med en novell till ”All världens barn” 2010. Den brukar ni väl köpa? Författare skänker en novell till antologin som sedan säljs till företag som ger bort boken som julklapp till anställda och kunder. Den säljs också i bokhandeln. Informationsförlaget, som ser till att det blir en bok, tar bara ut exakt vad löner, distribution och tryckkostnader går på. All vinst går oavkortat till All världens barn, som består av organisationer som UNICEF, Rädda Barnen, WHO. Genom de tre åren som antologin har funnits så har det resulterat i 60 miljoner kronor! Finalen på försäljningen är en stor gala som sänds i TV.
Det är andra gången som jag är med. Förra gången var det en antologi med kriminalhistorier. Den här gången vill de blanda författare inom olika genrer, för att få olika typer av berättelser. Mig har de bett om en kriminalhistoria eller spökberättelse. Jag har valt spökgenren. Den har jag tidigare erfarenheter av, eftersom jag faktiskt har gett ut en liten samling med spökhistorier i en bok som hette ”Kvinnan i hissen”. Den här gången känner jag att det vore kul att skriva en historia med viss verklighetsförankring och gärna från Fryksdalen. Speciellt som jag av en tillfällighet har ramlat på en historia med ett bevisat spöke. Det har nämligen fastnat på flera foton! Jag har kopior av fotona i min ägo. Man ser tydligt en figur som sitter i ett fönster och tittar ut. Den ser ut att bestå av förtätad rök. Och korten är tagna i fullt dagsljus, under senvåren 2009.
Med gott mod kontaktade jag de senaste ägarna till huset, som har bott där i 22 år. De borde ju ha hårresande historier att berätta! Men nej, de hade aldrig upplevt något övernaturligt i huset. Inte ens i det aktuella rummet. Den äldre damen fnös och tyckte det var olustigt. Hennes teori är att det rör sig om speglingar i fönsterglaset.
Utan att låta mig nedslås ringde jag till två äldre män som båda bott i närheten av huset sedan de var barn. Ingen av dem hade någonsin hört några rykten om spökerier i det aktuella huset. Ingen som de kände till hade dött i huset. Vilket i sig är anmärkningsvärt, eftersom det är byggt i början av 1900-talet. Slutsatsen verkar bli att det är ett ovanligt stillsamt och spökfritt hus. Troligen har damen som bott i huset i över 20 år rätt: det är en spegling i fönsterglaset. Fast det ser inte så ut …
Vilket inte var vad jag ville höra. Det får bli som vanligt: jag får hitta på egna spöken. Det har jag ju gjort tidigare genom åren.
Det är andra gången som jag är med. Förra gången var det en antologi med kriminalhistorier. Den här gången vill de blanda författare inom olika genrer, för att få olika typer av berättelser. Mig har de bett om en kriminalhistoria eller spökberättelse. Jag har valt spökgenren. Den har jag tidigare erfarenheter av, eftersom jag faktiskt har gett ut en liten samling med spökhistorier i en bok som hette ”Kvinnan i hissen”. Den här gången känner jag att det vore kul att skriva en historia med viss verklighetsförankring och gärna från Fryksdalen. Speciellt som jag av en tillfällighet har ramlat på en historia med ett bevisat spöke. Det har nämligen fastnat på flera foton! Jag har kopior av fotona i min ägo. Man ser tydligt en figur som sitter i ett fönster och tittar ut. Den ser ut att bestå av förtätad rök. Och korten är tagna i fullt dagsljus, under senvåren 2009.
Med gott mod kontaktade jag de senaste ägarna till huset, som har bott där i 22 år. De borde ju ha hårresande historier att berätta! Men nej, de hade aldrig upplevt något övernaturligt i huset. Inte ens i det aktuella rummet. Den äldre damen fnös och tyckte det var olustigt. Hennes teori är att det rör sig om speglingar i fönsterglaset.
Utan att låta mig nedslås ringde jag till två äldre män som båda bott i närheten av huset sedan de var barn. Ingen av dem hade någonsin hört några rykten om spökerier i det aktuella huset. Ingen som de kände till hade dött i huset. Vilket i sig är anmärkningsvärt, eftersom det är byggt i början av 1900-talet. Slutsatsen verkar bli att det är ett ovanligt stillsamt och spökfritt hus. Troligen har damen som bott i huset i över 20 år rätt: det är en spegling i fönsterglaset. Fast det ser inte så ut …
Vilket inte var vad jag ville höra. Det får bli som vanligt: jag får hitta på egna spöken. Det har jag ju gjort tidigare genom åren.
Kommentarer