fredag 31 juli 2009

Klimatsmart i rötmånaden

Rötmånaden började den 23 juli och varar till den 23 augusti.
Mjölken surnar lättare och brödet möglar i förtid på grund av högre luftfuktighet som bakterierna älskar att frodas i.

Ja, nu blir vi ännu mera ivriga att slänga mat. Jösses vad det slängs mat i våra hushåll!!
Undersökningar som gjorts av Konsumentföreningen Stockholm visade att av allt vi slänger av mat går mer än hälften fortfarande att äta.

72 hushåll i villa och radhusområdet Bromma analyserades på uppdrag av Konsumentföreningen Stockholm under en vecka förra året. Slutsatsen blev att hushållen i genomsnitt slängde 5,6 kg mat på en vecka och att mer än hälften av detta, 57 % slängts i onödan och hade gått bra att äta. De uppmanar oss att våga lita mer på vårt lukt- och smaksinne.

Många har slutat att lita till sina naturliga instinkter som just lukt och smaksinnet.
Fler attitydundersökningar har gjorts av en internetpanel som ingår i YouGov, visar att vi slänger mat eftersom den glöms bort i kylskåpet, har ett bäst-före-datum, det blev över efter måltiden och har mist sin kvalitet.

Se ”Rapport från en slaskhink” från mars 2009 - Konsumentföreningen Stockholm om analys, attitydundersökning och slutsats om vad och varför vi slänger så mycket mat:
http://www.konsumentforeningenstockholm.se/templates/page____3579.aspx

Vad skulle hända om vi människor återgick till att lita mer på våra smaklökar, på vårt luktsinne, vår känsla och våra ögon?
Vad skulle ske med vår livsmedelsindustri om vi slutade konsumera så mycket mat?

Har läst ”Den hemlige kocken” http://www.hemligekocken.se/ och http://www.aktavara.org/
av Mats-Eric Nilsson som skriver om det okända fusket på våra tallrikar. Han skriver i sin bok om hur vi som konsumenter shoppar dyra olivoljor och planerar noga våra festmåltider, men till vardags sätter i oss mängder av tillsatser och substitut. En del av den fejkade maten är klart ohälsosam.

I boken beskriver han till exempel om hur våra smaklökar sen lång tid blivit så vana smakförstärkare så vi inte kan känna skillnad på naturligt och artificiellt.
Som exempel kan nämnas hur äkta vanilj ersätts med vaniljarom som utvinns från rötad gran.

En glasstillverkare har berättat om att det inte bara handlar om kostnad för tillverkaren utan att konsumenten är så smakskadad att man måste tillsätta konstgjorda ämnen för att vi inte längre kan uppskatta det naturliga. Sorgligt!

Nu har jag bestämt mig för att bli ännu mer medveten om hur jag/vi i vårt hushåll slänger mat och hur mycket jag handlar som egentligen inte behövs!
Hänger du på??

Undrar hur mycket tjänlig mat som slängs ute i våra stugor, butiker, skolor, dagis, hotell och andra kylskåp i vår kommun…

Nu ska jag ut i trädgården och luckra lite ogräs bland de kära plantorna!

”Det jag fokuserar på växer! Vad väljer jag att fokusera på idag? I mina tankar och handlingar”

Sköt om dig!
Susanne

torsdag 30 juli 2009

Äkta varor

Äkta varor kan man kalla träd-
gårdens alla gåvor som man får om man odlar själv eller köper närodlat och ekologiskt.

I år gjorde vi som så många andra en satsning på att odla våra egna grönsaker ekologiskt för att dels få glädjen och möjligheten att äta goda näringsrika grönsaker direkt från jorden och samtidigt veta att maten är ren och superfärsk.

Vi är nybörjare, har väl provat lite förr om åren, men räknar oss verkligen som nybörjare i sammanhanget då det var länge sedan någon av oss odlade något.

Min käre har bökat i jorden hela våren och skapat fin jord och en odlingsplätt som i mitt tycke var nog så stort. Måttfullhet eller lagom är inget ord vi förstår alla gånger!
Det sattes och försåddes frö efter frö och jag undrade var vi skulle göra av alla frö som ju skulle bli till plantor så småningom.

Oj vad det växte och grodde i växthuset! Vi planterade ut och sådde: rädisor, purjo, broccoli, squash, salladslök, potatis, dill, persilja, sallad, rödbetor, morötter, kålrot, grönkål och blommor av flera slag.
Åkte sen till varmare breddgrader och lämnade allt till släkten i tre veckor.
Svärmor, svärfar och svägerskan har gjort en strålande insats med assistans av vädret, först sol och sedan en massa vatten på det! Lite väl mycket vatten har kommit ner, så det blir till att dränera till nästa år.

Vi var förstås spända på hur det skulle se ut efter tre veckor, skulle något överleva överhuvudtaget?? Fick ett sms dagarna innan hemfärd att både katten och grönsakerna mår bra och det kändes hoppfullt!

Vi kom hem till en strålande köksträdgård med stora plantor, fantastiska grönsaker och kryddväxter. Vilken lycka!! Fick tårar i ögonen när jag såg all grönska och enorma tillväxt. Visst är det fascinerande vad som kan komma ur ett litet frö… Allt finns där inne lagrat och redo att få utvecklas, fröet bara väntar på att få omsorg, rätt jordmån, vatten och ljus

Kålväxterna hade sniglarna dock börjat knapra på. Till nästa år blir det odlingstäcke på. Räddas det som räddas kan…Grönkålsstuvning är inte dumt.
Dillen, persiljan, squashen, romansalladen, rädisorna, potatisen är helt fantastisk.
Vilken smak! som barndomens grönsaker. Fulla av god näring, vitaminer, mineraler och livskraft kvar.

Lycka och livskvalitet för mig nu är att varje dag kunna gå ut och plocka grönsaker och kryddor helt färskt, direkt från vår egen jordplätt utanför dörren.
Ibland drömmer jag om att bli helt självförsörjande vad gäller mat. Det vore fantastiskt och ingen utopi, det är fullt möjligt om jag vill välja det. Det kräver dock en hel del tid och engagemang som jag just nu i livet väljer att rikta åt annat håll.
Kanske vi ändå skaffar några höns till våren och utökar odlingarna lite till …

Flera tips!
Lyssna på P1 torsdagar kl 10.03 ( repris kl. 00.03 och lördagar kl.16) serien ”Meny” om klimatsmart mat.
Läs mer om hur du kan bli en mer medveten konsument på immunologen, forskaren och författaren (till bland annat ”Den självläkande människan”) Sanna Edhins hemsida:
http://ehdin.com/?id=1189

Inte att förglömma!
Vi har tillgång till närproducerad mat hos våra lokala företag. För info se www.varmland.nu/FORETAG_LOKALT

Samt läs gärna om ett klimatmärkningsprojekt som ska hjälpa oss att välja klimatsmart mat i butiken kanske redan till hösten.
http://www.klimatmarkningen.se/


”Varje tanke jag tänker skapar min framtid!”

Ta hand om dig!/ Susanne

onsdag 29 juli 2009

Naturlig i naturen

Naturen gör sig inte till, den bara är sig själv utan masker och är totalt närvarande i nuet.
En maskros försöker inte likna eller sträva efter att bli till exempel en pion, den bara är maskros punkt slut och accepterar det fullt ut! Varför skulle den inte?

I naturen finns en naturlig balans och harmoni, fast vårt sinne kanske upplever det som total obalans när vi går i en orörd skog. Vår hjärna vill helst se och ordna upp bland sinnesintryck och laga struktur och ordning.

Parker kan hjärnan och sinnet ibland ”ta till sig” och acceptera lättare på grund av sin välordnade och tillrättalagda miljö.

Att släppa på” kontrollen” i sinnet och tillåta oss att bara vara i naturen som den är ,visar sig och upplevs vara oerhört läkande för kropp och själ. Att bara vara och att återhämtning är något vi kan lära och få av naturen genom att vistas där regelbundet utan hela vår arsenal av tekniska prylar vi kanske är vana vid att bära med oss. Utan att promenera eller jogga och samtidigt lyssna på favoritmusiken i örat eller prata bort nuet i en mobiltelefon. Inget fel med det, men upplevelsen och återhämtningen som naturen kan ge oss går antagligen oss förbi.
Naturen kräver inget större av oss utav uppmärksamhet, eller några stora sorteringar av snabba intryck som tv, radio, mobil, sms, trafik osv. gör.

Jag kan själv inte alla gånger gå in i naturen utan att medvetet tänka att jag ska ”tona in mig” och verkligen gå in i naturen och måste först medvetet ”skala av mig” och släppa andra intryck från vardagen för att verkligen uppleva och bli en del av naturen för att hitta den optimala återhämtningen (om just det är mitt syfte med naturvistelsen)

Ibland tar det lite tid, andra gånger är jag där på direkten. Allt beroende på vad som hänt tidigare och hur ”dagsformen” är i kropp och knopp. Naturen och trädgården blev min allra största läkande kraft när jag var sjukskriven kan jag se nu efteråt med facit i hand.

De flesta vet och har upplevt att naturen påverkar dem positivt och gott, inget nytt eller konstigt med det… Vi kan ta vara på den kunskapen och vetskapen än mera tror jag.
Hur kan vi ta vara på naturens återhämtande och läkande kraft än mera medvetet i vår kommun undrar jag? Både som privatpersoner, inom företag och kommun.

Idag finns flera forskningar som konkret kan visa att vi verkligen påverkas av naturen hälsomässigt, hur till exempel blodtryck sänks av vistelse i naturen och hur naturens och dess läkande kraft har använts med gott läkande resultat i stresshanteringssyfte, vid smärtlindring, krisbearbetning och vid mental återhämtning.

Skogen och dess natur finns för oss alldeles gratis och nära, mycket nära för oss som lever och bor i Sunne kommun. Sundsberget, Åmbergsskogen, Gyllebyberget, Gräsmarksskogarna, Gettjärnsklätten, Södra Viken, Östra och Västra Ämterviksskogarna, Lysvikskogarna, Gröna Dalen, Humletorp, Munkforshöjden med flera skogar i vår kommun. Vem är din favoritskog och ditt eget ”smultronställe”?

Hör du fågelsången? Lyssna till den lekfulla vinden som susar i träden… Känn den trygga doften av kåda och barr… Se all den lugnande gröna grönskan runt omkring dig… Andas djupt… andas in stora mängder syre i lungorna som andetagen efter ett renande regn och åskväder…
Vila… var stilla…helt stilla… djupare andetag… mera närvaro… skönt… att bara få vara… här… och… nu…i total närvaro.

Läs ”Du mår bra av naturen” och ladda gärna ner den berikande forskningsskriften”Naturen som kraftkälla” på naturvårdsverkets sida
http://www.naturvardsverket.se/sv/Att-vara-ute-i-naturen/valkommen-ut-i-naturen/du-mar-bra-av-naturen

Planerar att ta en längre tur till skogen under veckan för att leta blåbär, har hört att det är gott om dem i år.

”Jag är perfekt precis så som jag är!”

Sköt om dig! /Susanne

tisdag 28 juli 2009

Älskade träd

Hej,
Det blev inte så många kantareller, nog ändå till en smak av smörfrästa att njuta av.
Någon, vi kan kalla honom Herr Kantarell, hade hunnit före till skogen… Han gör det ibland och det är ok för det kommer flera härliga gula skogsdoftande. Hoppas han gläds och njuter av dem!
Visst är det fantastiskt vilken rikedom vi har i vårt land.

Allemansrätt, alla män och kvinnors rätt att vistas i naturen var som helst, i vilken skog som helst och ta del av naturens gåvor och rikedom. Naturen är för och till alla. Herr Kantarell får gärna ta del av vår underbara skog, vi är såå glada och tacksamma över att ha lite egen skog bakom vårt hus. Vilken rikedom att kunna gå ut, om vi så vill, i bara pyjamasen några få meter och direkt i härliga skogen.

Vi går då och då ”inspektionsrundor” och tittar på alla träd för att se hur de har det, som om de vore våra barn, och gläds åt att vi har dem i just vår skog! J Vi ska ta gott vara på dem så de får växa och bli riktigt gamla.

Vi ”samlar” på träd och har för avsikt att plantera något nytt i vår trädgård varje år. I år blev det bland annat ett päronträd.
Kanske vi inte får uppleva alla små träd vi planterar som stora och ståtliga, men våra barn och barnbarn kan få glädjas åt dem i framtiden förhoppningsvis.

Jag gillar verkligen träd, fascineras av dem, tycker de är vackra, kraftfulla och alla är unika, precis som oss människor. I grunden är alla lika men med olika uttryck, färg och form. Träd står med fötterna i djupt i jorden och strävar samtidigt utåt med sina grenar och uppåt med sin stam och krona… i balans mellan himmel och jord… Precis som vi människor faller de omkull om rötterna är för klena och står för grunt i jorden när blåsvädret kommer… Och det kommer… garanterat…

Att visualisera sig själv som ett stadigt träd kan hjälpa till att hitta mer balans
när obalansen är på väg eller är ett faktum. Kanske när vi befinner oss i hög stress och är ”uppe i huvudet” med för många tankar, inte är riktigt närvarande i nuet, all energi har hamnat uppe i ”kronan” . Vi faller lätt då all energi samlats i huvudet, vi blir som huvud-fotingar som små barn brukar teckna, och tappar kontakten med kroppen, speciellt benen och fötterna. Ja fötter (och händer) brukar bli kalla när vi är stressade och i obalans. Allt blod rusar till ”fly och fäkta muskler”, som gör oss beredda att kämpa eller springa från ”faran”.

För att få tillbaka kontakten med kroppen igen kan man med fördel ta ett varmt fotbad, en skön fotmassage/kroppsmassage, eller förstås vara fysiskt aktiv för att komma ner och fördela energin i ”rötterna” och ”stammen/grenarna” igen.

Vilket träd vore du om du skulle visualisera dig själv som träd? En sirlig björk? En robust ek? En rak och ståtlig fura?
Idag skulle jag vilja vara en hög björk som vajar mjukt i vinden och har god utsikt över ängarna med alla blommor , högt svajande och böljande rött gräs…

”Jag lyssnar på min kropps signaler”

Ta hand om dig!
Susanne

måndag 27 juli 2009

Regntunga skyar - sol i sinne och kropp

Regn, regn och åter regn! Visst kan man tröttna… Och det är precis vad många av oss gör... Blir trötta och nedstämda L…

Visste du att D-vitamin, som bildas framförallt av att vi vistas i solen och som vi får genom mat som fet fisk, ägg och vitaminberikad mjölk och svamp bland annat, är enligt forskare en vanlig brist hos oss nordbor. D-vitaminet har under senare år blivit forskares nya ”älskling”, enligt Expressens hälsasida: http://www.expressen.se/halsa/1.707114

Forskare anser att varannan svensk kan lida av D-vitaminbrist och att vitaminet är viktigt för att förebygga många sjukdomar. Nedstämdhet och trötthet är de tidiga symtomen.

Visst blir många tröttare av ständigt regn och längtar att på semestern få sköna dagar i solskenet. Det räcker med 15 minuter i solsken med bara armar, ben och ansikte för att få bilda tillräckligt med det viktiga D-vitaminet. Har man kläder på sig eller solskyddsfaktor behövs mer tid i solen.

Vi bör ha solskyddsfaktor på oss ute i solsken, då strålningen är oerhört stark och skadlig.
Solarium fungerar inte som en ersättare för solens strålar. Hur ska vi då bete oss?? Solen är skadlig men/och vi behöver D-vitaminet…

Vistas ute i alla fall 15-20 min i solen mitt på dagen för att ladda D-vitamin, det är allt som krävs för att få dagsdosen. Sommaren är en laddningsperiod för att lagra D-vitaminet i kroppen.
Under vintern lever vi på det förrådet. (Själv har jag laddat sol så det räcker för hela vintern antagligen då vi reste söder över till värmen i Turkiet nyligen) Men nu har solen gömt sig bak molnen och det krävs påfyllning!!

Öka på D-vitaminförrådet med att laga en extra god middag fulladdad med D-vitamin.
Middagsförslag:
Ägghalvor med löjrom, gräddfil och sallad till förrätt.
En ungsbakad lax eller varför inte använda grillen och linda in den i folie med äkta smör, salt peppar, färsk dill, och färsk potatis till. Mums!
Kroppen kommer att tacka dig och kanske jubla av D-vitaminkicken!

Läs mer om D-vitamin på http://www.halsosidorna.se/Dvitamin.htm

Medans vi väntar på solen, se en rolig film, eller läs en god bok, träffa goda vänner som du får energi av att umgås med. Ut i regnet och plaska som barnen! J, Leta kantareller…

Tänk positiva tankar!Tankar påverkar vårt humör i högsta grad. (Mer om tankars påverkan av hälsan en annan dag…) När solen väl kommer, strunta i alla måsten och borden, ge dig ut!!

Tips: följ vädret timme för timme där du bor på http://www.yr.no/
Nu ska jag ta på mig svampglasögonen och ge mig ut och leta kantareller(innehåller D-vitamin)

Every thought I think is creating my future!

/Susanne

fredag 24 juli 2009

Susanne Lefwerström - vår nästa bloggare

Hej
Jag räknar mig som infödd
”Sunning” då jag levt de flesta av mina 43 år i bygden.
Bor sen några år tillbaka i Ingmår med min käre norrman Thorbjörn, tonårsdotter och katten Gösta.

Växte upp mina första 8 år vid Klarälven i det lilla samhället Olsäter. Sommaren 1974 flyttade vi till Sunne och en liten två- rummare i Brårud, i väntan på större boende. En ny erfarenhet för en jänta från landet. Sunne kändes stort och lägenheten liten! Pappa Bror skogshuggaren hade fått jobb på Rottneros Bruk och mamma Majlis började jobba i köket på Hotell Nilsson, matmor som hon är.

Efter alla skolår i Sunne och vårdgymnasium i Torsby begav jag mig på en kort men intensiv avstickare till Göteborg. Vände hem igen till kära Fryksdalen där kärleken väntade på att jag skulle återvända.
Ur kärlekens frö har två fina döttrar blomstrat, varav den yngsta Rebecka fortfarande bor hemma (förhoppningsvis ett tag till), den förstfödda Sanna är 23 år! lever vuxenliv och bor i eget boende i Sunne.

Min förundran, fascination och nyfikenhet på människor och deras (samt förstås mitt eget) beteende, utveckling och mående har lett in mig på flera yrkesbanor med fokus på människor.
Jag gillar nya utmaningar och min ”hungriga” personlighet kräver förändring då och då, vilket har drivit mig till att ständigt vidareutbilda mig och få erfarenheter inom mitt intresseområde människan.

Vägen har gått från undersköterska/mental skötare till förskollärare, massageterapeut/avspänningspedagog och lärare, egen företagare inom massage, mental träning och personlig utveckling. Sedan två år tillbaka är mitt arbete på Hälsoterapeututbildningen, Yrkeshögskola Wermland med uppgifter som samordning, utbildningsutveckling och undervisning, vilket är ett oerhört stimulerande, utvecklande och spännande arbete.

Att se och guida människor till att växa och hitta sitt genuina jag, sin livskraft, unikhet/gåva och livskvalitet inspirerar mig mycket. Som terapeut och lärare har jag haft privilegiet att dela mångas liv och upplevelser på mycket nära håll. Både ljus och skuggsidor av livet som förstås berikat, berört och speglat mig och mitt eget liv.

Jag blir ständigt påmind om vilka faktorer som påverkar min och andras hälsa och vardag i livet och stimuleras varje dag till ett liv i ökad medvetenhet och livskvalitet.
Är tacksam för alla de dagar då jag får möta, ha givande dialog med nyfikna, vetgiriga och intresserade studerande. Att undervisa är det bästa sättet att lära sig själv!

Försöker leva efter ”filosofin” att varje möte med en medmänniska har något att lära mig om mig själv, eller ger mig en ledtråd till något jag behöver se eller förstå.
Inte alltid så kul kanske men oerhört givande och utvecklande, fastän egot ibland skriker som ett trotsigt barn och har svårt att acceptera den verklighet som visas fram.
Jag tror vi är här för att lära av, och spegla varandra, bli mer vaket närvarande och minnas vilka vi verkligen är.

Under dessa två veckors bloggande önskar jag förmedla mina och andras tankar om hälsa och välmående ur flera perspektiv. Min önskan är att vi tillsammans kan ta på oss starkare och klarare hälsoglasögon och bli våra egna hälsospanare, utövare och terapeuter i vardagen.

Kanske vi kan hjälpa och inspirera varandra att kropp & själ-berika vår vardag ytterligare och bli än mera medvetna om vilka val vi kan ta för att få ett ännu rikare, utvecklande, roligare och sundare liv tillsammans i Sunne!

“If you can’t change something, change the way you think about it!”


Ta hand om dig!
Susanne Lefwerström

Det tama och det vilda

Det är morgon. Solen skiner över sjön. Gästerna promenerar längs grusvägen. Njuter av lugnet. Det som man saknar och längtar till när man bor i staden. De semestrar. Det här är mitt hem.

I staden går människan som tamboskap. Insvepta i moderiktiga rockar, med blickarna i betongen och asfalten. Fångade i sina fållor. Bråttom, utan att veta varför, vallas man genom tunnlarna till och från sina arbeten. Dörrarna öppnas. Dörrarna stängs.

Första gången jag kom körande från staden genom Fryksdalen tyckte jag att det var storslaget vilt och vackert. Skogen och det öppna som paråker i landskapet. På ängarna gick boskapen, välmående bakom sina inhägnader. Fick mig att känna mig vild och fri och mänsklig.

Runt vårt hus har vi Fryksdalen i miniatyr. Nästan larvigt gulligt. Små kullriga raviner, mjuka fåror i naturen. Söta höjder med skogen i fonden. Bullerbyröda hus, till synes utkastade här och där i det badbollsglada gröna.

Nu ska jag gå ut och studsa studsmatta i solen! Med mina barn, med mina gäster. Vi ska hoppa okontrollerat och farligt! Slåss med svärd och brottas. Liv ska vara vilt! Det ska väl också kännas.
På återseende.

Jakob Htz H.

torsdag 23 juli 2009

Bubbelvatten

Klockan är snart 03.30. Ibland tar det tid att varva ned. I morgon får vi besök igen, kul. Det är oftast det. Vi tycker om att ha vänner som hälsar på. Förra sommaren blev det lite för mycket. När vi summerade de tre sommarmånaderna hade vi haft fritt från besök i sammanlagt sex dygn.

Nu har vi nya rutiner, en almanacka som vi går efter. En vecka besök, en vecka fritt. När det är ledigt kopplar jag bort. Underhåller rösten bara och kroppen. Stretching och cykel för att hålla igång alla småmuskler runt knäna. Har opererat båda meniskerna.

Mest gör jag annat. Hoppar studsmatta med ungarna, badar, åker båt. Inte en tanke på föreställningen förrän jag sitter i sminket igen. Där laddar jag. Två timmar innan. Kan inte äta innan föreställning, så det blir sena middagar efteråt i sommarnatten.

Bubblar i mitt vatten. Det är bra för rösten. Just nu är den risig. En förkylning som inte har släppt som retar stämbanden. Inte harkla! Svälj!

BerättarLadan är ett av Sveriges största och mest krävande teaterrum. En träkatedral, ett upp och ner vänt Wasaskepp. Varje år kommer en röstspecialist och hjälper oss med hörbarheten. Peter Teubner heter han och är fantastisk. Han håller en slags akustisk soundcheck för skådespelarna och kan genast efter en repetition tala om vad man ska göra för att förbättra hörbarheten. I vissa tonlägen studsar rösten bara runt i lokalen och slår ut sig själv. Det handlar oftast mer om ton än om volym.

Om du är hes någon gång och har en muntlig framställning att göra ska du få några råd. De här råden kommer inte från Peter utan från andra röstspecialister. Glömt vilka. Nu ger jag dem till dig:
Tag en petflaska (1,5 liter). Fyll den till två tredjedelar med vatten. Köp en lagom tjock och lagom lång slang (den ska räcka från munnen ner i vattnet). Bubbla i vattnet med en mjuk ton. Ja, just det, precis som du gjorde som liten med sugröret i saften på barnkalaset. Se bara till att det inte kommer tårta i flaskan. Alla typer av mjölkprodukter lägger sig nämligen som en hinna på stämbanden och det är inte vad vi behöver. Däremot lite olja. En nubbe olivolja extra virgin gör också gott. Saliv är bra smörjmedel. Bit dig hårt i tungspetsen, svälj. Första ljudet du gör efter natten; gny som en hundvalp. Harkla dig inte! Harkla dig aldrig. Svälj i stället.

Jakob Htz H

onsdag 22 juli 2009

Åsiktskrockar

Ibland undrar folk vem som har kommit på de olika lösningarna i föreställningarna. Det är nästan alltid svårt eller omöjligt att svara på. Teater är ett kollektivt arbete, alla jobbar mot samma mål. Man hjälps åt för att komma så långt som möjligt. Bygger vidare på varandras idéer.

Leif Stinnerbom och jag har arbetat ihop i elva år. Vi försöker hjälpa varandra. Han leder arbetet och står för den stora konstnärliga idén. Han har att samarbeta med hela den konstnärliga staben inte bara skådespelarna. Han kommer oftast med förslagen på vilken föreställning vi ska göra. Han frågar vad vi andra tycker och ber oss läsa någon pjäs eller bok för att komma med åsikter. Ibland kommer vi andra med förslag men oftast har han initiativet och brukar värva med oss i sina beslut.

Under repetitionsarbetet har han ansvaret för helheten. Han har också ett ansvar för att min karaktär och de andras faller inom ramen för hans idé. Jag har såklart också ett ansvar för min karaktär. Och genom den har jag också ett ansvar för helheten. Vi måste båda tjäna berättelsen. Utfundera författarens gåta.

Jag och Leif känner varandra väldigt väl och tycker väldigt lika om det mesta. Men i nästan varje produktion blir vi oense om något. Vi är båda envisa och verbala. Det kan bli stora och hetsiga diskussioner när åsikterna krockar. Lyckligtvis har vi alltid kunnat lösa oenigheterna. Ofta leder de till och med fram till en helt annan, ny konstnärlig lösning, som varken Leif eller jag hade tänkt på från början. En som är bättre och större än någon vi hade kunnat hitta var och en för sig. De gångerna är krockarna fruktbara. Andra gånger är vi fåniga och barnsliga tjurskallar och skrattar åt det när vi inser det.

Jakob Hultcrantz Hansson

tisdag 21 juli 2009

FAQ 2

Hur är det att spela kär på scenen?
Ha, ha, ha… Intressant! Alla komplexa stora känslolägen är intressanta att jobba med. Att spela kär kan vara omtumlande! För alla inblandade. Fråga min sambo. Det tog många år innan hon tyckte att det var ok. Som hon själv har uttryckt det till några tjejkompisar;
”vill ni veta hur man blir svartsjukeimmun? Skicka iväg partnern på turné, på schyssta hotell med någon snygg singeltjej 100 nätter om året. Helst ska han ha som jobb att pussa och älska tjejen ifråga. Det botar all form av svartsjuka. Garanterat. Annars överlever man inte.”

Man lånar av sig själv i det här yrket. Sätter ihop känslor och erfarenheter till en fiktiv sanning. Men den sanningen får man lämna där. På scenen. Och minnas att det är en fiktiv sanning som inte har något med ens privatperson att göra. Annars överlever man inte. I alla fall inte det privata förhållandet.
Visst händer det att människor träffas och blir tillsammans när de spelar mot varandra. Som till exempel två singlar som på vår egen teater möttes som de älskande Romeo & Julia 2004. De är fortfarande ett par.

Kan vem som helst bli skådespelare?
Vet inte. Nej, det tror jag inte. Främst för att det kräver ett val med uppoffringar som jag inte tror att alla är beredda att göra. Men om man är beredd att göra valet; underlättar det om man är empatisk och har god föreställningsförmåga. Om man dessutom kan koncentrera sig under press och är bra på att leka är man nästan hemma.

Vad gör ni på Västanå Teater på vintern?
Vi är åtta och en halv personer som arbetar på teatern året om. Av dessa är två skådespelare och en musiker. Oftast åker vi då på turné med en mindre föreställning. Ibland med bara två skådespelare och en musiker. Ibland med lite större föreställningar där vi tar in fler skådespelare/musiker.

Vi spelar runt om i Värmland och övriga Sverige. Men även i Norge, Danmark och Finland. På turné spelar vi oftast i vår ”Yurta”, ett tält med plats för cirka 100 personer. Det blir alltid nära och intimt i ”Yurtan”. Ett helt annat sätt att spela än på en stor scen som BerättarLadan. Vilket så klart är väldigt roligt, med den variationen som blir.

Jakob Hultcrantz Hansson

måndag 20 juli 2009

FAQ

När man har ett ovanligt arbete, får man ta emot ovanligt många, helt vanliga frågor. Ska försöka besvara de vanligaste, här på bloggen, under några dagar denna vecka. Det är kul att folk frågar och jag tycker att en ärlig fråga förtjänar ett ärligt svar. Om bloggläsaren skulle ha en fråga går det fint att ställa den i en kommentar.

Är det svårt att lära sig/minnas all text?
Det är olika för olika skådespelare hur man gör för att lära sig. En del hävdar också att det blir svårare med åldern. Själv pluggar jag inte texten för att lära mig den. Jag läser den och försöker förstå varför rollen säger som den säger. När jag tänker rätt tankar kommer rätt text att komma. Den ena tanken leder till den andra. Jag försöker inte minnas vad jag ska säga. Om jag till fullo har förstått vad rollen vill, finns det egentligen inte så mycket annat att säga än det som står i texten. Författarna har ofta tänkt ut den bästa formuleringen. Inlärningen av texten är inte svår. Yrkeskunskapen ligger i att göra texten levande.

Kan man leva på skådespeleri?
Man kan leva av de pengar man tjänar som skådespelare. När man har turen att få arbeta. Det är ett yrke med väldigt stor arbetslöshet och konkurrens. Det räcker inte med att göra bra ifrån sig. För att ha jobb ska man göra bra ifrån sig och ha tillfälligheterna på sin sida, gång på gång på gång.

Gäller det att ha vassa armbågar för att ta sig fram?
Nej, tvärtom! Det du ger är det du får, som i det mesta. De flesta skådespelare jag mött är oerhört generösa. Delar med sig av sina erfarenheter och med tips om jobb. Vi arbetar i en svår bransch med trångt ekonomiskt utrymme, där det gäller att hjälpa och stötta varandra.

Jakob Htz H

fredag 17 juli 2009

Mörker

Jag vet att det inte bara är jag. Jag ser samma misstag hos andra runt mig dagligen. Jag är inte ensam. När problemen blir för stora blundar vi. De riktiga problemen, de låtsas vi bara bort. Livet är, en blunda för alla problem lek, en hålla för öronen tävling, ett låtsasspel med livets tid, som om livet vore evigt och inte ändligt.

Vi vet att livet är ändligt, men vi lever som om den sanningen vore en lögn.
Ibland inser jag att det är nu jag lever. Stannar upp, njuter över hur fantastiskt rikt mitt liv är. Njuter över hur lyckligt lottad jag är, som bor där jag bor, och äger det jag äger. När jag till fullo inser hur bra jag faktiskt har det, kan jag inte låta bli att fråga mig om jag är värd det. Eller så får jag dåligt samvete, över hur dåligt människor i andra delar av världen har det. Anledningen till att jag har det så bra, är ju i slutändan att jag lever på deras bekostnad. Då håller jag för öronen en stund och blundar. Det brukar hjälpa!

För någon månad sedan såg jag ett program på tv om miljöförstöringen. Om de smältande världsisarna. Världsisarna: det ordet fanns inte i datorns ordlista så det blev understruket med rött. Nästa dator jag köper kommer nog ha med det ordet. Såg på tv:n att isarna smälter mycket fortare än vad forskarna tidigare trott.

Men jorden kommer att återhämta sig, även om mänskligheten sabbar den totalt. Jorden har en fantastisk förmåga att återhämta sig, sa tv:n. Den har varit med om mycket värre saker under sin historia. Även om vi högg ner all regnskog skulle den klara sig. Regnskogen skulle komma tillbaka, växa upp på nytt. Det skulle ta några miljoner år, inte mer. Evolutionen skulle se till att nya arter utvecklades och nytt liv skulle befolka jorden. Det är inte jorden som är hotad, det är mänskligheten! På något sätt kändes det tröstrikt. Vi… får ta mig fan skylla oss själva.

Det kändes ändå lite kallt och otäckt efter det där programmet om miljön. Lite fruset och kulet. Så jag höjde värmen, kröp in under täcket och somnade med lamporna tända och tv:n på.
Jakob Htz H.

torsdag 16 juli 2009

Skadorna

70 % av biljetterna till sommarens föreställning Kalevala är sålda. Om du har tänkt se föreställningen men inte bokat; Gör det nu! För nu börjar det bli trångt. Vi är beroende av våra intäkter. 70 % är en bra siffra, bara 4 % kvar till break-even. Hoppas bara att alla håller.

Det höga tempot i föreställningen sliter och drar i ensemblens kroppar. Knän som hoppar ur sin position, gamla skador som går upp, armar som gipsas, fötter som vrickas, stukas. Fallskador, vanliga skrapsår, blåmärken och slitna röster.

Extra svårt är det när det regnar. Då blir det kallt i BerättarLadan. Med kylan ökar risken för sträckningar. Man stelnar snabbt efter en sorti så det gäller att hålla kroppen igång även bakom scenen.

De flesta av oss täcker kroppens olika delar med vulkanskydd och handbollsskydd. Många skadade tejpar för att förstärka. Särskilt påfrestande scenlösningar får tillfälligt läggas om. Det måste ju hålla. Vi är beroende av det. Att ställa in en föreställning är en katastrof för teatern.

När det regnar blir det även problem för musikerna. Fukten och kylan gör att instrumenten inte håller stämningen. Det är väl ok med ett stränginstrument och fyra strängar, men i år har de sammanlagt 150 strängar att stämma. Stämapparaterna går varma mellan låtarna.. Taket på ladan håller det mesta av regnet borta men vid de kraftigaste skyfallen letar sig vattnet igenom på sina ställen. Efter ett av regnen kunde en av musikerna hälla vatten ur sin linebox.

Var tog ryssvärmen vägen? Skulle inte den komma hit? Det är påfrestande med hög värme också. Man svettas en del. Själv dricker jag fem liter vatten per föreställning de varma dagarna. Jag föredrar ändå värmen. Den är bättre för ensemblens slitna kroppar.
Jakob Htz H.

onsdag 15 juli 2009

Ett tacksamt jobb

På studsmattan ute i trädgården leker mina söner. Jag hör dem genom fönstret.
– Du kan inte göra så, säger treåringen.
– Det kan jag visst det, säger sjuåringen. Jag är gamle vise Väinemöinen.
Och jag är Lemminkäinen, säger treåringen och hugger fruktlöst med svärdet av liggunderlagsmaterial. Sjuåringen har tröttnat, hoppar ner från studsmattan och springer in i huset.
– Vänta, gamle vise Väinemöinen. Ropas om och om igen från den kvarlämnade. Gamle vise Väinemöinen, vänta på mig!

De är uppfyllda av föreställningen Kalevala. Jag kan undra vad de har för bild av sin pappas arbete. En publik på 450 personer som står upp och applåderar deras pappa på hans jobb. Vad tänker de om det? Förmodligen ingenting. Inga konstigheter. De har inget att jämföra med. Så är det nog på alla arbetsplatser. Man går till jobbet, slåss med svärd till hög musik, dansar och pratar lite. Folk applåderar, man får blommor, sminkar av och går hem. Inget konstigt!

Treåringen har sett hela föreställningen nu. Du är den bästa hjälten pappa! Sa han efteråt. Vilket fadershjärta smälter inte då? En akt per dag fick det bli. En och en halv timme går bra men tre timmar blir för länge att sitta tyst. Nu vill han till teatern hela tiden.

Vissa partier skrämde honom men vi hade pratat om det innan. ”Det är en saga, precis som när vi läser”, sa vi. Det gick bra. Vi försöker undvika att säga ”det är bara en saga”.

Det där ordet ”bara” förstör så mycket. Förminskar. Talar om att det inte är någonting att bry sig om. ”Det är bara på låtsas”, ”det är bara fantasi”. Det är väl inte så bara! Det är väl fantastiskt att vi kan föreställa oss saker. Utan vår föreställningsförmåga kunde vi människor inte skapa någonting. Dessutom är det vår familjs försörjning. Så det är allt annat än ”bara”.

Det är ett tacksamt jobb man har.
Jakob Htz H.

tisdag 14 juli 2009

Stolta Sunne!

Det är fantastiskt med Sunne och den stolthet som finns bland människorna här. Det finns en stolthet över det man gör i bygden, över landskapet, över det man har. Här får man vara det, stolt! Och man har all anledning att vara det. Men det är ingen obehaglig, bombastisk, slå sig för bröstet stolthet. Sunneborna är inga odrägliga skrytmånsar. Det finns en mjuk, varm och generös stolthet med ödmjuk klangbotten.

Man vill att det ska gå bra för folk. För andra. På riktigt! Man får ofta höra att ”det ordnar sig”. Den attityden föder framgång! Den attityden får folk att våga satsa. Den gör en modig. Modiga människor är generösa människor.

När jag går runt i Sunne möts jag av leenden och glittrande ögon. Det gör mig glad och fick fälla avgörandet när vi skulle välja var vi skulle bo.

Jakob Htz H.

måndag 13 juli 2009

Natt på Nytomta

Jag hade rätt! Teknikerna i Sunne tvingade snabbt igenom en förlikning med datorn och den släppte ut mitt inlägg. Dubbelt jippie! Här kommer det, frisläppt och lyckligt:

Dimman ligger som grå bomull mellan kullarna och över sjön nedanför vårt hus. Det är ofta dimma här. En hemlig slöja dragen genom landskapet. Mytisk. Vemodig. Sagolik. Gräset är blött under stövlarna där jag vankar av och an, undersökande och värderande. Ängarnas gräs är högt. För högt. Skulle slagit innan regnen. Nu ligger det ner och blir svårare att slå. När det blir torrt får jag ta det där.

Får! Vi borde definitivt ha får. De är härliga genomekologiska självgående gräsklippare. Måste läsa på mer bara. Inga luddiga mysbräkande gräsätare ännu. Kanske nästa vår. Om vi får tid. Det är då, om våren teatern går för högtryck. Med runt 60 anställda som kämpar mot ett enda gemensamt mål.

Premiär! Den har vi haft nu. Skönt! Skönt att det säljer på med biljetter. Att publiken kommer tillbaka år efter år. Jag är så obeskrivligt stolt över att vi har fått bussarna att vända och åka från staden och ut på landet för att se på kvalitetsteater.

Min röda traktor står i ladan och vilar sig. Det är en pigg och rask 60 -plussare men den är inte ute så mycket om sommaren. Framför allt äter den inte gräs. Slåtteraggregatet gick sönder redan förra året. Lagade aggregatet då, men tror jag kan ha använt fel slags trä. Förmodligen skulle det bli effektivare att ersätta den trasiga trästaven med en i metall. Men det blir inte alls lika snyggt och dessutom skulle säkert någon annan vital del gå sönder istället. Vad är oklart. Det här är inte mitt specialområde. Måste läsa på mer.

Det är så tyst. Barnen sover. I morgon är det spelledigt. Det är ok. Jag kan få vara trött, i morgon ska jag ut på Fryken.

Jakob Hultcrantz Hansson

Datorer

Ibland är de dina vänner. Ibland är de fiender.

Just nu är min bärbara dator min fiende som har satt mitt första blogginlägg i fängelse. Inlåsta är de. I en digital bur, precis när jag behöver dem. Datorn har tagit inlägget som gisslan till synes helt utan grund. Förhandlingarna har hittills varit resultatlösa.

Nu tänker jag dra den inför rätta hos någon av Sunnes förnämliga datatekniker. Återkommer i ärendet.

Jakob

fredag 10 juli 2009

Jakob Hultcrantz Hansson – skådespelare

Tre års arbetslivserfarenhet som markarbetare, två år som mentalskötare, sex månader som dansare. Frukostvärd, servitör, dramapedagog och 15 år som skådespelare. När jag räknar av mina arbets- och utbildningsår mot min ålder, blir det tre år kvar av livet. Vad höll jag på med de tre åren? Förutom att lära mig krypa och gå på lina? Minns inte!

Minns att mina föräldrar tyckte det var jobbigt att jag höll på med så många olika idrotter. Fotboll, hockey, innebandy, tennis, pingis, badminton, brottning, judo samt ju-jutsu och karate. Men det måste jag ha gjort i mer än tre år.

Mamma är från Värmland, pappa från Norrbotten. Jag är född i Helsingborg men uppvuxen i Kalix. Har jobbat i Sunne sedan -99. Sålde lägenheten i Stockholm och köpte gård i Sunne för två år sedan. Har två underbara pojkar på sju och tre år med min sambo sedan tolv år.

Under mina veckor som bloggare vill jag ta er med till teatern, till gården och till berättelserna. En av mina närmaste vänner sa en gång om berättandet att: ”Man måste beröra! Annars är det ingen idé att säga någonting. Har du inte fått lära dig det på teatern?”

Jag vill inte lova att ni blir berörda av varje blogginlägg, men det vore skamligt att inte försöka med åtminstone något av dem. När jag nu har ordet.
/ Jakob Hultcrantz Hansson

Avslut

Nu har jag haft möjligheten att ge min syn på Sunne under två veckor. Det har varit roligt, men inte alltid helt lätt hitta infallsvinklingar kopplat till mitt distans förhållande. Jag har fått fräscha upp min syn på Sunne och det har varit en hel del Sunne ”on my mind” de senaste veckorna.

Vad jag har märkt är att ”mitt” Sunne är kvar någonstans kring fotbolls VM sommaren – 94. Jag hade flyttat från Sunne några år tidigare, men efter sommaren 94 så blev det ett ”riktigt” distans förhållande.Till alla er som jag känner och börjar närma sig någon typ av ålderskris. Det är lugnt för mig är ni alla minst 15 år yngre! Det är en schyst defekt man har med ett distans förhållande. Fatta chocken för mig när mina tidigare arbetskamraters dagisbarn helt plötsligt tog studenten. Tiden i Sunne står still när jag inte är där punkt slut.

Som ni kanske har märkt så har jag fortfarande en relation till Sunne och trivs väldigt bra när jag är hemma, även om perioderna blir kortare och inte så ofta numera. Tack vare bloggen så har jag närmat mig Sunne lite mer och har exempelvis blivit en aktiv besökare på nwt.se för att kolla läget på vad som händer.

Jag kommer hem på besök om ett par veckor, det blir mycket kort, men ser verkligen framemot det. Måste ju hem och kolla om mina betraktelser verkligen stämmer. Ses vi inte då kanske vi återknyter bekantskapen någon gång nästa år, eftersom jag har tydligen lovat att bidra till bloggen under ytterligare två veckor under 2010.

Njut av sommaren!
Vi hörsOlov

torsdag 9 juli 2009

Stad vs landsbygd

Genom att ha haft möjligheten att bo i ett antal olika länder/städer/orter, så kan jag jämföra ett antal olika erfarenheter. Alla platser är ju olika, men hur man upplever något påverkas av vilken fas man är i livet, vad man är ute efter och helt enkelt hur man mår som person.Vår familj är inne i småbarnsfasen och då passar Guatemala City oss ganska bra. Allt fungerar bra. Jag och min fru har mycket tid med barnen. Vi har ett stort socialt umgänge. Barnen går i en bra skola och arbetsmässigt rullar det på.Men på lite längre sikt kommer vi inte att stanna här. Tonårsfasen är inte idealisk att ha i Guatemala City, så då får vi nog leta efter något nytt om några år.

Vad är man då ute efter? Till att börja med så finns det enligt mig inte något perfekt ställe att bo på, och det är på grund av vi människor aldrig är nöjda (på gott och ont). Men för att veta vad man ”vill ha” så tror jag det är viktigt att kunna jämföra olika alternativ utifrån ett eget perspektiv. Om man får möjligheten så ska man flytta och bo någon annanstans under en tid, från landsbygd till stad eller tvärtom, från ett land till ett annat. Skapa egna referensramar.

Under några år bodde familjen i Stockholm och jag trivdes mycket bra, men det är något som inte är helt sunt med större svenska städer. För det första så är det boendet. Att få tag på ett vettigt boende, utan att köpa, i Stockholm (tydligen liknande situation även i andra städer) är mycket svårt. Som nyinflyttad så har man vanligtvis ett nytt jobb, som kräver en hel del anpassning, och sedan ska man leta bostad. När man väl har hittat en bostad då måste man börja se hur man ska kunna byta denna bostad (om har lyckats få ett kontrakt), för den ligger givetvis i fel stadsdel, är för stor eller för liten, etcetera. Allt detta ska anpassas till dagis och skolor, inte helt lätt.Men det som verkligen fick mig att undra om allt stod rätt till var det kommer till barns fritidsaktiviteter. Man ställer barn i kön mer eller mindre när de föds, så att de kan börja med ridning, gymnastik eller teater när de har fyllt 5 år. Var är spontaniteten! Det kan ju hända att mitt barn inte gillar teater eller ridning, vad ska man göra. ”Nu har vi ju köat i 4 år, så nu måste du verklig gå och träna!”, eller? Tips om någon planerar att flytta till Stockholm gör det innan du har barn!

Hur klara sig Sunne i min jämförelse? Det är ju ingen stad, så av naturliga skäl blir ”stadspoängen” låga. Om man ska tala om ”livskvalité” (vad det nu egentligen är?), så skulle jag nog säga att den är hög. Boende, fritid, arbete, utbildning (för barn och vuxna), etcetera, är helt OK. Man måste kanske pendla några mil (Karlstad), för att förbättra möjligheterna till arbete och utbildning. Livskvalité poängen blir högst för barnfamiljer. Till er 20 åringar som upplever Sunne som för litet och inte har tillräckligt att erbjuda är mitt tips att packa väskan och ta en sväng. Sunne finns alltid kvar och det är aldrig fel att kolla runt lite. När ni kommer tillbaka, för på något sätt kommer man alltid tillbaka, så får vi se om ni delar min uppfattning…
Hasta mañanaOlov

onsdag 8 juli 2009

Sunne vs Holland

Jag har förstått att några av Sunnes ”nya” invånare kommer från Holland. Vilken är anledning att de flyttar till Sunne vet jag inte, men det är väl ingen vild gissning att naturen och ytorna kan ha varit några av de bidragande orsakerna. Hur de upplever Sunne och Sunneborna vet jag inte heller, men själv har jag fått möjligheten att lära känna den holländska kolonin i Guatemala lite bättre under de senaste månaderna.

Sedan maj arbetar jag på den holländska ambassaden i Guatemala City. För mig har holländarna varit en trevlig bekantskap. Givetvis så kan man inte generalisera, men ”mitt” Holland borde passa bra in i Sunne. Enligt mig så är holländarna öppna och trevliga. ”Holländaren” är direkt i sitt sätt att kommunicera, vilket jag verkligen uppskattar och särskilt efter en tid i Centralamerika. Nu är ju inte mina upplevelser helt vetenskapliga eftersom min analysgrupp är ett tiotal personer, under ett par månaders tid.
Passar Sunne för holländarna? Ja det kan man undra sig och det är väl inte jag rätt person att svara på, men som sagt nu är det jag som skriver och jag ska göra ett försök.

Ett grundläggande krav, som inte enbart berör Sunne utan snarare hela Skandinavien, är att man måste fixa vädret och mörkret. Inte helt lätt, men det går. Om man gillar att äta ute, så är det bra att ha en förkärlek till Pizza. Som inflyttat i ett samhälle där man inte har sitt vanliga kontaktnät så måste man ta för sig och skapa sitt eget liv. Där tror jag inte det är några större problem. Språket – nyckeln till framgång – tror jag också holländare fixar. Som inflyttat så är det givetvis en fördel om man gillar att vara i naturen, eftersom det finns det gott om och verkligen är vacker. Uppväxt i Sunne är det något som man ibland glömmer bort att uppskatta. Om man dessutom är en föreningsmänniska så underlättar det säkert ytterligare integreringen.

Själv bytte jag snabbt nationalitet för att underlätta min ”integreringen”. Idag är jag släpande mittfältare i det holländska fotbollslandslaget (må så vara på ambassadnivå i Guatemala), men vi är fortfarande kvar i ”VM”. Sverige, ja enligt den senaste fotbollsranking från FIFA så var man ju på Honduras nivå och blev programenligt slagna av Italien i kvartsfinalen. Till mina forna landslagskompisars försvar så kan det nämnas att matchen spelades på Midsommardagens morgon.
/Olov

tisdag 7 juli 2009

Förändring är fysiska byggnader

Har man ett distans förhållande som jag till Sunne så är de flesta förändringar som man lägger märke till fysiska – nya byggnader.

Tidigare när man kom från Rottneros och åkte in mot Sunne så var det kyrkan man såg idag är det en vattenpark. Kanske inte världens finaste syn på håll, men helt klart en viktig attraktion för Sunne, Selma kan inte göra hela jobbet.

Kör man lite längre så kommer man till Kolsnäs grusplan, som idag är mer en hästparkering än fotbollsplan, själv har jag halkat runt där åtskilliga vintrar. Idag spelas vinterfotbollen inomhus i riktig hall! Måste säga att jag är ganska avundsjuk på att man inte fick möjligheten att spela där.

Väl inne i Sunne så kommer så finns den äntligen där, den nya bron. När jag gick på Åmbergsskolan på 80-talet så var det ett årligt återkommande ämne i Fryksdalsbygden, att man skulle bygga en ny bro över sundet, vilket skulle innebära kortare (och säkrare) väg till Frycke för barnen från Brobyäng/Åmberg. Jag är verkligen glad att den blev byggd, tillslut, så att mina brorsbarn hann använda den.

Fortsätter längs Storgatan och äntligen, det nya biblioteket är klar! Det var väl inte så svårt till slut, trots att det tog en hyfsat lång tid (tror man diskuterade det redan innan bron). Det lär bli en hel del fler spontan besök än tidigare. Bättre läge för en mötesplats är svårt att hitta. Grattis Sunne!

Jag har säkert glömt eller missat en hel del andra byggnader (järnvägsbro bland annat) som har förändrat Sunnes utseende de senaste åren, och betyder mycket för orten/kommunens utveckling, men det som jag har radat upp är verkligen inte dåligt jobbat av en relativt liten landsorts kommun. Bara en fråga. Jag vet att badhus är dyrt, men visst är den nya simbassängen vid Kolsnäs väldigt liten?!
Vi hörs imorgon.Olov

måndag 6 juli 2009

Flexibilitet – allt är möjligt

Läste i nwt.se för ett tag sedan att Gummifabriken…Sunnex…Nolato var tvungen att minska sin personal ytterligare och idag inte längre någon av Sunnes större arbetsgivare. När jag växte upp så var de bland de största och tycker verkligen att det är synd vad som har hänt.

Det visar också att Sunne kan anpassa sig, vara flexibla och leta nya möjligheter, en arbetsgivare minskar och en annan kommer till.

Selma hotellen är nog lite av en nyckel av framgången under min ”livstid”. Konferenshotell var något nytt i Sunne/regionen som få verkade tro på, men det lyckades verkligen. Kunde Walter så kan väl fler! Innan Walter hade Sunne också Åke och Olov (startade Gummifabriken tillsammans och Olov fortsatte sedan med Millers).

Idag har vi Inga-Lill och övrig personal på Broby Grafiska som på ett tiotal (eller är det kanske närmare 20?!) år har byggt upp en riktigt bra utbildningscentrum. Jag arbetade tidigare för ett företag som marknadsför utbildningar via internet (ledande i Sverige), och en av våra kunder var Broby Grafiska. Sett på den svenska markanden så var Broby Grafiskas utbildningar på ”10 i topp” listan bland de mest intressanta (flest klick), alla kategorier inräknade. Det är mycket bra gjort av ett utbildningscentrum som ligger på landsbygden.

Varför Sunne är flexibla och bra på att anpassa sig till en ny verklighet? Något enkelt svar finns inte, men givetvis så måste det finnas entreprenörer och visionärer för att saker och ting ska ske. Sedan måste det finnas tillgång till bra arbetskraft. De anställda måste ha viljan att utvecklas i takt med att arbetet utvecklas och givetvis är bra om man stannar en längre tid inom organisationen. Kommunen har givetvis en viktig roll genom att stödja företagen med all kringverksamhet.

Man skapar konceptet Sunne. Enligt mig, på distans, så verkar konceptet Sunne fungera bra. Givetvis kan man alltid förbättra allting, men det märks att saker och ting händer.
Det är alltid trevligt att komma hem på besök, för att det är alltid något nytt på gång.

/Olov

fredag 3 juli 2009

Ursprung

Jag har ganska lätt att säga vart jag kommer ifrån och det gäller även min fru. Vi är födda och uppväxta i samma hus (fast i olika världsdelar och under ganska olika omständigheter), våra barn har lyckats med att få tre olika nationaliteter (med samma föräldrar!). Antal hus de har bott i och olika dagis de har gått på törs jag inte ens börja räkna på. Den äldsta är född i Sverige, nummer två i Chile och den sista i Guatemala.

Den lilla är för liten för att uttrycka sin uppfattning, nummer två har inte bestämt sig riktigt, men det verkar luta åt Chile. Den äldsta är enligt henne själv från Sverige, eller rättare sagt från Sunne. Eller som en svensk kompis på besök i Guatemala uttryckte det...” ...ni kommer inte från Sverige ni är ju från Värmland...” , visste inte riktigt hur jag skulle tolka det, men tog det som en komplimang.

När jag tittar tillbaka på min uppväxt så var det för mig bra att kunna växa upp på en mindre ort och sedan bit för bit ta för mig av vad som fanns runt omkring.

Eftersom jag har flyttat runt en hel del så har kompisar kommit och gått… och jag har utvecklat en talang - inflyttnings talangen. Jag skulle benämna att hela familjen som ”proffsinflyttare” – det vill säga nyanlända till ett land/stad så tar det inte särskilt lång tid innan familjen har byggt upp ett socialt umgänge.

Detta till trots, eller kanske på grund av det, så är majoriteten av mina ”riktiga” kompisar mina barndomskompisar. Tyvärr så blir kontakten mer sporadisk med åren, men varje gång man träffas så känns det som om fortsätter där man slutade sist... kanske har man bytt jobb… ny bostad... eller så har det tillkommit ett nytt barn… men annars är allt som vanligt.

Måste nog se till att barnen får fortsätta att tillbringa somrarna i Sunne och/eller i Chile så att de får bygga upp sitt eget kompisgäng... så att inte kommer att lida av - Vem är jag och Vart kommer jag ifrån - syndromet när de blir större.
/Olov

torsdag 2 juli 2009

Vad är Sunnes största tillgång?!

Ja jag vet att alla tycker jag ska skriva människorna... till en viss del kan jag faktiskt hålla med, men då är jag ju inte heller helt objektiv. Givetvis är vackert i Fryksdalen, det finns mycket att erbjuda för den som vill utöva fritidsaktiviteter, alla som bor i Sunne är SÅ trevliga etcetera… men enligt mig så är det LÄGET som är Sunnes största tillgång.

Sunne ligger tillräckligt långt ifrån ”allt” så att man väljer att bo (eller inte att bo) i Sunne för Sunnes skull inte för någonting annat. Enköping använde (kanske fortfarande) följande slogan... ”Sveriges närmsta stad”, kunde lika gärna ha skrivit ”här bor vi som gärna skulle bo någon annanstans men hamnade i Enköping”… låter inte särskilt lockande att bo nära allt, men inte någonstans. Sunne kan nog använda en hel del slogans, men just Enköpings kommer man aldrig att använda. Ibland måste jag erkänna att jag inte gillar ”läget”, särskilt när man landar på Arlanda efter 15-20 timmars resande och har ytterligare 4 ½ timmes resa innan man är framme.

Läget gör att man väljer att bo i Sunne för just att det är Sunne och ingenting annat. Jag påstår inte att Sunne är paradiset på jorden (har ju själv valt att inte bo där), men man har en särskild mentalitet om man bestämmer sig att bo någonstans och skapa ett liv utifrån här ska jag bo (i alla fall en lång tid).

Givetvis kan det finns ett problem med ”jag flytt int” mentalitet, men jag tycker att Sunne har en ganska bra ström av in- och utflyttning… en del av min ”generation” har kommit tillbaka till Sunne efter ett tag i förskingringen… men för mig är det inte dags att flytta hem igen... för tillfället är inte ”läget” det rätt…
/Olof Atterfors

onsdag 1 juli 2009

Sunne jordens medelpunkt…

Min fru sitter i en bil i Managua, Nicaragua, tillsammans med sin nicaraguanska kollega och hon berättar någon historia om Sverige som är relaterad till Sunne och han frågar vad platsen hon berättar om heter…

Hon börjar säga att det är en liten ort som han har aldrig hört talas etcetera… till sist nämner hon namnet…

Jaha är det Sunne du pratar om, där har jag varit 5 gånger”, svarar han!! Till historien kan nämnas att hon höll på att bli skjutsad till en familj, som likt oss har ett distansförhållande till Sunne, med boende i Centralamerika och Sunne. Vi är nog inte så många fler, så det känns tryckt att hålla ihop.

Om vi även lägger till Mexiko till regionen (är egentligen Mellanamerika), så hade jag under ett par månader ett nära tv-förhållande till Svennis. Han satt allt som oftast iförd Mexikos träningsoverall och berättade, på riktigt OK spanska, hur det sista träningspasset fungerade eller försvarade varför han hade tagit ut spelare till landslaget som inte var födda i Mexiko… timme ut och timme in… han må ha en hel del (dokumenterade) fotbollskunskaper, men jag är mest imponerad av hans tålamod. Hur klara man av så enormt tråkiga frågor år ut och år in?

Om man träffar andra svenskar, även till viss del norrmän eller danskar, så är det förvånansvärt många som har någon koppling, anknytning till, eller känner till något om Sunne. Givetvis känner man till Selma, både författare som hotell. Varenda person från västkusten mellan 30 och 45 har åkt skidor i Finnfallet. Tunström är en uppskattad författare och hans ¨Berömda män..¨ satte Sunne på kartan. Mårbacka, Rottneros Parken och Sillegården uppskattade resmål. Som Sunnebo på distans har jag även fått tips om att besöka Alma Löv i Östra Ämtervik, det får nog bli ett besök i sommar…

För alla er Sunne bor som inte har gjort era ”årliga” besök på nämnda ställen så är det dags nu…
/Olof Atterfors