måndag 31 augusti 2009

Ett märkligt möte bak Gurlitta klätt ...

Härom morgonen när jag var ute och promenerade Moritz, vår Petit Basset Griffon Vendee, träffade jag en vätte. Ja, en vätte. Han stod bara där helt plötsligt på andra sidan spången som leder över Klättbäcken.

Moritz var den som först upptäckte honom, han började gläfsa och rycka i kopplet. Men vätten bara höjde handen och Moritz blev alldeles lugn och satte sig ner.
Själv blev jag lite rädd, det måste jag erkänna. Det är ju inte varje dag man möter en vätte och man vet ju inte riktigt vad man skall säga eller hur man skall bete sig.

Han nådde mig nog upp till knäna, kläderna var av något som såg ut som grå vadmal och han hade en mossgrön luva på huvudet. Två pepparkornsögon plirade ut under luvan genom allt det gråa skägget.
”Var hälsad son av Adam” sa han.
Jag försökte gengälda den artiga hälsningen men visste inte riktig hur jag skulle titulera honom, så jag sade bara ”Var hälsad”.
”Ja, jag förstår att du måste vara brydd av möta en vätte här på spången, men jag har sett dig passera här många, många gånger nu, och jag har något viktigt att tala med dig om.”
Han tecknade åt mig att följa med bort till en kullvält granstam där han satte sig ner.
Både jag och Moritz följde efter. Moritz satte sig på marken framför och jag satte mig bredvid vätten på granstammen.

Vad han sedan berättade för mig fyllde mig med häpnad och undran. Han berättade om vättarna om deras liv och historia och om hur beroende dom var av allt det vi människor företog oss. Och han berättade om framtiden – men det fick jag lova att inte berätta för någon annan.

När vi sedan skulle ta farväl pekade han mot en stor stenbumling som var täckt av mossa. ”Där är en av nedgångarna till vårt rike” sa vätten ”Om du någon gång skulle behöva vår hjälp så knacka tre gånger på stenens västsida precis när solen går ner och viska mitt namn.”
”Ja, men vilket är ditt namn då?” frågade jag.
”Har du inte listat ut det än så får du väl göra det då” svarade han, log illmarigt och gick bort mot stenen och försvann in i den.

Med ens var det som om en förstrollning upphörde att verka och Moritz började skälla och gläfsa, ryckte i kopplet och nosade och bökade i marken där vätten hade gått.
Vi gick hemåt och jag funderade på vad vätten hade sagt.
Ja det är ju sånt som händer när man bor i skogen bak Gurlitta klätt.

fredag 28 augusti 2009

Att vara onormal är normalt

”Ja här är vi alla lite annorlunda”
Jag tror det var ungefär så han sa, grannen i Bäckalund när vi var nyinflyttade. I varje fall är det så jag kommer ihåg det.

Det händer lite nu och då, senast för några veckor sedan när vi var uppe i Stockholm, att man storögt och förvånat får frågan om hur man kan leva som öppet bög, med man och allt, på landet? I Värmland? I Sunne?
En del har svårt att förstå det. Själv tycker jag att det skulle vara betydligt svårare att bo i någon större stad.
Visst var jag lite orolig först när vi flyttade ut på landet. Men den oron försvann all världens väg när vår granne, med hänsyftning på att vi var två killar som flyttat in i huset intill, sa ”Ja här är vi alla lite annorlunda”, och verkligen menade det.

Min E.T. ( Egen Teori) är att på landet, i små samhällen, som byarna ute på landsbygden runt om Sunne, är man fortfarande beroende av varandra, av att ha en granne som tittar till huset och brevlådan och hönsen när man skall bort, som hjälper en med snöplogning och gräsklippning, som kan skjutsa nån gång emellanåt osv. Man är så beroende av varandra att man måste umgås. Man har inte ”råd” att välja och välja bort vissa människor.

Och när man så blir tvungen att lära känna varandra – även ganska ytligt ibland - så märker man ganska snart att ”vi alla är lite annorlunda”. Alla människor har sina egenheter. Något ”normalt” existerar inte. Och det gör att jag många gånger upplever toleransen och ödmjukheten större på landsbygden än i storstan.

I större samhällen, där har man råd att välja bort människor som därmed alltid är dömda till att förbli främlingar. Det är ju inte ens säkert att man vet vad närmsta granne heter. Och där kan man då faktisk välja att helt låta bli att umgås med bögar och flator och andra s.k. minoriteter. Man kan bygga ett liv och socialt umgänge bara med likasinnade.

Tack Gode Gud att Sunne och byarna runt omkring är för små för det.

torsdag 27 augusti 2009

Körsång förlänger livet

I söndags var jag på konsert i Fryksände kyrka.
Det var min gamla kör, Wermlands Ensemblen, som sjöng. 13 sångare och en dirigent fyllde hela det mäktiga kyrkorummet med toner in i varenda vrå. Jag bara satt och njöt och lät musiken och orden omfamna mej.

Det sägs att körsångare över lag har bättre fysisk hälsa, mår psykiskt bättre och har en något längre medellivslängd än folk i allmänhet och det skulle inte förvåna mig om det är sant! Förutom den rent kroppsligt ansträngande konditionsövningen som sång är så är körer ofta en alldeles utmärkt social gemenskap med många skratt under övningarna.

Jag har hunnit vara med i och lyssna till många kyrkokörer och andra körer av varierande storlek och skicklighet under mina år och för mig personligen så är det inte det absolut viktigaste att det är ett tekniskt och klangmässigt fulländat framförande som blir resultatet, vare sig jag sjunger med eller lyssnar, nej det är glädjen och utstrålningen.
Jag minns med skräck en konsert med Adolf Fredriks Bachkör i slutet av 1980-talet i min hemkyrka i Kristinehamn. Ett tekniskt perfekt framförande av J.S. Bach´s 6 motteter - urtrist! Jag kunde lika gärna ha lyssnat på en inspelning.

Jag minns också med glädje många gånger med Lysviks och Sunnes kyrkokörer, och andra körer runt om också för den delen, där kanske inte allt gått riktigt som kompositören och dirigenten tänkt sig – men glädjen och utstrålningen har gjort att känslan varit på topp ändå.
Och skulle det vara så att jag var tvungen att välja mellan en å ena sidan tekniskt och klangligt fulländad kör och å andra sidan en kör med utstrålning och glädje så råder det inte minsta tvekan om att jag skulle välja den senare.

Sen är det ju naturligtvis även så att jag mött exempel där man både saknat teknik och utstrålning – och det blir ju bara en plåga och man frågar sig om det verkligen kan vara sant att körsång förlänger livet, för just då känns det tvärtom…

Hur det var i söndags? Jo, klangen var i det närmaste perfekt och tekniken satt där också - och – där fanns utstrålning, glädje, humor och närvaro.
Sen blev det ju inte sämre av att Gunno Palmqvist, dirigenten, efter konserten erbjöd mej min plats i kören tillbaka! Nu blir det hårdträning inför Duke Ellingtons Sacred Concert i oktober.

onsdag 26 augusti 2009

Be om hjälp - så ofta du kan!

Att be om hjälp - det måste vara det värsta som finns!
Att tappa ansiktet, att erkänna sig oduglig och misslyckad!
I varje fall tycks så.

Genom mitt jobb som präst och nu även i mitt jobb inom kommunen så möter jag människor som av olika anledningar hamnat i situationer i livet där man inte kan klara ut allting själv, på egen hand, längre.
Och man måste på något sätt be - om hjälp.
Det kan gälla en sorg som är för stora att bära, ekonomin, relationer till föräldrar, barn eller äkta maken eller sambon, det kan gälla känslor av skam och skuld, droger, alkoholism, självdestruktiva beteenden, depressioner, en allmän olustkänsla i livet - om man duger som den man är - och tusen andra saker.

Och det tar emot att be om hjälp. En del har gått och funderat på saken i flera år innan man tar steget och vågar be om hjälp och andra vill absolut inte att någon i hela världen skall få reda på det.
Det är sjukt någonstans.
Jag tror inte vi är gjorda för att klara allt själva. Ingen klarar att leva på egen hand, ingen klarar livet på egen hand.

Så länge vi människor har funnits har vi sökt oss till varandra. Det har sett olika ut, olika konstellationer för samlevnad och olika samhällsbyggen, men vi har sökt oss samman.
För man kan inte bära livet ensam.
I dagen samhälle tycker jag mig höra en stark underström som viskar, nästan ohörbart ibland; Klara dig själv! Stå på egna ben! Ligg ingen till last! Och vad du än gör – tappa inte ansiktet!
Och detta göra att många gånger är ett stort steg, näst intill oöverstigligt, för människor att be om hjälp.

Och jag tror inte att det spelar någon roll hur välkomnande vi gör väntrummet till socialen eller kyrkans diakoni, hur lättillgängliga jourhavande präst och medmänniska är. Det blir inte lättare att be om hjälp för det.
Det enda sättet att göra det enklare att be om hjälp i de stunder vi behöver det är att vi alla, du och jag, göra det oftare och mer öppet. Att vi inte smusslar, hymlar eller skäms över att be om hjälp med både stort och smått, utan att vi gör det som om vore det den naturligaste saken i världen – för det är det ju!

Svälj prestigen och låt fasaden falla – du är inte perfekt och kan inte allt!
Vi behöver alla be om hjälp emellanåt!

tisdag 25 augusti 2009

Värmländsk nyfikenhet

Värmlänningar i allmänhet och Fryksdalingar i synnerhet är det; NYFIKNA. Många gånger är det så att man blir överöst med frågor om allt möjligt redan första gången man möts. Inte så att det alltid är sagt rätt ut. Nej det lirkas och luskas lite som för att ta reda på vad man är för typ egentligen. Men kan man hitta någon gemensam bekant eller, ännu hellre, om man upptäcker en sysslings tremänning som är ingift släkt till hon som hade affären nere på hörnet förr, ja då är lyckan gjord och man har ett samtalsämne för den närmaste halvtimmen och sedan är det som om man nästan vore släkt.

Eftersom jag ju då är värmlänning av födsel och ohejdad vana och nu hade bott i Fryksdalen i 9 år så trodde jag i min enfald att det var så folk var – överallt. Men ack så fel man kan ha!
2008 flyttade vi till Västervik och märkte ganska snart att här var det annorlunda.
Här kommer man som glad och öppen värmlänning - men möts av en kompakt o-nyfikenhet. Det var nog det första jag reagerade på. Man var inte ett dugg nyfiken - inte på vad jag var för en filur och inte heller på varandra. Nej, var och en sköter sitt och man ska nog inte släppa nån inpå livet. Ja nu överdriver jag lite – men inte mycket.

Visst kan nyfikenheten gå en på nerverna ibland och man får kämpa för att upprätthålla något som kan kallas privat.
Men i grund och botten gillar jag det!
Man bryr sig om varandra, är intresserad av varandra och av nya människor som kommer och vill hitta anknytningspunkter.

Och på så sätt är ju ”främmande” människor inte främmande så värst länge. Länge leve Nyfikenheten!

måndag 24 augusti 2009

Hjälpsamhet vid vägrenen

Det var minst 20 grader kallt.
Klockan var strax för halv 6 på morgonen och det var becksvart i februarinatten.
Och där stod jag bredvid min bil, en Renault, en bra bit ut på åkern vid kurvorna över gärdena vid By-Arvidstorp strax norr om Prästbol.

Jag hade skjutsat Ulf till det tidigaste morgontåget till Stockholm från Kil och missbedömde halkan, kurvorna och min egen fart på vägen hem igen.
Jaha vad gör man? Det är ju inte precis rusningstrafik vid den tiden. Och jag kände nästan ingen i trakterna än - vi hade bott i Bäckalund i två och en halv månad och jag hade nyss börjat arbeta som präst i församlingen.

Efter ett tags funderade kunde jag konstatera att bilen var hel men att jag inte kunde rubba den ur fläcken. Jag såg att det lyset uppe i boningshuset vid den stora gården ovanför gärdena. Jag knallade dit och knackade på. Jo, dom var vakna. Det var visst något med korna som var tvungna att mjölkas – Gud välsigne morgonpigga kossor!
Men, nej det gick inte att dra loss bilen från åkern just nu. Det var för kallt för att få traktorn att starta och så var det för mörkt för att se vad som behövde göras.

Då inträffar det som gör att just denna februari morgon för alltid etsat sig fast i mitt minne. Dom frågar mig om jag inte vill låna en av deras bilar och åka hem och sedan komma tillbaka om några timmar när det har blivit ljust och traktorn har värmts upp. Och plötsligt befinner jag mig i deras något slitna pickup på väg hem.

Jag jobbar ett par timmar på förmiddagen och beger mig sedan tillbaka ner till ”olycksplatsen”.
Och nu när det var ljus och traktorn var varm var det inga problem att dra min lilla Renault av åkern upp på vägen igen. Det blev bara någon lite buckla och ena stänkskärmen hade försvunnit all världens väg – men den startade fint och gick som förr.
När jag frågade vad jag blev skyldig sa han bara att ”Vi brukar ta 50 kronor för att dra bilar ur diket här.” vilket gjorde mig lite bättre till mods. Jag var tydligen inte den första som råkat köra av vägen just där.

Men det som fått mig att fortfarande tänka tillbaka på detta med förundran är inte det faktum att både jag och bilen klarade oss utan skråmor och större men, utan detta att det finns folk som mitt i natten, nästan, är beredda att låna ut sin egen bil till en ung kille, jag vara bara 25 år då, som man aldrig träffat förut och som till råga på allt alldeles nyss kört sin egen bil rätt ut på en åker! Men man kan ju bara hoppas att man själv handlar med samma hjälpsamhet, generositet och tilltro till en vilt främmade människa i nöd…

fredag 21 augusti 2009

Felix Egegren ägnar två veckor åt bemötande

Ja ha, så skall man presentera sig. Det är alltid lika spännande och svårt. Vad vill människor veta om en? Och vad vill man berätta?
Lite historia och bakgrund är ju alltid bra att börja med.

Trots avsaknaden av en spontan, genuint klingade värmländsk dialekt är jag tvättäkta värmlänning om än från de östra utkanterna av landskapet. Av födsel och ohejdad vana levde jag i den vackra vänerstaden Kristinehamn de första 19 åren av mitt liv.

Efter ett års volontärtjänstgöring i en församling i Linköping påbörjade jag sedan de akademiska studierna vid Lunds Universitet och efter fem och ett halvt år av teologi, psykologi och diverse små kurser i semiotik, argumentationsanalys och andra nyttigheter avlade jag prästexamen och prästvigdes i januari 1999.

Under mitt missivår (det heter så, det första året man är ute som präst och det motsvarar väl ungefär läkares AT –tjänstgöring) hamnade jag i Sunne församling och vi, jag och min då blivande man, Ulf, hittade ett hus i Bäckalund. Det var det fösta huset vi renoverade. Sen höll jag mig här i trakterna i närmare 9 år. Jag har haft prästtjänst i Sunne, Munkfors-Ransäter, och 4 år som kyrkoherde i Lysvik.
Efter att vi vara klara med renoveringen av huset i Bäck flyttade jag och min man till Gunnerudsgården i Östra Ämtervik och började renovera även den. Under två somrar drev vi också ett B&B där.

Sen kom uppbrottet. Vi kom på att man skulle nog bo någon annanstans än i Sunne och Värmland i resten av sitt liv så vi tittade ut över Sveriges karta och blicken hamnade på Västervik. Jag fick en tjänst i församlingen där och vi hittade också ett lustigt litet funkishus som vi genast började renovera.

Vi stod ut i ganska exakt 9 månader. Sedan blev ”hemlängtan” för stark. Jag sade upp mig, vi sålde huset och köpte en liten gård i Stöpafors, jämt bakom klätten. Jag har nu, det senaste året haft lite olika tjänster, som marknadsförare på Västanå Teater inför Kalevala, inom Sunne kommun i ett projekt mellan Skolan och socialförvaltningens individ- och familjeomsorg, vikarierat som präst nere i Kils pastorat och nu i dagarna har jag börjat som projektledare på Karlstads Stift inför ett stort evenemang som skall gå av stapeln 2012.
Vi har också naturligtvis hunnit börja renovera huset – det 4:e i ordningen som fått nytt värmesystem, nytt kök och det nya badrummet är på G.

Förutom min prästgärning, som ju är en livsuppgift, och husrenovering, som är ett evighetsarbete, låter jag också gärna min vakna tid gå till musik, trädgård, bakning och matlagning.
Jag har sjungit så länge jag mins och körsång är jag helt såld på. Jag har sjungit i diverse körer bl. a. Wermlands Ensemblen och Värmlands Operans kör som gav ”Nabucco” – den med ”Fångarnas kör”.
Bakat har jag också alltid gjort, känns det som. Redan som 13 åring började jag helg och sommarjobba på ett bageri och länge stod det och vägde mellan bagare eller präst. Andlig eller lekamlig spis. Jag skulle vilja skippa det där ”eller” och få ihop de två på något sätt i mitt liv någon gång. Men än så länge är jag en hängiven hemmabagare med minst tre surdegar i kylen och en vedeldad gammeldags hederlig bakugn i köket.

Under de kommande veckorna skall jag dela med mig lite tankar och erfarenheter utifrån temat ”bemötande” – och det rymmer ju nästan vad som helst!

Svenskars syn på Holland och vice versa


Hej igen

Den här gången ska några kompisar berätta vad dom tycker om Holland.

En fotbollskompis: jag tycker att landskapet i Holland är jättefint på landet. Men i storstäder är det mycket mer människor än vad jag är van. Värdfamiljen som jag bodde hos i Holland under fotbollscupen var jättesnälla hela tiden.

En fotbollskompis: min kompis från Holland sa att han tyckte att dom här punkterna är stora skillnader mellan Sverige och Holland.
- stora städer
- mindre natur
- befolkningen

I Holland finns det nu 17 miljoner invånare. Han bodde själv i mitten av Holland (han bor nu i Ransby i Lysvik). I Holland finns det många olika städer som är stora t. ex. Amsterdam, Rotterdam, Den Bosch en Utrecht. Naturen i Holland är inte så som i Sverige för att i Sverige har man mer skog och många berg. I Holland har man inga berg och inte så mycket skog heller.

En annan kompis sa till mig att han tyckte att det finns stora hus men också att det finns små trädgårdar. Han tyckte också att fotbollsystemet (åldersgrupper) i Holland var annorlunda än i Sverige.

Vad tänker Nederländerna på när dom tänker på Sverige?
· Att det finns många myggor
· Att det regnar väldigt ofta
· Mycket skog, sjö och älgar
· Att alla tjejer är blonda
· Att alla svenskar betala mycket skatter
· Att alla svenskar dricker mycket alkohol
· IKEA, VOLVO, SAAB, H&M, Knäckebröd, Pippi Långstrump, Astrid Lindgren, Ingmar Bergman och självklart ABBA

Jag tycker att det finns stora skillnader mellan Holland och Sverige. När jag kom hit var det snö överallt, i Holland har man t. ex. bara 2 dagar snö under vinter. Sverige är ett vackert land. Första veckan när jag komde hit såg jag en älg, först trodde jag att det var en häst. Jag hade aldrig sett en älg för att i Holland finns det nästan bara rådjur och hjortdjur i skogen. Det är också väldigt lugnt i Sverige. Och att det finns stora trädgårdar i Sverige. Skolan är ochså lite annorlunda. Men jag tycker att det är jättefint attt bo i Sverige.

Den här gången är det sista gången som jag skriver för Sunnebloggen. Nästa gång när jag ska skriva är i mars 2010.

Michiel

onsdag 19 augusti 2009

Strängare skola i Holland

Den här gången ska jag berätta mer om skillnader på skolan i Holland och Sverige.

Högstadiet i Holland: hur ser det ut?
Skolorna är mycket större än i Sverige och det finns mycket mer elever ungefär mellan åtta hundra och två tusen. Det finns mer klassrum och lektionerna är lite annorlunda. Nivån är mycket högre. I Holland finns det också indelningar mellan elever. Om man är inte så smart får man en lägre nivå. När man är smart kan man få en högre nivå. Om man går på den lättare nivån ska man gå 4 år i skolan. Om man får gå till den högre nivån ska man gå i skolan i 5 eller 6 år.

Nivåerna heter VMBO (förberedande medelyrkesskola, 4 år), HAVO (gymnasieskola som förbereder för högskola, 5 år) och VWO (universitetsförberedande undervisning, 6 år)

I de första tre årskurserna inom holländska högstadiet har man följande skolämnen:
- holländska /franska /engelska/tyska
- biologi/matematik/fysik/kemi
- historia/geografi/ekonomi/teknik/vård
- bild/slöjd/gympa/dans/drama

I skolan får eleverna ett betyg med siffror fyra gånger om året.
Jag har aldrig gått i mellanstadiet i Holland, men min kompis Laurens berättade för mig att det var så på hans skola.

Nu har vi 5 eller 6 veckor kvar till vårt nästa lov. Jag tycker att skolan i Holland är bättre för att man lär sig mer. Och skolan är strängare. Men i Sverige har man mer raster!

Michiel

tisdag 18 augusti 2009

Skolan har börjat igen

Den här gången ska jag berätta om skolan. Idag började skolan igen efter 9 veckor sommarlov.
I Holland hade vi bara 6 veckor sommarlov. En stor skillnad mellan skolan i Sverige och Holland är till exempel mat.

I Holland hade vi varje dag på grundskolan 1 timme matrast. Då gick/åkte vi hem för att äta lunch. Eller stannade på skolan och åt lunch där(man tog med egen lunch).

Jag började 8.30 och första rasten var 10.00 till 10.20. Vi fick gå ut och spela fotboll eller nåt annat. I Holland spelade vi fotboll med 30 stycken på några meter. I Sverige går det att spela på ett riktig fotbollsplan under rasterna.

Sen hade vi matrasten 12 till 1 och sen skolan från 1 till 3 och sen slutade vi klockan 3. Så såg en vanlig skoldag ut på grundskolan.

I Holland på mellanstadiet såg en vanlig skoldag så här ut: Dom börjar 8.30 till 15.30 sen har dom 7 lektioner som är 50 minuter långa. Dom har en matrast som är 50 minuter och sen några korta raster.

Jag har aldrig gott på mellanstadiet i Holland för precis när jag skulle flytta skulle jag till mellanstadiet. De har också mer ämnen i skolan i Holland än i Sverige.

Jag går i klass 8a1 på Fryxellska skolan i Sunne. Vi är ungefär 20 stycken i min klass. I Holland var vi 27 stycken. I min lillasysters klass var de 30 stycken.

Idag började skolan igen. Vi får inte ha skor på oss längre. Det stör jag mig på. För att vi har fått ett nytt golv. Imorgon ska jag berätta mer om skolan.

Michiel

måndag 17 augusti 2009

Svårt lära mig svenska

Hej igen
Den här gången ska jag berätta lite om skolan, vädret och Gräsmark.
När vi åkte från hit till Gräsmark var det +5 grader i Holland och i Sverige var det –25 grader. Det var jättekallt.

I Holland har vi ingen snö eller is på sjön under vintern. I februari finns det mycket snö här i Sverige, men i Holland spelade vi fotboll då.

När jag flyttade till Sverige hade jag ganska svårt att lära mig språket. Första dagarna på Gräsmarksskolan var det jobbigt för jag fattade ingenting. Jag fick mycket bra hjälp av lärare, klasskompisar och fotbollslaget. Det kändes som jag skulle lära mig prata igen och lära mig ord som bil, träd och hus jag tyckte att det var ganska svårt. För i Holland använder man inte ä,å och ö.

Första skoldagarna var jag väldigt trött för att jag bara hörde svenska på skolan. Jag fattade ingenting där dom pratade. Efter 1,5 år började jag på högstadiet Fryxellska.
I Fryxellska fick jag första halva året hjälp med svenska specifikt för samhällskunskap och grammatik.

Jag tycker att det är fint i Gräsmark, att det är vackert och vi har en fin sjö. Men det finns inte så mycket att göra i Gräsmark.

I Holland hade jag också kompisar som tyckte att det var tråkigt att jag skulle flytta till Sverige. Om jag hade stannat i Holland skulle jag gå i 9:an. I Sverige börjar man i skolan 1 år senare . När mina foräldrar berättade det där trodde jag ‘det här kommer att bli kul’, men på andra sidan tyckte jag inte alls att det var roligt.

När jag bodde i Holland och inte hade något att göra cyklade jag med kompisar till ett gamestore. Från Gräsmark går det inte att cykla till Sunne (det är drygt två mil) för att gå på ett Intersport eller nåt annat.

Michiel

torsdag 13 augusti 2009

I Sunne är jag mer utomhus

Den här gången ska jag berätta om hur man bor i Sverige jämfört med Holland.
I Holland bor cirka 17 miljoner människor. I Sverige bor cirka 9 miljoner människor.
Holland är lika stort som Skåne. I Holland står de flesta hus på rad och nästa alla hus har 3 våningar. Vårat hus såg ut ungefär så.

Längst när hade vi köket och vardagsrum. De var kopplad med varandra. Vi åt där och såg på tv och vi hade en toalett. På första våningen av huset hade vi 3 sovrum och en separat toalett och ett badrum med dusch och bad. På andra våningen hade vi ett sovrum till och ett tvättrum.

Vår trädgård i Holland var ungefär 40 kvadratmeter. I Sverige har vi cirka 3500 kvadratmeter. Här i Sverige har vi ett vanligt hus. På bottenvåning finns köket, vardagsrum, matsal och badrummet. På första våningen har vi 3 sovrum och ett badrum till. Vi bor bredvid hotellet där mina mammor jobbar. I Holland jobbade de utomhus.

Jag cyklade till skolan som nästan alla barn gör i Holland. Ibland cyklade barnen 5 till 10 km varje dag till skolan. I Holland har varje människa minst en cykel. För de flesta i Holland är cykla en hobby.
I Sverige åker jag nu varje dag med bussen till skolan och jag cyklar mindre i Sverige än jag gjorde i Holland.

När jag ville spela fotboll i Holland gick jag till ett fotbollsställe. Det var alltid barn ute som redan spelade fotboll där. Det var bara att fråga: “får jag vara med”. Jag fick alltid vara med (för dom tyckte att jag var bra).

När jag bodde i Holland var jag mer inne och såg på tv. I Sverige är jag mer ute och spelar fotboll eller badar i sjön. Jag har köpt en surfingbräda i år. Det är jätteroligt leka i sjön som är så nära. När jag ville bada i Holland skulle vi åka 15 km till en badplats och när vi var där tog det 10 minuter att hitta en ledig parkeringsplats. Det var så himla mycket folk där så man kunde inte spela fotboll på stranden. När vi skulle bada inomhus var det också så mycket folk så när det var varmt i Holland var jag mest inne och duschade...

Michiel

onsdag 12 augusti 2009

Semestervanor i Sverige och Holland

Hej igen
Jag ska berätta om skillnader mellan semester i Holland och Sverige. I Holland hade jag 6 veckor sommarlov. Här i Sverige har jag 9 veckor sommarlov. När vi bodde i Holland åkte vi under sommarlovet till Sverige eller Frankrike och under sportlovet till Sverige eller Schweiz.

Vi var ungefär 3 veckor på semester. Holländarnas favoritländer är Franrike, Spanien och Tyskland. 80% av holländarna åker på semester varje år. 55% till utlandet och 45% stannar i Holland.

Jag har varit i många länder: Frankrike, Spanien, Österrike, Schweiz, Danmark, Norge, Sverige, Aruba, Holland och Tyskland. I Holland brukar dom vuxna ha 26 lediga dagar. I Sverige har en vuxen 33 dagar ledigt.

I Sverige är det inte så många som åker på semester till utlandet. Här i Sverige brukar det vara varmt under sommaren(fast inte det här året). I Holland är det inte så jättevarmt. Därför åker alla turister till Spanien eller Italien för att det kan vara 40 grader.

Vi(mina föräldrar) har ett hotell i Gräsmark som heter “Stuvettsgård”. Vi får många turister från Holland, Tyskland , Amerika och Norge under sommaren och vintern. Under sommarlovet kan jag inte åka på semester på grund av hotellet hemma. Vi åker på semester nån annan gång.

Michiel

tisdag 11 augusti 2009

Till Amsterdam på fotbollscup



Hej igen
Jag ska berätta lite mer om fotboll idag. I maj den här året var vårat lag Rottneros - lagbild på oss ser du ovanför - till Holland på cup. Vi åkte torsdag morgon med en buss till Karlstad. Sen åkte vi tåg från Karlstad till Göteborg. Sen Göteborg till Köpenhamn. Vi åt hamburgare i Köpenhamn på Mc Donalds. Det kostade 62 kr för en hamburgare - lite dyrt!
Sen åkte vi tåg från Köpenhamn till Amsterdam. Det tog 14 timmar. Vi sov i kupéer. Vi sov 6 stycken i en kupé. Vi var totalt 33 personer.

Nästa dag kom vi fram till Amsterdam och köpte lite grejer och sen gick vi till Anne Frank-huset och hade en rundtur med båt. Sen åkte vi med tåget från Amsterdam till Amersfoort för att träffa våra värdfamiljer. Vi var hos våra värdfamiljer i 3 dagar.

Nästa dag hade vi träning tillsammans med Quick (mitt gamla lag). Efter det åkte vi till en badplats och badade. På kvällen åt vi pannkaka .

Dagen efter hade vi cupen och vi mötte riktiga bra lag. Vi kom 3:a av 5. Vi mötte mitt gamla lag Quick och vi mötte ett proffslag(fc omniworld).

På kvällen grillade vi korv och hamburgare med våra värdfamiljer. Dagen efter det åkte vi med tåget från Amersfoort till Amsterdam. Vi gick in på Amsterdam Arena (se bilden ovan) och efter det åkte vi med tåget från Amsterdam tillbaka till Köpenhamn. Sen med tåget till Göteborg och till slut Karlstad. Sen åkte vi med bussen tillbaka till Rottneros.
Det var roligt att höra kommentarer från mina lagkamarater. Dom tyckte exempelvis att det finns många bilar, stora hus, stora affärer och folk som cyklar väldigt mycket i Amsterdam.Vi var totalt 5 dagar i Holland. Vi tyckte att det var jätteroligt.
Vi hoppas att Quick kommer till Rottneros om två år på cup.

Michiel

måndag 10 augusti 2009

Skillnader mellan fotboll i Sverige och Holland

Hej
Den här gången ska jag skriva om fotboll.
Det finns många skillnader mellan fotboll här i Sverige och Holland.

I Holland finns olika åldersgrupper. Om man är 5 börjar man i F tills man är 8 år.
Sen går man till E - där får alla som är 8-10 år spela. Efter detta går man till D, 10-12 år, sen till C, 12-14 år sen B, 14-16 år sen A, 16-18 år. Efter det blir det A-laget(18+ ) år.
Jag började när jag var 5 år gammal och jag började i F17, nästa år gick jag till F12, sen F3 och sen F1.

När jag var 10 år skulle jag till E. Jag hamnade i E3. Sen gick jag till E1, sen gick jag till D1 och sen en gång till innan jag flyttade till Sverige.

I Holland har man nånting som “selectie”. Om man är riktig bra får man spela i laget som F2-F1 och E2-E1, D2-D1, C1-C2, B1-B2 och A1-A2. Varje selectielag har en kvalificerad tränare och det får inte vara din pappa.

I Holland finns ofta mellan 100 och 150 killar i samma åldersgrupper och varje år selecterar man de 15 bästa spelarna för elitläger. Min första klubb var Roda’46 i Leusden. Efter 5 år bytte jag till AFC Quick i Amersfoort. Jag var vänsterback och spelade med nr 5.

När man är 6 år kan man scoutas till proffslag. En av mina bästa kompisar (Dennis Spier) spelar just nu i ett proffslag (FC Utrecht). Han var 11 år när han scoutades.

I Sverige spelar dom flesta lag långbollar. I Holland är det mer passningsspel. Det heter totalfotboll. Här i Sverige spelar vi med bara en domare, i Holland spelar vi men en domare och 2 linjedomare.

I Rottneros spelar jag mitt –mitt. Jag var också uttagen i Värmlandslaget. Först började jag med zonläger Fryksdalen och sen var jag selecterad för elitlägret. Den 22-24 juni var jag på ett elitläger i Velen. Vi var 64 stycken.

Efter lägret var det bara 30 stycken som fick gå vidare till Värmlandslaget. Nu har jag en träning varje månad med Värmlandslaget ända till juni nästa år. Sen är det 4 stycken som får gå till Halmstad(Sverige U-15).

I Holland börjar man när man är11 år med ett elitläger som i Sverige heter zonläger. Och sen till ett “regioteam”. Sen går man till ett “distriktsteam” som Värmlandslaget och till slut har man Oranje onder 13. I Holland börjar man 3 år tidigare med landslaget.

Hej då så länge/ Michiel

lördag 8 augusti 2009

Michiel van Etten bloggar härnäst

Hej
Jag heter Michiel(Micke) van Etten och bor i Gräsmark och är fjorton år och kommer från Holland.
Jag har bott här i två och ett halvt år. Jag spelar fotboll i Rottneros P95 och innebandy i Sunne.
Jag går i klass 8a1 pa Fryxellska skolan. Mitt intresse är fotboll. Jag vill blir fotbollsproffs och mitt favoritlag är Ajax som spelar i holländska ligan. För tillfället är jag uttagen som den sista 22:a spelaren som spelar i Värmlandslaget P95.

Jag har en lillasyster som heter Noor och har en mamma som heter Anky och den andra mamman Sylvia. Vi har två husdjur; en katt som heter Snowy och en hund som heter Max. Mina föräldrar har ett hotel i Gräsmark "Stuvettsgård" och jag har ett sommarjobb hemma på hotellet.
Michiel skriver på Sunnebloggen under de närmaste två veckorna.

fredag 7 augusti 2009

Leda till förändring - för hälsan

Vad vore Sunne utan våra ”stôlliga” visionärer och eldsjälar som gått och går före?

Det har skrivits spaltmeter om Selma men inte många rader om hennes kreative far Erik Gustav Lagerlöf som sannerligen inspirerade och formade sin dotter till kreativt skapande och att våga följa sina drömmar.

Erik Gustav beskrivs i texter jag läst som en ”stôllig” drömmare, fantasifull, charmig och älskad sällskapsmänniska som öste ut pengar på den magnifika trädgården i engelsk stil och drömde om ett pampigt Mårbacka. Han ville att fôlk skulle få möjlighet att dricka brunn och bada i nyttig gyttja och därmed medverkade han till att anlägga Ås Brunn år 1855.
Vi kan väl alla historien om hur Selma fick möjlighet att manifestera drömmen att köpa tillbaka egendomen Mårbacka… Pappa Erik Gustav log nog nöjt från sin himmel…

Fler kreativa krafter för hälsan i Sunne
Visst var det väl några Sunnebor som ansåg att Herta och Valter Hedlund var lite stôlliga när de satte igång sitt bygge av Hotell Selma Lagerlöf. För att inte tala om sagoslottet Life Center, hur skulle detta enorma bygge någonsin kunna gå ihop ekonomiskt? Skulle det verkligen komma folk till Sunne för att träna, äta och leva sunt?!

Många skakade antagligen på huvudet och tvivlade på de stora förändringarna och planerna som det kreativa framtidsspanande paret hade. (En naturlig reaktion att tvivla på den stora satsningen. Vi människor är ganska lika i det avseendet, vi är ofta rädda och har motstånd mot förändring, speciellt när det är ett stort kliv från vår egen ”tankestruktur”. Vi vet vad vi har och vet inte vad det där nya ska ge… hänvisar till tidigare blogginlägg om tankemönster )

Det här var i början på 90-talet då Susanne ”kniip” Lanefeldt var stor instruktör på tv och både gästinstruktör samt stamgäst på Life Center. Minns du den tiden?
Jag minns hur vi satte rekord på gräsmattan i gymping kombinerat med massage av varandras axlar. Minns inte hur många vi var men säkert flera hundra personer som mötte upp.
Det var en het sommardag och Pingen Eriksson tillsammans med Susanne Lanefeldt med hjälpinstruktörer från Life Center ledde oss igenom det hela. Kul minne! Inte visste jag på den tiden att jag skulle bli utbildad massör och senare lärare på Pingens skola i slutet på 90-talet.

Idag har vi facit i hand med historien om upp och nedgång för denna fantastiska byggnad med SPA & hotellverksamhet. Vi Sunnebor vet hur mycket, och vad Life Center/Selma SPA och hotell Selma har betytt för bygden och fôlket här.
Idag är Selma SPA och hotellet Selma Lagerlöf en självklarhet i bilden av Sunne som Selma Lagerlöf själv.

För att nämna fler kreativa ”stôlligheter”…
Inga-Lill Lindqvist startade Broby Grafiska Utbildning i 90-talets ekonomiska krisläge. (Läs tidigare blogginlägg av Anette Rudhin)
Nu önskar den driftiga Inga-Lill starta Solbacka Akademi med inriktning på hälsa och ledarskap.
Lika tokig idé som den på 90-talet tycker nog somliga i dessa oroliga ekonomiska tider.

Det är aldrig lyckat att bromsa i en uppförsbacke, jag tror hellre som Inga-Lill på att gasa sig uppåt och framåt… Andra medmänniskor i kommunen är eniga och står bakom den fantastiska visionen om ett hälsa- och ledarskapsinriktat kompetenscenter där Sunnebor och studerande kan samsas i en naturnära och kreativ miljö vid Lövens långa sjö, Fryken. Jag själv jobbar gärna för att det ska komma till stånd, denna fantastiska vision ligger helt i tiden.

Ju fler vi är som håller visionen levande och bilden klar av vad Solbacka Akademi står för ju snabbare kommer vi fram till målet. Visst kan vi i Sunne bygga vidare på och expandera vår kunskap om hälsa och ledarskap än mera, ta in mer forskning som exempel. Vi har en god grund att stå på och nu är det dags att ta nästa steg och manifestera visionen.
Återigen, det vi fokuserar på växer! Vilket frö vill vi sätta och vad vill vi skörda i framtiden vad gäller hälsa, ledarskap och livskvalitet i Sunne?

Gemensamt för dessa kreativa framtidsspanande människor jag nämnt ovan är i mina ögon deras visionära ledarskapsförmåga med en hälsomedvetenhet i grunden.
De har dessutom tillåtit den kreativa högra hjärnhalvan att vara med och låtit intuitionen, magkänslan, och inspirationen leda dem på vägen.

Att sedan ha förmåga att se helheten, lyfta blicken, våga tänka nytt, se möjligheter, vara nyfiken, använda livserfarenheten, medvetenheten och trivas i förändring har varit andra viktiga faktorer jag tror varit av betydelse för dessa beundransvärt kreativa, modiga, människointresserade och hälsomedvetna människor.

Det är inte alltid lätt att ploga väg för nya idéer, det vet alla som gått före.
Det gäller att ha en stark tilltro till den egna visionen och få med sig människor på resan mot målet, samt förstås använda den mer rationella och konkreta vänsterhalvan av hjärnan för att handla och lyckas manifestera sin vision.
Något jag är säker på att Inga-Lill Lindqvist är både redo och fullt kapabel till!

Behov av visionära ledare
Många människor upplever sig splittrade av vår tids många budskap och valmöjligheter. Vi har inte förmåga att se skogen för alla träd.
Jag anser att vi i denna snabbt föränderliga tid har ett stort behov av visionära, transformella och etiska ledare som tänker hälsomedvetet, har förmåga att samla och inspirera till förändring samt handling.

Modiga ledare som både bär på sunda framtidsvisioner, konkreta och tydliga planer för att leda oss på resan mot en spännande framtid. Ledare som präglas av positivism, humanism, och en holistisk människosyn . Ledare som tar hänsyn till de kommande generationerna, samt fattar beslut som medvetna vuxna människor som försöker leva som de lär.

När de använder sig av humankapitalet och de mjuka värdena i livet som tillväxtfaktorer, samt arbetar från ett altruistiskt synsätt på människan tror jag de kommer att lyckas mer än väl.
Finns det verkligen sådana ledare? alla egenskaper jag här radar upp verkar kanske vara övermänskliga och svåra att leva upp till. Ja, det tror jag! Fler och fler människor idag vaknar upp ifrån ”sömn” och gamla ”förlegade” tankar till mer medvetenhet, hopp och framtidstro.
Se Bosse Angelöws : ”50 goda skäl att tro på framtiden”
http://www.duochjobbet.se/viewNews.do?NewsID=0700

Jag möter varje vecka exempel på människor som är vakna och alerta och vill skapa ett bättre liv, inte bara för sin egen skull utan också för många andra.
Eleverna på Hälsa- och ledarskapsprogrammet är några av dem och vår framtids hälsomedvetna ledare och entreprenörer. www.brobygrafiska.se/index.php/gymnasieutbildning/haelsa-a-ledarskapsprogrammet

Herta och Valter var vakna i högsta grad, tack för att ni vågade satsa och gå före!

Hjälp till att affirmera bilden av ett Solbacka Akademi inom en snar framtid du också.

Då hemsidan för Solbacka Akademi http://www.solbackaakademi.se/ är under uppdatering kan jag tyvärr inte hänvisa till den idag. För mer info, följ med på http://www.brobygrafiska.se/ under hösten.

”Jag använder mina erfarenheter till att skapa möjligheter för en hälsosammare framtid!”

Tack för mig!

Sköt om dig!
Susanne

torsdag 6 augusti 2009

Empowerment

Jag tror på tanken att alla människor har kapacitet och viljan att själv lösa sina problem och utveckla strategier för att lösa dem. Jag tror också på att människor har ett eget ansvar för sitt liv, sin hälsa, sin lycka och sitt välbefinnande.

En god idé vad gäller möjligheten att ta eget ansvar för sin hälsa har Christina Doctare, läkare och samhällsdebattör. Hon har sedan flera år drivit frågan och ett förslag om att införa ett BOT-avdrag så att vi kan ta hand om vår kropp.

I korthet, att vi själva ska kunna gå på behandlingar och sedan göra avdrag för det i vår deklaration. I likhet med det ROT-avdrag som nu finns för att reparera våra hus. C. Doctare menar att det skulle bli en enorm vinst för samhället, samt skapa fler jobb i hälsobranschen. Läs artikel: http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_276153.svd

Tänk tanken att kunna gå på förebyggande behandlingar och sedan kunna dra av det i din deklaration. Hur skulle ett sådant val påverka livet? Skulle det bli en morot för fler människor att unna sig en välgörande massage, en reflexologibehandling, akupunktur eller annan läkande terapi?
Kanske någon skulle våga öppna dörren till en helt ny värld och få ett ännu mer berikande liv.
Ja, efter min första massageupplevelse tyckte jag att jag funnit något helt fantastiskt!

Att gå till en terapeut resulterar oftast i att vi blir påminda om att ta bättre hand om oss själva. Som terapeut har jag mött människor med olika problem som smärtor, värk, spänningar, sömnstörningar och andra obalanser i både kropp och själ.

Den största gåvan jag upplevt mina kunder har efter behandlingar är att de blivit mer medvetna om sig själva, både kroppsmedvetna samt fått en större självkännedom. I ett möte med en terapeut där ”kemin” stämmer kan många fantastiska aha-upplevelser infinna sig.

I behandlingar kan vi också få nya infallsvinklar på våra problem, ny inspiration, bli påhejade, lyssnade på, bli bekräftade och inte minst bli berörda (både kroppsligt, mentalt och känslomässigt).

Vi kan också bli mer tränade i att vara våra egna ledare i livet, samt få kontakt med det inre ledarskapet som har betydelse för hur vi mår.
Inre ledarskap innebär bland annat att bli mer medveten om vem jag är, varför jag handlar som jag gör i olika situationer och hur jag kan hantera dem.
Hur jag ser på mig själv utgör grunden för hur jag samarbetar och kommunicerar med andra människor.

Vid livets olika påfrestningar behöver vi hjälp med att förstå sammanhangen och kunna hantera situationen. KASAM är ett begrepp av sociologen Aron Antonovsky som står för att vi människor behöver en känsla av sammanhang vid påfrestningar i livet. En livshållning som innebär att människor kan förstå, begripa och hantera sina livsproblem.
Känslan av sammanhang bygger på tillförsikt och innefattar tre komponenter: begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet.

Antonovsky menade att en individ aldrig är antingen frisk eller sjuk utan att vi rör oss mellan de två polerna frisk och sjuk hela tiden. Enligt Antonovsky är det graden av KASAM som ligger till grund för var vi befinner oss mellan dessa två poler.
Du kan göra ett test för att se din KASAM: http://Salutogenes.nu/kasamtest.asp

I Sunne finns en mångfald av professionella och duktiga terapeuter. För att hitta någon du bra terapeut rekommenderar jag att du hör dig för bland vänner och bekanta. Ibland får man prova sig fram några gånger för att hitta terapeuten där ”kemin” stämmer.

Ja alla som är verksamma är förstås duktiga, annars skulle de inte kunna fortleva då man i denna bransch (som till största delen består av enskilda företag som drivs av kvinnor)
förstås är beroende av nöjda kunder som sprider positiva ord och helst kommer tillbaka regelbundet. Det är ändå inte lätt att få lönsamhet på att bara ge behandlingar, många har flera strängar på sin lyra för att komplettera terapeutyrket. Det är heller inte hållbart rent fysiskt för en kroppsterapeut att arbeta heltid då den egna kroppen slits ut i förtid.

Att vi har så många terapeuter i Sunne med omnejd är troligtvis ett resultat och Selma SPA:s förtjänst, hotellet behövde många terapeuter till sin salong. http://www.selmaspa.se/ Massageterapeututbildningen som Svenska Hälsoteamet http://www.svenskahalsoteamet.se/
drev i Humletorp i några år utexaminerade dessutom ett flertal massörer från Sunne.
Senare behövde Selma SPA anställa fler kroppsterapeuter och Broby Grafiska startade upp en SPA-terapeututbildning som sedan expanderade och blev till den tvååriga KY-utbildningen Hälsoterapeut/Instruktör där jag jobbar idag. http://www.yhwermland.com/

Slutord för dagen…
Jag skulle önska att Livskunskap (där bland annat inre ledarskap och självkänsla ingick) fanns på schemat för alla unga. (Och varför inte som kurser på våra arbetsplatser!)
Våra unga är våra framtida ledare, vilka ledare vill vi vara med att forma?
För att leda och hjälpa andra på vägen behöver jag först kunna leda och hjälpa mig själv.

Jag vill fortsätta vara med och inspirera våra unga till ett mer vaket och berikande liv.
I morgon ska jag börja arbeta på skolan igen efter en lång och givande semester.
Jag ser fram emot att möta alla trevliga och kreativa kollegor och förstås att snart få möta alla härliga studerande igen!
Nya utmaningar väntar…

”Mitt liv är berikande!”

Sköt om dig! Susanne

onsdag 5 augusti 2009

Positiva bilder och tankar

Att affirmera innebär att bekräfta, att ge kraft. En affirmation är ett starkt, positivt uttalande att något redan är fullbordat. Det är ett sätt att ge fast form åt det du föreställer dig.
Tänk positiva tankar, föreställ dig vackra bilder!(Se gårdagens inlägg om ”spår” i hjärnan)

Affirmationer och visualiseringar kan hjälpa oss att må bättre. Vi kan lättare byta ut våra förledande, utnötta och negativa tankepladder och inre negativa bilder mot mer positiva idéer och begrepp och därmed påverka hur vi mår både fysiskt och psykiskt.

Att skapa sina affirmationer:
Formulera alltid affirmationer i nutid. Viktigt att framställa dem som om de redan är sanna. Säg inte ” jag kommer att bli lyckligare mer nöjd i höst” utan ” jag är lycklig och nöjd!” Det är inte att ljuga utan att byta ut ”spåren” i hjärnan, vi skapar först på det mentala planet.

Formulera alltid affirmationen så positivt som möjligt. Formulera det du önskar, inte det du inte önskar. Till exempel ” jag försover mig inte längre om morgnarna” utan ”jag vaknar nu i tid och är full av energi varje morgon!” Du skapar då en mental bild av dig själv som är positiv.

Ju kortare och enklare affirmation, desto mer effektiv. En affirmation ska vara ett klart uttalande som förmedlar en stark känsla, ju starkare känsla desto starkare intryck på sinnet. För långa, ordrika och teoretiska förlorar sin känslomässiga styrka.

Välj alltid affirmationer som känns helt rätt för dig. Välj med dina egna ord vad som känns uppmuntrande för dig. Det ska kännas positivt, expansivt, befriande och/eller stödjande. Ibland känns motstånd mot affirmationer som är verkligt kraftfulla och som kommer att förändra ditt medvetande rejält. Det är bara den naturliga rädslan mot förändring och växande.

Kom ihåg att skapa något nytt och fräscht. Du försöker inte förändra eller göra om något som fungerar. Däremot tar du aktivt ansvar för dina tankar, ditt liv och är villig att förändra tankar och mönster som inte fungerar längre. En ny verklighet skapas för dig själv (och din omgivning i förlängningen).

Skapa en känsla av tro. Affirmationen är sann och utan tvivel. Lägg ned energi i affirmationen och uttala eller tänk den med känslan att du verkligen har kraft att skapa din egen verklighet.

Metoder för att använda affirmationer:
De kan sägas tyst, högt, skrivas, sjungas eller reciteras.
I meditation: Säg affirmationen tyst för dig själv medan du mediterar eller slappnar av, särskilt strax innan du somnar eller just vaknat.
I tal: Säg dem tyst för dig själv när du kör bil, gör hushållsarbete eller utför rutinsysslor. Säg dem gärna i spegelbilden, särskilt effektivt om affirmationen avser att förbättra din självkänsla och kärleken till dig själv.
I skrift: Ta en affirmation du vill jobba med och skriv ned den ca 10-20 gånger i följd medan du tänker på orden, är närvarande då du skriver dem. Ändra gärna på affirmationen under denna process om du kommer på ett bättre sätt att uttrycka den. Skriv för hand eller på maskin ut affirmationen och sätt upp på olika platser i ditt hem eller på jobbet som påminnelser.
Bra platser är på kylskåpet, telefonen, spegeln, på skrivbordet, över sängen, i bilen,
som hälsningsmeddelande i mobilen kan rekommenderas!

Om du övar effektiva affirmationer bara några minuter om dagen kan detta motverka mentala ovanor och mönster som pågått i åratal. Kommer du på dig själv att upprepa inristade negativa tankemönster eller vanor, försök omedelbart att säga en affirmation till dig själv.

En liten övning:
Tänk på något positivt, något som gör dig glad och nöjd.
Tänk på din käraste, ett fint minne, en trevlig upplevelse, eller ett fint minne som exempel. Blunda och känn efter om och hur kroppen ger respons.

Lägg till ett skratt eller le ett stort leende på läpparna.(Även om det blir ett fejkat leende!) Föreställ dig hur du står på ett berg och ropar ut din glädje om och om igen. Hör hur det ekar tillbaka mot dig. Vad händer i dig nu?

Många upplever av denna lilla övning att de känner sig piggare, varmare, gladare, öppnare och mer avslappnade av de positiva tankarna och bilderna.

”Loving is easy when I love and accept myself!“

Ta hand om dig!
Susanne

tisdag 4 augusti 2009

Våra tankar

Vi har en nästan oupphörlig dialog i vårt sinne. Sinnet är sysselsatt med att tala till sig själv, kommenterar och har åsikter om livet, våra känslor, våra problem, andra människor med mera.

Alla dessa ord och idéer som strömmar igenom är av stor betydelse på hur vi mår.
Oftast är vi inte medvetna om alla dessa tankar som strömmar. Ändå är det vi ”säger till oss själva” i vårt sinne den grund på vilken vi formar vår erfarenhet av verkligheten.
Det har dessutom visat sig att negativa tankar bidrar till ökad försurning och inflammatoriska processer i kroppen. Läs mer: http://www.ehdin.com/?id=1189

En värdefull erfarenhet, och ett sätt att bryta mönster är helt enkelt att börja iaktta och observera den inre dialogen, eftersom vi då blir medvetna om vilka slags tankar vi har för vana att tänka.

Många av dessa tankar är som gamla bandinspelningar av gamla tankar som följt oss kanske hela livet. De är gamla programmeringar i vår ”dator” som vi ”lastade ner” för länge sen och som påverkar det som händer oss idag.

Vi tänker om och om igen till exempel ”jag kommer aldrig att klara det här” eller ”det här kommer aldrig att bli bra”. Hur stor är då chansen att jag lyckas genomföra det jag vill?
Vi behöver helt enkelt ”omprogrammera”vår hjärna och få nya ”spår” att följa som gagnar oss bättre.

Vi kan likna vår hjärna med en dator som vi programmerat med olika program som kommunicerar med varandra. Vi gör olika kommandon som datorn svarar an på.
Sak samma med vår tänkande hjärna. Vi har själva möjlighet att bestämma vad för slags kommando vi vill påverka vår hjärnas tankar med. Vi kan helt enkelt bestämma vad vi ska tänka. Jag har alltid valet att ändra min tanke. Jag påstår inte att det är lätt, men jag har ett val och ingen annan än jag själv kan ändra tanken.

Varje tanke jag tänker ”ristar” in ett spår i min hjärna. För varje gång jag tänker samma tanke bildas djupare spår, till slut bredare väg och snabbare kommunikation. Tanken åker samma väg gång på gång, för varje gång kör tanken snabbare på vägen och jag åker där helt på automatik.

Jag behöver inte medvetet vara så vaken och uppmärksam på vad jag gör eller tänker längre utan det har blivit en vana. Den här ”motorvägen” går visserligen snabbt och enkelt men ger mig ingen större glädje, jag känner mig inte så levande eller inspirerad längre. En önskan om förändring föds!

För att kunna köra på en ny väg krävs det mer av mig. Kanske jag behöver mer tid att hitta fram till målet för resan. Vägen blir kanske krokigare och osäkrare de första turerna jag gör.
Jag kanske till och med kör i diket, för vägen har nylagt oljegrus som gör det mer osäkert och riskfyllt till en början.

Jag överväger att ta den gamla vägen igen som ändå känns mer bekant och trygg trots att jag mår illa och blir sömnig av att åka där. Efter en stund på den nya krångligare vägen känns det ändå trevligare att köra och jag börjar slappna av mer och njuta av utsikten och resan .

Jag har till och med glömt den snabbare motorvägen som inte gav så många fina upplevelser längre. Jag väljer nu den väg som ger mig mest glädje och håller mig vaken och mer alert. Nya positiva vägar har börjat byggas i min hjärna…

”Livet är fullt av möjligheter!”

Ta hand om dig!
Susanne

måndag 3 augusti 2009

Förändringar till mer hälsa & livskvalitet

WHO: s(Världshälso-
organisationen) definition av hälsa från år 1946:
“Hälsa är ett tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande och inte endast frånvaro av sjukdom och handikapp. Hälsa inbegriper fyra var för sig lika viktiga värdebegrepp nämligen: Långt liv, friskt liv, rikt liv och ett jämlikt liv. En god hälsa skall ses som en resurs för samhället och dess individer och inte som ett mål i sig”

Vad är hälsa för dig? Hur kan du må ännu bättre fysiskt, psykiskt och relationsmässigt? Vilka val vill du ta för att uppnå ökad livskvalitet och hälsa?

Vi överhopas ständigt i massmedia av tips och råd på hur vi ska göra. Råd som vi kan hämta inspiration av, speciellt när semestern är över och allt går tillbaka till gamla vanor och ovanor igen. Skönt tänker någon, allt blir som vanligt igen. Andra längtar efter en förändring, något nytt…
Men hur ska vi välja och lyckas med det vi önskar genomföra av förändring? Frågor som jag ställer och har ställt till mig själv och många medmänniskor som vän, lärare och terapeut.
Hur kan jag leva mitt liv och vara en resurs för mig själv och andra? Krävs det några förändringar i mitt sätt att leva för att uppnå det mål jag har för mitt liv, min hälsa och mitt välbefinnande?

Vi behöver oftast ställa oss några viktiga frågor.
1. Varför ska jag ändra på mig? Viktigt att få insikt i varför jag behöver och vill förändra.
Vilket är mitt starkaste motiv till att ta ett nytt steg? Hitta motivation!
Vad har jag för vision av hur livet kommer att bli om jag tar detta steg, gör denna förändring?
2. Vad vill jag uppnå med förändringen? Vad blir bättre när förändringen väl är genomförd, vad kommer jag att ”vinna”?
3. Vilka val eller frånval behöver jag göra för att nå målet?
4. Hur får jag in beslutet i min vardag? Vilka andra kommer att påverkas av mitt beslut?
Vem/vilka kan supporta mig?
5. När ska målet vara nått? Vilken tidsram ska jag hålla mig till? Hur bråttom har jag egentligen? Är timingen den rätta?

Många viktiga frågor som inte alltid är så lätt att svara på, men är positiva för att lättare ta steg för steg upp på förändringstrappan och nå fram till målet.
Det är ingen idé att förändra något om jag inte vet vad jag vill uppnå med förändringen.
Det är heller ingen idé att göra för många förändringar på en gång, då tappar vi fokus.
Sikta på ett mål i taget då är det lättare att träffa målet. Sortera i alla önskningar och prioritera. Vad är viktigast just nu?

Ofta vill vi inte ärligt och helt ta ansvar för att göra den förändringar som krävs för att komma fram till det önskade målet. Det kanske innebär stora eller mindre försakelser, frånval som till exemple upplevelsen av nya ”krav”, byte av arbete, avslut på vänskap eller en relation, mindre pengar, flytta iväg, sluta äta socker, motionera mer och så vidare. Val som inte känns så lockande eller bekväma för egot...

Förändring av tankemönster är ofta något som krävs av oss när vi ska göra en positiv förändring i vårt liv. Om vi inte lär oss tänka om och skapa nya mönster blir det svårt att hålla fast vid det nya eller nå målet, vi faller lätt tillbaka till det gamla invanda ”mönstret” igen.

I mental träning tränar man just på att disciplinera sina tankar och förändra tankemönster för att kunna förändra negativa och ibland destruktiva (tanke-)mönster.
Man tränar ”tankemusklerna” och lär sig jobba med att förändra sina tankar, jobba med målbilder, leta guldkorn, se styrkor, och uppmärksamma positiva inslag i sin vardag.

Det jag tänker och fokuserar på skapar jag in i mitt liv, jag drar till mig det jag tänker som en magnet. Det är på tankens nivå all förändring börjar.


”It’s only a thought, and a thought can be changed”

Sköt om dig!
Susanne