Rotknölarna är kvar i Sunne

Det hemliga vattenfallet i Costa Rica.
(Foto: Ingemar Hedström).
Vid 11 års ålder rycktes rötterna brutalt upp ur Sunne-myllan. Sedan dess har jag dom kvar i handen, typ. Inte funnit någon annan lämplig plats. Rotknölarna är kvar i Sunne. Högst uppe i Åmbergsbacken. Ej kvävda av nytillkomna hus. På tidigare enbart åker.

Borlänge blev nästa hållplats. Med rök från Domnarvets järnverk och Kvarnsvedens pappersbruk.

Jag längtade tillbaka till Åmberg, Fryken, till Selmas Mårbacka, ståtliga Rottneros park, Fryksdalens grönblåa skogshav, mycket friskare luft och de då drygt 400 medlemmarna i Sunne missionsförsamling, där pappa pastorerat, mamma sjungit. Sångarbröderna, Blomsterfonden, Sunne-konferensen; det nya pappa hade vågat starta.
Med hustrun Elsas goda minne, visdom och idoga stöd på alla vis. För att inte glömma starka armar, goa hjärtan, från ladugårdsdoftande medkristna på Vägen. Alla prydliga, rikligt parfymerade det-fixar-vi-damer. Som sjöng av tro och hjärtans lust i damkören.

David Bergqvist på Leran var min bästis. Dennes föräldrar Torsten och Greta var mina föräldrars bästisar. David var fem år år äldre. Han målade i olja och skissade med blyerts. Utsökt konstnärligt. Ende sonen i familjen och av genetiskt guldgods. Världs-arbetande “first full professor in vascular surgery in Sweden”. Kärlkirurg. Akademiska sjukhuset. Fåordig. Med superhjärna. En bygdens son. Som Sunne kan vara märkvärdigt stolt över. Vi skådade Sunne-fågel. Såg gästande häger fiska i Björken. Annars nog inget särskilt.

Om David och hans Agneta bara kunde föreställa sig hur gärna vi vill att de kommer till Costa Rica och skådar natur. Professor Tryggve Persson på Lantbruksuniversitetet var här för ett tag sedan. Han satte då ihop en flerspråkig check-lista över mängder av olika fågelarter. De vi såg på smultronställen (nåja …) i Costa Rica som vi visar goa vänner. Trots att väl varken David eller jag är lika fågelgalna nu. Som på den tiden. I Sunne.

Costa Rica har två hav. Här landar 2 miljoner nyfikna turister varje år. Mest européer och gringos. Mitt i en lokal befolkning på 3 miljoner. Vi undviker turistström. Får ofta förklara: Gringo no. Vikingo si. Trampar helst otrampade stigar. Träffar vänner bland indianer (med solpanel!). Möter pilgiftgrodor och mycket mera! Oaser runt Jordklotet. SAGOLIKA SUNNE. På ena sidan. På andra sidan, COSTA RICA NATURligtvis!

Med hälsning från andra sidan Jorden! (Jag återkommer…)
Ingemar Hedström
Pilgriftgrodorna i Costa Rica är bara giftiga i fritt tillstånd.
(Foto: Ingemar Hedström)

Kommentarer

Populära inlägg