torsdag 25 februari 2010

När man vill ta ut sig fullständigt

Jonas gungar tiljan under foten
Sparar inte skon, slår emot den.
Kaffe, bröd och skinka fin,
på bordet är, var god stig in!

Vår musiker värmer upp sig själv och Folkets Hem i Edsbyn. Folkets hem är som ett folkets hus men liksom ännu mer hemmaaktigt. Sista föreställningen av Tita grå innan speluppehållet. Det var 30 mil halkbana hit och ungefär lika långt till Stockholm efteråt. Ibland undrar man vad man håller på med. Två timmars bygge, en timmas sminkning, en timmes föreställning, en halvtimme för att få bort geggan ur ansiktet och byta om, en timmas rivning och packning och vadå? Åtta timmars bilkörning. Det vill till att publiken åtminstone står upp i applådtacket efteråt. Jag tror jag ska föreslå det innan? Är det någon gång de tänker göra vågen så är det lämpligt i kväll! Trots allt ganska laddad faktiskt. Ofta så med sista föreställningar innan uppehåll. Lite som sista sträckan i ett skidlöp. Man vet att man får vila efteråt så man kan blåsa ur sig fullständigt.

Det känns som att det finns två läger när det gäller OS. De som tittar, hoppas, jublar och njuter och de som inte fattar någonting över huvudtaget. Inser att det kanske finns ett tredje läger. De som vill se så att de rister men helt enkelt inte får och inte kan. Många verkar tänka att kultur och idrott är varandras motpoler. Det är inte min uppfattning. Några av de mest hängivna idrottsälskare jag känner till är skådespelare, musiker och regissörer. Det har hänt att vi på Västanå Teater har visat VM fotboll på storbild efter en premiär. Tyvärr förlorade Sverige den matchen och hela premiärfesten blev ett totalt fiasko med en överhängande del nedstämda ensemblemedlemmar. Nu vill jag upp på scenen! Men fort.

Jakob Hultcrantz Hansson
Skådespelare
http://www.jahuha.se/

tisdag 23 februari 2010

Förstaklassbriljanter i det artistiska juvelskrinet

Solen skiner, det är härligt vitt. Fick reda på igår att yngste sonen har öroninflammation. Åkte hem till Värmland så fort det gick. Spelledig dag idag gjorde det möjligt. I morgon; Edsbyn. Han verkar redan bättre, lillgrabben. Kanske inte helt min förtjänst. Jag vill dock gärna inbilla mig att det åtminstone något hade med min ankomst att göra. Skönt! Inte så kul att flyga med öroninflammation. Snart sand och värme i stället för snö och kyla. Kanske därför det är så oerhört vackert med snö just nu. Jag vet att det är ändligt.

Nominerade Sophia Stinnerbom som årets artist, folk och världsmusikgalan 23 april. http://gala.se/ Varför? Jo, för att hon är en fantastisk musiker. Visste ni det; att vi på Västanå Teater varje år arbetar tillsammans med några av det här landets absolut bästa folkmusiker. Det är ett makalöst privilegium att ha dem med på scenen. Vi kunde inte göra den teater vi gör utan dem. De har en oerhört stor del i de föreställningar som görs och jag vet att många besökare på våra föreställningar kommer tillbaka just för deras skull. Sophia är en av de mest lyhörda och skickliga.

Min motivering:

”Gång på gång, live såväl som i studion, visar Sophia Stinnerbom att det är möjligt att kombinera avancerat melodispel och kristallklar intonering med ett riktigt skitigt gungande sväng. Hennes karaktäristiska låtspel och energifyllda lyskraft på scenen får inte bara strängarna men hela lyssnaren att vibrera. En förstaklassbriljant i det artistiska juvelskrinet.”

Västanå Teater har sålt 4 244 biljetter, 20% av sommarens biljetter till En Midsommarnattsdröm av Shakespeare. Uppsättningen har premiär på midsommardagen i BerättarLadan vid Rottneros park, Sunne. Det är ett par procent bättre än förra året vid samma tid, då uppsättningen Kalevala till slut lockade 20 300 åskådare till BerättarLadan. Alla drömmer vi Midsommarnattsdrömmar.

Jakob Hultcrantz Hansson
Skådespelare, alvkung
http://www.jahuha.se/

Hej mitt Vinterland

Helgen har präglats av snö, vind och kyla. Publiken har fått stå i timtal på perronger och hållplatser, väntande på en havererad kollektivtrafik. Bilar har hamnat i drivorna. Det är vinter i Sverige!

Vi hade nästan glömt bort det men det är ju så här vintern ser ut. Det har egentligen inte varit vinter på många år nu. Inte sedan vi var barn. När vi var barn var det alltid vinter. Lång och kall och snörik vinter som varade en barndomstid innan det slutligen blev vår en kort, kort tid och sommar. Jag minns det! Bodde visserligen norröver, men jag har hört att det var fantastiska vintrar även i Mellansverige.

Allt är ju inte negativt med vintern. Allt är inte katastroftillstånd. Det är inte bara; för höga elpriser, sönderfrusna vattenledningar, frustande frostiga tåg, kollapsade tak, rodnande byggherrar och SJ chefers avböner i media. Vem kan undgå att le när de ser en grupp snickare som inför förtjusta dagisbarn, åker stjärtlapp och pulka på lunchen i centrala Stockholm. Eller skidåkare längs Götgatan. Eller ett böljande vitt Värmländskt vinterlandskap.

Visst det räcker nu! Men de arga människorna på perrongerna som ränner av och an mellan fulla ersättningsbussar börjar nu prata med varandra. De släpper sin ilska och inser att allt inte går att kontrollera. Att naturen är vild och vacker och farlig.

Publiken är glad. De har varit med om mycket under dagen och de har fått avsluta den varma och trygga i en Yurta ute på landsbygden. De är rörda och glada och fulla av liv. Det är som det ska vara.

Jakob Hultcrantz Hansson
Skådespelare
http://www.jahuha.se/

fredag 19 februari 2010

Kulturhuset i Ytterjärna

I kväll spelade vi Tita Grå i Kulturhuset i Ytterjärna. Vi fick ett fantastiskt mottagande. Så är det ofta här. Det är nästan alltid fullsatt och publiken är oftast tillrest. Vi får god mat från deras egna ekologiskt odlingar. Tyvärr, för en köttälskare som jag, serverar deras restaurang aldrig kött men den vegetariska kosten är mycket vällagad.

Vi har som vanligt byggt upp vår Yurta på scenen och tar in knappa hundra personer per föreställning i det intima lilla teaterrummet. Det tar ca två timmar effektiv tid att bygga tältet. Vissa turnéperioder när man flyttar ofta känner man sig mer som flyttgubbe eller byggarbetare än skådespelare. Nu är vi kvar på samma plats och spelar flera föreställningar i flera dagar.

Det är häftigt med den stämning som ofta uppstår därinne i Yurtan. Den är svår att få i några andra sammanhang oavsett om man är skådespelare eller publik. Tid och rum upphör och man kan hänge sig åt berättelsen. Glömma världen utanför ett slag. Skaffa sig en egen värld.

Det blir några spännande dagar.

Jakob Hultcrantz Hansson

torsdag 18 februari 2010

Att tänka text

Satte mig i bilen för att åka till en provfilmning i Stockholm och tänkte text. Framme nu. Ingen fara. Det är den perfekta platsen att öva. Man är helt ensam och ingen undrar vad det är för fel på en, när man plötsligt far ut i något känsloutbrott. Det är svårare med tåget. Folk sneglar oroligt. Någon byter plats. Det kan räcka med att man sitter och mumlar lite för sig själv, för att skrämma iväg någon försiktig medresenär. Det är ju inte så bra för självkänslan. Att folk blir rädda och går. Då är det bättre med tonåringar som pekar och fnissar. Men bäst är det att vara ensam i sin egen bil. Om man nu behöver arbeta på resan, och det behövde jag idag.

Många tänker att det handlar om att läsa text eller att lära sig text, att plugga in. Det stämmer inte. Det handlar om att tänka text. Skaffa sig rätt inre bilder. Bilderna hämtas så klart från texten men de måste fyllas på från fantasin. Det viktigaste finns oftast mellan raderna.

Det är dags att plocka fram mer av min gamla barndomsdialekt som tagit mig så många år att bli av med. Inte för att jag skäms över den eller så. Det är helt enkelt bara så, at det är bra att kunna variera, och välja när man vill ge karaktär åt sin roll med dialekt. Jag är från Kalix i Norrbotten och när jag började med teater var det fullständigt omöjligt att ens höja tempot i texthanteringen. Kalixmål är nog den hårdaste, tyngsta och vackraste, men även långsammaste dialekt, som existerar i detta land. Man tar det lugnt när man pratar, och överdriver inte med en massa onödiga textmassor. Man tänker först och talar sen.

Man brukar skämta om hur långsamt Kalixbor pratar. ”När ja gjorde lumpen… fick jag lära me å skjutta kulspruta… och de lät RA… TA… TA… TA… TAAA… men ännu fortare!”

Jag ska träffa Kjell Sundvall. Det är en person som har min fulla respekt. Han verkar dessutom vara en spännande och varm människa. Det ska bli mycket roligt!

Jakob Hultcrantz Hansson
http://www.jahuha.se/

onsdag 17 februari 2010

Idag spelledigt

Ibland är man inte riktigt strålande energifylld och piggelin.

Det här är en sån där fixardag. Spelledigt efter en rätt hektisk period med repetitioner, premiär, konferensdagar, föreställningsperiod och utbudsdagar. Det här är en sån där dag när man skall hinna med sånt man inte hunnit med tidigare; skicka brev, läsa text, vaccinera sig och packa sina väskor.

I morgon bär det av mot Stockholm. Vi ska spela åtta föreställningar av Tita Grå i Ytterjärna och en i Edsbyn. Därefter åker jag till Sri Lanka i knappt två veckor. Hinner inte hem till Sunne emellan, så allt måste packas idag.

Det är då yngsta sonen passar på att bli hostig. Ligger på soffan och hackar. Fick han välja skulle han bli runtburen eller sitta i knät. Det blir dock för tungt när man måste stå böjd över resväskorna. Inser även att pellets-förrådet börjar sina och att detta måste åtgärdas med det snaraste.

Tre och en halv timmas sömn i natt efter att ha redigerat en intervjutext som ska in en bok om teater. Det rycker i ansiktsmuskulaturen och jag ser olikfärgade fläckar flyga omkring. Kan det verkligen vara nyttigt? I gårkväll var det karateträning med äldsta sonen i kväll är det slalomträning. När ska man få se på OS? I natt är det ju hockey! Kanske får hoppa den trots allt. Irriterande!

Jakob Hultcrantz Hansson

Spelledig

Skådespelartransfer

I dagarna har jag skrivit på för Uppsala Stadsteater. Den som vill, kan se mig i några föreställningar där, från hösten 2010 till våren 2011. Det har inte varit ett helt enkelt beslut.

Uppsala Stadsteater är en av Sveriges mest intressanta teatrar. De fick pris för detta nyligen;

”Svenska teaterkritikers förenings TEATERPRIS 2009 går till scenen Uppsala stadsteater som under året vågat friskt och vunnit mycket.”

Teaterchefen Linus Tunström med sin stab av kreativa skådespelare och konstnärer har min största respekt för sitt arbete. Det är utan tvekan smickrande och glädjande att få erbjudande om engagemang på denna scen.

Samtidigt arbetar jag redan på en annan av Sveriges mest intressanta teatrar; Västanå Teater. Jag har slagit ner mina bopålar kraftigt i den Värmländska frodiga myllan. För att jag vill det. Det är här i Sunne jag bor, vill bo och kommer fortsätta att bo. Här finns min kärlek och det är här mina barn växer upp. Det är inte lätt att lämna en arbetsplats man älskar ens för en kortare period. Det har inte varit ett helt enkelt beslut!

Följande parametrar fick väga tungt i avgörandet:

Uppsala Stadsteater har erbjudit mig mycket intressanta uppgifter. Det handlar om en relativt kort begränsad period av pendlande, där familjen stundvis kan följa med.

Västanå Teater och Leif Stinnerbom har varit väldigt tillmötesgående. Han och jag delar uppfattningen att det är berikande för samarbetet och den konstnärliga formen att man ibland arbetar med andra. Man kommer tillbaka med nya erfarenheter. Han har själv gjort det flera gånger. Den här gången är det jag som gör det. Jag har hans fulla förståelse och stöd.

Vi har tillsammans med Uppsala kunnat lösa det så att jag kan medverka i Västanå Teaters sommarproduktion ”En Midsommarnattsdröm” och vara tillbaka till nästa års hemliga storsatsning.

Men utan min underbara sambo som tänker i positiva lösningar, hade detta överhuvudtaget inte gått att genomföra.

Jakob Hultcrantz Hansson
Skådespelare

måndag 15 februari 2010

Turné

Jacob Hultcrantz Hansson, skådespelaren från Västanå teater, hälsas välkommen till en ny bloggperiod på Sunnebloggen!

Vårt turnétält står uppställt på lärocenter i Forshaga. Vi spelar vår nya föreställning Tita Grå - hon som var värre än den onde. Ungarna i publiken är storögt glada och koncentrerade. Tio föreställningar på fyra dagar i Forshaga. En stor eloge till deras nystartade teaterförening.

Vi är en liten ensemble som åker. Två skådespelare, en musiker, en tekniker. Det känns oerhört smidigt än så länge och vi har en hjärtlig stämning i gruppen. Föreställningen föregår på fryksdalsdialekt, och invandrade Värmlänningar som både jag och Hanna Kulle är, har vi fått slita hund med att lära oss prata som infödda Fryksdalingar från 1800-talet. Det går dock ganska bra nu, tycker vi.

Kul med ny bloggperiod, kära läsare. Ni kommer få följa med på två mycket varierade veckor! Sista föreställningen i Forshaga börjar om några minuter. Måste kila!


MVH Jakob Hultcrantz Hansson

fredag 12 februari 2010

Avslut

Nu har jag haft möjligheten att beskriva mitt distansförhållande till Sunne under ytterligare två veckor. Jag måste medge att det har varit lite trögt att hitta inspirationen. Kan ju skylla på att med tre barn så är det inte lätt att hinna med, och det underlättare ju inte heller att man sitter framför datorn hela dagen på jobbet.

Som ni kanske har märkt så refererar jag nog mer till Sverige än Sunne numera. Vet inte varför mitt distansförhållande är ¨längre¨ än vanligt. Att det är långt till semestern kanske gör att det känns ännu mer avlägset, kan ju vara en annan anledning. Det slog mig häromdagen att när jag läser lokala nyheter, så känner jag inte igen alla personerna. För ett tag sedan så var jag inne på Stjerneskolans hemsida och då slog det mig att nästan ingen av mina lärare var kvar på skolan! Inte konstigt egentligen, eftersom det är nästan 20 år sedan jag tog studenten och då ¨började¨ min utflyttning (tog ytterligare cirka 5 år innan jag var helt utflyttad).

Jag har helt enkelt börjat tappa kontakten med Sunne!

För att råda bot på problemet så har jag redan börjat planera sommarsemestern, kommer mestadels vara i Sunne. Hur ska jag göra för att förbättra kontakten igen? Till att börja med så ska jag försöka att hinna med att träffa fler kompisar, vid förra besöket var det för stressigt. Ska göra lite mer ¨hemmaturism¨, det finns en hel del trevliga utflyktsmål att besöka.

Nu får jag tacka för mig.

Njut av vintern! Det är något jag saknar, snön alltså, inte mörkret.

Vi kanske ses i juli.

/Olov

torsdag 11 februari 2010

Förändring

Om jag har förändrat mitt levnadssätt av att bo utomlands (Centralamerika)? Nä det har jag inte ... eller jo kanske en del. Givetvis beror det mesta på att man förändras som person och då spelar det inte så stor roll vart man bor, men numera är:

Tid är ett relativt begrepp. Jag har varit (och är fortfarande) en tidsslav, det vill säga vill gärna vara i tid och blir irriterad om andra inte är det. Jag har tonat ner denna defekt de senaste åren, eftersom ingenting börjar i tid (mer än barnens skola). Det är bara att spänna av och förbättra talangen att småprata med de andra europeiska ¨tidsslavarna¨, medan man väntar på att övriga mötesdeltagare ska komma.

Solen är något som bränner och man ska hålla sig till skuggan.

Ljuset styr dygnsrytmen. När det mörknar så börjar man dra sig inomhus. Man gör givetvis aktiviteter efter att det är mörkt, men sällan utomhus.

Utetvång vid fint väder finns inte längre, eftersom det inte går att vara ute jämt.

Den viktigaste förändringen är att regler inte är regler, utan fyller funktionen som guide. Trafikregler är ett bra exempel. Om en trafikregel är en regel och inte en guide, så innehåller regeln någon typ av fysiskt hinder. Exempelvis så är fartbegränsning lika med farthinder. Förbjudet att göra U-sväng lika med cementrefug. I rondeller håller jag mig fortfarande till reglerna, trots saknad av fysiska hinder. Ska jag åka ¾ varv så kör jag fortfarande motsols, vilket inte alltid är fallet hos mina medtrafikanter. Förresten, jag har även slutat att använda begreppet medtrafikanter (om jag nu någonsin har använt det), för numera kallar jag dem mottrafikanter.

Jag lovar hålla mig till trafikreglerna när jag kommer hem till sommaren.

/Olov

onsdag 10 februari 2010

Vardagsliv

Är vardagslivet annorlunda i Guatemala än Sunne/Sverige? Ja, delvis är det väldigt annorlunda, men vardagsliv blir ju alltid just vardagsliv. Det mesta kretsar kring dagis, skola, jobb och hem. Att vi bor 500 meter från dagis och alltid tar bilen kan kännas lite konstigt, men säkerhetsläget gör att man helst undviker att gå med barnen. I Sunne är ju också bilen favoritfärdmedlet på grund av ett antal orsaker, men säkerheten är nog det inte det första man tänker på.

Ett jobb är ett jobb och då spelar det nog ingen roll vart man är. Att jag befinner mig i Guatemala och pratar spanska på jobbet är ingenting jag reflekterar över. När man diskuterar något tema under lunchen, så slår det mig ibland att jag har en helt annan referensram än mina kollegor och man känner sig som en ¨outsider¨.

Den största förändringen i mitt vardagsliv har skett på motionsstadiet. Hur mycket som jag än vill så går det inte att skylla förändringen på Guatemala, utan här har åldern spelat in. Kompisfotboll på helgerna sker allt mer sällan på grund av ryggont, sträckningar eller allmän lathet. Nu är det snabb gång, eller långsam löpning, som gäller. Ett varv på elljusbanan vid Hembygdsgården har förbytts mot en ¨gated community¨ där jag måste visa ID för att komma in, och området övervakas av säkerhetsvakter på motorcykel. Kanske inte lika nära naturen som i Sunne, men trots allt så är det riktigt avslappnande.

Om någon undrar så finns även fenomenet stavgång även i Guatemala, inte lika utbrett givetvis, men det ser lika konstigt ut i Guatemala som i Sunne.

Vi hörs imorgon.

Olov

tisdag 9 februari 2010

Tidningsfokus

Hur stor är skillnaden mellan Guatemala och Sunne/Sverige egentligen? Ja vi pratar nog om två motpoler utan att överdriva. Nu vet jag att tidningarna inte alltid återspeglar verkligheten, men det brukar finnas någon sanning i vad som skrivs, eller i alla fall återspegla vad läsaren vill läsa.

På lokalnivå är det nog inte så stor skillnad mellan Guatemala och Sverige. Ett lokalt fokus innebär ofta en personlig koppling och nyheterna ska gärna vara positiva.

På länsnivå så verkar Värmland fokusera väldigt mycket på Färjestad, åtminstone webnyheterna på vintertid. I de olika länen i Guatemala så verkar det finnas som politikerna inte alltid gör det bästa för sina skattebetalare och våldet för gemene man lyfts fram.

På nationell nivå, där kan vi börja prata om skillnad. Efter ett antal år i Guatemala så har jag blivit en aning avtrubbad, men dagligen finns det nyheter som är direkt chockande.

Vilken nyhet har varit den mest häpnadsväckande de senaste veckorna? Det måste vara arresteringen av en före detta president som under flera år ha undvikit att bli arresterad. Nu kom det en arresteringsorder från USA angående penngatvätt och då började det hända saker. Denne förre presidenten greps efter att ha varit på flykt under ett par dagar och gripandet var givetvis den dagens huvudnyhet.

Vad gjorde då de svenska politiker på det nationella planet samma dag som skapade rubriker, jo på de politiska sidorna diskuterades en handväska?!

Ja, jag vet att en dag inte ger hela sanningen, men det verkar vara lite nyhetstorka i Sverige. Sett ur ett Guatemala perspektiv så är det något man ska se som positivt ...

Hasta mañana.

Olov

måndag 8 februari 2010

Bistånd och Guatemala

Jag vet att mitt bloggämne är Sunne på distans, men måste ta möjlighet att berätta lite mer varför vi bor i Guatemala och har valt att arbeta med bistånd.

Guatemala är ett otroligt fint turistland. Alla som har varit har kommer ihåg Atitlansjön, vulkanerna, staden Antigua, Mayakulturen och stränderna. Vad man inte alltid ser som turist är de enorma skillnaderna mellan fattiga och rika, våldet, straffriheten och rasismen, som också är en del av Guatemala.

Guatemalas BNP per capita är helt OK (om man jämför med andra u-länder), men hur kommer det då sig att nästan hälften av alla barn under fyra år är undernärda? Varför är skattetrycket så lågt att man inte i närheten kan klara av sjukvård och skola till sin befolkning? Hur kommer det säg att straffriheten för brott bara blir sämre för varje år? I fjol mördades över 6 000 personer (befolkning på 12 miljoner), men endast 2 % kom till rättegång.

Varför har nästan ingen åtalats för brott under inbördeskriget (varade cirka 30 år, fredsavtalet skrevs för 13 år sedan) där över 200 000 personer dödades (klar majoritet var civila Mayafolk)?

Svaret är egentligen ganska enkelt, det finns för många personer, i och utanför Guatemala, med makt (politisk och ekonomisk) som inte är intresserade av förändring.

Om man också lägger till korruption, narkotikatransport (Guatemala är transitland mellan Nord- och Sydamerika), samt vapenhandel, så förstår man att problem inte enbart kan lösas inom det Guatemalanska samhället.

Här kan bistånd fungera som ett verktyg/stöd för förändring.

Förr året var det exempelvis första gången som en rättegång mot militärer av hög rang ledde till fällande domar för brott begångna under inbördeskriget. Biståndet fungerade som stöd till de organisationer som i sin tur stöttade vittnen att driva rättsprocesserna.

FN ansvarar för en kommission i Guatemala som stödjer det lokala rättsväsendet med expertis, och man har bevisat att det går att nå resultat. I dagarna så häktades en före detta president med hjälp av information som FN-kommissionen hade bidragit med. Guatemalas delegation i klimat mötet i Köpenhamn bestod av experter från regering och civila samhället (ursprungsfolk och miljöorganisationer), med stöd från olika biståndsorgan.

Ja, enligt mig så kan bistånd hjälpa till att förändra, men det måste vara Guatemalanerna själva som bestämmer vad man ska göra och de som gör förändringen. Frågan är inte om, utan hur länge det dröjer innan förändringen är ett faktum.

fredag 5 februari 2010

Språk

Häromdagen förklarade jag för en kompis om vilken fördel våra barn har jämfört med oss, eftersom de redan talar ett antal språk flytande. Jag berättade stolt att mina äldre barn kan tala 3 språk. Han höll med, men verkade inte särskilt imponerad av ¨mina¨ tre språk. Det visade sig att hans barn pratade föräldrarnas alla modersmål (och ¨fadersmål¨), vilket visade sig vara 5 (spanska, franska, italienska, tyska och engelska)!
Väl hemma slog det mig att vår minsting (2 ½ år) egentligen bara uttrycker sig på spanska. Jag testade hennes spanska och som stolt pappa kunde jag konstatera att hon givetvis var ett högst begåvat barn (väldigt subjektivt). Svensktestet fick börja lite enklare med ¨ögon-näsa-mun¨-provet. Jag säger mun och hon pekar glatt på sitt ÖGA! Nu håller hon på att hårdtränas inför farmor och farfars besök, men förväntar mig även att hon ska kunna lägga till ytterligare ett språk till listan, värmländska, under deras besök. ¨Fryksdalska¨ finns väl inte som skriftspråk eller…

Som jag nämnde häromdagen så frös vi när vi kom hem från semestern. Glömde en kul anekdot: Tvååringen kommer ut från flygplatsen och säger ¨KALLT¨.

Skönt...något av svenskan hade fastnat under hennes besök i Sverige förra sommaren.

Vi hörs nästa vecka.

/Olov

torsdag 4 februari 2010

Piñata

I Guatemala går man inte på barnkalas, man går på Piñata som det kallas här. Jag kommer inte riktigt ihåg hur man gör barnkalas i Sverige, men är en riktig Piñata-expert. Jag har väl hunnit ta med barnen på ett 100-tal piñatas de senaste åren. Det underlättar givetvis att ha 3 barn, som får ett antal inbjudningar i veckan, som i många fall även innebär en obligatorisk närvaro av någon förälder. I helgen blev det exempelvis tre piñatas. För något år sedan när barnen var lite mindre och jag var hemmaman så höll det bli lite för mycket av det goda, var på väg ner i piñataträsket men klarade mig.

En piñata ska ha någon typ av barnaktivitet, mat och dryck till barnen, mat och dryck till vuxna, givetvis tårta och en massa godis. Festens höjdpunkt är när födelsedagsbarnet i spetsen för hela barnaskaran får chansen att ¨gå lös på¨ sin favoritserie-/sagofigur (gjord av papp och ståltråd) med en träpåk! För att ytterligare höja stämningen så skanderar alla barnen, med gott stöd av de vuxna, ¨da le duro¨ (typ slå den hårt). Det hela tar slut när figuren är sönderslagen och godis innehållet ligger på marken. Nu börjar nästa kamp, nu är det barnens tur att bråka för att komma över godiset. Det hela slutar med minst en stor godispåse.

Innan hemgång är det dags för en sista godispåse. Fyra timmars sockerintag har satt sina spår och lyckas barnen hålla sig vakna tills man kommer hem så är det ett under.

Hur vi firar våra barns piñatas? Vi kör den lite mer exotiska stilen, som kallas barnkalas. Då är det fiskedamm och skattkarta som gäller, och givetvis en massa godis.

/Olov

onsdag 3 februari 2010

Finnfallet

Är det något jag saknar i Guatemala så är det skidåkning och då helst utförsåkning. På vinterbesöken till Sunne försöker jag så ofta som möjligt åka skidor i Finnfallet (har fortfarande svårt att säga Sunne Ski Center och nedfarternas ¨nya¨ namn kommer jag aldrig ihåg).

Möjlighet att packa in skidutrustningen i bilen och en halvtimma senare kunna stå på toppen av backen och se ut över landskapet är fantastisk känsla. Backarna kanske inte är de längsta, men lutningen är helt ok och de är alltid bra preparerade. Liftsystemet är bra och tillgängligheten oslagbar.

Jag kan förstå att om man ska åka på en veckas skidsemester, så är nog Finnfallet inte alltid förstahandsvalet. Men bor man kring mellersta Fryksdalen, så bör Finnfallet stå högt upp på listan över vintersportanläggningar (tydligen även sommar). Så handen på hjärtat alla Fryksdalingar, när besökte ni Finnfallet sist? Skyll inte på att ni inte har utrustning, för det går det alldeles utmärkt att hyra på plats.

På med vinterkläderna, sätt er i bilen och jag lovar er att om en dryg halvtimma så har ni en väl preparerad backe under era skidor och en fantastisk utsikt. Njut!

Hasta mañana

/Olov

tisdag 2 februari 2010

Allmänbildning

Jag arbetar som biståndshandläggare på den holländska ambassaden. I jobbet bör jag ha koll på vad som händer inom mina olika ansvarsområden, förstå den politiska situationen i landet samt kunna koppla det till ett nationellt och internationell sammanhang. Mina huvudsakligen ansvarsområden är miljö och ¨good governance¨ (typ god samhällstyrning). En kort sammanfattning hur Guatemala står inom miljösektorn är att det inte finns någon egentlig uppföljning av olika miljölagar, vilket i praktiken innebär att ingen av dem följs och i sin tur leder det till en rad föroreningar där den vanliga människan blir drabbad. Inom sektorn ¨good governance¨ är det nog ännu värre, vilket leder till att många brott förblir ouppklarade, mänskliga rättigheter kränks och en utbredd rasism för att nämna några problem.
Som ni förstår så lider jag i alla fall inte brist på arbetsuppgifter.

Genom att ha haft ett antal olika arbeten kopplat till bistånd och privat näringsliv så har jag byggt upp erfarenhet som krävs för att klara av jobbet, men i mitt fall så anser jag att även min uppväxt har hjälpt mig.

Min uppväxt har gjort mig allmänbildad!

Under min uppväxt hade jag möjligheten att mer eller mindre göra vad jag ville. Till att börja med så passade det mig bra att växa upp på en mindre ort. Som tidig 70-talist så kommer jag aldrig ihåg att man pratade om nedskärningar och det var inga problem att få olika sommar- och helgjobb inom olika områden (butik, fabrik, skog). När det började krisa till sig i början av 90-talet, så var det lägligt att ta upp studierna igen. Att man senare även har ¨utsatts¨ för större städer och andra länder har ju också gjort sitt till att vidga vyerna.

Så när jag, som ett av mina första större projekt, fick möjligheten att arbeta tillsammans med den guatemalanska Skogsvårdsstyrelsen med ett nationellt projekt för återplantering av skog, så kände jag mig riktigt ¨hemma¨.

För mig har det varit betydligt svårare att förstå de olika dimensioner i de brott som skedde under inbördeskriget och hur man ska skapa ett rättssamhälle som kan ställa skyldiga inför rätta. Men den uppväxten som skapar de förutsättningarna önskar jag ingen.

Vi hörs imorgon.

/Olov

måndag 1 februari 2010

Tropikaliserad

Olov Atterfors, vår man i Guatemala, är tillbaka som bloggare på Sunnebloggen i två veckor.

Hejsan,

Nu har det gått ett halvår, igen, och mitt distansförhållande till Sunne består. För oss har det inte förändrats så mycket. Vi bor kvar i Guatemala i Centralamerika, trivs bra och kommer nog att stanna ett tag till. Under de närmsta veckorna ska jag genom mina inlägg skriva om Sunne på distans och lite annat som kan vara läsvärt.

Kan väl inte riktigt påstå att jag har full koll på vad som händer i Sunne trakten, men jag har förstått att det har varit riktigt kallt en tid, finns snö och att det mesta är som ¨vanligt¨...

För någon vecka sedan kom vi hem till Guatemala från vår julsemester i Chile och fick en smärre chock. Kall luft från Nordamerika hade strömmat ner över Centralamerika och temperaturen hade sjunkit drastiskt. Jag var tvungen att leta fram vinterkläder, barnen ville ha mössa och vantar på sig i skolan och kollegorna på jobbet tog aldrig av sig ytterkläderna. Lyckligtvis så steg temperaturen efter någon dag och nu är det behagligt igen.

Hur kallt det var? 15 grader, plus alltså! Jag får nog stanna kvar i Centralamerika en tid till. Har tydligen blivit ¨tropikaliserad¨.

Vi hörs imorgon

Olov