onsdag 30 juni 2010

Midsommar a´ la Svensson

Jag har inte skrivit på några dagar nu, dels för att jag

1. inte har haft tid.
2 har gjort lite andra saker.

Nu är det dock kväll och jag är ensam hemma och har jättetråkigt så jag ska försöka få fram ett lagom långt inlägg. Japp, det blir bra, nu kör vi. Enda problemet är att jag inte vet vad det ska handla om men, det löser sig!

Midsommar, kan jag ju skriva om. Jag körde midsommar á la Svensson med familj och vänner, dans runt midsommarstången, bada och krans i håret och jag uppskattade det faktiskt för det var första gången på länge som vi verkligen gjorde något "Absolut Midsommar" på midsommarafton.

Imorgon ska jag kolla på en annan Midsommarafton, nämligen "En midsommarnattsdröm" i Berättarladan, rottneros. Ska bli najs skulle jag tro. Har dock hört rykten om att det ska vara med clowner i pjäsen och om det är det så kommer jag blunda för jag hatar clowner. Men jag tror nog att pjäsen kommer vara sevärd, eller rättare sagt så är jag säker på det.

Efter imorgon, som är en onsdag eftersom det är tisdag när jag skriver det här inlägget så är det torsdag. Då ska jag åka buss till Hagfors fööör... *damdamdamdaaa* jag har köpt ett värmlandskort så nu åker jag gratis buss och tåg i hela länet från och med 1 Juli till 31 Augusti. 365 kronor fick jag ge för det. Riktigt billigt med tanke på vad mycket det kostar för mina föräldrar att skjutsa mig dig på en helg.
Jag gillar verkligen Hagfors.

Nu kommer jag inte på något mer att skriva, jag har idétorka.
Det får bli en bild på min frukost idag.
Mums.

torsdag 24 juni 2010

Talangernas Sunne

Det finns så många stjärnskott från den här lilla bygden, antingen bosatta här sen en tid, eller uppväxta här. Selma Lagerlöf, Göran Tunström, Helene Tursten, Kristoffer Appelquist, Ana Johnson.
Listan kan göras ganska lång.

Men det är inte det bästa eller roligaste, det roligaste är att talangerna inte är slut. Inte än på långa vägar. Det finns massa människor här som förmodligen kommer ha en lysande framtid inom Sveriges stora artisthimmel. För att bara nämna några få…

Alexandra Kjellberg; en sångröst som inte liknar något annat. Tjejen är grym, och som ett stort plus märker man att hon är trygg på scenen. Det är här hennes framtid ligger, skulle jag tro. Och den dagen hon och Tove Teljers band Astronauter står på en scen framför tusentals skrikande fans, kommer vi kunna le mot varandra, nicka och säga ”Alexandra kom härifrån. Hon var från Sunne!”

Kolla in och lyssna på Astronauter här; www.myspace.com/astronauter

Kommande spelningar med Astrounauter:
10 Juli: Pride, Karlstad -21:30.
21 Augusti: Solliden Rock, Karlstad – 18:30
28 Augusti: Museeparken Karlstad – 20.00

Elvira Mulalic; de allra första tavlor jag fick se, signerade av Elvira, hade fjärilsmotiv och jag föll pladask. Som om någon golvat mig med en hockeyklubba ungefär. Jag såg tavlorna, jag kände i kroppen att jag ville ha dom någonstans i mitt rum. Jag ville fortsätta betrakta dem, fascineras av färger och former. En ung, och mycket lovande talang. Konstnärsvärlden kommer få sin del av Elvira, det är jag nästan säker på.


Edgy: Edgy är ett rockband från Sunne, med Gustav Nilsson i spetsen som sångare och gitarrist. De skriver egna låtar, men framför också covers av t.ex AC/DC. Videon är av ganska dålig kvalité, men om du vill kan du kolla in den här: www.youtube.com/watch?v=kXZ9V1LQgok

Kommande spelningar med Edgy:
1 Juli – Hagfors.
8 Augusti – Teatertorget, Sunne.
28 Augusti – Kolsnäs, Sunne.

Elin Blomquist; det finns många ridande talanger I Sunne, men jag valde att fokusera på Elin. En grymt duktig tjej som verkligen kan det här med hästkontroll, och jag undrar om jag inte kommer vakna en dag om tio år, slå på TV4-nyheterna och höra att Elin Blomquist vunnit OS i hopp.

Jag skulle kunna fortsätta rabbla upp namn hur länge som helst, men jag har lite annat kul att stå i med ikväll. Kanske en annan gång!

Innan jag avslutar – 5 låtar från min spotifylista ”Sommar”.
1. Fredrik Snortare & Cecilia Synd – Petter.
2. Oh Julie – Shakin’ Stevens.
3. Anyway you want it - Journey
4. Kom och håll, Kom och ta – The Pinks
5. Sommar I Sverige - Joyride

onsdag 23 juni 2010

Ditt egna Sunne

Om du fick skriva upp tre saker, som påminde dig om Sunne om Somrarna.. vad skulle det då vara? Skulle jag själv göra en lista skulle den se ut ungefär såhär:

1. Fryksdalsdansen.
2. A-traktorer med dunkdunkmusik som åker varv efter varv runt tätorten.
3. Pommes på Timmys Gatukök.

Något i den stilen i alla fall, det var i alla fall de tre sakerna som jag först kom att tänka på. Överlag älskar jag Sunne, jag älskar att det är litet och att alla vet vilka alla är, samtidigt som jag längtar härifrån, till något nytt och spännande. Ändå saknar jag ingenting här. Som bandet Euskefeurat en gång sjöng;

Det är här man känner vart stigarna går,
Och man vet vem som är släkt med vem.
Det är här man vet var gäddorna slår,
Ja det är hit man kommer när man kommer hem,
Du vet, ja det är hit man kommer när man kommer hem.

För kanske, två år sedan, hatade jag att bo här. Jag hatade att jag slitit ut alla mina skor på samma plats, och jag stod inte ut med tanken på att jag hade minst tre år kvar här på högstadiet. Idag har jag lärt mig att leva med det, och att tycka om det. Jag har till och med blivit så pass hemkär att jag mycket möjligt kan tänka mig att fortsätta med gymnasiestudierna här. Eller någon annanstans i Värmland. För i Värmland vill jag stanna några år till, jag älskar ju Värmland. Ända från Långflon i norr till Säffle i söder. De personliga favoritställena är dock Sunne (såklart) Torsby, Hagfors, och självklart Karlstad.

Jag är stolt över att vara härifrån,
Jag är stolt över att ha växt upp här,
Stolt över att komma från Sveriges vackraste landskap.

Innan jag avslutar det här inlägget tänkte jag tipsa om några härliga låtar som har en solklar plats i min spellista "sommar" på spotify. Lyssna och njut, (eller hata, om vi inte har samma smak!)

1. Something Good Can Work - Two Door Cinema Club
2. Love Generation - Love Generation
3. Diesel Doris - Kenneth & The Knutters
4. No Perticular Place To Go - Chuck Berry
5. I'm not gonna teach your boyfriend how to dance with you - Black Kids.

/E.

tisdag 22 juni 2010

Emma Eklund? Vem är Emma Eklund?

Innan jag börjar med någon närmare presentation av mig själv, måste jag bara säga att jag verkligen ser fram emot att få spruta ut lite tankar och åsikter här. För jag är en sådan människa som trivs allra bäst med en penna i handen (eller tangentbord). Jag älskar att skriva! Ända sen jag var en lågstadieelev med hängselbyxor och spice girls tröja i början av det glada 2000-talet har jag producerat noveller, dikter och låttexter på löpande band – och nu turen kommit till mig att få blogga för Sunne kommun.

Meningen med denna text är att jag ska presentera mig själv, vilket jag i största allmänhet är ganska dålig på. Jag har ingen aning om vad folk vill ha reda på mer än mitt namn. Jag är en kattmänniska, kan jag dock börja med, jag älskar mina katter och skämmer bort dem ganska rejält. Det är ju dem som är mitt främsta sällskap om jag är ensam hemma efter skolan, och jag vet inte hur många gånger Findus har suttit med mig i tv-soffan medans jag dricker en kopp te och tittar på vänner. Te och programmet vänner – där har vi två saker till jag tycker om och inte kan vara utan. Inte heller min mobiltelefon, utan den känner jag mig ”naken, rädd, exposed…” (ni har väl sett svenska hollywoodfruar?) .. Men som det känns nu tror jag att de som läser bloggen lär känna mig efter hand. För tro mig, jag är mer än ett kattälskande, tedrickande, mobilberoende fan av vänner.

Jag har bott i Sunne hela mitt liv, eller rättare sagt i Östra Ämtervik, en mil söder om Sunne. Ni vet, Selma Lagerlöfs hemby. Det är inget fel på att bo här, men som alla tonåringar måste jag nog erkänna att jag just nu genomgår den hårda processen att känna att man ”växer ur” sitt hem. Det får bli mer om det i ett annat inlägg. Nu om sommaren finns dock inte så många sådana tankar – vackrare ställe om somrarna är svårt att hitta. Sunne överhuvudtaget, är extra vackert under sommaren. För de som tvivlar kommer här ett bildbevis.

Och det är just det som den här bloggen kommer handla om, Sunne. Om hur det känns att bo här, mitt i livet, på väg mot drömmar och felsteg, på väg mot världen.

Klockan är halv nio, och jag ska bege mig till mitt sommarjobb på Alma Löv Museum. Ha en underbar dag!

måndag 21 juni 2010

Svensk idrott - världens bästa

Rubriken är den svenska idrottsrörelsens vision och jag är stolt över att få vara en del av den. Den bygger på fyra värderingar:

* Glädje och gemenskap
* Allas rätt att vara med
* Demokrati och delaktighet
* Rent spel

Fundera ett slag över hur visionen och värdegrunden påverkar din idrottsvardag!

För att bryta ner detta på regional nivå har ett Interreg-projekt skapats som kallas "Världens bästa idrottsregion", där Värmlands Idrottsförbund och idrottskretsarna i Östfold, Akershus och Hedmark samarbetar inom tre centrala områden för att skapa en aktiv idrottsregion. Projektet ska utveckla nya modeller som gör det enklare för idrottsföreningar att erbjuda aktiviteter för inaktiva vuxna, utbildning av nya idrottsledare och etablering av nya eller utveckling av existerande breddidrottsarrangemang.

I den utbildning för unga ledare som genomfördes i Oslo i slutet av april deltog några Sunneungdomar bland de 200 svenska och norska deltagarna.

På tal om Norge hade jag förmånen att få delta på en studieresa, arrangerad av Genius Loci, till Rosenborg, Trondheim i slutet av förra veckan. Syftet med resan var att studera hur offentlighet, näringsliv och föreningar samarbetar runt den aktivitetshall, Airdome, som nyligen byggts på orten. Hallen ägs av fotbollsklubben Rosenborg som ligger i toppen av norska Tippeligan (norska högsta divisionen). Resan var ett led i de tankar och förslag som kommit i projektet att Sunne bör satsa på stora möten som en av platsens talanger. Arenan skulle starkt kunna bidra till tillväxt genom att möjliggöra stora kongresser och mässor och även stärka Sunnes attraktivitet vad gäller idrotts- och fritidsaktiviteter.

Med på bussresan var en brokig samling positiva människor bestående av kommunala politiker och tjänstemän, representanter från hotell- och konferensanläggningar, föreningsrepresentanter, en professionell bidragsfinnare, en professor, en från Sunne Turism och som sagt, jag själv. Resan var lång och krokig men med stort utbyte, deltagarna emellan och efter en lunch ute i det fria nådde vi så småningom slutmålet med snöklädda bergstoppar, Trondheim. Det visade sig att den långa bussresan var mödan värd då vi fick se en fantasisk anläggning presenterad av halleverantörens vd, Per-Thore Falkendal Nilsen. Det är den nya generationens plasttält (minns de gamla "Barracudatälten") med fullstort, godkänt mått för internationella fotbollsmatcher inklusive 24 meters takhöjd! Tänk om vi blev först i Sverige med denna Duol Airdome Aktivitetshall!

Frågan vem som ska bygga, driva och äga anläggningen, kvarstår möjligen även om det finns långtgående idéer. Vilken form är den bästa? Jag tänker då inte minst på regeringens förslag på den nya föreningsskatten med förslag att införa hyresmoms för det ideella föreningslivet och skatt på försäljning och lotterier. Nu tänker visserligen inte regeringen gå vidare med förslaget men hotet är ändå inte undanröjt då EU inte anser att Sverige lever upp till det så kallade sjätte momsdirektivet, som bland annat innebär att ideella föreningar måste betala moms. Det undantag för Sverige som förhandlades fram för 15 år sedan gäller inte längre. Vi ska komma ihåg att det ideella föreningslivet som finns framförallt i Norden, knappt existerar i övriga Europa. Därför är det viktigt att vi alla engagerar oss i opinionsarbetet för att bevara våra fördelar i denna viktiga fråga. Många har gått med i Facebook-gruppen "Rädda min idrott" och tydligt visat att vi vill påverka att förslaget inte blir verklighet.

En annan viktig sak är jämställdhet. Idrotten har faktiskt en egen jämställdhetsplan som enhälligt antogs av Riksidrottsförbundet år 1989. Jämställdhet innebär att kvinnor och män har lika rättigheter, möjligheter och skyldigheter inom alla väsentliga områden i livet.

Begreppet Jämställd idrott står för att flickor och pojkar, kvinnor och män inom idrottsrörelsen ska ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter och ska dela på inflytande och ansvar. Något som styrelser och övriga ansvariga bör tänka på vid fördelning av ekonomiska resurser, träningstider etcetera, i den egna föreningen.

Som avslutning på mina två veckor som Sunnebloggare vill jag tacka för mig och nämna några årtal som kuriosa i jämställdhetsdebatten:

1903 Riksidrottsförbundet bildas
1925 Sveriges kvinnliga idrottsförbund bildas
1928 Kvinnlig friidrott med för första gången på OS-programmet
1945 RF är tvunget att acceptera och ansluta kvinnor inom idrotten
1969 Öxabäck IF tog som första förening upp damfotboll som aktivitet
1981 Kvinnor tillåts åka Vasaloppet
1984 Kvinnor tillåts för första gången springa maraton i OS
1998 Damhockey är med för första gången i OS i Nagano
2005 Karin Mattsson väljs som första kvinna till ordförande i Riksidrottsförbundet

1973 Kommentar från en sportkommentator:
"Till och med fotboll kan man acceptera även om de flesta i damfotbollen ännu så länge springer förskräckligt fult. Hammarby har dock ett svängigt, charmigt och sexigt lag".


Ha en skön sommar!

Leif Hagelin
SISU Idrottsutbildarna i Sunne

tisdag 15 juni 2010

Festen har börjat!

Äntligen, säger många. Jobbigt, tycker några. Syftar såklart på VM i fotboll, som för första gången någonsin spelas i Afrika.
Sydafrika är värd för årets VM, om det händelsevis har gått någon förbi. 32 nationer ska göra upp om den åtråvärda bucklan, som kommer att delas ut den 11 juli och matcherna spelas på arenor som heter Nelson Mandela Bay Stadium, Free State Stadium och Royal Bafokeng Stadium, för att nämna några.

Våra tv-apparater fylls större delen av dygnet med försnack, matcher och analyser från denna stora idrott och detta gigantiska arrangemang. Efter sommar-OS är faktiskt fotbolls-VM det enskilt största idrottsevenemanget i världen. Tänk att så många människor kan intressera sig för 22 vuxna män som springer omkring på en gräsmatta och jagar en boll. Dessutom har adidas till detta mästerskap tillverkat den rundaste bollen som gjorts, vilket har förbryllat en del.

Festen har som sagt börjat, men den här gången spelas tyvärr VM utan vårt kära svenska landslag. Vi får istället glädja oss åt och följa de svenska ledare som finns med i Sydafrika. Inte bara svenska, vi har ju faktiskt en sunnebo som tränar Elfenbenskusten! Förra landslagstränarna Lars Lagerbäck och Roland Andersson leder Nigeria och allas vår Sven-Göran "Svennis" Eriksson och evige följeslagaren Tord Grip, som alltså tränar det Elfenbenskusten vilka går i elden idag, då de möter Portugal i Port Elisabeth. Spännande, eller hur?

Stora ledare
Tänk att våra grannar i Torsby har fostrat så många duktiga fotbollstränare. "Svennis", Gunder Bengtsson och Anders Pewe, för att nämna de mest kända, har alla fostrats i länets nordligaste kommun. Ledare med olika typer av egenskaper, men med en sak gemensamt; strävan att få andra att utvecklas och lyckas!

Svenska idrottsrörelsen
Riksidrottsförbundet (RF) beräknar att den svenska idrottsrörelsen bärs upp av minst 600 000 idrottsledare, de flesta ideellt engagerade, som årligen lägger 140 000 000 timmar på idrotten. Framför allt är det är det naturligtvis barn- och ungdomsidrotten som är beroende av de ideella krafterna.

Dessa fakta ligger bakom uppdraget från RF till två forskare vid Ersta & Sköndal Högskola att studera och analysera det sociala ledarskapet. Rapporten, Det sociala ledarskapet (RF, FoU-rapport 2007:3) recenseras av H. Thomas R. Persson, som konstaterar att författarna på ett intressant sätt närmat sig diskussionen om spänningen mellan idrottsliga och sociala målsättningar inom barn- och ungdomsidrotten. Han finner flera intressanta spår, inte minst diskussionen om idrottsledare som både är föräldrar och tränare.

Det sociala ansvaret
Hur stort socialt ansvar ska en ideell ledare förväntas ta? Frågan är öppen men jag anser att när man tackat ja till ett uppdrag som barn- och ungdomsledare har man därmed i praktiken tackat ja till två uppdrag. Det ena är samhällets uppdrag, som handlar om den demokratiska skolningen och (upp)fostran som idrottsrörelsen anses vara bra på och det andra är självfallet idrottens uppdrag, där vi utbildar, teoretiskt och praktiskt, våra unga i den grenspecifika idrotten och lär dem handskas med vinster och förluster på ett bra sätt.

En annan avhandling som kan vara intressant är Föreningsidrott som socialisationsmiljö- en studie av idrottens betydelse för barns och ungdomars psykosociala utveckling, skriven av Stefan Wagnsson, doktor i pedagogik vid Karlstads Universitet och före detta landslagsidrottare i friidrott, som nu också verkar som mental coach åt elitidrottare.

Stefan träffar ni som anmäler er till SISU-helgen i oktober, då han finns med som en av många duktiga föreläsare. Jag kommer troligtvis att återkomma om denna storsatsning!

/Leif

torsdag 10 juni 2010

Den goda barnidrotten

Igår var jag med om en historisk händelse. Lerans skola lades ner efter 99 år. Synd att den inte fick fylla 100 eller varför inte 200 år.

Elever och personal trivs, miljön är oslagbar och studieresultaten är goda. Vad Skolverket har emot det, begriper åtminstone inte jag. Sunne kommun anser sig nämligen inte kunna uppfylla Skolverkets krav på undervisning i en så liten enhet som Lerans skola.

Den här gången lades en skola ner utan större protester och debatt. Försök har gjorts tidigare, men har då stött på patrull och beslut har skjutits på framtiden.

En av mina bästa kompisars mamma, som tyvärr gick bort för en tid sedan, berättade att skolan var nedläggningshotad redan då hon gick där på 40-talet! Så startsträckan för våra politiker var ganska lång innan man till slut tog det oåterkalleliga beslutet.

Lerans skola lades ner under festliga former med underhållning av trubadur och inte minst skolans elever, god mat, nationalsång, pompa och ståt. Personal, föräldrar, rektorer, skolledare och politiker fyllde den smakfullt dukade matsalen.

Jag vill passa på att ge en stor eloge till alla duktiga lärare som har skapat en så tillåtande miljö som gjort att våra barn med glädje och stort självförtroende, utan att tveka, framför sång, musik, diktläsning och teater, på ett imponerande sätt. Att kunna framträda inför publik kommer barnen ha nytta av hela livet!

Vad har då ovanstående inledning med rubriken att göra, undrar någon? Jo, många anser att spontanidrotten är död, vilket jag tycker inte stämmer.

Nu är det snart för sent, men ni som passerat på Ekebyvägen vid Lerans skola, har säkerligen ofta sett bollspelande, springande, hoppande, klättrande, krypande barn, i alla väder.

Jag kan lova att detta till störst del inte skett under organiserade idrottslektioner, för de är tyvärr få till antalet per vecka. Nej, det handlar nog om att vi vuxna skapar förutsättningar för spontan lek och idrott genom att ha öppna skolgårdar, klippta grönytor, spolade isbanor, preparerade skidspår och kanske till och med anlägger så kallade näridrottsplatser i olika bostadsområden. Allt för att stimulera rörelseglädje, som är det absolut viktigaste för våra barn.

Vi vet att övervikt bland barn ökar och att de som ägnar sig åt stillasittande aktiviteter nästan uteslutande gör det och de som idrottar tenderar att göra det i högre utsträckning.

Är det fel att organisera idrott för barn, som enligt idrottens definition är till och med 12 års ålder? Det beror på hur man bedriver verksamheten, anser jag.

Tack vare den tidigare regeringens satsning på idrotten som kallades "Handslaget" och nuvarande regeringens fortsättning med "Idrottslyftet", med syfte att "öppna dörrarna" för fler och dessutom att bedriva verksamheten så att fler stannar längre inom idrotten, finns många goda exempel på hur föreningar har utvecklat barn- och ungdomsidrotten.

Behöver idrottsledare och föräldrar till barn någon form av utbildning? Många säger att det är enkelt att träna och leda våra småttingar och att det räcker med en god portion sunt förnuft.

Möjligtvis är det sant om det goda förnuftet överensstämmer med de gemensamt satta mål och riktlinjer för barnidrotten som finns beskrivna i idéprogrammet "Idrotten vill", enhälligt antagna av den samlade idrottsrörelsen, 1995.


Där står bland annat att "Idrott för barn ska vara lekfull, allsidig och bygga på barnens egna behov och förutsättningar samt ta hänsyn till variationer i utvecklingstakt" och "Idrott för barn ska ledas av ledare med grundläggande kunskap om barns fysiska, psykiska och sociala utveckling".

Min utgångspunkt är att barn inte är små vuxna, fysiologiskt sett och alltså inte bör tränas som sådana. Att träna och leda barn kräver därför särskild kunskap! Vem skulle skicka sitt barn till skolan om det inte fanns utbildade lärare?

/Leif

tisdag 8 juni 2010

Idrotten har många ansikten

Sitter med rinnande näsa, ögon som kliar, nysandes och försöker plita ner några rader. Allergin gör sig ständigt påmind under det underbara sommarhalvåret. Som av en slump älskar jag att spela golf, tennis, gå på fotboll och vistas ute i naturen.

Igår hade jag förmånen att få skjutsa Barbro och Johan (fru och son) på deras tennisträning och fotbollsträning, åka och handla, för att sedan fixa kvällsmaten när de hoppade i duschen.

"Förr i tiden" var det andra som skötte den detaljen när jag själv var mitt uppe i den egna idrottskarriären. Min syn på jämställdhet, ledarskap och barn och ungdomsidrott har förändrats dramatiskt de senaste femton åren, måste jag erkänna. Återkommer till detta.

Läste i dagens tidning om stenkastande vuxna som attackerade ett pojklag på väg hem i buss från en pojkallsvensk fotbollsmatch i Karlstad. Det skulle aldrig kunna hända här hemma i lilla Sunne, eller hur?

Händelsen speglar naturligtvis inte ungdomsidrotten generellt, men visar möjligtvis vikten av att utbilda människor på alla nivåer, i samhällets och idrottens värderingar. Här har jag och mina kollegor en jätteuppgift att fylla!

Som jag berättade igår jobbar jag i Studieförbundet SISU Idrottsutbildarna och vi utbildar och organiserar utbildning för alla individer i alla idrotter, i hela landet. Vi bildades av samtliga dåvarande RF-anslutna (Riksidrottsförbundet) specialidrotter, en solig eftermiddag den 23 september, 1985, på Bosön, utanför Stockholm. Unga och vitala fyller vi alltså 25 år, i år.

Vår och min uppgift är att jobba med framförallt föreningsutveckling, i min roll som utbildningskonsulent. Inom näringslivet och offentlig verksamhet skulle jag troligtvis kallas organisationskonsult.

Vi utbildar aktivitetsledare som är de som möter och leder den aktive i idrottsaktiviteter. Det kan vara tränare, ledare, coacher, mentorer, domare och funktionärer. Självklart också organisationsledare som är alla de som utvecklar, planerar, driver och administrerar föreningar och förbund, exempelvis styrelser, kommittéer, valberedningar och anställda.
Aktiva, föräldrar och stödmedlemmar är andra viktiga målgrupper att utveckla.

Nej, nu satte hungern i så jag tror att jag åker ner till golfklubben och käkar lunch i en underbar miljö. Förresten, ett litet tips i all välmening till alla som känner sig stressade, utarbetade och som tar med sig jobbet hem; börja spela golf! Ett utmärkt sätt att koppla bort alla tankar, förutom att träffa den lilla bollen och försöka få den i ett litet hål i marken.

Vi hörs

måndag 7 juni 2010

Leif Hagelin - i idrottens tjänst


Hej alla weblogläsare!

Jag heter Leif Hagelin, 52 år, född på "Sjukstôga" och uppvuxen i Sunne. Familjen består av en fantastisk fru och tre dito söner, varav två är vuxna och utflugna göteborgare. 

Det kom en förfrågan från kommunen om jag kunde tänka mig att blogga under två veckor - nu efter att bloggen i Genius Loci avslutas - och efter kort betänketid tackade jag ja. 
- Vet du vad du ska skriva om då, frågade äkta hälften? 

Nej, egentligen inte men jag kunde inte låta bli att utmana mig själv. Eftersom mitt jobb går ut på att få andra att utvecklas, vet jag att man måste göra något man aldrig gjort förut för att förändra saker och ting. Så vi får väl se…

Som sagt, född och uppvuxen i Sunne med en avstickare till Linköping och Skövde för "lumpen" och ett par års utbildning i Kristinehamn kom jag tillbaka till Sunne. Då fick jag vara med och bygga upp fritidsverksamheten på dåvarande Skogsbruksskolan Södra Viken. 

Där jobbade jag med elevvård och marknadsföring av skolan i nära femton år och trivdes alldeles förträffligt! I slutet av 80-talet fick jag kontakt med min nuvarande arbetsgivare då studieorganisatör Nils Kindberg besökte Södra Viken för ett möte med skolidrottsföreningen. 

Nisse arbetade på Svenska idrottsrörelsen studieförbund (SISU) och efter några timmars samtal med honom undrade han om jag var intresserad av att hjälpa till som fritidsombud i norra Värmland. Eftersom idrott var och är ett stort intresse accepterade jag erbjudandet och på den vägen är det. 1997 blev jag heltidsanställd som utbildningskonsulent på studieförbundet SISU Idrottsutbildarna (Svensk idrotts studie- och utbildningsorganisation).

Som ni säkert räknat ut kommer det att bli en hel del idrott i min blogg under dessa veckor. Med fler än 3,5 miljoner medlemmar i Sverige är det många som bevisligen är både berörda och intresserade och att idrotten har stor betydelse i världen, råder inga tvivel. VM i fotboll som startar till helgen är ett exempel, poolspelet i Mallbacken igår, för 8-9 åringar, ett annat!
/Leif

Sunne är som en skattkista

I Sunne har var och en den största chans och potential att utveckla sin talang. Både vad det gäller det konstnärliga, musikaliska, inom sport med mera.  Här finns fullt av möjligheter för varje enskild människa att utveckla sin talang av alla dess olika slag, då Sunne bjuder in till både inspiration för att skapa och till olika aktiviteter.

Vill man ha balsam för själen, kan jag varmt rekommendera en njutningsbar tur mitt ut i skogen, stanna till vid en liten sjö, se hur insekterna dansar på vattenytans sköra glans.

Jag vill här med Tacka för att jag har fått äran att ta del av Sunnebloggen.
Några av bilderna denna dag visar självporträtt.

Jag vill alltid finnas för mina tre söner som jag älskar av hela mitt hjärta, själ och liv. Närheten till naturen, ljuset och vattnet är en inspirerande källa för mig. 

Jag önskar alla en vacker sommar och ett fantastiskt liv, fyllt med inspiration för glädje och kärlek.

/Mia
















 

torsdag 3 juni 2010

Urinstinkt på väg att gå förlorad


Vi glider sakta fram i vår kanot, det är en ljummen och ljus afton i maj. Stillheten speglar sig i den mörka älvens vatten, samtidigt som det pirrar i hela kroppen av spänning. Längs med vattenbrynet ser vi hur bävrarna har fällt träd. Ytterligare ett paddeltag och vi flyter vidare och vi blir ett med naturen.


Jakten är en av människans två urinstinkter. En av människans två instinkter för att kunna överleva. Att äta köttet från vilda djur är det mest naturliga vi kan tillgodose oss med vad det beträffar kött. Det är både ekologiskt och dessutom har djuren levt i harmoni med naturen. Dessa har sluppit att leva på människans villkor med instängdhet och begränsad rörelsefrihet. De är inte uppfödda på foder utan på naturens färska och välsmakande råvaror.

De har inte behövt genomlida de, för djuren, ofta fasansfulla färder i en djurtransport och vid slutdestinationen känna lukten av död från slakteriet.


Det vi däremot alltid borde göra är att ta till vara på det mesta av djuret. Att kunna bära det skinn vilket kommer från det djur som vi själva jagat och lagt ned, utan att detta på något vis skall ses som fel eller omoraliskt. Exempelvis så är sannolikt renskinnet det tätaste och varmaste skinn som finns bland djuren. Detta är även då också det mest hälsosamma för naturen, att använda sig av skinn. Detta med tanke att djurhudar är ett naturligt material som lätt bryts ner i det naturliga kretsloppet. Till skillnad från alla syntetmaterial som dessutom gynnar oljeindustrin. Och hur denna sköter sina ”kort” kan vi var dag, med fasa, höra i nyhetsflödet.


Jag upplever dessutom en väldig dubbelmoral. Då många som kallar sig ”djurvänner” och som skall vara vegetarianer för att de i den trons skull använder sig utav exempelvis både skinnsadlar, träns, skor, jackor plånböcker m m. Allt detta i skinn som härstammar från döda djur. Dessutom kommer ofta detta skinn till exempel från Spanien, Brasilien mm. Barn blir fotograferade liggandes på plädar av skinn från slaktade får. Vad har dessa djur haft för uppväxtmiljö?? Ett flertal av våra större butikskedjor tar hem och säljer skinn som kommer långt utanför Sveriges gränser. Istället för att köpa in det som finns producerat i Sverige, vilket innebär betydligt kortare transportvägar och till följd av detta behövs det mindre bränsle och så vidare.....


Att använda sig av den föda och det tillhörande skinn som vi har här, i vår närhet, borde anses som ett betydligt mer lämpligt tillvägagångssätt för en ekologisk struktur och för hela vårt kretslopp.

Frågan, som de så kallade djurvännerna och vi alla borde ställa sig, är vilket som är mest djur- och naturvänligt. Att använda sig av syntetiska material som inte är en del av naturens naturligt nedbrytbara ämnen eller att använda sig av det som är en del av hela kretsloppet. Vad är det egentligen som bäst ser till en ekologisk värld och som minst förstör vår miljö?


Det finns ett stort antal mycket duktiga mathantverkare och dessutom mycket kunniga inom detta gebit i Sunne och i trakterna runt omkring Sunne kommun. Här finns bland annat Cari och Lennart Roberts Persfolk gård i Bjälverud, Lennart Svahn och Kersti Persson Naturkraft, Kajsa och Stig Andersson vid Lillängens gårdsmejeri, Lakene ost som bland annat vann SM-guld i mathantverk och Höjes vedugnsbageri. Dessa personer kan mycket väl stå som förgrundsgestalter för en, för alla människor, hållbar tillvaro. En tillvaro som mycket väl kan lämpa sig för alla former av ekoturism. Människor reser ofta flera hundra mil för att till exempel besöka en bondgård i Italien och där smaka och köpa ”närproducerade” produkter. Varför skulle man inte ytterligare kunna utveckla verksamheten med att åka omkring i Sunne kommun och därstädes få sig tillgodo allt det underbara som producerats där i form av välsmakande primörer, närproducerat kött och dessutom härliga naturupplevelser?


onsdag 2 juni 2010

Det är när vi blundar som människor lättast dör

De sitter vid middagsbordet och hon är glad över att han har infunnit sig. Men det finns en stor sorg i hennes hjärta. Hon ser hur han rör sig i slowmotion, hon ser i hans ögon hur gärna han vill vara med, men han är långt borta ifrån henne fast ändå så nära. När de ätit upp och han försvinner ut genom dörren sätter hon sig ner på fåtöljens fotpall och gråter. Han har fallit offer för missbruket av droger.

På natten talar kvinnan som är mor till pojken med TNE. Det är ett hjälpcenter för missbrukare som drivs med både läkare samt nyktra/drogfria missbrukare. Kvinnan rådfrågar hur hon skall gå till väga för att kunna hjälpa sin son på bästa sätt. Hon blir rekommenderad att prata med de sociala myndigheterna i sin kommun.

Samtal till myndigheten görs och en ung kvinna från socialkontoret i Sunne tar kontakt med pojken. Modern till pojken får under eftermiddagen ett samtal från samma kvinnan, hon låter meddela att allt är bra med sonen, det finns inget att oroa sig för och inget som de kan göra.


Två veckor efter det att kvinnan från de sociala myndigheterna varit i kontakt med pojken har han själv tagit sig bort från Sunne. Han har själv sökt hjälp på annan ort och med ekonomiskt stöd, kraft från sin familj samt med hjälp från specialister får han den hjälp han behöver för att ta sig ur sitt missbruk och kunna leva ett liv värt att leva.

Till motsats av vad den kvinnliga socialsekreteraren sagt, att allt var lugnt och att det inte fanns något att oroa sig över, fick familjen veta att om han hade fortsatt detta leverne som han gjorde hade han i dag kunnat vara död.

Det finns garanterat ingen förälder som går fri från möjligheten att deras barn skall hamna i ett missbruk.

Det finns i alla samhällsklasser, oavsett om föräldrarna lever i ett parförhållande eller är ensamstående, ekonomiskt välbärgade eller lever på marginalerna. Men trots all den upplysning som finns angående missbruk av olika slag så kommer det ändå finnas många som faller offer, och detta dagligen.

I mindre samhällen, som Sunne, är det vanligt att personer inom de olika yrkesgrenarna såsom polis, sociala myndigheterna mm, är släkt, vänner eller bekanta till vännernas vänner. Detta kan i sin tur leda till en dold policy, känslan över att inte vilja stöta sig med varandra. Som en följd av detta uppkommer ofta tyvärr ett hot av tystnad. Istället för att en öppen kommunikation sker medmänniskor emellan samt att betydelsefull hjälp finns i deras närhet, så händer oftast tyvärr inget alls.


En missbrukares vardag är fylld med lögner och svek, detta är tyvärr en del som tillhör sjukdomsbilden och det går inte att anklaga denne för detta. Dock är fallet så att en ”nykter missbrukare” går det aldrig att ljuga för eller manipulera sanningen med. Detta är en typ av kunskap som man aldrig kan studera sig till och få en examen i. Man måste ha levt med missbruket ”i praktiken” för att kunna förstå, finnas där som medmänniska och på detta vis ha förmågan att hjälpa denne och förstå dennes sjukdom.

Föräldrar till barn som missbrukar måste först acceptera det missbruk som finns i familjen och först därefter kan de dela med sig av sin hjälp. Viktigt är att de barn som missbrukar kan anförtro sig till en närstående utan att känna skuld eller anklagelse för situationen som hon eller han har hamnat i. De sociala myndigheterna måste alltid kunna finnas där som roten i samhället. Där skall hjälp kunnas få till att lösa alla de olika problematiska situationer som människor hamnar i. Så är tyvärr dock icke fallet i alla kommuner. Det måste finnas ett nätverk som är fungerande mellan läkare, sociala myndigheterna, nyktra/drogfria människor och egna familjen. Då finns alla som en medpart till den missbrukande för att hjälpa och ge styrka. Då det tar fruktansvärt mycket energi att ta sig ur ett missbruk.

En musiker som spelat på Fryksdalsdansen, för några år sedan, berättade att, "Jag har aldrig sett så mycket fulla människor på en och samma plats som här. Jag tycker du ska ta din son därifrån, och det så fort som det bara går." Vad är då egentligen Fryksdalsdansen? Är detta ett socialt och trevligt arrangemang för alla åldrar under en vecka eller är det en vecka som är fylld med ”fylla”, droger och en allmän misär?


Är detta något som är positivt för Sunne kommun? Eller bidrar detta endast till att vara en plats där missbruk av alkohol och droger grundläggs för många? Eller skall detta arrangemang tillåtas att vara en typ av slagfält där människor slåss mot alkohol och droger. Tyvärr vinner alltför ofta de sistnämnda. Men man skall aldrig låta de destruktiva tankarna eller levernet ta överhanden, för hjälp finns att få. Den kan finnas där man minst av allt anar det.

Och om man bara är öppen och redo att ta emot hjälpen så väntar, efter ett tag, ett underbart liv fyllt av välbehag, glädje och allt annat som aldrig någonsin går att jämföra med det ”helvete” på jorden alla i en missbrukssituation eller deras närstående lever i.