Ångbåten Freja
I turistbroschyrer över Fryksdalen och Sunne inte minst, skymtar Ångaren Freja fram, som om fartyget vore en stor angelägenhet för bygden. Kanske en sanning?
Även om nu kommunerna runt Fryken inte tycks vilja ta ansvaret för driften!
Som det är nu drivs Freja av en ideell förening som hängt i sedan bärgningen av båten för snart 20 år sedan.
Det är ingen hemlighet att Frejas bistra ekonomiska verklighet påverkar verksamheten. Mindre verksamhet ger lägre bidrag, som i sin tur leder till ännu mindre utnyttjande av fartyget. Att Sunne Kommun kör utpressningsmetoden genom att inte bidra med pengar för att inte Freja synts tillräckligt mycket i trakten är inte mer än brist på visioner.
Det skall till krafttag för att driva Freja. Genom att bilda bolag eller stiftelse lyfts ansvaret för skeppet från en ideell nivå. Det krävs heltidsengagemang för att driva verksamheten. Vem kräver föresten att ett museum skall ge vinst rent ekonomiskt.
Freja; ett musealt föremål som i själva verket är en mycket levande miljö, det kan alla resenärer vittna om. Tänk bara på den rogivande ”tystnaden” som en ångmaskin skänker.
Dessutom borde ett samarbete inledas på intensiv nivå med Ångrike i Oleby som har en tidstypisk miljö som tillsammans med hamnen i Fryksta redan har bra arrangemang för sjöfart. Därefter är det inte omöjligt att någon ytterligare passagerarbåt ansluter i dessa farvatten, samtidigt som ett nytt ångbåtsbolag bildas, drivet av de tre Fryksdals kommunerna gemensamt.
Ett offensivt och inte otroligt scenario för Fryksdalen.
Ångaren Freja
Det gick en gång en ångare på Fryken i trafik
Fryksta - Torsby var dess trad med folk och frakt.
Och på den tiden spelade Nils Utterman musik,
och Gösta Berling rörde sej i denna trakt.
Ännu drömde Selma om sitt kära barndomshem.
Fröding skrev om dårar och han räknades till dem.
Samtidigt i Fryken stampade i ur och skur,
Freja, ångaren vars öde nu är ren kultur.
Annat var det då år 1896.
Frejas renommé liksom biljettens pris
hölls så lågt att ännu ständigt nya frågor väcks.
Både utav allmänhet och expertis.
Säg, hur gick det till ? Var lastens surrning illa gjord?
Fick hon genast slagsida när vattnet kom ombord.
Många öden ändades och rykten kom i svang.
Freja gick i kvav men namnet fick en helt ny klang.
Nu är Freja bärgad. Ja, så blev hon ensam kvar
av dom båtar som på Fryken gjort sin tjänst.
Som museiföremål beskådad av envar,
men bland attraktioner knappast överglänst.
Fryksta, Nilsby, Bössviken hon nådde aldrig hamn.
Hundra år blev vilan nu hörs åter Frejas namn.
Över Frykens kärva vatten farleden sträcks ut.
Sunne, Lysvik, Torsby sedan åter söderut.
text & musik: Anders Stävarby
Även om nu kommunerna runt Fryken inte tycks vilja ta ansvaret för driften!
Som det är nu drivs Freja av en ideell förening som hängt i sedan bärgningen av båten för snart 20 år sedan.
Det är ingen hemlighet att Frejas bistra ekonomiska verklighet påverkar verksamheten. Mindre verksamhet ger lägre bidrag, som i sin tur leder till ännu mindre utnyttjande av fartyget. Att Sunne Kommun kör utpressningsmetoden genom att inte bidra med pengar för att inte Freja synts tillräckligt mycket i trakten är inte mer än brist på visioner.
Det skall till krafttag för att driva Freja. Genom att bilda bolag eller stiftelse lyfts ansvaret för skeppet från en ideell nivå. Det krävs heltidsengagemang för att driva verksamheten. Vem kräver föresten att ett museum skall ge vinst rent ekonomiskt.
Freja; ett musealt föremål som i själva verket är en mycket levande miljö, det kan alla resenärer vittna om. Tänk bara på den rogivande ”tystnaden” som en ångmaskin skänker.
Dessutom borde ett samarbete inledas på intensiv nivå med Ångrike i Oleby som har en tidstypisk miljö som tillsammans med hamnen i Fryksta redan har bra arrangemang för sjöfart. Därefter är det inte omöjligt att någon ytterligare passagerarbåt ansluter i dessa farvatten, samtidigt som ett nytt ångbåtsbolag bildas, drivet av de tre Fryksdals kommunerna gemensamt.
Ett offensivt och inte otroligt scenario för Fryksdalen.
Ångaren Freja
Det gick en gång en ångare på Fryken i trafik
Fryksta - Torsby var dess trad med folk och frakt.
Och på den tiden spelade Nils Utterman musik,
och Gösta Berling rörde sej i denna trakt.
Ännu drömde Selma om sitt kära barndomshem.
Fröding skrev om dårar och han räknades till dem.
Samtidigt i Fryken stampade i ur och skur,
Freja, ångaren vars öde nu är ren kultur.
Annat var det då år 1896.
Frejas renommé liksom biljettens pris
hölls så lågt att ännu ständigt nya frågor väcks.
Både utav allmänhet och expertis.
Säg, hur gick det till ? Var lastens surrning illa gjord?
Fick hon genast slagsida när vattnet kom ombord.
Många öden ändades och rykten kom i svang.
Freja gick i kvav men namnet fick en helt ny klang.
 |
| Sommar vid Fryken 2009 |
av dom båtar som på Fryken gjort sin tjänst.
Som museiföremål beskådad av envar,
men bland attraktioner knappast överglänst.
Fryksta, Nilsby, Bössviken hon nådde aldrig hamn.
Hundra år blev vilan nu hörs åter Frejas namn.
Över Frykens kärva vatten farleden sträcks ut.
Sunne, Lysvik, Torsby sedan åter söderut.
text & musik: Anders Stävarby
Kommentarer