Skådespel och bröd

Hyckleri är nog det jag har svårast för, ja inte minst tanken på företeelsen, att ändamålen helgar medlen.
Genom historien är just det tillvägagångssättet en återkommande repris. Beakta bara en stund berättelsen om
Jesus eller Barrabas, det finns hur många exempel som helst som leder tankarna i samma riktning: skådespel och bröd för att lugna folket.

Att tala om historia just i dessa dagar kan verka vara som att skjuta i öppet mål, å andra sidan lägger glömskan snart sin sordin över dagens händelser, och man kanske borde införa en rutin för att bibehålla den verkliga verkligheten i sin egen tids belysning. Det är inte ovanligt att historiska tolkningar görs med moderna ögon, och uppfattningar, vilket är helt åt skogen måste jag anmärka.
Hur skulle utvecklingen framskridit om gångna tiders handlingssätt varit avarter enligt våra mått redan i deras tid. Bara sett över den tid jag själv kan överblicka, under min levnad alltså, märks det att fokus flyttats över vad som anses vara relevant, och politiskt korrekt. Vad skall man ta fasta på som betydelsefullt i historien? Konsensus utmynnar inte sällan i rent hyckleri.

För att värna det öppna samhället måste vi alla verkligen måna om historieämnet, och borde…. eller kanske inte helt bannlysa Wikipedia den fria encyklopedin, men verkligen ta uppgifterna med en nypa salt. Det sägs att skolans uppgift inte är att “banka” in kunskaper utan att utbilda barnen till att få verktyg och kunskaper för att själv inhämta uppgifter och fakta.
Det låter pedagogiskt och bra, liberalt rent av, bara ta in de kunskaper som man anser sig behöva. Genuin bildning är och blir en ännu större bristvara.

Kritiska och tänkande medborgare förutsätts i en demokrati, men vilka kunskaper skall prioriteras för att motverka alla sagor och fantasier som svämmar över alla breddar, tillsammans med nya och gamla vidskepelser som fått fäste och ny grogrund i alla samhällskikt.

Visor vid Fryken 2010 i Anders Stävarbys trädgård.
På bilden: Anders Stävarby och Dan-Olof Melander
En sann liberal anser att marknadskrafterna är bäst på att sköta urvalet, och en ättestupa vore inte fel för att skyffla undan problemen på slutet. Landsbygden står inför en gigantisk dränering på folk, fick marknadskrafterna styra helt och hållet bleve det bara de som garanterat lovade att klara sig själva som tilläts att bo på landet. Troligen blir det inte så eftersom humanismen, den intellektuella motkraften som värnar om människan i stort, och ett mänskligare samhälle i synnerhet som bör få överhanden till slut, ja annars är det slut på riktigt.

Som livsåskådning duger inte humanismen eftersom den är en rent intellektuell konstruktion som därmed inte ger svaren på de yttersta frågorna, i de frågorna styr känslorna. Men som livsmönster fungerar humanismen för alla som vill uppnå jämlikhet.

Marknad och människa går inte ihop. En ojämn kamp där den mänskliga faktorn är ett skällsord och ett återkommande mått på tillkortakommande.

Jag inbillar mig att en liberal, bara hyser liberala åsikter så länge densamme har resurser, och något att spela med. När resurserna är slut, skall vi inte förvånas om skriken på rättvisa hörs högst just därifrån!

som slutkläm vill jag bara säga:
Att polisen ens funderar på att ta betalt, är i ett demokratiskt samhälle ett absolut logiskt felslut.
Samhällsapparaten bekostas av gemensamma medel.
Tänk! Även publiken som skall bevakas eller beskyddas, hur man nu resonerar, har betalt sin skatt.
Polis på entreprenad? Det finns ordningsvakter att köpa in!
/Anders Stävarby

Kommentarer

Populära inlägg