torsdag 31 mars 2011

Nu är jag också en del av mänskligheten

Vilken spännande idé en av mina döttrar håller på att förverkliga.

"En del av mänskligheten"
Fia har hyrt en torgbod på stora torget i Karlstad och är just nu mitt uppe i ett fotoprojekt som en del i hennes utbildning på Broby grafiska. Projektet går ut på att fotografera människor i vardagen och skapa porträtt av den äkta människan, inte en uppsminkad modell eller en hårt retuscherad reklambild.

Redan har massor av långa och korta, mörka och ljusa, gamla och unga tagit chansen att bli ”en del av mänskligheten” som arbetsnamnet är. Har du vägarna förbi Karlstad på fredag eller lördag tycker jag att du ska ta chansen att också bli en del.

Jag är så glad över hennes projekt, passar som hand i handske med tankarna om den mänskliga mosaiken. Jag hoppas att jag får möjlighet att visa utställningen på Demokraticentrum när hon är färdig.


Fia
 Kanske kan pensionera mig snart och låta Fia ta över DC, hon verkar ha en naturlig läggning för det här. Fast förresten vad skulle jag göra då om jag inte fick vara här?
Misstänker att jag skulle bli rätt omöjlig att umgås med då.

Adjö!
Lars

onsdag 30 mars 2011

Den besynnerliga händelsen med gravstenen om natten

Onsdag 30 mars
Idag tänkte jag berätta om en händelse under min resa till Jerusalem som var så märklig att jag höll på att bli religiös på kuppen.  Det blir nog ett lite längre blogginlägg idag men historien är så pass märklig att jag hoppas att du hänger med till slutet.

Oscar Schindler
När man som jag håller på och arbetar med frågor kring förintelsen kommer man förr eller senare i kontakt med Oscar Schindler, den tyske fabrikören och medlemmen av nazistpartiet som vände våldet ryggen och hjälpte tusentals judar undan en säker död. Han ligger idag begravd på en sluttning i Jerusalems utkanter och under min vistelse där kändes det som ett måste at besöka hans gravplats.

Jerusalem ligger i stort sett utslängd i öknen och regndagarna är lätt räknade. Tyvärr lyckades jag pricka in ett av de ovanliga och ovanligt häftiga regnoväder som drabbar stan. Just den här dagen hade vi redan bestämt att vi skulle besöka platsen där Oscar Schindler ligger begravd så vi trotsade vädergudarna och gav oss iväg.

Regnet orsakade ett visst mått av kaos när gatorna förvandlades till bäckar och åar och alla försökte ta dig därifrån. Trots trafikstockningen lyckades vi ta oss fram till begravningsplatsen, bara för att upptäcka att grinden var låst, suck. Som tur var fanns det ett telefonnummer till nyckelhållaren och han lovade att komma så fort som möjligt.
Så fort som möjligt visade sig vara en och en halv timme. När han till slut dök upp hade vår tappra skara decimerats till några få helt genomblöta entusiaster/nördar.
Förväntansfulla skyndande vi mot grinden bara för att bli varse att han tagit fel nycklar! Han var dock en handlingen man och visade oss runt muren till en sidogrind. Där slog han helt sonika sönder låset med en sten och lät oss gå in.

Vid det här laget hade det hunnit bli becksvart ute och regnet hällde fortfarande ner. Med hjälp av våra mobiltelefoner lyste vi oss fram och samlades i en liten ring kring graven. Christer som var den som visste mest om Oscar Schindlers livsgärning ställde sig vid sidan av gravstenen för att börja berätta.

Det var då det hände!

I samma ögonblick som han inledde sin berättelse slutade det plötsligt att regna och ett hål öppnade sig på himlen precis ovanför våra huvuden och det blev alldeles stjärnklart.
Christers historia varade väl sådär femton, tjugo minuter och i samma stund som han var färdig slöts hålet igen och regnet började vräka ner.

Jag kan lova er att det var en mycket märklig känsla att befinna sig på denna historiskt laddade plats och samtidigt få vara med om denna märkliga händelse.

Om du undrar över titeln på dagens blogginlägg så är den en travestering på Mark Haddons alldeles underbara lilla bok ”Den besynnerliga händelsen med hunden om natten”. Den har inte ett dugg med det här att göra egentligen mer än att titeln var passande. Läs boken.

Nu får det vara slut för idag
Tack och hej
L

tisdag 29 mars 2011

Jag är en riktig hoppjerka

Sunnebloggen, 29 mars

Igår berättade jag att jag liksom blivit kvar i Sunne utom en tur till Gotlands djupa skogar. Jodå det finns faktiskt en hel del skog där och när man ska klättra upp i de högsta tallarna som duvhökarna hade en förkärlek för gungar det rätt bra.

Att jag hamnade där, i toppen av en tall är nog lite typiskt för mig.

När jag ser på min yrkeskarriär hittills så kan den liknas med att hoppa omkring på isflak. Genom åren har jag gjort ganska rejäla hopp mellan olika branscher och ibland har det nog varit både öppet vatten och svag is men på nåt sätt har det funkat.

Förutom att kela med hökar på Gotland har jag bland annat sålt motorsågar och leksaker, rensat ogräs, produktionsplanerat, varit ”boknodd” på Fernlöfs och lagat en och annan lunch på Saffran och Vitlök.

Nu känns det dock som jag har hoppat iland.

Att få arbeta med ungdomar och frågor kring mänskliga rättigheter känns verkligen rätt och jag hoppas att det också avspeglas i det jag gör.

Earth Hour - konsert
Innan jag ger mig för idag måste jag gratulera alla som kom till kyrkan i lördags när Svante och Katarina Henryson bjöd på en fantastisk musikupplevelse.

Snacka om känsla i framförandet, cellon blir nästan som en levande organism i hans händer. Hela arrangemanget fick ju också en fin inramning med vår nykläckta miljöfilosof Hanna Kulle, eldshowen och Gun-Britts kloka ord på kyrkbacken.

Synd bara att det var så oerhört många arrangemang på samma dag, annars hade nog ännu fler fått chansen till en minnesvärd musikupplevelse och en tankeställare om tingens ordning.

Ha det gott mina vänner
Lars

måndag 28 mars 2011

Jag är en liten bit mosaik

Sunnebloggen 28 mars
När jag stod på Oljeberget och hela Jerusalem bredde ut sig framför mina fötter säger vår guide en sak som har kommit att bli en ledstjärna för mig.
- ”Många anser att Jerusalem är en smältdegel med alla dess etniska grupper och religioner."

Jag tycker det är fel.
För mig är inte Jerusalem en smältdegel, det är en mosaik - där alla är lika viktiga för att staden ska få sin karaktär.”

Göran Larsson heter han som kläckte de här kloka orden. Han jobbar på Svenska kyrkan i Jerusalem och var ciceron på vår tur genom staden

Orden fick plötsligt alla pusselbitar, eller rättare sagt alla mosaikbitar att falla på plats. En smältdegel innebär det att det som hälls i måste smältas ner och formas om för att passa in.

En mosaik däremot är precis tvärs om. Där anpassas bilden efter formen på bitarna och alla bitar är lika viktiga för att bygga upp en helhet.

För mig är det är just det allt handlar om - själva essensen i alla fina ord om jämlikhet och allas lika värde. Vi är alla en liten bit mosaik. Om det sen handlar om Jerusalem, Sunne eller klassen i skolan spelar ingen roll. Jag är den oumbärliga del som måste finnas med för att bilden ska bli komplett.

Ensam är stark men bara tillsammans med andra.

Hej förresten,
Nu är det min tur att dela med mig av tankar och funderingar.
Jag heter Lars Stiernelöf och tillbringar mina dagar på Demokraticentrum vid Fryxellska skolan. Vad jag pysslar med där återkommer jag säkert till under de här två veckorna.

När jag började fundera på vad jag skulle berätta om slogs jag av att jag faktiskt bott inom kommunens gränser hela mitt liv, utom när jag gjorde en avstickare till Gotland för att arbeta med ett duvhöksprojekt.

Jag tror och hoppas att det säger mer om bygden än om mig. Sunne skulle kunna vara en liten och rätt meningslös håla mitt i ingenstans – men så är det inte. Titeln på Göran Tunströms bok ”Berömda män som varit i Sunne” sätter ord på det här på ett fint sätt.

Sunne kryllar av starka kvinnor och män som genom åren sett till att sätta prägel på och placera oss som en starkt lysande liten prick på kartan.

Det är alltså därför jag fortfarande är kvar, Sunne är ingen meningslös håla, utan en meningsfylld. Och det är väl det vi söker i livet, mening med det vi gör.

Kathrin bad att jag skulle hålla mig kort därför stannar här för idag.
Hej så länge. Vi hörs en annan dag
Lars

fredag 25 mars 2011

Ibland säger Jessica att jag har blivit mera svensk än henne

Sista dagen!
2 veckor har gått fort å ändå inte. Vissa dagar har det bara poppat upp idéer vad man ska skriva om. Å andra dagar har man verkligen fått tänka till. För att skriva om vad man gör hela dagarna hade väl inte varit nån rolig läsning? Eller är det egentligen det man vill läsa?

Vilken tid man gick upp, vad man åt till lunch och hur man tränat på eftermiddagen! Med mitt vanliga ”svenssonliv” hade det blivit väldigt tråkig läsning. Hur Svensson man nu hunnit bli på 4 år här. Vilket har blivit ett liv jag trivs med. Men det va tufft i början. Lite öde faktiskt. Men jag har vant mig. Å tycker nu att det är alldeles lagom stort. Sunne är ju ett litet samhälle med många möjligheter. Men det vet ni ju redan!

Jag kommer ju från en liten by utanför Kairo. Där ju liten by får en helt annan betydelse än om jag säger att Sunne är ett litet ställe. Att jämföra Egyptens ca 80 miljoner med Sveriges ca 9 miljoner där Egyptens landyta är ungefär dubbelt så stor som Sveriges. Kan ju låta ganska ok. Men att då tänka sig att mer än 99,5% av egyptierna bor på endast 5% av landets yta får ju det hela att låta lite trängre! Tryck ihop 80 miljoner på 2x Värmlands yta. Då förstår ni vad jag menar med att Sunne kändes lite öde i början!

Ibland säger Jessica att jag har blivit mera svensk än henne. Där det har tagit tid att förstå alla era små praktiska lösningar därute i samhället. Tänk på det nästa gång du t ex går och handlar. Hur skulle jag få loss en kundvagn som inte ens hade koll på hur era mynt såg ut. Att panta flaskor och burkar…Varför vissa å inte alla? Hur ser man skillnad? Sopsortering! Waoou! Egypten har en del att lära.

Men när det gäller skrivandet på svenska så har jag mycke kvar att lära. Så jag måste ju tacka henne för skrivhjälpen. Annars hade det blivit på arabiska. Så ett stort Shokran till henne! Å mer arabiska än så blir det inte under min tid här på Sunnebloggen.

För nu är den tiden över! Ha det bra alla därute!
Over and out!

/ Ahmed

torsdag 24 mars 2011

Mat och matlagning

Mera tv…
Alltså hur många matlagningsprogram finns det att välja på? Har ni sett ”Kniven mot strupen”. Finns det verkligen restauranger i Sverige 2011 där det ser ut så där? Massa mögel i ett kök, fritösoljor som borde byts ut redan innan förra sommaren…Ja jag orkar inte ens rabbla upp fler exempel för det är så äckligt så man vill spy. Å jag är nyutbildad kock. Känns lite pinsamt faktiskt. Va fantastiskt mycke människor det finns som förverkligar drömmen om en egen restaurang utan nån som helst erfarenhet.

Gissa vad dom flesta turister som reser till bl a Egypten oroar sig för mest. Inte är det att bli kidnappad eller rånad iallafall. Det är maten! Det ständiga samtalsämnet! Om man kommer bli risig i magen eller inte? Men när man ser dessa tv program borde man ju bli nervös för att gå på restaurang här hemma i Sverige också.

Det finns många roliga ordspråk och uttryck på svenska. Å som sagt…
Lite skit rensar magen!

/ Ahmed

onsdag 23 mars 2011

Folk blir gladare när solen kommer

Även om snön är på väg bort tycker nog jag att det fortfarande är ganska kallt. Men det handlar kanske mer om mig och min bakgrund än att det egentligen är kallt. Det kan ju vara uppåt 10 plusgrader på dagarna. Och svenskarna fullkomligt kastar av sig ytterkläderna och ger sig ut i solen. Folk blir gladare när solen kommer. Men borde inte snön ha varit borta för länge sen nu…?

På kvällarna blir det ju riktigt kallt när solen varit framme på dagen. Ja det är mycket jag inte förstår med det svenska vädret. Det blir mycket tv på kvällarna när det är kallt och mörkt ute. Och det finns ju verkligen de mest konstiga program att välja på!

Men hallå…

Jag säger bara en sak… Big Brother! Har precis upptäckt årets upplaga av den realitysåpan, även om den har pågått ett tag. Var hittar man alla människor till dessa program? Totalt galna för småsaker! De gråter hysteriskt för att en person som de precis träffat får lämna huset! Och så beter sig ju inte alla när de har fått alkohol. Och så som suger i sig, som svampar, det är ju mycket imponerande att de inte bara ramlar ihop och somnar. Vad gör detta huset med människan? Värre skräp får man leta efter! Men äänndå så sitter man där och glor. Det är ju så man nästan blir irriterad på sig själv. Men en stor eloge till den som kom på programidén. Det drar ju uppenbarligen många tittare.

Och jag kommer säkert att se fler program…

/ Ahmed

tisdag 22 mars 2011

Igår var det Mors dag i Egypten.

Hur firar ni Mors dag? Tror ni det är någon skillnad? Ja ingen firar väl på samma sätt. Mammor finns ju överallt så det är väl ingen skillnad. Men de flesta mammor i Egypten har fler barn än vad en ”svenssonfamilj” har.
För att generalisera lite så styr nog ekonomin hur många barn man skaffar. Vilket låter jättekorkat vid första tanken eftersom man skaffar många fler barn i fattigare länder. Men många barn är en trygghet för framtiden. Men här kanske man inte har råd att skaffa många barn även om man vill.

Trygghet för framtiden betyder inte bara ekonomisk trygghet i Egypten. Det finns dom som får pension när de slutar arbeta. Mestadels statsanställda än så länge. Men oavsett om föräldrar behöver försörjning eller inte när de slutar arbeta. Så är det ju en annan del som kanske inte många tänker på idag. Men det är lite skamligt att låta de gamla och sjuka flytta ”in på hemmet” i Egypten. Man behöver sina barn för allt det praktiska man kan behöva hjälp med som gammal. Vanligast är att den äldste sonen bor kvar hemma eller åtminstone i en lägenhet i samma hus. Männen arbetar ju vilket gör att det ofta blir sonhustrun som tar hand om de dagliga sysslorna. Hon tar hand om sina barn och sina svärföräldrar. Dä ni! Tänk er att bo ihop med eran svärmor. Det är väl inte särskilt vanligt i Sverige längre.

Det är väl tur att jag inte är äldsta sonen! Kan inte riktigt se Jessica leva på det viset! Ha ha!

/ Ahmed

fredag 18 mars 2011

Fredag är vilodag

Fredag är helgdag i Egypten precis som söndag är i Sverige. Vilodagen! Den dagen muslimerna går till moske´n för att be. Precis som kristna på söndagar. Den muslimska bönedagen har väl sällan varit så uppmärksammad som under demonstrationerna på Tahrir torget i Kairo. Det var mäktigt att se på tv:n hur hela folkmassan vände sig mot Mecka för att be tillsammans.

Fredagar umgås man med familj och vänner. Gör utflykter, går på zoo eller tivoli, åker båt på nilen eller besöker pyramiderna.

Men dä där med pyramiderna borde jag kanske skämmas lite för. Första gången jag besökte pyramiderna va med Jessica. Men det var redan hennes andra besök. Sedan dess har vi varit där några gånger. Å jag börjar väl också lära mig lite om Egyptens historia.

Eftersom det är vilodag idag så tror jag det får räcka med skrivande för den här veckan. Halva tiden på bloggen är avklarad å hittills har det gått bra. Trodde det skulle va svårare att komma på nått att skriva om. Hoppas det inte varit allt för tråkig läsning.

Ha en bra helg

/ Ahmed

torsdag 17 mars 2011

Nu är våren på väg

Nu är våren på väg! Vilket fantastiskt väder vi haft några dagar. SOL! Gissa om jag saknar sol? Det är 25-30 grader varmt på dagarna i Egypten nu. Men vi har i alla fall lite sol i Sverige. Det är konstigt dä där med temperaturer. I Egypten är det någon som uttrycker att det är varmt ibland. Här pratar man inte om nått annat. Folk är nästan fixerade vid hur många grader varmt eller kallt det är.
I början när jag hade flyttat hit misstog jag mig ofta. Solen sken och jag trodde naturligtvis att det var varmt ute. Jessica sa visserligen till mig att det var kallt. Men vadå kallt? Solen sken ju. Det va inte helt ovanligt att jag gick ut utan jacka, för att väldigt snabbt vända in tillbaka och hämta en. Det kvittade ju vilken temperatur hon påstod att det var ute. Jag hade ju inga referenser till temperaturer i siffror. Det är bara turisterna i Egypten som vet hur många grader varmt det är där…

Hur många har aircondition i sitt hus i Sverige? Inte många. Men va mycke roliga modeller på element det finns. Hade jag aldrig sett förut. Har man värme i Egypten är det oftast en aircondition med ett värmeelement i.

Något mer som fascinerar mig är hur man bygger hus här som står emot alla dessa väderlekar. Vilket roligt ord…Väderlek! Vi bygger inga hus i trä. Det trä vi behöver för t ex möbeltillverkning importerar vi från bl a Sverige. Coolt va! Å skulle vi bygga hus av trä i Egypten skulle de väl självantända på sommaren. Däremot bygger vi dörrar och fönster i trä. Det var det jag utbildade mig till på gymnasiet. Finsnickeri med specialisering på fönster och dörrkonstruktioner. Men det har jag ingen användning av nu. Finns det ens nån som bygger sånt för hand i Sverige längre? Nu var jag väl inte typen som slet ihjäl mig under gymnasietiden direkt. Så det är nog inte mycke utav den kunskapen jag har kvar idag ändå.

Tur att man har skaffat sig en ”Internationell” utbildning. Laga mat kan man ju göra i vilket land som helst…

/ Ahmed

onsdag 16 mars 2011

Från Egypten till Sunne

Ja hur hamnade jag i Sunne nu då?

Jag träffade min fru Jessica, som är ifrån Sunne, för 5 år sedan. Jag jobbade i Hurghada med sandhantverk. Hon och hennes bror var där på semester. Under första året pendlade hon till mig i Egypten. Snacka om pendlingsavstånd! Efter ett tag började vi fundera på var vi skulle bo. Eftersom Jessica kände till Egypten men jag aldrig varit i Sverige bestämde vi att jag skulle flytta hit och testa.

Det var ett brutalt väder som tog emot mig på Arlanda en sen februarinatt för 4 år sedan. Tänk er själva! Jag hade sett snö på tv. Nu blev det verklighet! Hur kan man bo i en frysbox flera månader om året? 2 dm snöslask på marken och några grader kallt. Snön yrde hela bilresan till Sunne den natten. Skog, skog å mera skog…Vi hade åkt halva natten å det enda jag hade sett va skog!

Första dagarna i Sunne var en chock! Jag som är van vid ett myller av folk överallt såg knappt en människa på flera dagar. Men jag hade full förståelse för det. Vem ville gå ut i det där vädret?

Men bara solen började titta fram på vårkanten så tyckte även jag att det va rätt skönt i luften.
Men det där med att vattnet fryser på sjön och att man kan gå på isen tycker jag fortfarande låter jättekonstigt.

/Ahmed

tisdag 15 mars 2011

Äntligen!

Har lämnat in de sista skriftliga uppgifterna till skolan. Utbildningen är klar och jag har fått mina betyg. Jag har pluggat till kock det senaste året. Matlagningen och praktikplatserna jag haft har varit väldigt roliga och lärorika. Men teorin har inte varit någon lek. Slutprovet var på 130 frågor. Det är fantastiskt va många ord det finns i svenskan som påminner om varandra men med helt olika betydelse… Men nu är det över!

Hur firar man det då? Borde man laga en god middag att bjuda på? Eller blir man själv bjuden?

Ja ni, firandet började med en inskrivning på Arbetsförmedlingen och avslutades med fotbollsträning. Mat? Ja det blev stekt kyckling, potatis, grönsaker och aioli.

Det mättade i alla fall!

/ Ahmed

måndag 14 mars 2011

Ahmed Elrefaey presenterar sig

Då var det min tur… Hur ska detta gå? Kan man blogga på arabiska på Sunnebloggen? Nej, jag tänkte väl det. Så jag kan börja med att erkänna att ”lite” hjälp har jag tagit med svenskan.

Jag heter Ahmed Elrefaey och kommer från Egypten. Där jag växte upp i Barrawey, en liten by som Sunne några mil norr om Kairo. Med mamma, pappa och 7 syskon. Där pappa var rektor på skolan och mamma var hemmafru. Så är det oftast där jag kommer ifrån. Mamman är hemma och tar hand om hus och barn och pappan jobbar. Det är väl en av de skillnader man ser mellan Sverige och Egypten. Vilket väl mitt bloggande här på Sunnebloggen delvis kommer handla om. Efter nu lite drygt 4 år i Sverige upptäcker jag fortfarande olikheter varje dag mellan mina två hemländer. För det är så det känns. Är jag i Egypten är jag hemma och är jag i Sverige är jag hemma.

Men med tanke på vad som hänt i Egypten den senaste tiden så har det varit med blandade känslor jag haft en väldig hemlängtan. Det är stora förändringar på gång i Egypten just nu även om Libyen tagit över nyhetssändningarna här i Sverige. Så är det långt ifrån lugnt ännu. Kan bara hoppas att allt kommer leda till det bästa…

Å hur hamnade jag i Sunne då tänker ni…ja det tar vi en annan dag.

/Ahmed

fredag 11 mars 2011

"En flygande fågel får allt"

"En sittande fågel får ingenting, en flygande får allt". Det ordspråket lärde jag mig av en farbror när jag var 10 år och det påminner om hur jag har levt mitt liv. Full attack och raka rör.

Så när jag inom kort tar pension så blir det en omställning från bottengas till tomgång. Risken är att det går en vecka och jag börjar tycka att det inte händer nåt...

Men jag ser framför mig att jag får tid att göra sådant jag vill, som jag hittills inte har hunnit med. Som att ägna mig åt min fru Barbro, min dotter och hennes familj, och ta hand om huset och sommarstugan.

Mina veteranbilar och mopeder ska jag renovera och jag tänker att jag får tid att hjälpa andra med lite småreparationer av olika motorer. Händer det inte tillräckligt mycket så ser jag till att det gör det...

Just idag har jag med mig ryssar som ska få lära sig köra bil. Och på plats i Antilla har vi redan några ungrare. Det är fantastiskt roligt att träffa nya människor. Under mina år i rallysvängen har jag lärt känna folk över hela världen. Pengar har inte rallyt gett, men jag har blivit rik på vänner!

Tack för mig på Sunnebloggen!
/Sören

onsdag 9 mars 2011

Följ upplevelsekonferensen på Twitter

Följ Sunne kommuns upplevelsekonferens "Att utveckla platsens talang" på Twitter http://twitter.com/sunne_kommun

måndag 7 mars 2011

Stolt över Sunne

Jag är stolt över att bo i Sunne. Det händer alltid något, speciellt sommartid när det kommer många turister. För mig känns Sunne som metropolen i Värmland. Jag åker över hela länet i jobbet och upplever att Sunne blomstrar.

För drygt 40 år sedan gick industrin i Munkfors och Hagfors bra - då var det inte samma fart i Sunne. Men det vände när Walter Hedlund byggde hotellen - Selma Lagerlöf och Selma Spa. Det är mycket Walter vi har att tacka för att det går så bra för Sunne idag.

När jag träffar folk ute i Sverige vet de allra flesta nåt om Sunne. Och det de vet är positivt. Däremot är det få av våra utländska gäster i Antilla som vet nåt om Värmland - mer än Karlstad. Karlstad har de koll på tack vare Svenska rallyt. Stora arrangemang är viktigt för att sätta orter på kartan.

1970-75 bodde vi i Karlstad, men när min fru fick jobb i Sunne så flyttade vi hem igen och byggde hus. Varje gång jag kommer åkande på vägen och närmar mig Sunne så får jag en skön känsla: hemma!
Karlstad är också en trevlig stad och det är viktigt att infrastrukturen fungerar med bra vägar och att vi har kontakt med flygplatsen och järnvägen. Där har våra politiker ett viktigt jobb!

Idag har vi 28 gäster i Antilla - bland annat många poliser som tränar bilkörning. Isen håller för bilarna ett tag till!

/Sören

torsdag 3 mars 2011

En dag på jobbet

5.45 ringde klockan i morse! Just nu har jag två dagars förarträning med engelsmän i Antilla.
Vi börjar med ett teoripass på 50 minuter. Sen kör vi i en kolonn ner till sjön för att prova isåkning.
I bilarna finns radioapparater så att jag kan kommunicera med förarna under åkningen. Och så har vi kaffekorg med för att få en härlig fikastund ute på sjön...

Sedan tränar vi bromsteknik och broms- och undanmanöver.  Då fejkar vi en situation där det plötsligt dyker upp en flicka med barnvagn som föraren ska undvika att köra på. Engelsmännen får träna på att häva sladdar. Det som gäller i en krissituation är att bromsa stenhårt, trampa så hårt det går, och styra!
De är inte vana att köra på dubbdäck, men de flesta är riktigt duktiga förare.

Efter lunch idag blir det slalom och storslalomträning mellan pinnar och mängdträning. Då kör vi trafiksäkert med gott om mellanrum mellan bilarna en sträcka på två kilometer. En bana där förarna får känna på kurvor i snö.

På kvällen har vi briefing om hur körningen kändes. Damer och herrar kör väldigt olika det har jag sett genom åren. Många män tror att de är världsmästare direkt, medan damerna är mer försiktiga. Generellt sett kör kvinnor bättre. Den enda svårigheten med tjejerna är att de ibland har svårt att trycka till bromsen riktigt hårt och att verkligen våga sladda under övning.

Just idag är det bara män med i gruppen. Fantastiska människor och underbart väder här uppe i skogen.

Igår körde jag och min fru Barbro ner kronprinsen Carl Philips Porsche från Antilla till Karlstad. Det var en fin resa!

Vi hörs igen på måndag. Nu ska jag ägna mig åt att sköta om bilarna inför nästa vecka. Fullt ös!
/Sören

tisdag 1 mars 2011

Många nationaliteter möts i skogen

Tur att jag är morgonpigg av mig eftersom jag ska upp tidigt. Baksidan är att jag är fruktansvärt kvällstrött...

Under Svenska rallyt i år guidade jag svenskar, norskar och finnar så att de fick sig en riktig rallyupplevelse. Jag berättade om regler och bestämmelser och hur det känns att köra rallyt...

Under tre dagar har vi haft 48 spanjorer på besök i Antilla. Vårt företag samarbetar med Michelin och BMW och spanjorerna är här för att testa däck. Eftersom det finns snö i norra Spanien ska de införa friktionsdäck.

Spanjorerna kör på snö och is för första gången och jag kan säga att de är mer i snön än på banan. Det märks att de är ovana. Vi lär dem köra bil och har också en del teori. Det är helt enkelt en avancerad bilskola för dem.

Dags att hoppa i kläderna för en ny dag i Antilla. Kläder ja - det är jag inte så noga med. Allt jag har är i stort sett reklamkläder som jag fått genom åren!
/Sören