fredag 30 september 2011

Resande i tid och rum

Oj, vad fort det går...

Precis så kändes det när jag åkte tåg till Stockholm i förgår. Så fort och smidigt det är att åka från Sunne på morgonkvisten och vara i Stockholm kl.9.00! Det är helt fantastiskt och inte minst tack vare Fryksdalsbanan!

Det kan man kalla för god service och framåtanda! Hoppas fler och fler upptäcker det!

...men vad lång tid det tar!

Väl framme i Stockholm upptäcker jag en annan sida av resandet. Det är inget att klaga på vad det gäller buss, tunnelbana eller pendeltåg. Det som bekymrar mig är alla dessa människor som väljer att köra egen bil till jobbet som innebär att man sitter en timme (minst) både på morgon och kväll i bilköer för att ta sig fram dit man ska. Jag har ingen lösning på det som sker men jag hoppas att varje människa hittar sitt eget sätt att vara rädd om vår miljö och omgivning. Och tänk hur skönt det kunde vara att få sova en timme längre varje morgon eller att få äta en lång frukost i lugn och ro...

Jag har varit på en kurs i Stockholm med temat "Det svåra mötet" som har handlat om hur man möter en människa som upplevt en svår förlust i samband med ett dödsfall. Det har varit jätte intressant för mig som möter människor i sorg i mitt dagliga arbete. Det kommer jag att berätta om på måndag.

Ha nu en trevlig helg och ta väl hand om varandra. Njut av den höga höstluften och ta en extra promenad i solskenet! Och varför inte ringa till den ensamma grannen och höra efter hur det är!

Sara Karvala

onsdag 28 september 2011

Från poesi till skrot

Onsdag 28/9 2011
Och sen var det detta med kultur!

Vad är kultur? Wikpedia förklarar begreppet kultur bl a som ”andlig (konstnärlig) odling”. Så vackert! Så spännande! Jag vet inte varför ordet konstnärlig hade skrivits i parenteser. Kultur är för mig ett brett begrepp och så måste det få vara. Och om kultur är konstnärligt så ryms allt skapande i orden ”andlig odling”.

Kulturveckan i Sunne erbjöd mycket kultur även i år. Det var utställningar, konserter, teater, litteratur och mycket annat. Jag vill lyfta fram en mycket fin kväll i Frykensalen. Där mötte vi den unge Ismael Ataria från Hagfors. Han är poet. Han vill presentera ”En mystisk mörk värld full av mänsklig värme”, som han skriver på sin hemsida. Och det gjorde han. Han gav sig själv till oss. Han tog med oss in i sin poetiska värld av skratt, ljus, tårar och mörker! Det var häftigt! En klok och begåvad poet! Honom hittar du på nätet! Håll till godo!
Till Ismael Atarias blogg

Gammal kärlek rostar aldrig
Men sen kan man säga så mycket utan ord också. På AlfaOmega hade vi för några år sen en utställning om ”Den sårbara människan” av Stefan Sjöblom från Stockholm. Han hade hittat ett gammalt bilskrot och skapat nytt liv av det. På bilden här sitter ”Skrotgubben och –gumman” och håller varandra i handen. Och då tänker jag: ”Gammal kärlek rostar aldrig!”

Sara Karvala

tisdag 27 september 2011

Hela livets byrå

Tisdag 27/9 2011
Hyvää huomenta – god morgon!

Sen åtta år tillbaka har jag varit en egen företagare. AlfaOmega, Hela livets byrå heter mitt företag. Det är först och främst begravningsverksamhet som jag arbetar med. Men eftersom jag är pastor så blir det en hel del annat också, som vigslar och dop till exempel.

Sen händer det att jag ordnat träffar på byrån med olika föreläsare. Teman har först och främst handlat om hur det är att leva som människa. Vi har utgått från olika frågeställningar kring livet och hur vi möter olika situationer under livsresans gång, allt från att hamna i kris till att finna nya vägar i livet som gör att man växer som människa. Det är ju det som företagets namn vill syfta på. Alfa är ju den första bokstaven i det grekiska alfabetet och Omega det sista.

Ledorden för verksamheten har varit: Från livets början till livets slut, från vaggan till graven, hela livets byrå! För flera år sen ritade min son en datateckning om mitt företag. Som ni kan se på bilden (längre ned på sidan) går livet först uppåt, allt från födelse och barndom till det vuxna livet med arbete och familj. Sen kommer karriären, välståndet och livet är på topp. Det är Alfa det, enligt min son. Så småningom närmar vi oss backen som pekar neråt. Livet har lugnat ner sig och man har inte så bråttom längre. Man har tid att stanna upp. Kanske får man barnbarn och får upptäcka att livet får en ny dimension. Krämporna kan ju komma och ibland känner man sig trött och sliten. Då menar min som att döden är nära.

När barn ser på oss brukar det innebära att vi är gamla redan när vi fyllt 30 år! Men visst är det skönt att det är vi själva som bestämmer hur gamla vi känner oss. Det är nog runt 30 som vi kan känna oss även om dekorationen på födelsedagstårtan fått siffran 70!




måndag 26 september 2011

Terve! Lite rakt på sak

Terve!
Det är en hälsning som vi finnar säger till varandra. På svenska skulle det kunna betyda ”tjena”. Men ordet ”terve” betyder egentligen ”frisk”!!
Det har jag faktiskt aldrig reflekterat över tidigare, kommer jag på mig själv. Men det är väl inte så dumt egentligen att säga så till varandra när man ses: ”Frisk!” ”Ja tack, frisk till dig också!! Det är väl lite typiskt finskt egentligen. Istället att fråga hur det är, ja bra tack, så frågar man: är du (riktigt) frisk eller?! Skämt åt sido men det är väl så vi finländare är, vi går rakt på sak. Och det är väl på både gott och ont.

Sara Karvala
Som ni kan förstå så är jag från Finland och har bott i Sverige drygt 20 år. Sara Karvala heter jag. Jag är finsktalande från början och lärde mig att tala svenska i Sverige, eller i Stockholm där jag läste teologi i början på 90-talet och blev så småningom pastor i Svenska Missionskyrkan.

Jag har arbetat i Västra Ämterviks missionsförsamling nästan 15 år allt från heltid till deltid. Och som jag trivdes med det! Västra Ämtervik är ett bra ställe att bo i. Man kan ju fråga sig hur jag hamnade just där av alla Sveriges rikes byar och städer? Men det får vi ta någon annan gång.

Sen drygt två år tillbaka bor jag i Sunne och trivs att bo här lika mycket som i Ämtervik! Fryksdalen är sagolik med fina Fryken och många lagom höga höjder!

Hemma i Finland och i Österbotten där jag kommer ifrån finns det bara skog och åkrar, inte en kulle eller sjö fanns i mina hemtrakter. När jag kom till Sverige och Värmland kände att jag hade hittat hem. Det är en fantastisk känsla att få känna sig hemma någonstans.

Så, nu har ni lite koll på mig. Vi träffas igen i morgon.
Terve, terve!!
Sara Karvala

fredag 23 september 2011

Vi tar rent vatten för givet...

Mitt sista inlägg på Sunnebloggen (för den här gången…) ska handla om vatten, och inte vilket vatten som helst utan dricksvatten.

Vi tar rent vatten för givet, skruva, vrid eller lyft på kranen, så kommer det rent friskt vatten i ditt glas. Det kostar inte speciellt mycket och det ger dig liv!

I en värld där alla inte har det som vi, har vi ändå potentiella problem med vårt fina vatten.

Du tänker säkert inte på det dagligen, men om du kollar nyheterna lite mer i detalj, hittar du notiser och reportage om vattenledningar som sprungit läck, bakterier i vattnet som skapat rena epidemier (minns Östersund).

Förundersökning inleds efter vattensmittan i Östersund
Östersunds kommunala vattenbolag kan dömas till miljonböter.

"En förundersökning har inletts om miljöbrott sedan smittskyddsinstitutet hittat en parasit i dricksvattnet.
- Det är tillräckligt att det har orsakats av oaktsamhet, det kan vara allt från bristande kontroll, bristande tillsyn till bristande underhåll, säger miljöåklagare Christer B Jarlås".

Det är exakt ovanstående som är grunden till ett annat företagsengagemang jag är inblandad i , att säkerställa rent, gott och klart vatten framgent.

Jag har ingen personlig erfarenhet av att arbeta med renovering av stora matarledningar för dricksvatten eller vattentorn. Däremot har vi i Sunne en av de bästa inom området – Tommy Mååård. Han har i många år jobbat med att utveckla system för att renovera just de nämnda objekten. Det är inte mycket som handlar om renovering av dricksvattenledningar eller torn, som inte Tommy känner till.

Det är lustigt när man får insikt i branschen hur skitigt jobbet att göra rent, egentligen är.

Kolla in dessa rör, de har faktiskt tills alldeles nyligen transporterat dricksvatten…














Här renoveras ett vattentorn på insidan, trycket är cirka 1000 bar och ljudnivån outhärdlig utan hörselskydd. Härlig miljö eller hur?














Det är ett jätteproblem med dricksvattenledningar, inte bara i Sverige, utan i stort sett hela västvärlden har samma problem. Ledningarna är nedgrävda för länge sedan och tekniken var inte lika tillförlitlig som idag.

Bakterier frodas och ledningar brister! Tänk er en liten landsortskommun, tänk er att det kostar i storleksordningen 10 miljoner att byta ut en ledning som är 5–6 km lång, vilket inte är speciellt långt för denna typ av ledning.

Beslutet för de som styr i en liten kommun blir inte lätt att ta i det läget, eftersom det sammanlagda problemet inom kommunen är långt mycket större än så.

Det är lätt att skjuta besluten på framtiden – eller hur?'

Nu ska jag inte utmåla Sveriges kommunledningar som fega, tvärtom, jag avundas inte de som har mod nog att ställa upp som folkvalda eller tjänstemän.

Min allvarliga ton till trots, jag älskar att vara inblandad i något som faktiskt gör skillnad och kan hjälpa dig att även i fortsättningen ha ett rent, gott och friskt vatten i kranen när du vill fylla upp ditt glas.

Ha det nu så otroligt bra allihopans – jag har trivts med att blogga och är tacksam för att jag fått chansen.

/Ronny

onsdag 21 september 2011

På leverantörsbesök i Varberg

God morgon
Idag blir det en snabb uppdatering av läget.

Vi är i Varberg och har precis slagit upp ögonen i en säng på Stadshotellet.

Det blir besök hos en leverantör idag – Vartex ett fint gammalt familjeföretag, som numera är i holländsk ägo.

Dagen skall spenderas bland skinnkläder, stövlar, handskar och hjälmar, vi ska gissa vad kunderna tycker är ”inne” nästa år, vilket inte alltid är helt lätt.

När man som vi riktar sig till det så kallade ”custom”-segmentet, är det lite lättare, där har modefärgen varit svart i sådär 40 år…

Hur som helst, nu blir det en rejäl frukost och sedan bär det av till Batterivägen 14, ha en underbar dag!

PS. skickar med en bild på hotellobbyn – det är inte synd om oss DS.

/Ronny

tisdag 20 september 2011

Tack för det Sunnebor – det hade jag inte kunna drömma om!

Den första augustiveckan 2011 mullrade det ovanligt mycket i Sunne. H-DCS hade sin årliga internationella träff i Fryksdalen och satt en prägel på livet i Sunne som jag tror de flesta uppskattade.

Vi blev 2000 HD-älskare som körde motorcykel, dansade, åt, shoppade och trivdes alldeles otroligt bra, kommentarerna på hemsidan var ett enda långt hyllningsmeddelande till trakten och dess invånare. Självklart fick vi som arrangerade det hela en hel del virtuella klappar på axeln.

Vi hade tillsammans med kommunen, Besterman AB och Micke Herbertsson, utsett ett camping- och ett festområde som vi ansåg bli optimalt för ett arrangemang av detta slag.

Området kring Motionscenter samt Folkets Park Kolsnäs blev skådeplatserna.



För att ni som inte hade förmånen att delta, länkar jag nedan till programbladet som producerades speciellt för detta.

Jag vill passa på att tacka SunneNytt (kram till Sussie och Stina – ni är bara bäst) Ramströms tryckeri (inga kramar grabbar… ni vet att jag diggar er ändå) samt Sunne kommun för produktionen av densamma – det är första gången i klubbens historia som något liknande tas fram.

Programbladet för HD-träffen i Sunne

Eftersom klubben inte haft sitt styrelsemöte ännu och där fått redovisat alla siffror runt arrangemanget, kan jag inte gå in på detaljer. Jag kan meddela att träffen gick enligt budget, att Västra Ämtervik IF samt de killar som frivilligt städade, gjorde ett i det närmaste overkligt bra jobb – tack tusen gånger till er!!

Linda på motionscenter, Dahlström med personal, Anders som gjorde kartor, Peter Obbarius och Mattias Blomqvist som fixade ljud och ljus till artisterna, polis och räddningstjänst, jag har säkert missat några i hastigheten – ni är alla stjärnor på min himmel.

Till sist, Peter Besterman, tack för dina goda råd, Micke Herbertsson – du kan det du håller på med och vilken personal du har sedan, krama alla från mig.

Mitt personliga favoritminne från träffen är kortegen!Jag åkte först med Ola Persson bak på bönpallen, tätt följd av klubbens president med Olas fru, framför ytterligare ett par hundra motorcyklar.

När vi svängde höger vid rödljusen upp på Storgatan fick jag en chock (av glädje och förvåning) HELA Sunne stod i tredubbla led längs med hela gatan.

Jag hade ståpäls så min skinnjacka såg ut som en fluffig dunjacka – otroligt!

Tack för det Sunnebor – det hade jag inte kunna drömma om!

/Ronny

måndag 19 september 2011

Kläderna gör mannen

När man kikade på hockey i Sveriges äldsta konstfrusna inomhusarena – Matojärvi Islada i Kiruna, hade man förmånen att bland annat läsa en reklamskylt från HerrCity, den lokala finklädesförsvararen ovanför polcirkeln. (Arena förresten, det var ta mig tusan kallare inne i ladan än ute…)

Skylten föreställde en tecknad karl som hade olika kläder på sig; sotare, kontorskläder, frack och någon till som jag inte kommer ihåg. Det jag kommer ihåg var budskapet, kläderna gör mannen!

På något sätt har jag tagit fasta på just detta och det är förvånande vad många gånger kläder har varit centrala för mig. I vissa yrken tror jag kläderna är speciellt viktiga, ta som exempel när vi jobbade med uthyrning av tältkåtor, då var det avgörande hur vi såg ut.

Kunden bildar sig en uppfattning om dig och ditt företag så fort du kliver ur bilen och säger hej. Självklart är även bilen viktig i detta sammanhang. Bilden här nedan visar mig och Kenneth i sprillans nya kläder från Haglöfs, samtliga partners (totalt cirka 75 personer) hade likadana kläder när vi mötte kunden.

Jag vet inte vad Felicia tyckte, men hon ser lite tveksam ut när hon sneglar åt vårt håll.















Under en period i livet hade jag minst sagt dåligt med slantar på lönekontot. Eftersom jag jobbade som säljare, var kläderna avgörande för inköparens första intryck av mig.

Jag blev en mästare på att kombinera kläder och få det att se nytt och fräscht ut. Mina två kavajer, två par byxor, tre skjortor och fyra slipsar, fick jobba hårt under det år som jag trollade fram kreationer ur denna magra garderob.

Kläderna bygger självförtroende, det funkar i vart fall så för mig. Om jag är ”rätt” klädd vid ett affärsmöte, är jag mer avslappnad än tvärtom. Jag vet att det kanske låter fjantigt, men jag fäster vikt vid detta.

Om jag ska träffa potentiella kunder eller partners när jag representerar BCR Bikes Clothes & Rock, kan jag inte komma i kostym. Jag måste klä mig så det syns vad jag står för, vilken stil jag vill representera. Vad man måste väga in i bilden är min ålder, jag som är 54 år ung, bör kanske inte ha det mest extrema vi har i butiken. Jag får välja kläder med en mer ”vuxen” stil. Däremot älskar jag att sticka ut lite sådär lagom, som att välja ett par röda dojor istället för ett par svarta tråkiga.



















Jag ska till sist erkänna att jag faktiskt jobbat med konfektion tidigare. Perlmans Herrekipering eftr. hette affären. Den ligger i Sandviken och var faktiskt en av de största på att sälja kvalitetskostymer och herrkläder av lite häftigare producenter. Tiger, Melka, Linköpings Linne, Amanda Christensen, Wolsey med flera sålde vi till Gästriklands herrar.

Eftersom jag tyckte att Arvid(ägaren) tänkte lite mossigt ibland, framför allt när det kom till annonsering, övertygade jag honom att det bästa vore att utnyttja den otroliga modellresurs som företaget hade i form av undertecknad.

Sagt och gjort, från den dagen var det bilder på (då i vart fall ) unge herr Lundström, iklädd Lodenrock och hatt, kritstrecksrandiga kostymer, dunjackor, gabardinbrallor med sydda pressveck och så vidare.

Det var en helt underbar period i livet och jag och Arvid jobbade skitbra ihop – trots vår åldersskillnad.

Tyvärr har jag inga bilder i elektroniskt format från den tiden så ni får väl hålla till godo med denna istället...



















Greve Lunstroem af Torsberg, som tyvärr blev mördad efter cirka 23 minuter på Mordgåtefesten. Att man alltid väljer fel roller!?

Det finns mycket mer att berätta om kläderna och jag, men jag tror ni fått i er tillräckligt för att koppla ihop mig med Bikes Clothes & Rock – eller?

Tjohej
/Ronny

fredag 16 september 2011

Elvis och jag

Alla har vi väl drömt om att vara musikidoler, stjärnor, ni vet – stå på scenen och sjunga, beundrad och betittad av hängivna fans. Som förberedelse för framgången övade vi med hopprep som mikrofon framför spegeln.

Elvis hette min idol och på något sätt har han liksom hängt med mig under min vandring till den jag är idag.

När Elvis dog bar jag min nyfödde son på armen och lyssnade på hans skivor tills grabben somnade. Snacka om uppväxt med Rock´n Roll? Martin som grabben heter är professionell fakir, men det kan väl ändå inte vara mitt och Elvis fel?



















I vilket fall – jag har ett favoritprogram från, som jag ser det, Elvis när han var som bäst – Elvis Presley TV special 1968. Han gör här två av de framträdanden som påverkat mig mest, dels All shook up iklädd fantastiskt coola skinnkläder, dels If I can dream, i den vita kostymen.















Jag har faktiskt, på mitt sätt, tolkat Elvis några gånger, med hänsyn till mig och min familj, lägger jag inte upp några bilder på detta;.)
- Jag har varit Elvis look a like i en rikstäckande kampanj för Synsam ( jo faktiskt )

- Jag har uppträtt som Elvis ( i skinnkläder och allt ) på en jättemässa i Tyskland

- I de företagsband som haft den tveksamma förmånen att ha mig som sångare, har Elvislåtarna varit givna

En bild ska jag dock visa er. Den är från invigningen av BCR i våras och jag sjunger Blue Suede Shoes med den otroligt duktiga gruppen The Big Rockets.












Det finns massor att säga i detta ärende, men jag vill avsluta allvarligt idag. Många glömmer budskapet som finns i många av de bästa rocklåtarna.

Ta bara If I Can Dream, som Elvis framförde i programmet jag nämnde tidigare, vilket budskap!! Här följer ett litet utdrag:

We're lost in a cloud
With too much rain
We're trapped in a world
That's troubled with pain
But as long as a man
Has the strength to dream
He can redeem his soul and fly

Dessutom, hur hade världen sett ut idag om vi INTE hade haft hjältarna i form av Elvis, Bob Dylan, Beatles, Stones med fler. Sämre om jag får bestämma.

/Rock on - Ronny

torsdag 15 september 2011

Logiken med kopplingen mellan tältkåtor och motorcyklar

Som jag tidigare skrev, bytte jag inriktning från att jobba med tältkåtor, till att bli ägare av en livsstilsbutik för MC förare, ett steg som tarvar en förklaring.

Hela mitt liv har jag drömt om att ha en motorcykel och inte vilken motorcykel som helst, en Harley Davidson ska det vara!

Nu är då en HD inte den billigaste hoj du kan köpa och till och med jag har fått gå ”den långa vägen”.

Min första MC fick jag förmånen att köpa för 16 år sedan, det blev en encylindrig Suzuki med rätt stuk. Rätt stuk för mig är ”glidarstilen” dvs. fötterna och armarna framåt samtidigt som du är lätt tillbakalutad i sadeln.

Min kära Suzuki byttes till en något större Kawasaki, innan jag tre år senare fick chansen att köpa min drömhoj – en Harley Davidson Heritage Classic, som modellen heter.


Gissa om jag var stolt när jag körde från Linköping till Stockholm, där jag bodde då det begav sig. Känslan att ha nått målet eller rättare sagt drömmen, går inte att beskriva.

Efter den dagen har jag varit Harley trogen och idag har jag bytt för tredje gången till nedanstående hoj – en Road King CVO av 2008 års modell.

Nåväl – tillbaka till logiken. Under tiden på Tentipi Sales & Rental AB, körde jag hoj så mycket jag bara hann, men trots allt, jobbet tog alldeles för mycket tid från MC åkandet…..
Nu blev goda råd dyra, hur ska jag hitta ett sätt att åka MC i tjänsten?

Eftersom jag är en hyfsat kreativ ung man, tog jag kontakt med världens största HD klubb, H-DCS, Harley Davidson Club Sweden och gav följande förslag till dem:
”Borde inte ni med så många medlemmar som åker runt på MC träffar och tältar, ha ett eget designat tält i världsklass?”
Svaret blev något överraskande – Jovisst, ta fram ett du så ska vi hjälpa dig att sälja det till medlemmarna.
Resultatet blev detta:
En tältkåta med accentfärger som hör klubben till – svart och orange samt klubbens emblem ovanför dörren – fiffigt eller hur?

Med detta tält har jag färdats land och rike runt i tältkåtans tjänst, ja till och med ut i Europa. Här nedan ser ni min hoj parkerad utanför ett hus i en italiensk bergsby förra året. Tältet är som vanligt placerat på pakethållaren med klubbmärket väl synligt

Innan den bilden blev tagen hade jag och polaren jag åkte med, varit i Grekland. Vi tog oss med färja till Italiens östkust, korsade landet till västra sidan, åkte kusten upp, sneddade upp mot och in i alperna till Österrike, Tyskland, Danmark och hem. DET var en drömresa som heter duga.

Som ni börjar förstå är inte steget mellan tältkåtor från Lapplands djupaste skogar, till en hypermodern livsstilbutik på ett industriområde i Sunne, så värst långt!

Jag arbetar och lever varje dag med mitt intresse, tyvärr tar dock butiken och de öppettider vi har, alldeles för mycket av möjligheten att åka hoj.

Men men, jag är som sagt kreativ så jag kommer nog på något så småningom…..

tisdag 13 september 2011

Att vara entreprenör i själen

Hej igen
Att vara entreprenör i själen innebär att du vid ett antal tillfällen i livet är med om saker som inte alla får uppleva. Ta bara det här med vad man pysslar med om dagarna…

Jag började egentligen som ventilationsplåtslagare en gång i världen, men en ryggskada fick mig att ändra inriktning från praktiskt fysiskt arbete, till reklam och marknadsföring. Självklart eller hur?

Efter detta dramatiska grundval har jag blivit försäljning och marknadsföringen trogen, det är faktiskt 30 år nu (herre min skapare vad tiden flyger).

Dock har min nyfikenhet gett mig tillfälle att jobba med en massa olika saker, både som anställd, chef eller egen företagare.

Kolla förresten in bilden – lite stolt är jag att förärats denna av mina kollegor.



















Jag är en lycklig man som genom jobbet fått chansen att lära mig om järnvägstransporter, kurirtransporter, datakommunikation, papperstillverkning, media, flygbolag och så vidare. Dessutom har jag fått förmånen att resa under tiden som jag utvecklats i mina olika roller.

I Värmland har jag dock lugnat ned mig och har i åtta år varit delägare i Tentipi Sales & Rental AB, det var faktiskt jag som tog bolaget till Sunne. Att jobba med tältkåtor kan dessutom tyckas logiskt med tanke på mitt Lappländska ursprung.

Nu har jag dock sadlat om och är numera inblandad i ett par andra företag, där min huvudsakliga tid läggs på BCR Bikes Clothes & Rock. Det är en butik som säljer livsstilskläder för den som gillar MC, Rock´n roll och snygga kläder. Inte helt nära tälkåtans magiska värld kanske, men ändå på något sätt logiskt. (Jag tänkte utveckla logiken i ett senare inlägg. )

En sak som inträffar när man blir butiksinnehavare, är att man ska åka på modemässa.

Jag och Lena åkte till Köpenhamn på vårt livs första sådan i februari detta år, och hej och hå vilken annorlunda värld vi hamnade i.

Det var catwalk på nattklubb i en helt vit och steril miljö där man kände sig felklädd vart man än vände sig. Kindpussar och ”du bara mååååste träffa X eller Y” avlöste varandra om vartannat.












Kläder och skor överallt!!

En sak som var lite otäck var själva inköpsprocessen på mässan, habegäret växte som halvmeterslånga horn i pannan på både mig och Lena. De leverantörer vi valde att samarbeta med hade PRECIS det vi vill ha i butiken, inte bara i en modell eller stil, utan i miljarders… att säga nej och tack var det stora dilemmat.

Vi skulle bara ha en leverantör på skosidan hade vi bestämt – vågar jag indikera att så blev inte fallet…

Hur som helst, livet som butiksinnehavare är intressant, inte minst när man inte bara ska ha en fysisk butik – nu ska man dessutom vara virtuell! Vi har satsat hur mycket tid och pengar som helst på vår Webshop och låt oss hoppas det var rätt investerade slantar.

Vi har den hårda vägen lärt oss att en Webshop, är inte BARA att smälla igång. Ska man ha en chans i dagens läge, måste du lära dig massor om sökmotorer, bildhantering, textskapande och inte minst, du måste uppdatera din information heeeela tiden.

Tack för idag – återkommer inom kort.

/Ronny

måndag 12 september 2011

Från Kiruna till Sunne

Hej Ronny Lundström här!

Jag har fått äran att figurera i två veckor på Sunnebloggen, det är min förhoppning att ni som följer densamma, finner mina inlägg intressanta.

Detta det första, handlar i första hand om mig och min bakgrund, det känns bra om ni känner mig lite bättre från början.



















Jag är född och uppvuxen i Kiruna, ca 130 mil norrut från Sunne! Ta höger vid Helmiakorset och kör 120 mil efter E45, då hamnar ni i Gällivare, där svänger ni vänster och kör rakt fram i ytterligare ca 10 mil, och vips, ni är framme.

Kiruna är numera inte det Kiruna jag känner från min uppväxt. Staden är ställd inför den intressanta utmaningen att måste flytta på sig för att gruvbrytningen skall kunna fortsätta. Lämpligt nog går järnådern precis rakt under stadens kärna. Om något litet år skall stadshuset flyttas eller rivas och ytterligare några år bort skall den kända kyrkan med Bror Hjorts altartavla röna samma öde.

Kiruna är känt av många för sin fostran av duktiga ishockeyspelare och även jag spelade hockey, om än inte lika framgångsrikt som mina lagkamrater Pekka Lindmark, Hasse Edlund, Roger Mikko med flera gjorde.

Hockey, handboll och basket tog upp den mesta tiden för unge herr Lundström i Lapplands huvudstad fram till 1979 då det var dags att dra upp bopålarna och flytta söderut.

Via Sandviken, Gävle och Uppsala hamnade jag så småningom i Stockholm för att genom jobbet jag då hade, åka till Sunne på konferens. Och kan ni tänka er – här träffade jag på dans (som Sven Ingvars sjöng ) min Fröken Fräken! Vi skriver nu 1990 och sedan dess har vi hängt ihop min kära Lena och jag.

Jag tycker som utflyttad norrlänning att Värmland och Sunne har den perfekta kombinationen av vildmark och civilisation, jantelagar och kreativitet, tjänste- och produktionsföretag.

Det är med stor glädje och stolthet jag numera kallar mig Värmlänning, och inte vilken värmlänning som helst! Nej, en Sunnebo ska det vara om det ska vara överhuvudtaget!

Till råga på allt har vi fått förmånen att bo i det gamla kapellet som Urban Ullenius restaurerat till en fantastiskt vacker bostad. Den är speciell som bostad, det är trots allt ett kapell i grunden, men kan man leva med små sovrum, smala trappor mm. så har man hittat rätt!



















Ha en bra dag nu så hörs vi snart igen.

/Ronny

fredag 9 september 2011

Riksdagsarbetet fortsätter

Hej!
Vaknar till vackert väder i Stockholm. Tänker på gårdagen som var fantastisk rolig, och som jag planerat och sett fram emot länge och nu är dagen över.

Jag hade besök i Riksdagen från 22 sunnebor och även kommunalrådet Ola Persson som ”hade vägarna förbi”. Vi åt lunch i partimatsalen i Bankhallen och där fick vi besök av integrationsminister Erik Ullenhag som berättade om sitt arbete i regeringen. Därefter gick vi runt i riksdagshusets båda hus och avslutade på åhörarläktaren där det pågick en debatt med bostadsminister Stafffan Atterwall kring bristande studentbostäder i Sverige och vi fick också se en skymt av Jan Björklund i talarstolen i interpellationsdebatt.

Det är så roligt att guida i det vackra riksdagshuset, jag har naturligtvis inte all kunskap ännu på långa vägar men jag gör så gott jag kan.

Jag ser nu fram emot nästa veckas högtidliga öppnande av riksdagen.
Då kungen, regeringen och vi riksdagsledamöter med varsin gäst, får delta. Invigningen startar i storkyrkan, fortsätter i plenisalen med att statsministern läser upp regeringsdeklarationen och kvällen avslutas på Operan.

Riksdagsarbetet fortsätter sedan med motionsskrivande och utskottsarbete. Budgeten för 2012 börjar nu ta form och arbetet startar med att vi riksdagsledamöter ska sätta oss in i dess olika delar.

Budgeten beslutas i riksdagen i november, efter att jag slutat. Jag har ändå fått uppdraget att ta hand om avsnittet ”regional tillväxt” och förbereda riksdagsarbetet kring det.

Almanackan ser späckad ut fram till 28 oktober när detta äventyr är slut. Sedan är det bara att hålla tummarna och jobba på i politiken för att få en ny chans 2014.

Tack för att ni läst min blogg denna vecka och på återhörande på min egen blogg marianne.ahman@bloggspot.com

Hälsningar Marianne Åhman

torsdag 8 september 2011

Marianne tar chansen att lyfta sina hjärtefrågor i riksdagen

Hej igen!
Nu sitter jag i Riksdagshuset på mitt arbetsrum med utsikt över Riddarfjärden, Rosenbad och Stadshuset, inte fel.

Idag har jag jobbat med motioner inför allmänna motionstiden Den infaller från Riksdagens öppnande som är den 15 /9 fram till den 5/10. Då har varje riksdagsledamot chansen att lyfta sina hjärtefrågor i motioner, helst inte frågor inom det egna utskottet, men eftersom jag lämnar riksdagen så tar jag chansen att skriva inom flera områden.

Motionen ska vara väl underbyggda och sakliga och det krävs ett stort arbete med faktaunderlag för att man ska känna att motionen håller för att skickas vidare. Den ska godkännas i flera instanser innan den åker in i riksdagsarbetet, men jag håller tummarna för att någon klarar kontrollen. Det är ju roligt att göra små avtryck som finns kvar även när jag fysiskt har lämnat huset. De handlar naturligtvis om regional tillväxt och om tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning men det ska bli lite annat också.

Jag har idag fått veta att man i Värmlandsnytt igår sa att jag varit minst aktiv i riksdagen för jag inte har lämnat någon motion. Detta är ju då helt fel eftersom jag inte satt i riksdagen förra motionstiden. Det är konstigt att inte Värmandsnytt har mera koll på vilka riksdagsledamöter Värmland har. Jag har skickat in en dementi men förmodar att de inte nämner något om det i TV.

Idag har jag också haft Värmlandsbesök. En gymnasiekamrat som jobbar här i Stockholm och min son med arbetsgivare Jag lär mig lite nytt varje gång jag guidar runt i huset, får nya frågor och får tänka till lite extra. Alla är specialister inom sina områden och ser sådant som jag inte ser.

Jag har också haft lite förberedelser inför morgondagen när det kommer en busslass sunnebor hit och hälsar på i Riksdagen. Vi ska äta lunch och gå runt i riksdagshuset. Det ser jag verkligen fram emot. Det blir en lång dag för resenärerna men jag hoppas att de kommer att tycka att det var resan värt.
Jag har idag också haft kontakter idag med Hörselskadades förening. Ett assistans företag i Västra Götaland och flera andra, ingen dag är den andra lik.
Data krångel har det också varit, men god hjälp går att få nästan dygnet runt. Men det är alltid lika jobbigt hemma som borta.

Nu ska jag försöka avsluta dagen och läsa lite SOU rapporter (statens offentliga utredningar) det är bra kvällslektyr det.

Jag hoppas att ni inte regnar och blåser bort så hörs vi en annan dag.
Marianne

måndag 5 september 2011

I riksdagen med ett värmländskt perspektiv

Hej!

Jag heter Marianne Åhman, född och uppväxt i Sunne och aktiv i Folkpartiet liberalerna. Jag har arbetat med kommunpolitik och landstingspolitk i hela mitt liv och har nu kommit så långt så jag inser att politiken är en del av mig.

Jag har alltid varit fritidspolitiker, så som de flesta är som arbetar med politik. Det innebär att man har ett vanligt jobb men har rätt att ta tjänstledigt för att utföra sina politiska uppdrag. Detta är inte enkelt.
Jag jobbar i tandvården, nu som tandhygienist. För att mina patienter ska finnas kvar hos mig så måste jag finnas på plats och se till att inte väntetiderna blir för långa. Alltså kan jag inte vara ledig ur mycket som helst utan att en vikarie går in i mitt ställe. Har man ingen vikarie så innebär det oftast att man får ta igen de lediga timmarna när man åter är i arbete.

Att vara fritidspolitiker innebär oftast att du får ta mycket tid från ditt arbete, din fritid och från din familj för det politiska arbetet. Detta stoppar många unga människor för att engagera sig politiskt. Med det tuffa tempot som det är på en arbetsplats idag så tror jag färre och färre uppmuntras till att arbeta både ideellt i föreningslivet eller med politik om det inkräktar på arbete eller familjeliv.

För mig är tillvaron helt annorlunda nu under 6 månader från 27/4 fram till 28/10. Jag har nu förmånen att vara heltidspolitiker som riksdagsledamot för Folkpartiet i Värmland. Jag vikarierar för vår riksdagskvinna Nina Larsson som är barnledig.

Riksdagsarbetet består till stor del av arbete i utskott (ungefär som kommunens nämnder). Det finns 16 utskott och EU nämnden. Jag får inte välja utskott själv utan i allt mitt arbete ta plats efter Nina, därför sitter jag som ersättare i Trafik- Näring- och Försvarsutskotten. Under min korta tid har jag varit arbetande ersättare i Trafikutskottet. Jag har fått följa deras arbete under försommaren och även fått stå i talarstolen vid två tillfällen.

Riksdagens arbete i utskotten handlar om att behandla och bereda regeringspropositioner (alltså förslag från regeringen som ska hanteras och beslutas om i riksdagen) och motioner (förslag från riksdagsledamöter). En stor del av det ytterligare arbetet är att ta ställning till EU direktiv. Att vi är en del av EU har vi verkligen fått erfara i den vargdebatt som nu har förts. 

Jag som arbetat länge i kommun och landstingspolitiken ser ofta sambandet från Riksdag ner till medborgaren i kommun och landsting i stort sett i varje fråga och under den här korta tiden så lyfter jag ofta fram förslaget ur ett värmländskt perspektiv och ifrågasätter vad detta kommer att innebära för landsbygden och landsorten utan för storstaden. Jag har ofta saknat landsbygdsperspektivet i debatten i kammaren.

Nu när riksdagen öppnar 15 september är det motionstid och jag jobbar nu med motioner som jag ska lämna och som då blir ett litet avtryck i riksdagen under kommande år, när jag själv inte fysiskt är där.
Idag ska jag besöka tjänstemän på Region Värmland för att fånga in lite faktamaterial till motioner.
Imorgon åker jag mot Stockholm igen för att fortsätta att skriva, det är enklare att vara på plats där stöd och fakta expertis finns.

Jag återkommer till er i bloggen jag kommit till Riksdagshuset.
På återhörande Marianne

fredag 2 september 2011

Sunne Filmfestival - Värmlands svar på Cannesfestivalen

Jag skrev lite skämtsamt i ett tidigare blogginlägg att det inte kryllade av filmjobb i Värmland.

Och det är ju till viss del sant, och mitt val att frilansa inom film och vara bosatt utanför storstadsregionerna är så klart svårare än det motsatta. Jag har jobbat som filmproducent runt omkring i världen under större delen av mitt liv och det kanske kan låta väldigt krävande och kreativt, men faktum är att man behöver vara oerhört mycket mer kreativ och påhittig för att överleva här på landet. Jobben kommer inte till en utan man måste stampa fram dem ur marken på egen hand. Så på ett sätt har mitt livs stora prövning varit att överleva på landet, inte att lyckas i en storstad vilket annars alla tycks tro är det svåra.

Visst måste jag fortfarande göra jobb i Stockholm och Köpenhamn då och då, men allt mindre ofta och även om jag inte vill sluta resa helt och hållet så har vi gradvis lyckats skapa en verksamhet här i Sunne också, en verksamhet med många olika ben, en tusenfoting brukar min man kalla det för, vilket jag tror är en förutsättning för att lyckas.

Och på det sättet har Sunne verkligen överraskat mig, det finns så mycket kreativitet och vilja här som jag inte tror jag funnit på samma koncentrerade sätt på någon annan plats. Var vi bara ett par tusen personer till i den här kommunen, då skulle vi ta över världen :-)

Frilansande som kulturarbetare är dessutom i princip inte ett val av yrke utan snarare av levnadssätt. Man behöver nog vara en smula galen, vara visionär, ha självdisciplin, humor och osunt mycket jävlar anamma. Nu säger jag inte att jag besitter alla dessa egenskaper för ibland är jag verkligen sugen på att ta ett fast jobb på en fabrik. Vad skönt och lugnt livet kanske skulle vara då (jag har aldrig provat, så jag vet egentligen inte). Men jag återkommer alltid till den frihet jag upplever med att driva eget.

Om det är några egenskaper jag nämnde ovan som jag skulle vilja våga tillskriva mig så är det galen och visionär. Ta bara filmföreningen F3 som vi startade i samband med filmfestivalen, vi har verkligen galet stora visioner med vad F3 ska lyckas genomföra.

Vi tror verkligen att Sunne skulle kunna bli Värmlands filmmecka. Ja varför inte, våra ambitioner med att starta igång en ny värmländsk filmfestival - Sunne Filmfestival 2011 som vi arrangerade för en månad sedan - var självklart att den ska växa och bli startskottet till ett långsiktigt arbete med att sätta Sunne på Filmkartan.

Vårt mål är att Sunne Filmfestival ska bli Värmlands svar på Cannesfestivalen vilken naturligtvis kan låta helgalet, men egentligen, varför inte, likheterna finns ju där om än i mindre skala. Sunne är en mindre ort med stor turistattraktion precis som Cannes där en väl lanserad filmfestival kan komma att få ett stort genomslag. Se bara på Västanå som exempel...

Så aldrig att vi ångrar vårt val av flytt till Sunne, vi trivs oerhört bra, men vi SKA få mer snurr på filmarbetet i kommunen. Det är ett löfte.

Hoppas vi ses i biomörkret på Teaterbiografen under hösten och håll utkik efter nästa års filmfestival!

Må gott i höst!

Häpp! Lisa



torsdag 1 september 2011

Teaterbiografen, en av Sveriges 10 äldsta biografer

Sunnebloggen torsdag 1/9 -11

Bland det första jag och min man gjorde när vi flyttade hit till Sunne var att besöka Teaterbiografen, vi visste att det vara en gammal biograf och var bara tvungna att se hur den såg ut. Vi blev båda oerhört fascinerade över denna kulturklenod... Men kunde inte riktigt förstå att så lite gjordes för att marknadsföra och lyfta fram att lilla Sunne är i besittning av en av Sveriges 10 äldsta biografer!

Vi jämförde (kanske inte helt rättvist) med Uppsala och Göteborg, där man verkligen lyfter fram sina gamla biografer. Där gör de en grej av att biograferna just är gamla och arrangerar specifika festivaler som väl harmonierar med det historiska, och folk vallfärdar dit, vissa bara för att se på lokalen. De har lyckats... varför skulle det inte kunna fungera i lilla Sunne?


Modern digital teknik i en av
landets äldsta biografer
 Vi började engagera oss i den ideella föreningen som driver Teaterbiografen, och efter ett tag utbildade jag mig till biografmaskinist. Samtidigt såg Sunne musik och revyförening med Reine Flodin och Johan Gustavsson i spetsen till att söka bidrag för en upprustning och digitalisering av tekniken på bion. Så med pengar från investeringsfonden Leader Växtlust, massa engagemang och egen insats har nu Teaterbiografen blivit utrustad med en toppmodern utrustning och blir därmed inte bara en av landets äldsta biografer utan också en av de mest moderna!

Denna mix av gammalt och nytt är minst sagt häftig. Häromdagen stod jag i denna snart 100 år gamla biograf – samma biograf som Selma Lagerlöfs besökt och som Göran Tunström träffade sin fru i - spelandes Play-station på storbild med sourroundljud... den känslan kan inte beskrivas med andra ord är just; maxat!

Mitt engagemang i Teaterbiografen är lika delar emotionell som professionell. Jag arbetar extra som biografmaskinist inte för pengarna skull utan för viljan att bevara Teaterbiografen. Jag vill verkligen vara med och se till att biografen lever vidare.

Lisa Hartvig och Ulla Norrman hälsar
välkommen till Sunne Filmfestival 2011
Digitaliseringen av biografen har öppnat upp för andra möjligheten till använda bion på, och vi har gemensamt börjat arrangera olika event på bion som tillsammans ska lyfta Teaterbiografens marknadsföringsvärde. Under kulturveckan arrangerade vi ett 17 tim långt filmmarathon på biografen, nu till hösten kommer vi sända direktsänd opera från Metropolitan i New York, och vi planerar även att arrangera spelkvällar på bion – köra rally eller spela fotboll på storbild är riktigt coolt :).

Vi har som sagt tagit några små steg i rätt riktning som har slagit väl ut. Om vi kan få 400 pers att komma på filmfest i Sunne, känns målet - att alla sunnebor någon gång under året ska besöka Teaterbiografen - inte speciellt långt bort. Men då måste alla var med på tåget, Kommunen måste tycka det är viktigt, eldsjälar måste ha ork och få uppbackning, pengar måste skjutas till. För jag hoppas innerligt att alla här i Sunne vill bevara denna Kulturklenod, för den ger bygden mervärde och tjänar som ett perfekt exempel på kommunens vilja ett profilera sig som en berättarkommun.

Nu iväg på möte, i morgon är sista dagen jag skriver här på bloggen och då får jag väl försöka skriva om allt jag glömt, men lovat att skriva om.. ;)

Häpp Lisa