onsdag 30 november 2011

Alla vägar går till Ängen

Rokkmakkstugan i Ängen är ett välbesökt utflyktsmål.















I Sunne och Arvika vet alla vad Rokkmakkstugan är.
En nyårsdag för bra många år sedan hamnade jag i baren på restaurang Gondolen vid Katarinahissen i Stockholm. Bartendern la väl märke till att jag hade värmländsk dialekt och frågade var jag kom ifrån. När jag sa Sunne så replikerade han direkt med att; vi i branschen gillar inte att Greta dumpar priserna, naturligtvis sagt med glimten i ögat. Han hade under julen varit där och åkt pulka med sina barn.

Stugan är framför allt under vintern ett välbesökt utflyktsmål. Snösäkert och trivsamt för att åka skidor, pulka eller bara för att ta en kaffe med våffla. För många är Greta ett lika bekant begrepp som anläggningen.

Rokkmakkstugan färdigställdes 1940 av friluftsentusiaster från Arvika som tidigt upptäckt snötillgången här. 1942 övergick ägandet till MHF i Arvika och från 1998 är det Rokkmakks Fritidsförening som svarar för driften genom ideella insatser.

Ända från 1942 och till för ett par år sedan är det Greta Persson som varit dess dess allt i allo. Med ålderns rätt så drog sig Greta tillbaka för ett par år sedan, men serveringen drivs vidare av Maj-Britt Jansson som också har sina rötter i bygden. Från jul och framåt så är det öppet alla helger och lov. Kommer bara snön så är spåren preparerade.

Så fort snön kommer är spåren preparerade.















Greta bor fortfarande kvar som närmaste granne till Rokkmakk och ses ofta på besök vid olika evenemang. Maj-Britts strävan är att ha verksamheten igång så stor del av året som möjligt. I sommar var det många olika arrangemang och våren och hösten lämpar sig bra för vandring på de leder som finns i omgivningen.

Det är damerna som får hjulen att snurra. Nästan lika välkänd som Greta är Astrid i Ängen, ordförande i fiskevårdföreningen och ett levande lexikon om traktens historia. Så sent som nu i oktober var hon huvudperson när filmen ”Astrid i Ängen” hade premiär i vid miljöfilmsfestivalen i Torsby. Filmen är gjord av Eva Thorstensson och Kjell Landin, är 16 minuter lång och skildrar landsbygdens verklighet genom Astrids ögon.

Astrid i Ängen är ett levande lexikon om traktens historia.















Naturligtvis gör ni en utflykt till Rokkmakkstugan i vinter. Hur man tar sig dit? Det vet jag sen jag hörde Greta ge telefonbesked att ”alle väger går te Änga”.

/Per-Arne

måndag 28 november 2011

Att fånga rätta ögonblicket

Ska du med och åka skridskor ett par dagar? Ett telefonsamtal mitt i veckan och det var bara att säga ja. Känns ovant men väldigt bra. Tog bara reda på att vi skulle norrut och att login var ordnad.

Vi var två från Arvika-Sunne långfärdsskridsko som gav oss iväg i duggregnet från Sunne tidigt onsdag morron. I bilen berättar Olov att målet är Rogens naturreservat och att det till kvällen kommer ytterliggare sju personer från Solstaskäret i Karlstad.
Olov har läst israpporter och tror att det kan vara möjligt att ta en tur på vägen upp för att utnyttja dagsljuset. Så efter att ha fyllt på förråden i Malung så gör vi ett första försök på sjön Hormunden mellan Sälen och Särna. Det visar sig vara en fullträff. Lite vatten på isen, men 10cm tjock och en mycket trevlig sjö.
Vi hann med ca 4 mil innan mörkret la sig och det var dags att dra vidare.

Vår lägerplats i Rogen heter Kärringsjön
 Vår lägerplats i Rogen heter Kärringsjön och består av små stugor med vedeldade kaminer. Duger gott åt ett gäng gubbar som ska åka så mycket skridsko som möjligt.
Ett riktigt rutinerat gäng, med ett undantag, ger sig så iväg ut i gryningen på torsdag morgon. Ett fantastiskt landskap med ett otal tätt liggande småsjöar och med högfjällen i bakgrunden uppenbarar sig. Därtill sol och blankis.
För mig var det bara att hänga på i ledet och lita på den rutinerade färdledaren som lotsade oss mellan vikar och sund och över moränåsar. Redan efter ett par timmar undrade jag när de andra skulle bli trötta, men några sådana tecken var det ingen som visade, så det var bara att bita ihop och invänta mörkret så att det fanns anledning till hemfärd.
Efter heldag med 6 mils åkning var stugvärme, god mat och dryck välkommet. Många goda skridskohistorier följde innan jag somnade först av alla.

Hemåt, efter 6 mils åkning
Fredag nya sjöar, denna gång Västervattna och Östra Vingarna. Som tur var så var det fler som var lite möra så tempot var överkomligt. Hade varken hittat eller tagit mig fram torr utan detta rutinerade sällskap
Någon höll sig lite långt ifrån gruppen vid en passage av ett sund vilket renderade i bad. Dock snabbt avklarat med ombytet som fanns i ryggsäcken, varpå dagen fortsatte som planerat.
Tre dagar med fantastiska upplevelser.
Tre dagar med fantastiska upplevelser som nästan bara är möjliga om det går att fånga rätta ögonblicket. Idag kommer snön till Rogen och då kan skridskosäsongen vara slut här, men kan uppstå på andra sjöar efter hand som kylan går mot söder.
Organiserad skridskoåkning över flera dagar var en ny upplevelse för mig och jag förstår mina nya vänners hängivenhet. Erkänner att jag tidigare tagit lätt på säkerhet och navigation, men att jag nu med största respekt rättat in mig i ledet.
/Per-Arne Lundin

fredag 25 november 2011

En unik tillgång med något för alla

Ett av flera utflyktsmål i omgivningen är Ängsjön. En unik tillgång med något för alla. Fiske, bad, skridskor, skidor, skoterled, fågelskådning mm.

Ängsjön har något för alla, både vinter- och sommartid
Allt väl tillgängligt genom Ängens Fiskevårdsförening. Det man har att vårda är inte vad som helst, utan en självreproducerad rödingstam från istiden. Rödingfisket lockar vintertid många sportfiskare och vid premiären som alltid infaller den 16 december kan antalet vara tresiffrigt.

Om man tar varvet runt sjön och
håller ut i alla vikar så är sträckan 11 km.
 Ingen behöver heller avstå av ekonomiska orsaker. Ett dagkort kostar 30 kr och ett årskort 200. Då ingår också lån av båt och möjlighet till övernattning i en jättefin stuga på Kullerholmen. Föreningen sköter även badplats och bryggor.
Fiskkort köper man hos Astrid, Greta eller i Rokkmakkstugan. (Kommande bloggar). Det är bara att hoppas att isen lägger sig till premiären. Det har funnits gånger när den inte gjort det, men då har båtarna kommit i vattnet igen.

Kommer isen kommer också skridskoåkarna och blir det för mycket snö för skridskor så blir det skidåkning. Om man tar varvet runt sjön och håller ut i alla vikar så är sträckan 11 km. Denna möjlighet till motion använder jag mig av både på skridskor, skidor eller i kajak.

Kommer isen, kommer skridskoåkarna
 Ett antal skoterleder korsar också varandra på sjön. MK WestSkoter ansvarar för dom och därmed så håller sig alla nästan till 100% på lederna, vilket gör att alla friluftsintresserade kan samsas.

Det finns många skoterleder kring Ängsjön
 Vid sjöns utlopp, Ängsälven finns rester av såg och kvarn. Älven mynnar i Rottnen och passerar på vägen ner Håtjärn och Dammyren.

Dammyren klarar en tidig skridskopremiär


Dammyren är ett av de vatten som fryser tidigast i Värmland och många förlägger sin skridskopremiär dit. För ett par veckor sedan var den helt islagd och nästan bärig. Nu har mildvädret slagit till även där så nu är vi några som drar till norra Dalarna ett par dagar för att åka långfärdsskridsko, pensionsförmån.
/Per-Arne Lundin


onsdag 23 november 2011

Vägfrågan tar man inte med en klackspark

När man bor en bit ute i skogen blir vägen en väsentlig del av livet. Från allmänna vägen i Västerrottna och hem är det ganska exakt 10 km.
Största delen av denna sträcka (8,5 km) är allmän väg och alltid framkomlig på något vis, även om blixthalkan kan förlänga körtiden avsevärt vissa dagar.
Med en gång ska sägas att snön aldrig varit något hinder. Näsmans Åkeri som står för plogningen kör vilken tid som helst på dygnet och inför morgonens arbetsresa är det alltid åkbart.

Sista 1,5 km är det Gräshöjdens vägsamfällighet som gäller. Hustru Anita som bott här längre än jag har varit pådrivande för och i detta sällskap. Hon har till och med av ren självbevarelsedrift lyckats få sista delen upp till huset omdragen. Detta för att plogbil och andra transporter ska ta sig fram. Alla som varit här innan sista delen gjordes om har minnen av den gamla branta uppfarten som var utsprängd i berget.

Nästan direkt jag kom hit fick jag lära mig att vägfrågan tar man inte med en klackspark. Kvällspressen skulle bara veta vad dom missar i landets otaliga vägsamfälligheter. Vår förening är dock inte större än att allt genomförs i bästa samförstånd.
Vägsamfällighetens möten är noggrant protokollförda, underhållet planerat och prioriterat och arbetsinsatserna jämt fördelade över säsongerna. Saker man tar för givna när man bor i civiliserat land lever man med och följer på nära håll.
Enskilda vägen
Senaste året har det varit insatser utöver det vanliga. Förutom det ordinarie; plogning, ett par gruslass. sladdning och snökäppar så har det varit sprängning dikning och kantklippning.
Det är en njutning när vägen är bra i ordning och nu har vi också kryddat med nya reflexer på snökäpparna, det känns nästan som gatljus. Stora testet kommer till våren i tjällossningen då det avgörs om vi tar oss ända hem.

Allmänna vägen mellan Västerrottna och Ängen som byggdes 1946 genomgår just nu en upprustning. Gammal beläggning som försvunnit ut i dikena plogas upp på vägen och återvinns och grävs samtidigt ur. Eventuellt blandas massorna med lite nytt grus. Under tiden arbetet pågår har det inte varit helt lätt at ta sig fram varje dag.
Som tur är finns ett alternativ i vägen Mangskog-Västerrottna dit påfarten är 5 km. Den är till och med asfalterad på Arvikas sida av kommungränsen. Dit tar man sig om ska ut i världen på racercykel.
Stora vägen
Vägrenoveringen ger säkert resultat med tiden. Stora bolaget som utför detta arbete var tidigt ute med sina snökäppar. Dock är inga kvar efter utfört arbete. En sådan logistisk miss skulle aldrig Gräshöjdens SMF råka ut för.
/Per-Arne Lundin

måndag 21 november 2011

Är nöjd med att gå mot strömmen

Bra att bli tillfrågad, annars är det mycket som aldrig skulle bli gjort, när man lever i skuggan av Jante. Blogg har inte stått högst upp på listan över vad jag borde göra. Nu är jag där och då passar jag på att dela med mig av livet i en av kommunens utposter.

45 år i offentlig sektor med många dagliga möten byttes för snart ett år sedan ut mot pensionärsliv i en, även med norrlandsmått, liten by. Ängen i Gräsmark har kanske 4-5 fastboende och ligger 30 km från tätorten.

Annat var det 1880, då bodde här ca 500 personer. Då var ändå det område där vi idag bor, Gräshöjden, oräknad. Vi bor i Norra Gräshöjden som vid den tiden bestod av 8 gårdar.

Huset på Kuuln
I den historieskrivning som finns om Gräsmarks södra Finnskogar står att läsa om alla övergivna bosättningar i Gräshöjden, med ett undantag; ”Kullen, på ortens dialekt Kuuln, är husen kvar och bosatta”. Det skulle gå att se sig själv som ännu en fornlämning bland de andra, men det perspektivet har jag inte valt, utan tycker att det är en fantastisk förmån att få upptäcka denna bygds möjligheter.
Det skulle gå att se sig själv som ännu en fornlämning
bland de andra...
Först bara ett par ord om pensionärslivet. Ett par dagars jobb i veckan har visat sig bra för själen. Det fantastiska är att i så stor utsträckning disponera sin tid. Katten är också nöjd, möjligheten att komma in har utökats betydligt.

I hela världen går flyttströmmarna mot de stora städerna. Sverige, Värmland och Sunne är inga undantag. Är nöjd med att gå mot strömmen och konstaterar att det aldrig har varit lättare att bo på landsbygden än idag.

Vägen från Västerrottna till Ängen byggdes så sent som 1946, innan gick transporterna mot Edane via Mangskog. Inte bara vägarna har utvecklats, kontakterna med omvärlden går väldigt bra att hålla via nätet; Skype med dottern i Paris, Milan i direktsändning, bästa filmerna och strömmande ljudböcker.
Från Ängen till Spanien (där jag var för ett par veckor sedan, enkel Girona 250 kronor) tar man sig på mindre än 5 timmar. Ska ändå lära mig passa bokbussen och njuta av omgivningens fantastiska naturupplevelser och små händelser som jag ska försöka ge en bild av kommande dagar.
/Per-Arne Lundin

fredag 18 november 2011

Allt jag behöver finns här!

Jag har aldrig haft någon längtan att flytta från Sunne. Allt jag behöver finns här!

Innan jag började på Nykvist Skogs AB så jobbade jag närmare tio år på Mårbacka Minnesgård. Det var otroligt roligt, lärorikt och intressant att få jobba i en så speciell miljö. Det var också först då som jag började förstå hur vackert det var i Värmland. Väldigt många gäster påpekade hur fint det var här….och när jag faktiskt började titta, så hade de ju rätt!

Ofta får jag höra, då jag träffar människor från andra ställen i Värmland (exkl Karlstad) att det - ”finns så mycket i Sunne”! -”Där händer det mycket”! ....och visst händer det mycket. Men ibland är jag är rädd att vi kan leva på lite gamla meriter. Jag hoppas att Sunne som turistort kan fortsätta växa och att fler hittar hit.

Mitt sista inlägg blir mycket kort då tiden idag är knapp. Ser fram emot helgen, då ska jag bla måla och gå på teater på Hotel Selma Lagerlöf. Hela gänget på Nykvist Skogs AB ska fira andra platsen i tidningen Driva egets tävling David-Goliat.

Hela gänget på Nykvist Skogs AB
Trevlig helg!
/Lina Edin

onsdag 16 november 2011

Vi fick sjunga för full hals!

Hej!

Igår hade jag en intressant dag i Karlstad. Började med träff för de kvinnliga ambassadörerna i Värmland samt representanter från andra kvinnliga nätverk i länet. Jag representerade Majorskorna. Landshövding Eva Eriksson inledde med att prata om skillnader i manligt respektive kvinnligt ”uppträdande”. Skrämmande att en person på den positionen märker av skillnader i hur man blir bemött i olika situationer. Hon berättade att hon ibland blir presenterad som ”den kvinnliga landshövdingen” istället för, helt enkelt landshövding! Kön borde inte vara relevant för uppdraget.

Årets Vilja-stipendie delades ut och gick till smeden Britt Aronsson från Filipstad. Vi får hoppas att det nästa år går till Sunne. Ina Forsberg var med och livade upp hela tillställningen! Vi fick sjunga för full hals! I sin presentation utlovade Ina framgångar som artist och det tror jag säkert blir så!

Senare på dagen var jag med på ett seminarium i virkesaffärer som Hushållningssällskapet och Skogskvinnorna i Värmland arrangerade. Det var ett intressant seminarium och mycket spännande att höra skogsägares tankar inför en virkesaffär. Det var många frågor som dök upp. Som med alla affärer så tror jag att det gäller att skapa bra relationer och träffa människor som man känner sig bekväm med och kan lita på .
// Lina Edin

måndag 14 november 2011

Skog innebär ofta många känslor

Jag jobbar som ekonom på Nykvist Skogs AB, som är Sunnes enda skogsföretag med säte i Sunne kommun och jag har nu förstått att skog är något speciellt.

För många så består skog av flera olika nyanser. Skog innebär ofta många känslor. Låter säkert konstigt, men då man jobbar med skog och skogsägare så märker man av det ofta. Jag har själv skog och visst tar man, med avsikt, inte alltid de mest lönsamma beslut, utan man väger in andra aspekter.
Skogsbruk är ju också mycket speciellt på så vis att man skördar oftast bara en gång i livet! Nästa gång är det en annan ägare av skogsfastigheten. När vi senast avverkade på min egen skog, så var det skog som min farfar satte. Visst tänker man då och är tacksam!
Bild: Jag och Anton kollar in avverkning vintern 2010.
Kanske avverkar han nästa gång.
Det finns mycket skog i Värmland och det är en viktig näring för länet och alla skogsägare här. Jag brukar ibland fundera på om skogen räcker till när man ser alla timmerbilar på vägarna. Men ny skog planteras hela tiden.
Vi har en bra lagstiftning i Sverige som ser till att skogsägare vid slutavverkning måste sätt nya plantor och se till att ny skog växer upp. Som skogsägare får man heller inte avverka hur som helst. Den statliga myndigheten, Skogsstyrelsen, måste godkänna alla slutavverkningar större än 0,5 ha.

Känns som om skog och skogsägande blivit mer populärt de sista åren och det finns många utbildningstillfällen. Imorgon kväll håller Hushållningssällskapet kurs om virkesaffärer och nästa vecka så har landshövding Eva Eriksson bjudit in till ett seminarium: FrunTimmer i skogen. Ska bli intressant!

Vi höres!
Lina

fredag 11 november 2011

Då var medlemmarna i Nätverket Majorskorna min räddning!

Jag återkommer till Majorskorna! Ibland kan det vara svårt att konkret säga varför det är viktigt att nätverka och t.ex. vara medlem i Majorskorna. Som ett talande exempel på detta kan jag beskriva min sits för två veckor sedan.

Jag hjälper en ekonomisk förening med löpande bokföringen och sammanställning av bokslut (OBS föreningen finns inte i Sunne) och trodde att bokslut skulle gå fort och enkelt! Det visade sig vara fel! Ett jobb som jag trodde skulle ta en förmiddag… max en dag, tog istället fyra arbetsdagar. Årsredovisningen skulle vara klar ett visst datum och det fanns en hel del som behövdes ändras och ordnas till i denna förening. Jag insåg att jag behövde snabb hjälp med detta! Då var två medlemmar i Nätverket Majorskorna min räddning!

Ringde till en Majorska för hjälp med sammanställning av årsredovisning och till en annan för revision. Allt detta bokas på en timme! Då var jag oerhört tacksam att jag hade dessa kontakter och att vi setts många gånger så att jag faktiskt kunde be om snabb hjälp! Slutligen kunde jag lämna ifrån mig årsredovisningen i tid! Tack till er som hjälpte mig!

Trevlig helg!
Lina

torsdag 10 november 2011

Nätverket Majorskorna är viktigt för Sunnes kvinnliga företagare eller kvinnor i ledande ställning!

Idag tänkte jag ta tillfället i akt och berätta om Nätverket Majorskorna i Sunne. Det är en förening för kvinnliga företagare och kvinnor i ledande ställning som bor eller är verksamma i Sunne kommun.

Vi är idag 83 medlemmar i en mängd olika branscher. Just nu är jag ordförande, men har varit medlem i fem år och när jag tänker tillbaka på alla träffar som vi haft så finns det många starka, kreativa kvinnor i Sunne!

Vad gör då Majorskorna? Ja, vi har jobbat utifrån fyra värdeord. Dessa är:
*Lust *Mångfald *Nytänkande *Kreativitet

Det ska vara KUL att gå på våra träffar och man ska få ny KUNSKAP. Ganska enkelt och nog känns det som ett bra koncept då vi oftast har ett tjugotal Majorskor på våra träffar. Att vara med i Majorskorna är ett sätt att marknadsföra sig själv och den produkt/tjänst som man vill sälja. Sunne är inte stort och kan vi ”dra nytta” av varandra så vinner vi alla på det.

Vidare så deltar vi i Sunne kommuns NÄRINGSLIVSRÅD där vi, bland andra organisationer och föreningar i Sunne, kan vara med och föra fram idéer eller frågor till kommunledningen. Nätverket Majorskorna är viktigt för Sunnes kvinnliga företagare eller kvinnor i ledande ställning! Så om Du driver eget företag eller har en ledande roll i ett företag och bor eller verkar i Sunne så är du varmt välkommen till oss. Läs mer om Majorskorna på vår hemsida http://www.majorskorna.se/

P.S Nästa träff är på Kalasmakeriet i Gräsmark 24 november kl 19.00!

//Lina

måndag 7 november 2011

Vi ska vara rädda om den jordbruksmark vi har

För första gången någonsin så ska jag nu blogga och ska så här i början göra en presentation av mig själv. Jag heter Lina Edin och arbetar som ekonomiansvarig på Nykvist Skogs AB i Gräsmark och är ordförande i Majorskorna i Sunne.

Lina Edin




















Hemma för mig är Skinnargården, strax utanför Sunne. Där bor jag tillsammans med min man Johan, vår son Anton 2,5 år och schäfern Grace.

Just nu kretsar mycket kring just ”hemma” eftersom vi renoverar huset! Känns som ett fantastiskt projekt som innefattar en stor glädje och en skön känsla av att göra sitt eget hem. Tankarna går allt oftast till val av möbler och inte minst hur det ska möbleras! Den här helgen har vi rödmålat brädfodringen. Känns gott att kunna göra något själv.

Skinnargården är mitt föräldrahem och jag och min man flyttade hit för fyra år sedan. Under den tiden har vi provat på att vara mjölkbönder. Något som vi inte ångrar. Det är otroligt mycket jobb men ger också mycket tillbaka, till exempel då man ser att ens djur mår bra. Att se dem gå ute på bete eller hur djuren ligger i den varma ladugården, en kall vinterdag, och äter med god aptit. Man kan själv se att djuren mår bra! Och visst ger djur, i alla fall som jag känner, en slags rokänsla.

Mitt i all stress för att hinna allt så är det… som vi ofta sa till varandra, då vi såg på djuren, – det är något speciellt med djur. Vi bestämde oss för att prova att producera mjölk i två år för att sedan utvärdera hur vi skulle gå vidare.

Efter tre års mjölkproduktion beslöt vi oss för att sälja mjölkkorna och istället behålla ungdjuren. Vi är nöjda med vårt beslut. På gården finns idag 30 ungdjur. Vi kommer alltid att ha djur på gården, men framtiden får utvisa på vilket sätt och i vilken utsträckning.

Vi ska vara rädda om den jordbruksmark vi har i Sunne, idag måste åkrarna vara stora och välplanerade för att man ska kunna skörda på ett effektivt sätt. Eftersom det är ganska tufft att lyckas producera svensk mat så är det helt avgörande att konsumenterna också väljer svensk mat.

Nästa inlägg kommer att handla om Nätverket Majorskorna i Sunne. Och Du, om Du är Majorska glöm inte vår träff på Shangri La, 8 november kl 18.30, för mer info gå in på http://www.majorskorna.se/

/Lina

fredag 4 november 2011

Demokratin är ekonomiskt ohållbar

Här kommer mina sista ord i Sunnebloggen! Jag gör ett sista försök att röra om bland känslorna.

Jag har ingen uppfattning alls om hur många som läser mina inlägg. Jag får erkänna att jag saknar läsarrespons. Det känns tomt och ödsligt att vara skribent. Det är inte på något sätt lika omedelbart som att motta applåderna efter ett uppskattat framträdande på sångestraden.

Å andra sidan om jag skall nämna den sidan, måste jag passa på att tacka den förhållandevis lilla skaran anhängarna till min viskonst i hemtrakterna, som i gengäld till sin storlek, är en trogen och uthållig grupp som ihärdigt stöttar mina tillställningar.

Jag är verkligen tillfreds och glad över den stöttning och support som gör att jag återkommande orkar att arrangera viskonserter i bygden.

Den som i ivern skjuter över målet. Ja, den som hävdar sin tro på sakernas tillstånd in absurdum. Helt enkelt en vanlig sanningssägare. Jag skulle vilja nyansera beskrivningen ytterligare något med att hävda att en sådan person både är en harmlös och nyttig figur i samhället. En sådan person som utgjuter sig på insändarsidorna i de mest skilda ämnen till läsarens skadeglada förtjusning för att själv endast framstå i ett löjes skimmer. Jag frågar mig verkligen vad som driver en sådan person? Är jag själv en sådan?

Viljan av att publicera suspekta provocerande texter, utan särskild egen vinning. avslöjar skribentens exhibitionistiska läggning i kombination med en sällsynt form av självplågeri. Bör man hålla tyst för att inte röja det virrvarr som finnas bakom pannbenet? Svaret är individuellt.

Ponera att personen av en händelse skulle komma den verkliga sanningen på spåren, så att något missförhållande blottläggs. Det är först då som det blir intressant. Först då avgörs striden om tolkningsföreträdet. En enkel illustration, är Tomas Quick-affären, som både förundrat och slagit oss med häpnad, hur tillsynes rediga samhällsmedborgare slår blå dunster i allas ögon för egen vinnings skull.

När vinden vänder, ja när skeppet sjunker och råttorna lämnar vrårna, står skepparen krampaktigt fastklamrad vid rodret och hävdar med emfas att kursen skall hållas, även om den för mot botten!

Tjänstemannastyre och nepotismen är inte bara begrepp, utan det är både farliga och omoraliska företeelser, och saknar inte betydelse för samhällsmoralens uppluckring. En snabb blick in i framtiden kan fås genom att kika i backspegeln, allting går igen och det finns inget nytt under solen.

Demokratin som vi känner den är redan ekonomiskt ohållbar. I framtiden kommer vi att ha än mindre fog och anledning att klaga på beslut tagna över medborgarnas huvuden. Sanningen att säga kommer vi kanske aldrig att hinna märka vad som händer.

En notis i tidningen bara, sedan står vi inför fullbordat faktum. I Sunne handlar det närmast om sexvåningshus vid sundet. Akka stadiums tillkomst är historia och onödigt att ens dra upp i dagsläget, jag bara skrapar en aning ur minnet bland händelser som väcker frågor för att belysa problemet. Kanske kan man fundera över en förklaring om hur planeringen och byggandet av cykelvägen från Borgeby in till Fryxellska skolan gick till, långt innan beslut om Borgebys skolas nedläggning togs.

Som i mycket annat som sker inom kommunen, finns det bara en ekonomisk lösning, som ofta går stick i stäv med önskvärd demokratisk tågordning. Demokrati kostar, är vi villiga att betala?

/Anders

torsdag 3 november 2011

Undrar vem platsens talang egentligen är?

Nu har jag funderat länge på vem platsens talang egentligen är? Medge att det låter som att det handlar om en person, ja vem av alla duktiga Sunnebor gäller uttrycket. Tycker ni att jag är petig?

Det är riktigt att jag alltid söker språkets precision. Hur bör tolkning av begreppet Genius Loci uttryckas? En plats specifika anda kanske. Det är svårt, luddigt och abstrakt, ungefär som att definiera människans själ.

Jag hörde på radions ring P1 en kvinna uttrycka att en 1000-årig ek var värd mer än ett människoliv, när diskussionen hettade till. Detta sagt för att belysa människors diametralt skilda uppfattningar angående livets och naturens olika värden.

För nutidsmänniskor är det ovetenskapligt att besjäla naturen, men låt oss tala om till exempel bruksanda, storstadspuls, glesbygdsromantik, skogsväsen eller något annat i samma stil för att belysa språkets möjligheter.

Plattityden “Platsens talang” är i mina öron helt omusikalisk, då formulerar jag mig snällt.

Jag har grubblat på en lämplig formulering. Tolkningsfri och med entydig betydelse, och fann följande; Orts Andan inte särskilt fyndigt kanske, men om man måste översätta Genius Loci är det ett begripligt begrepp.

Sagolika Sunne… låter också som brösttoner, men fungerar ändå utmärkt. Ryktet säger att det skall komma förändringar. Annars frågar jag mig bara angående dagens logga, hur kunde man släppa igenom samma typsnitt och mönster som Lutherhjälpen använder?

/Anders

onsdag 2 november 2011

Ångbåten Freja

I turistbroschyrer över Fryksdalen och Sunne inte minst, skymtar Ångaren Freja fram, som om fartyget vore en stor angelägenhet för bygden. Kanske en sanning?
Även om nu kommunerna runt Fryken inte tycks vilja ta ansvaret för driften!
Som det är nu drivs Freja av en ideell förening som hängt i sedan bärgningen av båten för snart 20 år sedan.

Det är ingen hemlighet att Frejas bistra ekonomiska verklighet påverkar verksamheten. Mindre verksamhet ger lägre bidrag, som i sin tur leder till ännu mindre utnyttjande av fartyget. Att Sunne Kommun kör utpressningsmetoden genom att inte bidra med pengar för att inte Freja synts tillräckligt mycket i trakten är inte mer än brist på visioner.

Det skall till krafttag för att driva Freja. Genom att bilda bolag eller stiftelse lyfts ansvaret för skeppet från en ideell nivå. Det krävs heltidsengagemang för att driva verksamheten. Vem kräver föresten att ett museum skall ge vinst rent ekonomiskt.
Freja; ett musealt föremål som i själva verket är en mycket levande miljö, det kan alla resenärer vittna om. Tänk bara på den rogivande ”tystnaden” som en ångmaskin skänker.

Dessutom borde ett samarbete inledas på intensiv nivå med Ångrike i Oleby som har en tidstypisk miljö som tillsammans med hamnen i Fryksta redan har bra arrangemang för sjöfart. Därefter är det inte omöjligt att någon ytterligare passagerarbåt ansluter i dessa farvatten, samtidigt som ett nytt ångbåtsbolag bildas, drivet av de tre Fryksdals kommunerna gemensamt.
Ett offensivt och inte otroligt scenario för Fryksdalen.

Ångaren Freja
Det gick en gång en ångare på Fryken i trafik
Fryksta - Torsby var dess trad med folk och frakt.
Och på den tiden spelade Nils Utterman musik,
och Gösta Berling rörde sej i denna trakt.
Ännu drömde Selma om sitt kära barndomshem.
Fröding skrev om dårar och han räknades till dem.
Samtidigt i Fryken stampade i ur och skur,
Freja, ångaren vars öde nu är ren kultur.

Annat var det då år 1896.
Frejas renommé liksom biljettens pris
hölls så lågt att ännu ständigt nya frågor väcks.
Både utav allmänhet och expertis.
Säg, hur gick det till ? Var lastens surrning illa gjord?
Fick hon genast slagsida när vattnet kom ombord.
Många öden ändades och rykten kom i svang.
Freja gick i kvav men namnet fick en helt ny klang.

Sommar vid Fryken 2009
Nu är Freja bärgad. Ja, så blev hon ensam kvar
av dom båtar som på Fryken gjort sin tjänst.
Som museiföremål beskådad av envar,
men bland attraktioner knappast överglänst.
Fryksta, Nilsby, Bössviken hon nådde aldrig hamn.
Hundra år blev vilan nu hörs åter Frejas namn.
Över Frykens kärva vatten farleden sträcks ut.
Sunne, Lysvik, Torsby sedan åter söderut.

text & musik: Anders Stävarby

tisdag 1 november 2011

Skådespel och bröd

Hyckleri är nog det jag har svårast för, ja inte minst tanken på företeelsen, att ändamålen helgar medlen.
Genom historien är just det tillvägagångssättet en återkommande repris. Beakta bara en stund berättelsen om
Jesus eller Barrabas, det finns hur många exempel som helst som leder tankarna i samma riktning: skådespel och bröd för att lugna folket.

Att tala om historia just i dessa dagar kan verka vara som att skjuta i öppet mål, å andra sidan lägger glömskan snart sin sordin över dagens händelser, och man kanske borde införa en rutin för att bibehålla den verkliga verkligheten i sin egen tids belysning. Det är inte ovanligt att historiska tolkningar görs med moderna ögon, och uppfattningar, vilket är helt åt skogen måste jag anmärka.
Hur skulle utvecklingen framskridit om gångna tiders handlingssätt varit avarter enligt våra mått redan i deras tid. Bara sett över den tid jag själv kan överblicka, under min levnad alltså, märks det att fokus flyttats över vad som anses vara relevant, och politiskt korrekt. Vad skall man ta fasta på som betydelsefullt i historien? Konsensus utmynnar inte sällan i rent hyckleri.

För att värna det öppna samhället måste vi alla verkligen måna om historieämnet, och borde…. eller kanske inte helt bannlysa Wikipedia den fria encyklopedin, men verkligen ta uppgifterna med en nypa salt. Det sägs att skolans uppgift inte är att “banka” in kunskaper utan att utbilda barnen till att få verktyg och kunskaper för att själv inhämta uppgifter och fakta.
Det låter pedagogiskt och bra, liberalt rent av, bara ta in de kunskaper som man anser sig behöva. Genuin bildning är och blir en ännu större bristvara.

Kritiska och tänkande medborgare förutsätts i en demokrati, men vilka kunskaper skall prioriteras för att motverka alla sagor och fantasier som svämmar över alla breddar, tillsammans med nya och gamla vidskepelser som fått fäste och ny grogrund i alla samhällskikt.

Visor vid Fryken 2010 i Anders Stävarbys trädgård.
På bilden: Anders Stävarby och Dan-Olof Melander
En sann liberal anser att marknadskrafterna är bäst på att sköta urvalet, och en ättestupa vore inte fel för att skyffla undan problemen på slutet. Landsbygden står inför en gigantisk dränering på folk, fick marknadskrafterna styra helt och hållet bleve det bara de som garanterat lovade att klara sig själva som tilläts att bo på landet. Troligen blir det inte så eftersom humanismen, den intellektuella motkraften som värnar om människan i stort, och ett mänskligare samhälle i synnerhet som bör få överhanden till slut, ja annars är det slut på riktigt.

Som livsåskådning duger inte humanismen eftersom den är en rent intellektuell konstruktion som därmed inte ger svaren på de yttersta frågorna, i de frågorna styr känslorna. Men som livsmönster fungerar humanismen för alla som vill uppnå jämlikhet.

Marknad och människa går inte ihop. En ojämn kamp där den mänskliga faktorn är ett skällsord och ett återkommande mått på tillkortakommande.

Jag inbillar mig att en liberal, bara hyser liberala åsikter så länge densamme har resurser, och något att spela med. När resurserna är slut, skall vi inte förvånas om skriken på rättvisa hörs högst just därifrån!

som slutkläm vill jag bara säga:
Att polisen ens funderar på att ta betalt, är i ett demokratiskt samhälle ett absolut logiskt felslut.
Samhällsapparaten bekostas av gemensamma medel.
Tänk! Även publiken som skall bevakas eller beskyddas, hur man nu resonerar, har betalt sin skatt.
Polis på entreprenad? Det finns ordningsvakter att köpa in!
/Anders Stävarby