Jag hör röster

Jo, det är sant: Jag hör röster. Med det menar jag inte röster från spöken och osaliga andar, utan att jag just tycker om att lyssna på människors röster såsom de låter i sig själva. Jag tycker om att höra klangen, tonfallet, röstmelodin och hur ord formuleras. Det är som musik.

Olika dialekter har olika ljud och klang. Andra länder och andra språk har andra slags röster, som ofta är än mer lockande att lyssna till. När jag inte förstår innehållet så går tonmelodin och klangen fram tydligare.

På mârten, köpcentra, flygplatser och i stora mässhallar, när många människor är på samma plats så kan jag stanna till och verkligen lyssna på hur det låter. Normalt sorterar ju hörseln bort de ljuden, men lyssnar man så kommer man in i en värld av sorl och böljande röstklanger.

Röster används på olika sätt. Skatteverkets servicetelefon låter ju helt klart annorlunda än en reklam för mesost eller BMW. Har ni lagt märke till att det finns en speciell slags reklamröst? Ofta ligger grundrösten lägre och de tar större intervaller upp och ned i tonmelodin.

Det är också populärt att rösten låter jätteupprymd i slutet av inslaget, som att den håller tillbaka ett skratt. Jag tror jag har hört det enbart på reklam-kvinnoröster. Är det svårare med män? Är de inte lika glada över att informera om den nya smaken på paj?

I lokal radioreklam är det ofta en vanlig person från verksamheten som på värmländska berättar om den jättebra gymnasieskolan, eller att bildelarna är extra prisvärda från bilfirman i Karlstad. Därefter fylls ofta reklaminslaget på med extra information från en professionell reklamröst med stora tonintervaller och dessutom på rikssvenska. Det låter helknäppt! För mig som lyssnare blir helhetsintrycket av reklaminslaget inte riktigt trovärdigt. Men jag har roligt!

Sedan har vi nyhetsuppläsarna, där rösterna är informativa och korrekta. Inte mycket ändringar i tonhöjden där inte. Oavsett hur allvarlig katastrofen är som de rapporterar om, så sviktar inte rösten. Synliga nyhetsuppläsare (TV) håller också en osviklig ögonkontakt med kameran, även när det handlar om folkmord, barnmisshandel och svår tortyr. Katarina Sandström på Rapport har en behaglig, mjuk stämma i lite lägre register. Jag tar hellre emot en allvarlig katastrofrapport från henne än flera av de andra.

Katarina Sandström











Beatrice Ask har också en behaglig röst. Eller hade i alla fall, men den har falnat de sista 10 åren. Är det åldern eller det ökade ansvaret som politiker? Statsministern Ingvar Carlssons lätt ansträngda röst är det säkert flera som minns, för att inte tala om skådespelaren Ernst-Hugo Järegårds intensiva skånska och Margareta Krooks sofistikerade stämma.


Ernst-Hugo Järegård














Margareta Krook
 












Men en röst jag inte klarar av är Povel Ramels. Jag har absolut inget emot hans roliga visor och galna upptåg. Tvärtom! Jag gillar humorn, glimten i ögat och det finurliga leendet. Men rösten... SVT har på senaste tiden sänt en hel del gamla humorprogram från 60-70 talen, med bland annat Povel. När han börjar höras skruvar jag raskt ned volymen - om ljudet är lägre, så blir inte hans röst lika påträngande och jag kan ta del av inslaget.

Povel Ramel














När det gäller min egen musikverkamhet är jag väldigt sugen på att utforska mer runt rösten och då menar jag inte sångröster, utan den naturliga talrösten, omanipulerad och äkta. När, var, hur vet jag inte ännu, men som ni märker har jag mycket tankar runt röster.

Med dessa ord tar jag avsked från Sunnebloggens läsare och önskar er alla en god fortsättning med mycket kreativitet, ”flow” och en sju-jäkla drivkraft!

/Micaela

Kommentarer

Populära inlägg