Med aftonklänning på spånhög
Att ta eleganta steg i högklackat på en fyra meter hög spånhög är inte helt enkelt. Det finns inget riktigt fäste för fötterna. Har man dessutom högklackat så blir det som en kil som riktas än djupare ned i spånet och plötsligt står man med benen nedsjunkna, med spånet halvvägs upp till knät.
”Bryt!” ropar Evelyn bakom kameran. ”Du får inte hasa så där. Det ska vara snyggt - som att du skrider upp längsmed högen.”
Skrider? Jag är klädd i en fotsid, orange aftonklänning i siden, hyrd från Karlstad och jag kisar mot Evelyn i det starka motljuset. Solen skiner från en klarblå himmel och det är varmt i luften. Det är september år 2008 och vi filmar på Rottneros Bruk.
Evelyn hade spanat in de rykande spånhögarna i flera år då hon passerat förbi med bil på E45:an, sett hur röken skiftat allt efter årstid och utetemperatur. Ibland bolmar den mjukt och distinkt från skorstenarna och ångan från de varma spånhögarna lyfter värdigt såsom värmen stiger från en het lavaström. Omgivningarna bäddas in i gråvitt. Vid andra tillfällen är röken mer genomskinlig och skir. Och så var det själva rörelsen i röken som hade fångat henne, hur den böljade mjukt.
”Det är jättehäftigt!” hade hon anförtrott mig med glittrande ögon.
Snabbt bestämde vi oss för att göra något av det här. Hon filmar ju och jag skriver musik. Det var ju bara att sätta igång!
Efter lite kontakter med Rottneros Bruks ledning att det var ok att vi befann oss på området, så var vi där vid flera tillfällen. Bäst tyckte vi om delen närmast E45:an där de rykande spånhögarna fanns. Evelyn hade sin professionella filmarblick påslagen när hon betraktade området från olika vinklar. Jag rörde mig långsamt runt och lyssnade inåt mitt inre öra för att höra och uppmärksamma de klanger och toner som kom till mig. Att musiken skulle skrivas för sopransaxofon och stråkorkester var redan klart.
Snabbt skrev jag musiken. Det flöt på av sig själv. Vi funderade tillsammans runt filmmanuset, syfte och tema växte snabbt fram. Vi diskuterade vilka som skulle medverka och kom fram till att det var enklast att använda oss själva och våra närmaste. Då kunde vi snabbt bestämma att filma en tidig morgon när morgonljuset låg rätt och ångorna var som vi ville.
Denna morgon var precis en sådan morgon. Solen hade långsamt vaknat i ett mjukt sensommardis. Vi var på plats redan kl 06.00 för att fånga det rätta morgonljuset och kunna filma under tiden som solen steg upp bakom spånhögen. På bilden sitter Evelyn i morgonljuset med en spegel i handen som reflekterar solljuset.
Av våra idéer, filmbilder och musik från Rottneros Bruk har vi skapat en gränsöverskridande föreställning ”Terra Incognita” (sv. Okänt land), en blandning mellan film och konsert.
Se vårt smakprov på YouTube: www.youtube.com/watch?v=rf1LfiVQQQs
Än har vi inte haft möjlighet att sjösätta vårt äventyr, men hitta en stråkorkester åt oss och vi ger er en upplevelse ni sent kommer att glömma!
/Micaela
”Bryt!” ropar Evelyn bakom kameran. ”Du får inte hasa så där. Det ska vara snyggt - som att du skrider upp längsmed högen.”
Skrider? Jag är klädd i en fotsid, orange aftonklänning i siden, hyrd från Karlstad och jag kisar mot Evelyn i det starka motljuset. Solen skiner från en klarblå himmel och det är varmt i luften. Det är september år 2008 och vi filmar på Rottneros Bruk.
Evelyn hade spanat in de rykande spånhögarna i flera år då hon passerat förbi med bil på E45:an, sett hur röken skiftat allt efter årstid och utetemperatur. Ibland bolmar den mjukt och distinkt från skorstenarna och ångan från de varma spånhögarna lyfter värdigt såsom värmen stiger från en het lavaström. Omgivningarna bäddas in i gråvitt. Vid andra tillfällen är röken mer genomskinlig och skir. Och så var det själva rörelsen i röken som hade fångat henne, hur den böljade mjukt.
”Det är jättehäftigt!” hade hon anförtrott mig med glittrande ögon.
Snabbt bestämde vi oss för att göra något av det här. Hon filmar ju och jag skriver musik. Det var ju bara att sätta igång!
Efter lite kontakter med Rottneros Bruks ledning att det var ok att vi befann oss på området, så var vi där vid flera tillfällen. Bäst tyckte vi om delen närmast E45:an där de rykande spånhögarna fanns. Evelyn hade sin professionella filmarblick påslagen när hon betraktade området från olika vinklar. Jag rörde mig långsamt runt och lyssnade inåt mitt inre öra för att höra och uppmärksamma de klanger och toner som kom till mig. Att musiken skulle skrivas för sopransaxofon och stråkorkester var redan klart.
Snabbt skrev jag musiken. Det flöt på av sig själv. Vi funderade tillsammans runt filmmanuset, syfte och tema växte snabbt fram. Vi diskuterade vilka som skulle medverka och kom fram till att det var enklast att använda oss själva och våra närmaste. Då kunde vi snabbt bestämma att filma en tidig morgon när morgonljuset låg rätt och ångorna var som vi ville.
Denna morgon var precis en sådan morgon. Solen hade långsamt vaknat i ett mjukt sensommardis. Vi var på plats redan kl 06.00 för att fånga det rätta morgonljuset och kunna filma under tiden som solen steg upp bakom spånhögen. På bilden sitter Evelyn i morgonljuset med en spegel i handen som reflekterar solljuset.
Av våra idéer, filmbilder och musik från Rottneros Bruk har vi skapat en gränsöverskridande föreställning ”Terra Incognita” (sv. Okänt land), en blandning mellan film och konsert.
Se vårt smakprov på YouTube: www.youtube.com/watch?v=rf1LfiVQQQs
Än har vi inte haft möjlighet att sjösätta vårt äventyr, men hitta en stråkorkester åt oss och vi ger er en upplevelse ni sent kommer att glömma!
/Micaela
Kommentarer