En plats att älska

Södra Ängfalla i Höjen
När jag första gången kom till Södra Ängfalla, runt 1974 bodde Mats farfar Fredrik här. Huset var ett litet torp med vedspis i köket och torrdass på gården. Ett uthus med liten ladugård. Det var som att komma till Pettson (som inte fanns då). Det var en plats att älska, så ursprunglig och enkel. Vi fick ärva huset 1986.
När jag är ute i stora världen och ska berätta var jag bor så blir frågan men bor du i ett villaområde? Nej jag bor i ett litet rött hus på landet. Det är inte så lätt om man aldrig lämnar storstaden.

Vi har gjort en varsam renovering och trivs med det lilla och enkla. När vi flyttade in var pojkarna Mattias och Mårten små. Vi bodde i ett rum och kök, med rinnande kallt vatten och utedass. När sladdbarnet Moa föddes efter 4 år hade vi modernt med rinnande varmt vatten, badrum och lite större.

I Höjen bor ca 80 personer. Vi har väldens trevligaste och snällaste grannar där yngsta är 8 månader och äldsta 93år. När jag växte upp i förorten där alla var nyinflyttade visste man bara föräldrarna till kamraterna här vet man flera generationer bakåt.

Vi bor granne med Berget där tidigare Höjens spåkvinna Maria Berggren, verksam på 1950 -1960 talet, bodde. Det är en artrik plats med många örtväxter som kom väl till pass när hon tillverkade örtmediciner.

När vi kom hit bugade träden sig och sade välkomna, ni är väntade ni är saknade.

För att få lite extra livsenergi har jag varit runt knuten och plockat nässlor björk- o maskrosblad för att koka ett te att avnjuta i solen.

Att få bo i en röd liten stuga på landet, elda i vedspis, ta ut och sätta in innanfönster vår och höst, odla i en egen trädgård är livskvalité för mej.

Maj Larsson

Kommentarer

Populära inlägg