Redo för start
Nu är min sista bloggdag här och som jag nämnde i inledningen av min blogg förra veckan kommer jag stå på start den där speciella första söndagen i mars. Nu är det så att förutom tre stafettvasor så stod jag faktiskt på startlinjen för att åka öppet spår i våras och lyckades också genomföra loppet med godkänt resultat.
Men för min åkkamrat Henrik kunde dagen tagit slut innan den ens hade börjat...
Taggade som vi var vaknade vi tidigt efter en hyfsad god nattsömn. När vi stigit upp och ätit frukost förbyttes den förväntansfulla tidiga morgonen snabbt i större panik för min kompis som skulle genomföra sitt 5:e Vasalopp. När han skulle klä på sig sina skidkläder saknades en väsentlig detalj, nämligen skidbyxorna.
Vad gör man sex på morgonen utan byxor, han sprang runt i stugan och blev mer och mer stressad så efter en snabb påklädning för vi som hade kläder bar det av ner till Berga By, någon kanske har några byxor och låna ut tänkte vi.
I bilen ner spånande vi på alternativ, ett var att han får väl starta loppet i jeans och sen skulle min fru försöka få tag på ett par byxor och möta upp i Mångsbodarna för byxbyte, undrar hur vanligt det är med byxbyte i Vasaloppet?
Vet inte om han glömt bort sina tidigare Vasalopp, men när vi nådde Berga By var det full aktivitet, Stadiumtältet stod öppet så in klev Henrik och kom ut några minuter senare, gladare än jag sett honom på länge. I handen hade en ett par skidbyxor av precis samma märke, storlek och form som han åkt sina tidigare Vasalopp i.
Behöver jag nämna att när vi väl nådde målet i Mora satte han personrekord trots ymnigt snöfall sista sex milen. Jag tror själv att det som hände lugnade honom och när vi stod där på startlinjen sa jag till Henrik att tänkt vad lyckligt lottade vi är som skall få göra någonting som vi tycker är så roligt i nästan en hel dag, nämligen åka skidor.
Själv har jag många härliga minnen från turen mellan Sälen och Mora, känslan när jag passerat Evertsberg och fortfarande kände mig så pigg att jag längtade efter Stafettvasan som jag skulle åka fyra dagar senare. Jag skall dock erkänna att två mil senare tänkte jag inte på detta utan då var det en kamp för att nå målet, kramp i fingrar och lår, dessutom hade snöfallet tilltagit så det var ett enda långt led i ett spår, stackars den som spårade.
Väl i mål, för i mål kom jag strax över sju timmar så fick man än en gång bevis för hur duktiga alla är som jobbar runt Vasaloppet, logistiken när man skulle duscha kunde vara värt ett eget kapitel men jag lämnar detta till framtiden.
Nu lämnar jag mitt bloggande men träningen mot Vasaloppet fortsätter tillsammans med alla andra i vårt vasaloppsprojekt och jag hoppas att vintern är i antågande, inte bara för min egen skull utan för alla våra ungdomar, alla skidanläggningar både på tvären och utför och alla som vill ha en vit jul.
Efter en vinter kommer alltid en sommar och då ser jag fram emot härliga fisketurer med min familj som är ett intresse vi alla delar. Tack för mig! /Jonas
Men för min åkkamrat Henrik kunde dagen tagit slut innan den ens hade börjat...
Taggade som vi var vaknade vi tidigt efter en hyfsad god nattsömn. När vi stigit upp och ätit frukost förbyttes den förväntansfulla tidiga morgonen snabbt i större panik för min kompis som skulle genomföra sitt 5:e Vasalopp. När han skulle klä på sig sina skidkläder saknades en väsentlig detalj, nämligen skidbyxorna.
Vad gör man sex på morgonen utan byxor, han sprang runt i stugan och blev mer och mer stressad så efter en snabb påklädning för vi som hade kläder bar det av ner till Berga By, någon kanske har några byxor och låna ut tänkte vi.
I bilen ner spånande vi på alternativ, ett var att han får väl starta loppet i jeans och sen skulle min fru försöka få tag på ett par byxor och möta upp i Mångsbodarna för byxbyte, undrar hur vanligt det är med byxbyte i Vasaloppet?
Vet inte om han glömt bort sina tidigare Vasalopp, men när vi nådde Berga By var det full aktivitet, Stadiumtältet stod öppet så in klev Henrik och kom ut några minuter senare, gladare än jag sett honom på länge. I handen hade en ett par skidbyxor av precis samma märke, storlek och form som han åkt sina tidigare Vasalopp i.
 |
| Strax innan start |
Själv har jag många härliga minnen från turen mellan Sälen och Mora, känslan när jag passerat Evertsberg och fortfarande kände mig så pigg att jag längtade efter Stafettvasan som jag skulle åka fyra dagar senare. Jag skall dock erkänna att två mil senare tänkte jag inte på detta utan då var det en kamp för att nå målet, kramp i fingrar och lår, dessutom hade snöfallet tilltagit så det var ett enda långt led i ett spår, stackars den som spårade.
 |
| Mellan Evertsberg och Oxberg i ymnigt snöfall |
Nu lämnar jag mitt bloggande men träningen mot Vasaloppet fortsätter tillsammans med alla andra i vårt vasaloppsprojekt och jag hoppas att vintern är i antågande, inte bara för min egen skull utan för alla våra ungdomar, alla skidanläggningar både på tvären och utför och alla som vill ha en vit jul.
Efter en vinter kommer alltid en sommar och då ser jag fram emot härliga fisketurer med min familj som är ett intresse vi alla delar. Tack för mig! /Jonas
 |
| Fantastiskt vackra Rottnen där vi bor |
Kommentarer