fredag 27 april 2012

Det är inte roligt längre.

Ja, vi kan väl erkänna att det var lite kul, och nästan lite smickrande, när Lukas Moodysson valde att lägga skådeplatsen för sin genombrottsfilm i Värmland 1998. Visst skrattade vi glatt då men ärligt talat, det var 14 år sedan. Nu får det vara slut med lustifikationen över värmlänningar i tv och film. Vad som började med Fucking Åmål har via Smala Sussie, Bröllopsfotografen, Rallybrudar och Filip och Fredriks dejtingprogram Lite sällskap nu landat Tv3:s floppande vårsatsning, Wermland Forever.

(pressbild)


Jag satt med skämskudden i ett stadigt grepp framför tv:n när jag tittade på trailern och genomled vad som ska föreställa hippa Karlstadbors vardagsliv med frisörbesök och glamorösa fester. Detta ska vara en svensk variant på amerikanska realitysåpan The Hills. Men The Hills utspelar sig i glassiga Los Angeles där deltagarna åker på kändiskalas i öppna sportbilar. Wermland Forever utspelar sig i Karlstad. Det blir löjligt att ens jämföra. Och det vet producenten. Det här är förnedring med flit. Replikerna är onaturligt uppradade efter varandra, men att det dokumentära skådespeleriet är dåligt spelar tydligen ingen roll, så länge det är på värmländska.

Kontentan är att det var för plågsamt och jag blev tvungen att stänga av. Kan inte alla bara göra det? Och sluta göra sig lustiga över värmländskan. Det är inte roligt längre.


/Kajsa Beausang

onsdag 25 april 2012

Vänstertrafiken förvirrar mig

I Sverige har vi högertrafik på – mig veterligen – alla platser utom en: I Stockholms tunnelbana. Här råder fortfarande vänstertrafik och det ses av vissa som en kulturell kvarleva här i huvudstaden. Det fungerar för stockholmarna, de är stolta över sin tunnelbana – tuben – och verkar rentutav tycka att det är lite pittoreskt att tågen åker åt fel håll på rätt sida. Eller tvärtom. De har vant sig. För min del, som har ett förtvivlat dåligt lokalsinne, gör detta att jag fortfarande, efter tio år i Stockholm fortfarande blir lika förvirrad när jag försöker orientera mig under jord. Och även om jag lyckats få en känsla av norr och söder så sätts de rätta impulserna ur spel så snart tåget flyger in på perrongen på fel sida om mig.

Men det är inte bara tågen som har vänstertrafik i tunnelbanan. Mellan Centralstationen och tunnelbanestationen finns en längre passage som i folkmun kallas för Suckarnas gång. Här gnuggar alla pendlare sömnen ur ögonen på vägen till och från jobbet och siffran är nog hög om man kunde räkna det gemensamma antalet tankar i gången på att byta både jobba och hem så man slapp slösa bort sitt liv i transit.

Suckarnas gång

Men det finns en intressant företeelse i Suckarnas gång: Här råder också vänstertrafik. Trots att det inte finns några anvisningar om detta. Trots att här inte finns några tåg. Stockholmarna har liksom kommit till en tyst unison överenskommelse om att detta ska bestå. Av och till ser man hur någon förvirrad turist försöker forcera folkmassan motströms tills de ger upp och rättar sig i ledet. Jag tillhör fortfarande denna grupp av förvirrade turister.

/ Kajsa

tisdag 24 april 2012

Min kära fryksdalsdräkt

När jag fyllde 30 önskade jag mig en Fryksdalsdräkt i födelsedagspresent. Och det fick jag. Det finaste med min folkdräkt är att den har dykt upp i mitt liv av och till förut. Mamma har burit den på ett bröllop i Stockholm och på väg dit insåg de att trafiken var avstängd på grund av Pride-tåget. Ingen taxi fick köra, utan det blev till att ta sig till Skansen över Skeppsbron till fots som alla andra. Av alla dagar på året så går man å andra sidan mest obemärkt förbi i folkdräkt just den dagen.

1997 blev jag och några vänner ombedda att agera kranskullor för skidtävling Knock Out Sprint vid Sundsberget. Då fick jag låna just samma folkdräkt, men dåförtiden fick jag även plats med fleecejacka och varma kläder under. Ett halvår senare skulle jag åka som utbytesstudent till Kalifornien. Jag tänkte att det vore kul för min amerikanska familj att få se bild på en detta – en svensk tös i en svensk folkdräkt – så jag skickade iväg ett foto. När jag sedermera anlände till USA och min värdfamilj mötte mig på flygplatsen så drog de en lättnadens suck. Döttrarna hade redan planerat en shoppingtur för mig för att jag inte skulle bli mobbad för mina uråldriga kläder i High School.


Jag använder min folkdräkt två gånger per år – på midsommar och på min födelsedag. Detta har även smittat av sig på min sambo Anton, som numera – i brist på folkdräkt – bär kilt på midsommar. Han är inte skotte, så lite fusk är det. Å andra sidan är jag ju inte någon äkta fryksdaling, så det må väl vara hänt.

En annan praktisk sak med folkdräkt är att den klassas som högtidsdräkt och är alltså perfekt om man blir bjuden på frackbröllop. Jag lovar att om jag någonsin blir bjuden på en galapremiär med frack som klädkod så kommer den att åka på. Kan det bli snyggare på röda mattan?

/ Kajsa


måndag 23 april 2012

Sunnepatriot på vift

Hej Sunne!
Jag är en utflyttad sunning och därmed en Sunnepatriot. Jag är inte ens en äkta sunning. Tre generationer i bygden har jag förstått att man ska kunna stoltsera med för att få kalla sig äkta – och jag har inte ens en generation - men i själ och hjärta är jag det lik förbannat. Jag talar stolt om min uppväxt på Nedre Leran, om buggkurser, raggarbilar och Fryksdalsdansen.

Jag lämnade Sunne 1999, för att resa, jobba, växa upp, gå på nitar och bo utomlands i några år. Främst uppehåll jag mig i Kalifornien, Spanien och Österrike. Av en slump hamnade jag i Stockholm när jag sökte in på en journalistutbildning.
Planen var att knipa min examen och sedan snabbt som attan lämna landet för att bosätta mig utomlands igen. Men under de tre åren som utbildningen varade, så hann jag tänka om, skaffa vänner, min första bostadsrätt och upptäcka tjusningen med att ha ett hem. Sverige är ju ändå utomlands för de allra flesta världsmedborgare, så jag bestämde att det får vara det för mig också.

Utbildningen gav mig bland annat sommarjobb på Fryksdalsbygden där jag skrev några av mina roligaste reportage. Bland annat skrev jag passionerat om VM i hästskovarpa, förtvivlat oinsatt om dragspelsstämma i Gräsmark men det uppdrag som kändes märkligast var när jag skulle rapportera från något slags kommunalt möte.
Mötet hölls i en aula på Allégården och i pausen serverades smörgåstårta. Jag klev in och slog mig ner på en stol och försökte smälta in. Det gick inte. Jag blev upptäckt och ledd längt fram, till ett långbord mitt framför scenen där man skrivit med tusch på ett A3-papper: PRESS.
Det var inget pressuppbåd att tala om. Hela presskåren representerades faktisk bara av mig. Så medan alla andra satt och trängdes i sina stolsrader så satt jag längt fram med mitt spatiösa bord och kände mig oförtjänt viktig.
Kajsa Beausang
Efter Fryksdalsbygden gick min journalistiska karriär via tv-produktion och radiofestivaler till skvallerpress för att sedan landa i resejournalistiken och som chefredaktör på resetidningen Escape. Det passar mig alldeles utmärkt. Med en pappa som är elfte generationens sjökapten inbillar jag mig att jag har resandet i blodet och att kunna kombinera intresse med jobb är en ynnest. Idag jobbar jag som redaktionschef för resemagasinet Vagabond.

Att vara icke-stockholmare i Stockholm är något som jag aldrig slutat att reflektera över och det är de tankarna som jag tänkte dela med mig av under de närmaste två veckorna.

Må väl!
/Kajsa Beausang

söndag 22 april 2012

Bowling i trevligt sällskap

Då var det mitt sista inlägg här på Sunnebloggen. Helgen bjöd då inte på härligt vårväder, utan snö! Så någon vårfotografering blev det inte för mig, vinterbilder klarar jag mig utan såhär års. På  lördagskvällen blev det bowling i trevligt sällskap, ingen vinst för min del så det var väl lite trist men. Idag har jag hälsat på hos min farmor, vi satt och drack kaffe och pratade i några timmar, det behöver man ibland. Väl hemma bakade jag, chokladbollar och muffins blev det.

Imorgon är det måndag igen då. Jag påbörjar den fjärde veckan på Sunne kommun och jag har fyra veckor kvar i kommun huset, sedan flyttar jag ner till Sunne Turism för att göra de tre sista veckorna. Jag är hur nöjd som helst med min praktikplats, får vara med på så många roliga grejer och bra och givande uppgifter ger de mig. Finns inget att klaga på!


Vi säger väl så, ha det bra!
Man vet aldrig, vi hörs kanske någon annanstans framöver.
Ta hand om er  // Emelie

fredag 20 april 2012

Då var det fredag igen!

Igår var det fotbollsträning 10 tjejer var där och vi tränade i 1½ timme. Fem tjejer ur laget är med damlaget i LIF på träningsläger till Grekland under helgen. Så nu får ni visa dem vad ni kan! Jag skulle inte tacka nej till lite sol och bad – speciellt när man blickar ut igenom fönstret i detta nu. Det fick bli en promenad efter träningen igår också, gick upp till Berga Gård i Lysvik och sedan hem igen. Jag tycker att det är så himla fint där, träden, vattnet och vi ska inte ens tala på utsikten över Fryken. Magiskt. Där har jag spenderat många av mina midsomrar, dansat kring midsommarstrågen och sjungit med till fiol och dragspel kan det bli mer svensk sommar tro?


Ja ni, då var det fredag igen, var tar tiden vägen? Tycker att det för det mesta är fredag eller måndag. Helgen bjuder inte på några sensationella händelser, hoppas på bra väder så att man kan vara ute. Känner att det vore kul att ta med sig kameran ut och ta lite vårbilder, men vi få se. Hörde även ryktas om att de kanske skulle kunna bli en bowlingkväll, det var verkligen jättelängesen jag spelade bowling, så det skulle vara roligt.

Nu ska jag skriva ut och vika broschyrer till Sunne kommuns nya projekt Creare Vivere – att skapa är att leva.  Hoppas att ni får en bra helg / Emelie

onsdag 18 april 2012

Fotboll

Ett av mina största intressen är fotboll. Under 4 år har jag tillsammans med Jessica Wikman, Eje Nilsson och Per-Erik Spetzig tränat Lysviks IF F98. I laget finns tjejer födda mellan 97-99 och träningsnärvaron är alltid hög, vilket gör att det känns så roligt att gå till träningen. Idag har vi 21 tjejer i truppen och det är både lysvikstjejer och sunnetjejer.

På tisdagar tränar vi i Sparbankshallen och under gårdagens träning var det 13 tjejer som dök upp. Eje höll i träningen och tempot var högt. Sista halvtimmen brukar vi nästan alltid spela och så även igår. Fina passningar, löpningar och raka bollar efter kanten – jag blir lika imponerad varje gång jag ser tjejerna spela.


                                                             12 tjejer efter träningen igår

Det är inte bara fotboll som vi ägnar oss åt, även fast det är det i huvudsak. Några gånger under året brukar vi ha lagkul, då vi träffas och hittar på något roligt tillsammans utöver fotbollen. Övernattning i Lysviks gympahall brukar vara en favorit, så även Färjestads matcher. Tre saker som skulle kunna beskriva våra lagkul är; skratt, bus och mycket högljutt!

11 Maj kl 18.00 drar serien igång också, då kommer Hertzöga på besök till Myrborgen. Det är då vi får se om vår vinterträning gett resultat! Men närmast är det Degerfors IF som kommer på träningsläger till Lysvik och då har vi planerat in en träningsmatch mot dem, det ska bli kul!

Jag tycker att det är så otroligt givande att vara ledare för ett ungdomslag, visst det tar mycket tid. Men allt som man får tillbaka från tjejerna gör att det är värt varje minut som läggs ner i tid. Den känslan som kommer till dig när laget kämpar och verkligen ger allt. När allt som vi tränat på faller på plats – det är lycka!


    Nästan hela gänget samlat under vår egna cup.
Vad tycks om vårt nya träningsställ?

Ha en bra dag!
/ Emelie

lördag 14 april 2012

Hej Solen!

Det var visst mödan värt att önska efter solen – för idag tittade den fram! +20 grader stod termometern på vid 10 tiden i morse, ljuvligt! Jag satte mig i solsidan av huset och bara njöt.

Till veckan börjar jag min tredje vecka på praktiken och jag känner att jag lär mig nya saker varje dag och alla är så trevliga mot mig! Under fredagen var jag med på möte om ett kreativitetsprojekt som kommunen har tillsammans med en forskare och tre utvalda personalgrupper, ett jättespännande projekt! Visste ni att 40-60% av de beslut som vi tar är av ren vana? Helt otroligt, hur ska vi då kunna komma på nya idéer? Regissören och operasångaren CharlottaHuldt-Ramberg var med och berättade om hur hon jobbar inför nya uppsättningar. Enligt henne gäller det att nollställa sig för att komma på nya idéer, man ska försöka att se på gamla saker med nya ögon. Vilket inte alltid är så lätt, men det gäller att försöka.  
Krokusarna har tittat upp i rabatten.
Idag har jag skickat in min ansökan till kurser på Karlstads Universitet. Projektledning 15hp och socialpsykologi 30hp fick det bli. Det gäller ju att ha en plan B i dessa söka jobb tider och med de fina möjligheter till pendling som vi har i Sunne så funkar det bra att läsa på heltid nere i Karlstad. Under de tre år som jag åkt tåg har det sällan varit krångel, med undantaget när det var ombyggnad av rälsen mellan Sunne och Lysvik. Men trots att tåget inte gick som det skulle så hade de fixat med minibussar så hem kom, vi alla gånger. Så mitt tips till er som funderar på att börja läsa, men inte vill flytta eller som vill spara pengar– testa att åka tåg, det är mycket lättare än vad de flesta kanske tror. Bussen upp till universitetet går var 10 minut så det är oftast inte lång väntan i stan. Det är värt att testa, jag lovar!
En bukett blåsippor fick följa med hem efter promenaden. Jag vet att de är fridlysta, men de får plockas i Värmlands län. 

Hoppas ni har en ljuvlig helg!
/ Emelie

onsdag 11 april 2012

Väder och Wermland Forever

Regn, regn och rusk. Var är det fina vårväder som jag går och längtar efter? Tänk er en solig dag när man kan gå och köpa sig en glass och sätta sig nere vid Fryken och bara njuta! Åh, vad härligt det skulle vara. Men det kommer väl, förhoppningsvis. Sen när jag ändå sitter här och önskar så önskar jag mig en varm sommar, en fin höst och en riktig vinter – det är väl inte för mycket begärt?  Väder är väl ändå något som väcker känslor och såklart är en isbrytare i sammanhang där man inte direkt har så mycket att säga, - Åh, vad det regnar! – Ser ut och bli en fin dag idag! – Oj, vad kallt det var förra veckan! Men det är inte bara i dessa sammanhang vädret diskuteras, jag behöver inte ens titta ut för att se om det regnar, mina facebook vänner håller mig uppdaterad. Eller som när första snön kommer, då är de där och berättar, jag vet till och med hur många centimeter snö det kommit på olika ställen. Ja, det gäller att hålla sig uppdaterad.

Igår när jag satt och tittade på SM-finalen i ishockey slog det mig att den nya serien ”Wermland Forever” skulle ha premiär senare under kvällen. Hade jag kanske redan missat det, klockan var ju nästan 10 när jag kom på det. Jag gick in på nätet för att kolla tv-tablån, men innan hamnade jag på facebook, redan där fick jag mitt svar - inga statusuppdateringar, alltså har inte serien dragit igång än. Tack facebook! Jag slog över till rätt kanal och tog fram kudden (tänkte så att jag har något att stoppa huvudet i om det blir för hemskt). Jag såg 30 minuter, sen fick det vara bra för min del. Är detta verkligen rätt sätt att spegla Värmland på? Nej, det tycker inte jag. Men en sak är säker; programmet har nog diskuteras flitigt i fikarum runt om i Värmland idag. Så då är frågan - vågar man verkligen missa nästa program?

Hoppas ni har haft en fin dag –trots vädret! Tänkte att det vore kul för er o veta vad det är för nån sitter här bakom skärmen, så här har ni mig!  Vi hörs/ Emelie

tisdag 10 april 2012

Då var det min tur.

Hallå där. Jag är Emelie Röjeskog, 21 år och kommer från Lysvik. Under de två närmaste veckorna är det jag som kommer att skriva inlägg här på Sunnebloggen.

Förra veckan gick jag under namnet ”Praktikant Emelie” men nu börjar det ordna till sig. Vad an detta kanske ni tänker? Jo, det är så att jag läser min sista termin vid Karlstads Universitet och under 9 veckor framöver kommer ni säkrast att hitta mig på kommunhuset i Sunne, där jag gör min mediepraktik. I tre års tid har jag pendlat till Karlstad för att läsa till informatör/ kommunikatör och nu till våren tar jag min examen i medie-och kommunikationsvetenskap. Åren har gått fort, riktigt fort.




Fotboll, revy och foto är något som ligger mig varmt om hjärtat. Under 2010 var jag med och startade upp Lysviksrevyn och vi är nu på g med vår tredje uppsättning som har premiär i November. Jag är även fotbollstränare till ett härligt gäng med tjejer födda 97-99. Förening? Lysviks IF såklart! När det är fint väder tar jag gärna med mig kameran ut och knäpper lite bilder också.

Vad kommer mina inlägg handla om? Ja, allt möjligt skulle jag säga - allt från fotbollsresultat till funderingar kring livet i stort. Min hund Sky blir nog med på ett hörn också.

Ha det bra, så hörs vi!
/ Emelie

torsdag 5 april 2012

Påskliljor, blåsippor och vårsol

Hej, Ja nu är det snart påsk och möjlighet att åka på påskrundan. Det ska bli spännande. Att ha ett så proffsigt museum som Alma Löv i kommunen kändes bra när jag flyttade hem.


Kulturen ja, här tycker jag att Sunne fixat det riktigt bra, men det kan bli bättre för ibland är vinterkvällarna lite långa. När jag ser UKM-festivalerna blir jag så glad för det är så många som är så duktiga och jag tror att nästa generation blir bättre på att uttrycka sig på ett mer varierande sätt. På sommaren har vi Västanåteatern,  Fryksdalsdansen och kulturveckan som drar hit besökare.

Allauch, där jag bodde i södra Frankrike, gav bidrag till alla konstnärer som bosatte sig i kommunen för han hade en dröm om att det skulle likna lite St Paul de Vence och att det skulle skapas många evenemang. Om ni funderar på att åka till Frankrike någon gång, rekommenderar jag den 21 juni, musikfesten eller den 14 juli, Frankrikes national dag. Den 21 juni går alla som spelar ett instrument eller sjunger ut på gatan och det spelas, sjungs och dansas överallt. I mångkulturella städer som Paris är det en upplevelse när ca 10 miljoner festar på samma gång och man hittar alla musikstilar. I Allauch varade festen i en vecka med olika aktiviteter som traditionella åsne- och hästkorteger, eldfesten där unga pojkar ska hoppa över en eld för att bevisa att de blivit män och dans på torget hela nätterna. Allt inleds med att kommunen bjuder på en apéritif.  Hur skulle det gå i Sunne?

Men nu är det vårsol, blåsipporna blommar vid Sundsberget, Hasses Handelsträdgård är full av små, små plantor och de första uteblommorna och helgen blir full av choklad, lammkött från kommunen,  konst och lite nattsudd på Faktoriet i Torsby.
Ha en bra helg ! / Ewa

onsdag 4 april 2012

Känns bra att ha flyttat hem - men var är kommunens engagemang för ungdomarna?

Hej igen i solskenskölden

Ja, nu är jag hemkommen igen efter 20 år utomlands. Hur känns det? Det är många som ställt mig frågan och svaret är bra, eftersom det är jag själv som ville flytta hem. Men hade jag inte haft min familj och vänner här så hade jag inte stannat.

När jag kom hem gick jag till arbetsförmedlingen och bad om hjälp. Där frågade de vad jag ville, jag sa att jag söker arbete, de ljög om att jag inte hade rätt till något bidrag och när jag fick ett vikariejobb skrev de till mig att jag inte fick stå kvar som arbetssökare, för då kanske inte statistiken ser bra ut. Dit hoppas jag slippa gå mer.

Som tur är har jag mina vänner familjen Herbertsson, en otroligt företagsam och energisk familj som ser till att jag har pengar till mat och husrum. Utan dem hade jag givit upp. Jag har även börjat plugga till språklärare. Jag läser på distans från Falun och det fungerar bra och det är så skönt att slippa pendla till någon skola.

Hur är Sverige för övrigt? Ja, här finns mycket privat energi och vilja, men allt som politikerna sköter om fungerar inte, sjukvård, vägar, SJ, skolor, äldreomsorgen...men politikerna själva tycker att de är jätteduktiga och värda lön decennier efter att de slutat "arbeta".

Jag saknar så mycket de franska bönderna som när de fick nog av lögner och tokigheter drog in till Paris på traktorer och tippade gödselstackarna utanför ministrarnas tillhåll. Tack vare de franska bönderna och andra demonstranter har Frankrike i dag en mycket bättre sjukvård, bra snabbtåg; ex. Paris - Marseille 65 mil, 3 timmar och 20 minuter, bra vägar, bra skola, men en äldreomsorg som fungerar bara om man betalar ett högre pris.

Vidare kan man inte undgå att chockas av att så många i Sverige mår så dåligt, går i väggen det enda roliga för många finns bara när man fått en så stor mängd alkohol i sig så att man kan klara av att skratta.

Här i Sunne finns många sportaktiviteter som man kan utöva, en eloge till alla som arbetar ideellt för att ungdomar ska kunna utöva olika sporter, men var är kommunens engagemang för ungdomarna?

Läste i Fryksdalsbygden om en holländsk familjs erfarenhet av Sunne och förstår att de flyttar hem igen för att kunna erbjuda bättre kvalité för sina barn. Mina barn har aldrig fått hemspråksundervisning, även om det står i skollagen att de har rätt till det.

Sunne kommun är lite som de stora hotellkedjorna, det dras in på städ, köks- och serveringspersonal för att det ska satsas på marketing och om man bor och äter där, så får man alltid känslan av att man får inte vad man blivit lovad och man är lurad på pengarna.

Ha en bra dag!
/ Hälsningar Ewa