torsdag 31 maj 2012

Det bästa är barnen

Att få möjlighet att sätta barn till världen har varit det största i livet. Tänk om någon kunnat säga när jag var 15 år, så här kommer dina barn och din man se ut, då hade jag nog svimmat av lycka och sagt ni har tagit fel person. Allt det fina kan nog inte livet ha i beredskap till lilla mej. Och så hade livet det.

Lyckans minut

Är det sant att jag håller ett barn på min arm
och ser mig själv i dess blick
och fjärdarna gnistra och jorden är varm
och himlen utan en prick

Vad är det för tid, vad är det för år,
vem är jag, vad bär jag för namn?
Du skrattande knyte med solblekt hår,
Hur fick jag dej i min famn?

Jag lever, jag lever! På jorden jag står.
Var har jag varit förut?
Jag väntade visst miljoner år
på denna enda minut.

( ” Lyckans minut” ur Domedagar, av Erik Lindorm. )

När vår son Mattias föddes, en majkväll för 31 år sen, var jag totalt tömd på alla krafter. När jag hade honom i famnen sa jag - har jag fött dig? Det var så överväldigande. Det mest kraftfulla jag någonsin varit med om, och jag var helt oförberedd att det var så starkt.
1981, Mattias
Det var en helt normal förlossning på 18 timmar. Det började med en vattenavgång utan värkar men värkarna kom ganska snart igång. Så efter 18 timmars arbete föder jag fram en gosse som har tummen i mun. Mats fanns vid min sida men vacklade under dygnet om detta verkligen skulle gå. När väninnorna kom på besök efter några dagar sa jag detta gör jag aldrig igen.

Som tur är sjunker smärtan undan och man fick verkligen något, ett litet liv som man själv skapat och fött och fick förmånen att följa vårda och fostra till en människa. Vilket gjorde att vi efter 3 år åter väntade ett barn. När värkarna började hemma på natten och vi satt och väntade att morfar skulle komma satt vår 3 åriga Mattias bredvid mej och sa, jag kan andas med dej mamma.

1984, Mårten
 Det var en fullmånenatt i oktober med massor av löv som virvlade runt fötterna när steg ur bilen utanför Södersjukhusets förlossning. Värkarna kom tätt och efter 5 timmar var det dags att börja krysta, så födde jag vårt andra och största barn Mårten 4.300 gram. Mats var imponerad av mitt mod och styrka. En vacker höstsol sken in i rummet.

En dag på sommaren 1992 upptäcker vi av en tillfällighet att oj vi ska få barn, hur gick detta till. Pojkarna är 12 och 9 år gamla. Jag får en stark ingivelse att detta är en dotter. En fantastisk graviditet med mycket uppmärksamhet. 
När så tiden är inne att föda en fullmånekväll, går jag till bäcken. Månen som är kvinnans fästman lyser. Inte bara på mej utan också på den lilla jag-flickan-9-år, som jag inte varit i kontakt med sen barndomen utom när fullmånen lyser på henne. Men förstår också att den lyser på en alldeles egen liten människa som finns färdig inom mig.
1993, Moa
 Efter denna fullmånenatt och när dagen randas kommer jag att föda vår dotter, med Mats vid min sida som är med i varje värk. Efter en natt med hårt arbete där urkraften obönhörligt driver framåt. Då kommer hon. Torsby BB kl 0707 den 8 mars, internationella kvinnodagen. Moa fick komma till en färdig familj, Så för henne var det bara att hänga med i livets spiral.

Och livet har sin gång. En dag kommer sönerna hem och säger ni ska bli farmor och farfar. Och så föds Maja o Nils i Arvika och Klara-Stina i Kronoparken.

Farmor, farfar, barn och barnbarn

Maj Larsson

onsdag 30 maj 2012

En plats att älska

Södra Ängfalla i Höjen
När jag första gången kom till Södra Ängfalla, runt 1974 bodde Mats farfar Fredrik här. Huset var ett litet torp med vedspis i köket och torrdass på gården. Ett uthus med liten ladugård. Det var som att komma till Pettson (som inte fanns då). Det var en plats att älska, så ursprunglig och enkel. Vi fick ärva huset 1986.
När jag är ute i stora världen och ska berätta var jag bor så blir frågan men bor du i ett villaområde? Nej jag bor i ett litet rött hus på landet. Det är inte så lätt om man aldrig lämnar storstaden.

Vi har gjort en varsam renovering och trivs med det lilla och enkla. När vi flyttade in var pojkarna Mattias och Mårten små. Vi bodde i ett rum och kök, med rinnande kallt vatten och utedass. När sladdbarnet Moa föddes efter 4 år hade vi modernt med rinnande varmt vatten, badrum och lite större.

I Höjen bor ca 80 personer. Vi har väldens trevligaste och snällaste grannar där yngsta är 8 månader och äldsta 93år. När jag växte upp i förorten där alla var nyinflyttade visste man bara föräldrarna till kamraterna här vet man flera generationer bakåt.

Vi bor granne med Berget där tidigare Höjens spåkvinna Maria Berggren, verksam på 1950 -1960 talet, bodde. Det är en artrik plats med många örtväxter som kom väl till pass när hon tillverkade örtmediciner.

När vi kom hit bugade träden sig och sade välkomna, ni är väntade ni är saknade.

För att få lite extra livsenergi har jag varit runt knuten och plockat nässlor björk- o maskrosblad för att koka ett te att avnjuta i solen.

Att få bo i en röd liten stuga på landet, elda i vedspis, ta ut och sätta in innanfönster vår och höst, odla i en egen trädgård är livskvalité för mej.

Maj Larsson

tisdag 29 maj 2012

Att sprida kunskap om mödomshinnan, har blivit viktig folkhälsoupplysning för mej

För några år sen gjorde barnmorskorna Carola Eriksson och Monika Christianson i Umeå ett
forskningsarbete och avslöjade därmed något som många vetat men inte talat om: att det inte finns någon mödomshinna. En viktig uppgift för barnmorskor är att sprida kunskap om kvinnokroppen och synligöra det tabubelagda underlivet. Vi lever i en sexualiserad värld där kvinnors underliv görs till objekt och exploateras.

Det har funnits en missuppfattning som varit ganska sprid att mödomshinnan är en hinna som måste spräckas, usch, vilket hemskt ord. Det är en villfarelse som levt, och till och med finns i läroböcker än i dag. Att sprida kunskap mödomshinnan, har blivit viktig folkhälsoupplysning för mej.

Det finns ingen mödomshinna däremot slemhinneveck eller en slidkrans. Slidkransen är som en hårsnodd, töjbar och efter att den töjts ut, dras den ihop tillbaka till ursprunget I praktiken betyder det att ingen kan se om en flicka/kvinna haft samlag eller ej. Lika lite som det inte går att se på en pojke/mans könsorgan.

Slidkransen sitter strax innanför slidmynningen.

 Övrigt som finns är yttre blygdläppar samt inre blygdläppar som sammanstrålar som en huva runt klitoris. Klitoris är kvinnans lustknapp. När kvinnan är sexuellt upphetsad blir det vått i slidan , det kallas för lubrikation och är lustfyllt.

De inre blygdläpparna kan vara stora dvs synas utanför de yttre blygdläpparna. Så ser många ut, men det finns en myt att detta inte skulle vara bra utan vara något man kan få korrigerat med en operation. Det kallas för plastikkirurgi. Det kan man välja själv. Men i Sverige är könstympning förbjudet enligt lag. Så om du kommer från Afrika och vill korrigera kvinnligt könsorgan så är detta förbjudet men är du vit kan du bestämma detta själv. Vad är skillnaden mellan könstympning och plastikkirurgi?

Att inte vara good enough

Varför är det så svårt att känna att man duger som man är, utan att någon ska tjäna pengar på vår osäkerhet.

Duger jag är en fråga många ungdomar ställer sig och faktiskt gör man det hela livet.

Man kan luras att tro att om jag bara går ner några kilo i vikt , får längre hår, inte rodnar så lätt eller köper de rätta skorna så kommer mitt liv att bli bättre. Vi vet också förnuftsmässigt att det inte är så lätt. Detta bara dränerar oss på energi och hindrar oss från att göra det vi egentligen vill med vårt liv. Marknaden tjänar pengar på att vi känner oss så här otillräckliga och osäkra. Kraven bara trappas upp hela tiden och samtidigt ska många människor tjäna på detta.

En motvikt är empowerment: att man tar makten i sitt liv vänder det man känner skam för till stolthet och i solidaritet med sina medmänniskor hjälper till att skapa arenor ( skola, arbetsplatser fritidsgårdar kyrka ) där alla får vara med och alla har samma värde oavsett kön ålder hudfärg klass funktionalitet eller religion.

Ett bra exempel på empowerment är Pippi Långstrump

Den föräldralösa lilla flickan som vågade sätta sig upp mot förtryckande makt och orättvisor. Såg andras förtjänster och involverade alla i sitt liv. Hon är i dag en förebild för barn och vuxna över hela världen. Tack Astrid Lindgren för Pippi och tack Bengt Starrin som kopplade empowerment till Pippi.

Maj Larsson

måndag 28 maj 2012

Klimakteriet är den sista tröskeln

Klimateriet är den sista tröskeln att passera i livets reproduktiva del.
Den tid i livet där övergången sker från att vara fertil (kunna få barn) till att inte ha den möjligheten. Menstruationen slutar ungefär som den började, oregelbundet och utan ägglossningar. Kroppen förändras och blir mer lik sina föräldrars.
Tankar som kommer - Så här blev jag - Duger jag? - Vart är jag på väg?

Att befinna sig i detta existentiella gränsland, gör att det gungar rejält. 
Maj Larsson

Barnen är på väg att bli vuxna och flytta bort. Man börjar ställa sig frågor som vad händer nu,? Jobba kvar på samma jobb? Bo här (som vi valde för att det var så bra för barnen)? Ja, frågorna är många och man löser dem inte över en natt.
Att befinna sig på dessa trösklar och känna att det gungar, är samma trösklar vi skulle över i puberteten och när vi blev föräldrar.
Men ur allt kaos föds ordning. För när man väl passerat tröskeln kommer insikten att den egna kroppen duger, jag kan påverka mitt liv, jag har drömmar, och kanske kommer en tid i livet då man är fri att förverkliga sina drömmar för både tid och ekonomi finns på ett annat sätt än när familjen och arbetet stod i fokus.

Jag älskar alla dessa kvinnor jag mött genom åren som varit i klimateriet och mitt under en stilla kafferast på jobbet hastigt rest sig och högljutt sagt jag tror jag kokar, öppna fönstret! och strax efter bara satt sig ner och fortsatt samtalet som om inget hänt. Åh dessa vallningar.
Så underbart att ta plats, kanske första gången det varit att få det utrymmet.

Förebilder för mig är tanten.
Vi ser tanterna Elise Ottesen Jensen ”Ottar”och Astrid Lindgren som trots hög ålder hela tiden debatterade skrev höll föredrag och engagerade sig i samhället.
En annan tant är kyrktanten som lever ett andligt liv i gemenskap i kyrkan.
Andra förebildstanter är tanten som kan allt: laga mat, baka, sticka, odla, brodera, dansa och ta hand om barnbarn, är beläst och klok. Har förmåga att leva ett rikt liv i det lilla, är jordnära. Bejakar sin sexualitet och har civilkurage. Är inte rädd att säga ifrån och sätta ner sina stadiga fötter i myllan och ha kontakt med både jord och himmel.

Tanter är empowerment.
Grattis ni ryska tanter som kom 2:a och naturligtvis Loreen, snacka om empowerment.
Maj Larsson

I morgon handlar bloggen om myten om mödomshinnan.

fredag 25 maj 2012

Att amma, en global fråga


Jag är djupt oroad att amningen går ner i Sverige, Värmland och Sunne. Det pågår också en amningsdebatt som är ganska hätsk. I senaste numret av Time Magazin finns en mamma som ammar en treåring på förstasidan. Nu är mamman mordhotad och en psykolog har uttalat att långtidsammade barn måste gå i terapi som vuxna. Jag är oroad.

Sen 20 år tillbaka har Sverige och nästan alla länder i världen skrivit under ett dokument som kallas WHO-koden ( FN s världshälsoorganisation.) WHO-koden kom till för att göra spädbarnsuppfödningen säkrare, genom att skydda och stödja amning samt att se till att bröstmjölksersättning används på rätt sätt. WHO ville garantera att barn fick det bästa och att inte kommersiella intressen drev barnmatsfabrikanter att dela ut bröstmjölksersättning till nyblivna mammor. I tredje världen fick detta katastrofala följder när pulver blandades med smutsigt vatten.
WHO koden uppmanar att direkt efter förlossningen låta barnet ligga hud mot hud för att stimulera sök och sugreflexen och att inte tillmata barn med bröstmjölksersättning. Allt för att inte förstöra barnets sugförmåga vilket stimulerar brösten till mjölkproduktion . Att amma helt i 6 månader och sen börja med annan mat men fortsätta amma i 2 år eller längre är kodens intention. Historiskt och även idag ammas barn upp i åren.

Amning behöver synliggöras i samhället. Vi behöver vänja oss vid att amning är ett självklart inslag överallt där kvinnor och barn vistas. Även om barnet är ett, två eller fyra år. Anmärkningsvärt att Facebook censurerat amningsbilder. På så sätt bidrar Facebook till att försvåra för flickor och kvinnor att få amningen att fungera när de får barn och deras partners och andra kringstående förhindras att hjälpa dem. Ju mer man ser amning, på bild och i verkliga livet, desto bättre kunskap har man när man själv ska amma .

I söndags var jag på Strandvallen och såg min dotter spela fotboll, Mallbacken mötte Kronan. En av spelarna en mor till en 3 mån baby måste avbryta spelandet för att gå av planen för att amma sitt barn. Bra förebild för de andra i laget. En fotbollsspelande ammande mor. Ett bra exempel på att synliggöra amning i samhället. Empowerment. Själv har jag varit ammande mamma i 7 år. Ammat två av barnen i ett år och en i fem år. Jag är stolt över det, men blev heller aldrig mordhotad.

Jag önskar att alla mödrar, 95 % av alla svenska mammor svarar att dom vill amma, får den hjälp och stöd av oss professionella som de vill ha, för att komma igång och fortsätta amma. Jag vill inte på något vis skuldbelägga kvinnor som inte vill eller kan amma. Min intention är att ödmjukt försöka lyfta amning från individnivå till samhällsnivå.

Maj Larsson
Nästa vecka fortsätter Maj bloggandet med sista livströskeln, klimateriet.

torsdag 24 maj 2012

Att vara i väntans tider

Det har varit fantastiskt att få lära känna och följa blivande föräldrar från två till tre via födelsen som tröskeln över till föräldraskapet. Ofta minns jag alla jag mött men på lite olika viss.
Några finns alldeles innanför skinnet för allt var så speciellt och unikt, som när ett barn föddes med hel hinnsäck.
En annan som blev förskräckt över att blivit ofrivilligt gravid och vara ung, men där föräldraskapet blivit till något helt enastående och bra. Där allt som var skamligt vänts till stolthet.
Ibland minns jag bara personer men inte vad vi pratade om och så alla vänner som jag bara minns hur vi har det just nu.

En dikt som beskriver möten så här

Av allt ditt prat
Minns jag inte mycket
Men jag minns
Att jag längtade efter Dig
Hela tiden du pratade.

Siv Arb

Mötet med männen har ofta skett i föräldragrupperna som jag varit en av ledarna för. Kvinnor och män i väntas tider som under några veckor träffats och förbereder sig inför förlossning och föräldraskap. Vi varvar praktisk förlossningsförberedelse som avslappning och psykoprofylaxandning med samtal om livet och föräldraskapet.
Kvinnorna får verktyg att våga lita och lyssna till kroppen och känna tillit till urkraften som man kommer i kontakt med under förlossningen. Det skapar trygghet och tillit och känslan av att höra till.

Graviditet födande och första tiden med amning och avslag är så kroppsligt. Kanske inte alltid så lätt i en tid då vi försöker fjärma oss från det naturliga och kroppsliga.
Det finns en kommersiell idè att kroppen går att tämja till vilket pris som helst. Att känna tillit till den egna kroppens kraft att kunna bära föda och amma blir till en motvikt till det kommersiella. Att ta makten över sitt liv kallas också för empowerment.



Pappagruppsledare
” Åh ni fantastiska män som klarar att angöra bryggan…. Ja så ser jag på pappagruppsledarna som genom årens lopp satsat tid och engagemang i föräldragrupper där målet varit ett jämnställt föräldraskap. Den grundläggande folkhälsoidèn bakom är att barnet behöver sina bägge föräldrar.
Landstinget i Värmland har sen ca 10 år anställt vanliga pappor som funnits med i den reguljära föräldrautbildningen. Vi har diskuterat könsroller, relationer och vikten att ta föräldraledigt. Tidvis har diskussionerna gått högljutt när vi diskuterat om att dela föräldraledigheten.

Nu efter ca 10 år har fler pappor tagit föräldraledigt men inte så stor skillnad. MEN det stora som jag kanske inte vågade tänka då för 10 år sen har istället hänt . Nästan alla som går isär som vi säger här i Fryksdalen, delar på vårdnaden med varann vecka. Det är stort och gör att barnen får tillgång till bägge sina föräldrar.

De första pappagruppsledarna var Morgan Stenson, Micke Myren, och Jörgen Eriksson. Sen kom Niklas Wahlman, Magnus Malmgren, Kristoffer Appelqvist, Anders Tedeholm och Kennet Bornstedt. Nu sista åren har Anton Lundström och Jan Magnusson tjänstgjort.

Kvalifikationen för att bli pappagruppsledare är att man är en vanlig pappa som varit pappaledig. Blivande pappagruppsledare får utbildning i att leda grupp och i jämställdhet och ingår i ett pappagruppsnätverk. Det är jätteroligt att få arbeta i ett pionjärprojekt med en så viktig fråga.

Maj Larsson

tisdag 22 maj 2012

Skammens röda blomma och det vi aldrig pratar ett ord om

En flicka/pojke kommer en dag till sina föräldrar och säger hurra i natt har jag fått min första menstruation / sädesuttömning.
Föräldrarna säger: det är kroppens signal till dig att du kan få barn, som kanske är det största i livet och en av livets meningar. Detta är ett tecken på att du håller på att bli vuxen och är en viktig milstolpe i ditt liv. Idag ska vi fira med att baka en utsökt tårta och alla i familjen ska fira dej.
Mamman säger till dottern jag ska visa dig hur man handskas med blodet som kommer, för det finns skydd, mamman visar på ett kärleksfullt sätt hur man fäster bindan i trosorna, var den ska kastas, och hur man införskaffar bindor.

Så här går det nog inte till för så många barn/ungdomar när första mensen/sädesuttömningen kommer.

Därför började jag för ett antal år sen att träffa alla flickor i årskurs 5 o 6 tillsammans med skolsköterskan och numera också träffa dem på tjejkvällar på Fritidsgården, för att lyfta menstruationen. 
Att blöda en gång i månaden är ett tecken på att man är frisk.
Lika glada och tacksamma som vi är för våra ben som bär oss varje dag och våra händer som arbetar för oss och vårt hjärta som slår, ska vi vara för menstruationen som varje månad påminner oss om att vi finns med i en månadsrytm som följer månens gång (menstruation betyder månatlig). Dessutom en påminnelse om att vi kommer att kunna få barn, när den tiden är inne.

För att synliggöra och gestalta menstruationsförloppet har jag använt en metodik där frukter varit centrala. Att bara se bilder kan vara svårt. Få smaka, känna och se ett plommon, mandlar och avokado, stimulerar sinnena. Det blir lättare att förstå. Plommonet = storlek på livmodern mandlarna = äggstockar och avokadons kött = menstruationslemhinnan, hålrummet efter kärnan = där det befruktade ägget ligger.

Bilder från vår menstruations-
utställning på ungdomsmottagningen
Detta är ett exempel, på upplysande hälsofrämjande arbete där kvinnor får möjlighet att tolka sin kropp och grunda jaget i kroppen. Som barnmorska har man unika kunskaper om kvinnokroppen. Vårt uppdrag är att ge det till kvinnan. Att ha kunskap om sin kropp skapar stolthet och tillit till att ömt vårda den.

Ja visst gör det ont, Karin Boye

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra -
svårt att vilja stanna
och vilja falla.


Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen

Maj Larsson

måndag 21 maj 2012

Att arbeta i livets tjänst

Hej Sunnebloggen, jag heter Maj Larsson och är 58 år har levt och verkat i Sunne i 23 år. Sunne och Höjen har blivit min plats på jorden. Jag är mamma, farmor, fru och barnmorska.
Vägen hit till Sunne började 1973 då jag träffade min kärlek och livskamrat Mats i Stockholm. Vi jobbade som så många andra unga outbildade inom sjukvården. Mats sa han kom från Sunne och jag undrade var ligger det?

Min uppväxt fram till dess var förorten Farsta. Människor flyttade från små omoderna bakgårdslägenheter ut till ljusa moderna lägenheter med badrum soppnedkast och fina lekparker för barn. Alla var nyinflyttade, alla började från början, då 1957 när förorten byggdes.

Vi gifte oss, ovanligt då, utbildade oss och fick barn. Vi bodde på Söder och arbetade på Södersjukhuset, jag på förlossningsavdelning och Mats på ambulansen.

Jag hade utbildat mig till barnmorska som varit ett drömyrke länge. Att arbeta i livets tjänst och möta människor så nära och i livets STORA skeenden är stort och innerligt.

Lena Linderholms hyllning till landets barnmorskor, Livets träd.
Att vara barnmorska är att kunna verka i de stora övergångarna i livet som puberteten barnafödandet och klimateriet. Att leva och arbeta på en liten ort gör att jag kunnat följa det lilla barnet i fosterlivet till möten på ungdomsmottagningen och senare i deras eget föräldraskap. Alla möten med människor betyder något och påverkar oss och det bär vi med oss.

Här kommer en liten dikt om möten

Det är inte alltid
namnet på stationerna
som betyder något
utan snarare vem som mötte Dig på perrongen
när du kom fram


Siv Arb

Mitt bloggande dessa 2 veckor kommer bla handla om mitt arbete som barnmorska, livströsklarna samt mina stora folkhälsoupplysningsfrågor som jag brinner för: stolthet över menstruationen, avslöja myten om mödomshinnan samt amning. Men det blir även lite om att leva på landet och såklart mina förlossningsupplevelser, samt om att vara en andlig människa.

Maj Larsson

onsdag 16 maj 2012

Ett perfekt ställe för skidåkning

En anledning till att jag flyttade till Sunne var att det fanns en skidbacke här. Det kändes otroligt lyxigt att ta bussen ut till backen, det gick skidbuss på den tiden, och åka i de fina backarna.


I slutet på 1900-talet hade Anders Gåsste dragit igång puckelåkning i Ski Sunne, efter att ha gått en kurs uppe i fjällen.



Jag blev engagerad i det och utbildade mig till domare och dömde i Svenska Cupen ett par år.




Tack vare Anders engagemang och senare Urban Storms arbete så har Sunne en stadig ström av åkare som går på puckelpistgymnasiet i Järpen.



Det har blivit många medaljer också. Förutom en mängd i Svenska cupen även ett en europamästare i form av Gabbe Gåsste. Adam Gummesson är med landslaget och Ricky Svensson har kört bra i världscupen och junior-VM i år.



I alpina grenen har Paulina Grassle tagit junior-VM silver. Fantastiskt bra gjort! Alberto Tomba som delade ut medaljen lär ha fått en puss på kinden.




Ett annat fantastiskt ställe på vintern är Fryksdalshöjden där det dras längdåkningsspår. Kalla soliga dagar är det som åka omkring i Narnia. Gött!

En sjöman älskar havets vågor

Jag har seglat sedan jag var liten. Först i morfars eka och hans likaledes självbyggda segelbåt. Sedan Optimist och E-jolle innan jag började med vindsurfingen. Efter det köpte vi en IF-båt och seglade i Mälaren, Stockholms skärgård, Göta Kanal, Vänern och västkusten.


När jag flyttade till Sunne gick jag och kikade på sjön och i hamnen, men det verkade inte finnas någon seglaraktivitet. Om man frågade folk om segling på Fryken sa de att det inte går för det blåser inte. Sedan flyttade vi till Leran och jag lärde känna grannen Bengt Widén. Han seglade och hade en rolig båt med dubbla kölar. En engelsk modell som skulle kunna stå på botten vid lågvatten. Det visade sig att det fanns några seglare. Och de tävlade i en tävling som kallades Malöa runt. En mycket trevlig och social tillställning som hölls fem gånger per säsong. Ett ståtligt vandringspris fanns det också.



Det visade sig att det blåste på Fryken. Rätt rejält emellanåt dessutom. Men en gång var det lite lugnare.
Vi hade precis startat en deltävling utanför Kolsnäs. Det blåste inte alls skulle man kanske kunna uttrycka det som. Men vi gled sakta framåt och en motorbåt körde fram till Åke Öster som satt och koncentrerade sig på den lilla lilla rörelse i luften som eventuellt skulle kunna kallas vind. Föraren i motorbåten ropade högt och bestämt till Åke”Det blåser inte!”. Varvid Åke replikerade ännu mer bestämt och lite högre ”Det gör det visst det!”. Jaja allt är en tolkningsfråga och man skall vara optimist.



Därefter startade vi en köpte vi optimistjolle och E-jollar och startade en seglingskola. Jag släppte ut en elev i sundet i optimistjollen. Hon drev relativt snabbt in i vassen och blev lite skärrad och skrek ”Jäävla gubbjävel!” till mig. Det är enda gången jag blivit kallad det och det var lite kul.


Sedan började vi med förarbeviskurs ett par säsonger. Och en kustskepparkurs.



Det ledde till att vi var tjugo stycken med anknytning till båtklubben som reste till Kroatien och hyrde segelbåtar. Det blev en fantastisk vecka med segling i 18 sekundmeter emellanåt, klart vatten, bad och god mat.





Vårt hem i Kroatien


Det finns mycket att göra i Sunne

En bra sak med Sunne är att det finns mycket saker att göra. En dag kan tex gå till så här.

07:00-11:00 Stalljour med mockning och packning och vägning av mat till resten av dagen samt utsläpp av hästar. Och fika.  
 
 

11:30-12:00 Konstutställning på Sundsbergs gård. Utställare är Katarina Linnerstorps.



12:30-14:00 Skidåkning i Ski Sunne. Samt våffelfika i toppstugan.



14:30-17:00 Långfärdsskridsko på Mellan-Fryken. Från Kolsnäs till Rottneros på balsalsslät is. Fika på udden söder om hamnen i Rottneros.




17:30-19:00 Längdåkning på Sundsberget. Ingen fika nu men lasagne hemma.




En skön dag med andra ord./ Magnus

onsdag 9 maj 2012

Tåg, internet och cykel

Från Kirseberg i Malmö, där jag bodde innan jag flyttade till Sunne, gick det bussar var tionde minut in till stan. Skulle man någon annanstans gick det Pågatåg och bussar. Cykel var det inga problem att ta med sig. Man kunde ta Pågatåget från Malmö till Höör. Cykla Skåneleden till typ Helsingborg och sedan ta Pågatåget tillbaka till Malmö. Eller tåg till Ystad, båt till Bornholm, cykla runt ön, ta båt till Simrishamn, cykla till Ystad och sedan tåg hem. På en dag. Jag reflekterade inte ens över att jag inte ägde en bil.



I Sunne är det inte riktigt lika tätt mellan avgångarna. Mina barn och jag åkte tåg till Karlstad en lördagsmorgon. Vi skulle shoppa. På grund av att jag hade slarvat med tidtabellsläsningen så missade vi tåget som skulle gå strax efter lunch. Nästa tåg skulle gå klockan kvart över åtta på kvällen. Det gjorde inte så mycket. Vi fortsatte att shoppa, gick på café och så tänkte vi gå på bio och sedan åka hem. Problemet var att filmerna slutade efter kvart över åtta. Så vi skulle inte hinna se klart filmen. Men, en film slutade fem över åtta. Så den fick det bli. 'Midnatt i Paris' hette den. En väldigt bra film. Då dök nästa problem upp. Det var reklam i tio minuter innan filmen började och då sprack vår tidplan. Fem över åtta, när det var tio minuter kvar av filmen, fick vi samla ihop alla kassar och så diskret som möjligt 'smyga' ut ur salongen. Slutet på filmen fick vi se när den kom på Dvd.

Men! Fryksdalsbanan finns! Och det är ju fantastiskt med tanke på alla nedläggningar som gjordes förr.


Jag undrar hur de som byggde järnvägen tänkte då 1910 när de drog igång. Förstod de att banan skulle finnas kvar som ett modernt transportmedel hundra år senare?


foto: Svante Norder

Personalen på tågen är en anledning att åka. Vilken service! Alltid trevliga, en gång hade jag glömt stereon på i bilen på parkeringen utanför stationen. Stationspersonalen kontaktade tåget. Som hade hunnit till Tolita. Konduktören erbjöd sig att ta min bilnyckel, stänga av stereon när han kom till Sunne med vändande tåg och lämna in nyckeln på stationen. Där jag kunde hämta den på kvällen när jag kom hem från jobbet. Naish!


När jag flyttade till Sunne var det gamla tåg tillverkade av Fiat som trafikerade banan. Med väldigt sköna säten. Nu är det nya fina tåg. Och! Utsikten är densamma. Att åka längs med Fryken en tidig höstmorgon när den uppgående solen lyser genom röken från sjön är alldeles otroligt vackert. Astrid Lindgren lär ha fått inspiration under en resa längs med Fryken. "Det var en sådan där fantastisk morgon med rosa ljus över sjön - ja, det var något överjordiskt vackert, och då fick jag plötsligt en så stark upplevelse, ett slags vision av mänsklighetens gryningsljus, och då kände jag hur någonting tändes. Det här kanske det blir någonting av, tänkte jag" och resultatet blev boken Bröderna Lejonhjärta.




Cykling
En skillnad mellan Stockholm och Köpenhamn lär vara att i Köpenhamn har man integrerat cykelbanor som en naturlig del av staden ända sedan början på 1900-talet med den påföljden att nästan fyrtio procent av köpenhamnarna cyklar till jobbet. Cyklingen är en del av staden. I Stockholm lär man ha sett cykling som rekreation. I Stockholm är andelen jobbpendlare mindre än i Köpenhamn. Men starkt växande vilket medför trängsel på cykelbanorna då utbyggnaden inte har hängt med. Att cykla hela året är också en trend och med de dubbdäck som finns till cyklar så är det inga problem. Och det är många som cyklar. Vätternrundan fulltecknades på sex dagar av 21300 cyklister. Selma Spa har hakat på och kör cykelläger inför Vättern. En bekant på jobbet har en elcykel. Motorn hjälper till när man trampar. Det känns som att man är tio gånger starkare än normalt och man kan sitta och cykla i uppförsbackarna.

Att cykla i Sunne faktiskt ganska bra. Det finns cykelbanor som täcker in hela centralorten, och även till Rottneros och Borgeby. Dessutom en cykel- och gångbro över Sundet.




Är cykling något som prioriteras i Sunne? Om man söker på 'cykling' på kommunens hemsida så får man fem träffar. 'Cykla' ger 95 varav en stor majoritet är träffar i veckobrev från skolorna. Enligt översiktsplanen som sträcker sig från 2011 till 2031 skall kyrkbyarna bindas samman med centralorten. Men det finns ingen karta över cykelvägar på hemsidan, inga planer på vad som skall göras i framtiden. Ingen sammanhållen information. Det finns till exempel en cykelled mellan Sunne och Gräsmark. Men det krävs rejält med lokalkännedom om man vill cykla den. Eller att man tar sig ner till turistbyrån och köper en karta.

En favoritrunda är att cykla till Olsäter och sedan vidare på Klarälvsbanan till Munkors och tillbaka till Sunne över höjden. Tänk om det fanns sådana cykelbanor som Klarälvsbanan i Sunne. Kanske en mellan Torsby och Karlstad längs med sjön. Och cykelbanor som band ihop samhällena i kommunen. Säkra parkeringar för cyklar, pumpar att pumpa däck på strategiska platser. Det finns mycket man kan göra för att underlätta cyklandet.



Och varför inte en sådan här i åmbergsbacken? En liten idé för Åmbergsbacken

Trots alla framtidsprofetior om flygande bilar och svävande tåg så kanske det är rälsbundet tåg och cykel som kommer att finnas kvar. Om ytterligare hundra år. Man gick, red och åkte i olika typer av kärror i ett par tusen år innan motorerna kom. Kanske kommer tåg och cykel att finnas i åtminstone ett par hundra år innan något nytt kommer. Så bygg ut!


Nätet
1992 fanns inte Internet. Inte utanför universitet och större företag. Man fick ringa runt om man ville ha information. I början av nittiotalet kom en slags terminal som hette Teleguide inspirerad av minitel från Frankrike. En stor grå plastig sak med monokrom skärm. En kompis i Sunne hade en. Man kunde söka efter telefonnummer på den. En stor flopp. Men i Frankrike lär det finnas två miljoner minitel kvar idag. Mitt första internetmodem köpte jag 1996. Långsam uppkoppling men Internet blev snabbt en del av vardagen. Nu går det snabbare att surfa. 8 Mb per sekund. Tur man bor inne i Sunne så man har bra uppkoppling. Meen! Plötsligt hände något. Det grävdes ner fiber utanför Sunne. Sunne blev årets fiberkommun och helt plötsligt är det snabbare Internet i Ransbysäter ute i skogen än inne i tätorten... Grrrr. Men ändå! Tänk att kunna bo ute i skogen i lugn och ro och ha tillgång till snabbt Internet. Häftigt!

/ Magnus

måndag 7 maj 2012

Ny bloggare: Magnus Malmgren

 ”Hur snabbt slår inte ett liv rot på nytt. Hur fort går det inte från det att man är främling på en plats till det att man har sugits upp av den platsen. ” ”Hade jag rest till London, som jag lika gärna kunde ha gjort, skulle samma sak ha skett där, bara med andra människor. Så slumpmässigt det var, och så ödesmättat.” Karl Ove Knausgard, Min kamp

När jag var ung och bodde i Skåne fanns världen i söder, öster och väster. Norr var väldigt diffust. Jag skulle åka till Kittelfjäll en gång och tänkte att när jag kom till Umeå med flyget så borde jag nästan vara framme.Då återstod en resa på 35 mil! Västerut!, inklusive en övernattning i Vilhelmina.

Om man åker 35 mil västerut från Skåne så hamnar man i Nordsjön, 35 mil sydväst i Gdansk i Polen, 35 mil söderut så är man i Tyskland och 35 mil österut så hamnar man snudd på i Litauen.


1991 fick vi beskedet, att vår avdelning på Tetra Pak skulle flytta till Sunne i Värmland. Och vi som arbetade på avdelningen fick frågan om vi ville följa med dit och jobba. Mitt begrepp om Värmland var några fladdriga bilder från Tv:n från något vinterrally. Men i Sunne fanns en skidbacke och mycket skog att cykla MTB i. Ett år i Sunne blev planen. Jag ringde till turistbyrån och bokade ett rum på Storgatan. Så i februari 1992 tog jag tåget från Lund. Via Göteborg till Karlstad. Och sedan vidare med ett gult litet tåg genom en mörk skog i natten. Det snöade kopiöst mycket och det var väldigt exotiskt med djup fluffig snö i den stora mörka skogen utanför tågets fönster. Jag hoppade av på stationen i Sunne och gick ut på Järnvägsgatan. Planen var att fråga sig fram till Storgatan. Men. Det fanns ingen att fråga. Det var tomt, kallt, mörkt och ödsligt.

2009 skulle min dotter och jag åka till Paris på höstlovet. Vi hade bokat ett hotell på Rue de la huchette vid station St Michel, på andra sidan Seine, från Notre Dame sett. Jag spanade in på Google maps hur vi skulle åka tåg från flygplatsen, hur vi skulle gå för att hitta rätt. Vi skulle ju komma ner en söndag kväll. Och det kanske inte fanns någon att fråga. Men det fanns det. Det var väldigt mycket folk ute. Då kände jag att jag nog har acklimatiserat mig i Sunne.




Är det hemma där man lägger sin hatt? Eller är det dit blicken söker sig först när väderkartan visas på tv? Paris är en fantastisk stad, men det var fantastiskt skönt att komma hem till Sunne.

/ Magnus

fredag 4 maj 2012

Man ska sluta när det är som roligast

”Man ska sluta när det är som roligast” är ett dumt ordspråk som jag aldrig trodde att jag skulle använda, men nu har mina två veckor på Sunnebloggen tagit slut, och även om jag tycker att ordspråket borde vara ”man ska sluta när det roliga kulminerat och blivit lite långtråkigt” så känns det ändå bra att sluta bloggandet idag. Jag tänkte även passa på att ge mina bästa sommartips i huvudstaden.


Om du har vägarna förbi Kungsholmen i sommar är sannolikheten stor att du kommer att hitta mig på följande ställen:

1. Mälarpaviljongen Underbar uteservering vid vattnet längs Norr Mälarstrand med servering på strandkanten, i lusthus och på pontoner. Detta var från början ett utpräglat gayställe, men idag är alla hjärtligt välkomna. Bedrövlig service, (eventuellt bättre för fagra män) men fantastisk stämning.
Adress: Norr Mälarstrand 64
malarpaviljongen.se

2. Solstugan En klassiker som alla Kungsholmsbor vet om, men turisterna missar. Solstugan ligger uppe på en bergsknalle och har kvällssol och utsikt över Karlbergskanalen. Inredningen påminner om en gammal sommarstuga med trasmattor, udda stolar och blommiga gardiner. Kom i tid för bästa platsen i solen. Det är lite lurigt att hitta hit, men knappa in adressen i Google maps, så kommer du rätt.

Adress: Snoilskyvägen 37
solstugan.com

3. Boulebar Gamla franska herrar och deras hobbies har aldrig varit hetare. Ta en öl och spela ett parti boule på sköna Boulebar i Rålamshovsparken. Det finns restaurang också, men annars är parken perfekt för en picknick.

Adress: Smedsuddsvägen 2
boulebar.se

Tack för mig!
Kramar / Kajsa Beausang

...bara för att han inte kunde lite utländska

Mina föräldrar är inte från Sunne, de är från Göteborg. och jag har inget Fryksdalsklingande efternamn. Inte göteborgskt heller. Jag heter Beausang, som lär vara vallon och enligt vad jag har fått höra har man lyckats spåra namnet tillbaka till en tunnbindare i Skåne som inte lämnat några närmare spår efter varifrån han kom exakt. Att växa upp med namnet Beausang skapade viss förvirring bland min omgivning, uttalsmässigt. Jag svarar till det mesta som börjar på B och slutar på S och jag har nog fått mitt namn felaktigt stavat nästan lika många gånger som rätt. (För den som undrar uttalas det helt enkelt Båsang.)

Nåväl. När jag var fem år gammal anmälde mina föräldrar mig till simskolan på Kolsnäs. Efter att jag kommit över det största hindret – att doppa huvudet – så var jag ganska framgångsrik i min jakt på nya simmärken till den simmärkestavla i rosa plysch som min pappa varit snäll nog att bygga till mig eftersom de som gick att köpa enbart kom i färgerna blått eller rött.


För varje simmärke jag tog fick jag dessutom välja vilken glass jag ville i kiosken vid Kolsnäsrondellen och det kan ju ha varit en bidragande faktor till varför jag simmade på så flitigt.Vid sju års ålder hade jag tagit mitt första magistermärke. Då vankades inte bara valfri glass, utan även en lagerkrans i plast som skulle delas ut under högtidliga former då kandidatens namn ropades upp i mikrofon, varpå man fick dyka sitt snyggaste från kanten, simma 25 ärofyllda meter och därefter få sin krans placerad på huvudet innan man via stegen tog sig upp ur bassängen. Jag hade sett fram emot detta. Mycket. Stolta föräldrar och syskon kantade bassängen och ballonger och björkris var fästa vid bänkarna. Det blev så småningom dags för min grupp och vi ställde upp oss på led. Det blev min tur. Jag klev upp på kanten och gjorde mig redo på at dyka i så snart mitt namn ropats upp i högtalarna. Stunden var kommen: ”En applåd för: Kajsa Bassäng!”

Försök simma med huvud högt när du är omringad av skrattande barn -och föräldrar. Föräldrar! Jag blev inte ledsen minns jag, men jag blev sur på presentatören som sabbade mina ”25 meters of fame” bara för att han inte kunde lite utländska.

/Kajsa Beausang