fredag 28 september 2012

I stjärnklart sällskap

Det finns många fördelar med att bo på landet i allmänhet och Sunne i synnerhet; det är inte så mycket gatlyktor som lyser upp himlen där.
I alla världens städer är det så upplyst dygnet runt att man i stort sett inte kan se några stjärnor alls. Det beror på att alla lampors ljus inte bara riktas nedåt och belyser marken, utan deras ljus skiner också uppåt och bländar ut det svaga stjärnljuset när det sprids i atmosfären. Ljusföroreningar kallas det. Men det finns det som tur är inte så mycket av i Sunne kommun. (Faktum är att nästan hela Värmland är en ovanligt svart fläck på kartan i detta avseende.)

För annars hade jag nog inte upplevt den magiska känslan av att se den klara stjärnhimlen med sina många tusentals vackra stjärnor, och då hade jag kanske inte valt att gå den väg jag gått.

Den vägen berättade jag förresten lite om förra hösten när gav jag en presentation på konferensen TEDxYouth i Göteborg. Den presentationen kan ses nedan (finns även teckentolkad):


I våras blev jag invald i styrelsen för Svenska Astronomiska Sällskapet, en förening som grundades 1919 i syfte att utgöra en sammanslutning av den astronomiska vetenskapens utövare och vänner i Sverige: http://www.astronomiska.se

För alla vuxna barn som vill veta mer om astronomi och rymdfart kan jag rekommendera att bli medlem; man får nämligen tidskriften Populär Astronomi i brevlådan fyra gånger per år, och den innehåller precis vad titeln antyder. Vissa artiklar publiceras även på webben: http://www.popast.nu

Vår senaste satsning inom Sällskapet är ‘Astronomins dag och natt’ som för första gången kommer gå av stapeln lördagen den 13 oktober i år. Även här skvallrar namnet på dagen om vad det handlar om - nämligen en dag tillägnad astronomi för allmänheten.
Runt om i landet kommer det arrangeras olika rymdrelaterade aktiviteter för alla intresserade, halvintresserade och ointresserade av alla åldrar. Läs mer om det på hemsidan: http://www.astronominsdag.se

En rolig sak som kommer att offentliggöras under Astronomins dag och natt är lanseringen av en helt ny satsning för alla astronomi- och rymdintresserade ungdomar - en nationell förening kallad Astronomisk Ungdom!

Det var en dag i somras som jag var extra trött på att det inte fanns så mycket för små rymdnördar att göra om dagarna, i alla fall inte om man jämför med utbudet för alla fotbollsentusiaster eller ishockey-dito. Och om det inte finns så får man väl skapa det, tänkte jag.

Så ja kontaktade lite folk i min ålder runt om i Sverige som jag känner genom astronomin, och tillsammans skapade vi föreningen Astronomisk Ungdom.
Vi kommer, förutom att erbjuda tidskriften Populär Astronomi genom vår anslutning till Sällskapet, att arrangera astronomiläger, Star Party, astronomitävlingar, årsmöte, und so weiter. Jag rekommenderar de intresserade lite yngre vuxna att bli medlemmar på: http://www.astronomiskungdom.se

Det var nog allt jag hade för idag.

Det har varit roligt att blogga! För den som är vidare intresserad eller önskar diskutera något jag skrivit de senaste två veckorna så går det fint att kontakta mig. Mina kontaktuppgifter, precis som allting annat, finns på Google.

Ajöss och tack för fisken!

/M,

För Rymden - i tiden.




torsdag 27 september 2012

En dag på Uppsala universitet

Sedan förra hösten studerar jag vid Uppsala universitet. Jag går på kandidatprogrammet i fysik med inriktning astronomi och det innebär att jag efter 3 år i programmet kommer få en ‘filosofie kandidatexamen’ i fysik inkl. lite astronomikunskaper.
Men än återstår många dagar av studier.

Så här kan en vanlig sådan dag se ut för mig:
Första föreläsningen börjar kl 8ak, dvs. 08:15 (ak=akademisk kvart). Professor Dieterisch hade oss i kursen Linjär algebra II. Vi är ca 150 studenter på den kursen och den är riktigt bra. Se på bilden nedan hur det såg ut ca 15 minuter in i föreläsningen. Professorn bryter starkt på tyska vilket får alla matematiska termer och resonemang att låta väldigt hardcore.



Klockan 10ak hade vi universitetslektor Jacobsson i Vektoranalys. Han är en riktigt oldschool matematiker med tweedkavaj och hela köret. Rolig att lyssna till också.

För lunchen kl 12 är det oftast matlåda som gäller, även om det vid det här laget börjar kännas tröttsamt och de där 70 kronorna för en lunch i matsalen inte upplevs lika dyrt längre.

När klockan slog 13ak var det dags för föreläsning av docent Andersson i kursen Elektromagnetism. Man märker att hon brinner för sitt ämne, vilket även entusiasmerar oss studenter.

Kursböckerna till ovanstående tre kurser väger sammanlagt ca 3 kg.

Vid tretiden kunde jag cykla hemåt igen då det idag inte var någon föreläsning 15ak och framåt. Väl hemma väntar (i idealfallet) åtskilliga timmar av plugg. Sen sover man och vaknar upp till en dag till som i allt väsentligt efterspeglar den föregående.

Vad gör man inte för kunskap och lärande!

/M

onsdag 26 september 2012

Livet, Universum och allting

Jag gillar naturvetenskap.
All naturvetenskap faktiskt. Men någon gång under sin utbildning måste man välja ett område att specialisera sig inom.
Jag valde astronomi. För av allt man överhuvudtaget kan studera och undersöka så tycker jag att universum, världen vi lever i, är överlägset coolast. Jag är nyfiken och vill veta hur det ligger till helt enkelt.

Vi människor jobbar inte bara för att ha mat för dagen, vi bedriver inte könsumgänge bara för artens överlevnad, och vi går inte i skolan för att lära oss hur man bäst överlever i naturens kamp för tillvaron.
I och med utvecklingen av jordbruket och annan teknologi har vi skapat oss ett överflöd som tillåter oss att ägna oss åt nästan vad vi vill av vilken anledning vi vill.
Och det är ett sant privilegium.

Till exempel så kan vi forska om världen omkring oss, förstå den, och använda forskningsresultaten för att utveckla teknik som är till vår fördel.
Bara genom förståelse för elektricitet har vi fått kylskåpet/frysen, tvättmaskinen, spisen/ugnen, TV/radion, Internet, mobiltelefonen och glödlampan, för att bara nämna några.
Ett annat exempel är att forskningen om vår egen fysiologi och fertilitet idag nått så långt att vi kan göra oskulder gravida, och låta dem bli mödrar utan att någonsin ha varit i kontakt med en man. Idag är det vi som är gudarna.

Som symbol för detta under, som är vi, vill jag lyfta fram ett exempel som ligger mig särskilt nära om hjärtat och som jag ser som mänsklighetens allra största bedrift genom tiderna.
År 1962 höll John F Kennedy ett tal där han sade: “...Vi väljer att åka till Månen [...] inte för att det är lätt, utan för att det är svårt!”.

Knappt sju år senare klev Neil Armstrong (1930-2012) nedför en stege och yttrar de legendariska orden: “Ett litet steg för en människa, men ett jättekliv för mänskligheten.”
Sedan stod han på månen, han böjde sig ner, tog upp en sten från marken under sina fötter och höll med sina bara händer upp en bit av Månen. För att han kunde.

(Håll i tankarna att Månen ligger ca 380 000 km från Jorden, avskiljt av rymdens vakuum och kosmiska strålning, och har i alla tider varit föremål för mytbildning och mystik.)

Sagorna jag fick höra om världen och människan när jag var liten är ynkliga i jämförelse med den verklighet vi nu känner till.
Den vetenskapliga utvecklingen ser inte ut att bromsas upp det minsta, snarare accelererar den fortfarande. Och vi har inte förmågan att förutse vad framtiden bär i sitt sköte. Därför är det spännande att leva.

/M


tisdag 25 september 2012

Forskarskolan Rays

Under senare delen av gymnasiet genomförde jag ett projektarbete inom astronomi. Jag studerade en exoplanet, kallad WASP-12b, som går i omloppsbana kring avlägsen stjärna ca 800 ljusår från vårt solsystem.

Med det projektet ställde jag upp i tävlingen ‘Utställningen Unga Forskare’ på Tekniska museet i Stockholm och vann där ett stipendium till forskarskolan ‘Research Science Institute’ på MIT i Boston.
Där fick jag under sommaren 2010 spendera sex veckor tillsammans med 80 andra ungdomar från hela världen. Vi fick alla en varsin forskningsmentor som handledde oss i ett eget forskningsprojekt. Jag hade tur och fick forska vidare om exoplaneten WASP-12b.
Sommaren på MIT är det häftigaste jag någonsin varit med om och den förändrade mig för alltid. Efter sommaren blev min forskning där publicerad i den vetenskapliga tidskriften ‘The Astrophysical Journal’, vilket till denna dag också är något av det största som hänt mig.

Här i Sverige har det nyligen startats ett liknande initiativ; forskarskolan Research Academy for Young Scientists, förkortat Rays. Den startades av en tidigare års svensk deltagare i forskarskolan på MIT för att han insåg att det behövdes något liknande i Sverige. Konceptet är detsamma; Rays låter Sveriges mest begåvade ungdomar få utlopp för sin talang på ett sätt som skolan aldrig haft resurser till.

I Rays matchas eleverna ihop med en forskningsmentor på Stockholms universitet, Kungliga Tekniska högskolan, eller Karolinska Institutet, baserat på elevernas egna intressen. En mattenörd får jobba ihop med en professor i matematik osv. På kvällarna bjuds det på föreläsningar av inbjudna talare från såväl akademin som näringslivet. På helgerna är schemat fullt av roliga sociala aktiviteter. Till sist får eleverna skriva ihop vetenskapliga rapporter om sina projekt och sedan ge föreläsningar om sina resultat på Tekniska museet inför allmänheten.

Sedan förra hösten är jag projektledare för Rays. Jag har en budget på ca en halv miljon kronor och leder en arbetsgrupp på fem personer som jobbar ideellt med projektet. Vårt mål är att göra Rays så bra som möjligt och erbjuda sveriges unga talanger en chans att utvecklas och utmanas på riktigt.
På samma sätt som jag fick otroliga möjligheter när jag var på MIT så vill jag ge fler svenska talangfulla ungdomar de möjligheterna. För de förtjänar det.

/M

Till webbplatsen för Rays:
Research Academy for Young Scientists
 

måndag 24 september 2012

Kunskap är makt

Jag brinner för utbildning och lärande.

Ända sedan jag gick i mellanstadiet på Svensby i Ämtervik har jag ofta hjälpt mina kamrater i klassrummet, speciellt i matte. “Mikael, kan du jämt kom å hjälp mig?” lät det oftare än sällan, istället för att be läraren om hjälp i första hand.
Men jag har alltid tyckt det varit roligt och det har utvecklat min förmåga att resonera och förklara saker på ett förståeligt sätt inför andra. Det har absolut utvecklat min pedagogik och samtidigt givit mig en djupare förståelse för ämnet också.

Och så fortsatte det genom hela min skolgång. Efter gymnasiet flyttade jag hem till Sunne kommun igen och fick direkt anställning som lärarvikarie i kommunens grundskolor. Under läsåret 10/11 vikarierade jag i många ämnen på flera skolor, men främst hade jag träslöjd på Skäggeberg, Matte/NO på Frycke, samt på lite allt möjligt på särskolan på Svensby.

Det var hur roligt som helst och gav mer tillbaka än bara själva lönekuvertet. Det är svårt att säga vad som var mest givande mellan att undervisa högstadieklasser i fysik på Frycke eller öva tiokamraterna med den lilla skaran särskoleelever på Svensby. Jag fick i båda fallen lära känna många underbara elever och jag fick ägna mig åt det jag tycker allra mest om, nämligen att lära ut och dela med mig av mina kunskaper till andra.
För det är ju det det handlar om, nämligen att föra kunskap vidare till de som inte har den, och därmed befria dem från okunskapens träldom och mörker. För kunskap är makt och genom lärande ges möjligheter och frihet.

Jag är övertygad om att läraryrket är det allra viktigaste yrket, och det av minst lika många anledningar som det finns barn och ungdomar i skolan. Jag hoppas att fler i framtiden inser läraryrkets vikt och betydenhet.

Jag, som numera är Uppsalabo, har hört rykten om att det i dagarna varit folkomröstning i någon skolrelaterad fråga i Sunne. Jag har ingen koll på vad den egentligen handlade om, men jag hoppas att den handlade om att på något sätt höja lärarnas löner, för det är de värda.

/M

fredag 21 september 2012

Individualism och livet


I skolan har jag inte alltid varit så värst studiemotiverad eller haft vidare lätt för mig. Många kurser har jag upplevt som svåra, tråkiga och kanske till och med meningslösa.
Jag har aldrig känt någon press uppifrån eller hemifrån att prestera i skolan. Jag kan faktiskt inte dra mig till minnes att mina föräldrar någonsin frågat mig om mina betyg. Inte heller har jag alltid haft jättebra lärare som inspirerat och givit bra förutsättningar till lärande. Ofta tvärtom.

Ändå har jag alltid kämpat stenhårt och gjort mitt allra bästa för att nå de högsta kursmålen och känna mig nöjd, och lyckats med det. Varför kan man fråga sig?

Därför att min känsla för individuellt ansvar och frihet, av någon anledning, är sjukt stark. Vill jag uppnå ett visst mål känner jag att det är mitt och endast mitt ansvar att jobba för att nå dit. Inte föräldrars, lärares eller politikers, utan mitt. För det är ju mig och mitt liv det gäller, inte deras.
När jag känt att jag behövt stöd och hjälp så har jag frågat om det, och oftast fått det. Det är bra, men jag har samtidigt aldrig lämnat ifrån mig ansvaret för mina studier eller andra mål till dem jag frågat om hjälp. Jag har kämpat i skolan därför att jag själv velat det, och inget annat.

Kort sagt tror jag att man kan, bara man vill.

Denna inställning har fungerat för mig, för det är sådan jag är, men behöver nödvändigtvis inte göra det för andra. Vissa känner igen sig i det jag beskrivit ovan, andra inte. För alla individer är olika. Och det är en styrka!

/M

tisdag 18 september 2012

Vetenskap är värt att syssla med

Sedan barnsben hemma i Västra Ämtervik har jag varit nyfiken på hur naturen fungerar. Genom mänsklighetens historia har många försökt att förklara naturen på olika sätt, med väldigt varierande grad av framgång. Den metod som visat sig vara överlägset mest framgångsrik, den som bringat oss allt från internet och GPS-satelliter till penicillin och vaccin, är den vetenskapliga metoden.

Det som skiljer den vetenskapliga metoden från andra metoder att nå kunskap om världen är att den sätter experiment och belägg i centrum tillsammans med ett kritiskt förhållningssätt. Man slutar aldrig att ompröva sina idéer i ljuset av nya data och man förkastar sina idéer direkt de visar sig vara felaktiga.

Nedan finns en länk till en artikel på SVT Vetenskap som beskriver en nyupptäckt metod för att ge döva hörseln åter och en artikel om ett nytt implantat som kan ge blinda synen åter. Sådana saker ansågs tidigare endast kunna ske genom övernaturliga mirakel.
Till artikeln om hörseln åter
Till artikeln om synen åter
Men genom vetenskaplig forskning är sådana mirakel numera vardagsmat. Verkligheten överträffar nu de gamla myter folk länge trott på och dagens forskare gör dagligen medicinska genombrott som får beskrivningarna av gamla fantasifulla mirakel att blekna i jämförelse.

Verkligheten är coolare helt enkelt. Och att forska fram ny kunskap om den är det roligaste jag vet!

/M

måndag 17 september 2012

Jag börjar i Sunne och går mot mot oändligheten och vidare

Hej,
Mikael Ingemyr heter jag, och jag ska blogga här under de kommande två veckorna.
På Twitter, den där internetkursen där man ska lära sig att fatta sig kort, beskriver jag mig själv så här:

Jag är naturvetare, skeptiker, astronom, entreprenör, humanist, perfektionist, inspiratör, fritänkare, upptäckare, nörd, entusiast, ledare, student och Mikael.

...och det är på dessa teman som jag kommer att skriva framöver. Jag kommer att börja i Sunne och gå mot oändligheten och vidare.
/M"


fredag 14 september 2012

Sunnekortet innebär alltid att man hamnar på plus

Ojdå, det är redan fredag.
Det innebär att det är dags att lämna över stafettpinnen till nästa bloggare.
Men innan mitt utrymme är slut vill jag klämma in följande:

Jag älskar att jag är född och uppvuxen i Sunne.
Det har gett mig oändligt många möjligheter, eftersom folk i allmänhet har en väldigt positiv uppfattning om Sunne. Om ni bara anade hur många konversationer som har börjat ungefär såhär:
- Jag tycker mig ana en värmländsk dialekt där..?
- Ja, jag är från Sunne.
- Åh! Sunne! Där är det fint! Där har jag släkt/varit/åkt skidor/varit på Kolsnäs/spenderat mycket tid/varit på spa/många vänner/etc.

Mycket bra grej, måste jag säga.
Att spela Sunnekortet innebär alltid att man hamnar på plus.
Kom ihåg det.

Det är både sunt och väldigt uppfriskande att tycka att man är lite bättre än alla andra.
(För det är man faktiskt ganska ofta, om inte mest hela tiden.)

Om du, som jag, inte får nog av mig kan du stalka mig på www.lisasfanclub.se
eller på Twitter; @lisasfanclub
eller på Facebook; Lisa Härdne
eller på Instagram; lisasfanclub

Det är precis såhär det känns (och kändes) för mig:
Allt gott!
/Lisa







onsdag 12 september 2012

Bra sinne för affärer

För ganska precis ett år sedan föddes min bebis.

Det började som en krafsande liten rastlöshet och känslan av åh-herregud-vad-ska-jag-göra-med-mitt-liv. Efter några månader hade rastlösheten kommit ut, i form av Spik.

Spik kommunikation är mitt företag. Mitt barn, som jag tar hand om så gott det går medan jag ser det växa och mogna och utvecklas. Och tack vare ett alldeles fantastiskt kontaktnät, min naiva inställning till allt här i livet och någon form av övermänsklig envishet har det rullat på.

Jag älskar Spik, det ger mig roliga jobb och nya utmaningar och ständig utveckling. Ibland blir det till och med pengar över. Bara en sån sak. Och stoltheten över att ha något alldeles eget, och känslan av att verkligen stå och balansera på egna ben.

På egna ben
Och alltså, på jobbfronten är min septembermånad ganska härlig:
  • Boksläpp av en bok som jag har gjort PR för
     
  • Plåtning och redigering av porträttbilder
     
  • Designa ett bokomslag för ett förlag jag inte har jobbat med förut
     
  • Administrering och bevakning av facebook för några olika företag
     
  • Ganska många timmars konsultjobb med fokus på en särskild funktion på Karlstads kommuns nya webb
     
  • Formge visitkort åt två olika kunder
     
  • Planering av andra upplagan av #tweetupvarmland, en twitterfest för twittrare från Värmland. Den här gången ska vi vara på Båten i Karlstad och det ska bli så himla kul!
     
  • Bokmässan i Göteborg. Mest jobb med kameran, men även för ena förlaget. Snacka om att förena nytta med nöje!
Jag klagar verkligen inte.

Tack vare Spik har jag alltid världens bästa jobb.

Och det är någonting särskilt med den där entreprenörsandan som flyter omkring i ådrorna på folk från Sunne och Fryksdalen.
Vi är både kända för och jäkligt bra på att vara driftiga och företagsamma och att ha bra sinne för affärer.

Ta vara på det, hörni./Lisa

måndag 10 september 2012

Jag gasar, han bromsar – och som genom magi uppstår balans

Jag älskar förändring.
Jösses vad skönt det är när saker ändras, när de byter färg eller årstid eller adress eller form.

Jag har någon slags naiv och barnslig tro på att allt bara blir bättre om och när det sker någon slags utveckling. Att det alltid ordnar sig även om man inte hade en aning om vad det faktiskt innebar när man tackade ja, skrev under, var på rätt plats vid rätt tillfälle eller följde efter den där vita kaninen.

Hittills har jag, tack vare livet, universum och allting, bara fått vatten på min naiva kvarn; Allt blir bara bättre och ingenting är omöjligt.

Eller så handlar det om inställning.

Vad vet väl jag?

Just nu, precis den här stunden i livet, har jag och min man köpt ett hus. Det är någonting som vi aldrig har gjort förut, och det innebär en stor förändring och något alldeles, alldeles nytt.

Jag är så uppspelt och exalterad och ivrig att jag knappt kan hålla mig kvar i kroppen.
Min man har däremot spenderat de senate veckorna i något slags tillstånd av skräck (visserligen ofta i form av skräckblandad förtjusning, men ändå). Han ser en källare som kan svämma över, tak som kan läcka och dåligt tätade fönster.
Jag ser helt andra saker; prickiga tapeter, nya golv, nyplanterade äppelträd och en källare med fantastiska förvaringsmöjligheter. Och så firar jag med att köpa en engelsk finservis från 40-talet och flera flaskor champagne.

Jag gasar, han bromsar – och som genom magi uppstår balans. Min naiva optimism möter hans rationella riskbedömning. Min cirkushjärna möter hans logiska tänkande. Och någonstans där i krocken så blir allting perfekt och fantastiskt och underbart.

Han är min motpol, min magnet.

Nåväl.

Vi får inte flytta in förrän i november, men förändringen är redan påtaglig. Planering och packning och rensning. Beslut om badrumskakel och uppvärmning och annat som vi aldrig har behövt ta beslut om förut.

Det är så härligt att jag är alldeles hög, om det nu går att knarka förändring.
/Lisa

torsdag 6 september 2012

Nostalgi på väg till Sunne

Jag har sällan vägarna förbi Sunne nu för tiden. Men när jag väl har det, och dessutom har sällskap i bilen, beter jag mig som om jag vore nostalgisenil hela vägen dit.

Min man blir tokig på mig, eftersom jag säger samma sak vid samma plats varenda gång. Det slår aldrig fel. Och det värsta är att jag vet om att jag beter mig som ljudinspelningen till den guidade turen om mitt eget liv – men jag kan uppenbarligen inte låta bli att upplysa den intresserade allmänheten (läs: min stackars karl) om viktig kuriosa som:
  • Här, precis HÄR i kurvan har jag mött en ko en gång. (Precis innan bron i Nilsby)
     
  • Vem vill bo mitt i en korsning egentligen? (Precis efter bron i Nilsby)
     
  • Och här har jag och Marie susat fram i vindens hastighet i hennes mormors gamla Toyota Starlet. Jäklar vad vi körde! (Upprepas flera gånger mellan Nilsby och Östra Ämtervik)
     
  • Vet du vad det heter här i svängen? Det heter Grana, för att ja… det står en gran där
     
  • Jösses, vad jag älskar de här kurvorna!
     
  • Åh, här i Fölsvik bodde Pär som jag var så himla kär i under hela högstadiet
     
  • Vet du? Ibland åkte jag till Bergvik för att köpa Ben & Jerry-glass på kvällarna. Och sen försökte jag ta mig hem så snabbt som möjligt, utan att all glass smälte. (Ja, det fanns en tid när B&J inte fanns i Sunne. Varsågoda att föreställa er det, och förstå min desperation efter prima kalorier.)
     
  • Här ligger Alma Löv. Vet du vad det är, älskling? (Inkluderar föreläsning, oavsett vad han svarar på den frågan.)
     
  • Här ska man ta det försiktigt när man svänger, för det svänger alltid mer än vad man kan tro… (vid djävulskurvan innan Porscherakan)
     
  • Den här raksträckan kallas för Porscherakan, är inte det roligt? (Vid vägen som går in till höger efter djävulskurvan)
     
  • Åh, ridskolan. Tänk vad mycket som har hänt här. Har jag berättat om gången då… (och så kommer en historia som räcker typ hela vägen till Brårud.)
     
  • Jag älskar verkligen att vägen som farmor och farfar bor på har ett namn på dialekt
Och så vidare, och så vidare i cirka en evighet. Observera gärna att det här enbart behandlade några punkter på östra sidan.

Det är ett under att han står ut med mig, det må jag säga.

/Lisa

måndag 3 september 2012

Självcensur är minsann en fin del av självbevarelsedriften

”Lisa, vill du skriva för Sunnebloggen?”
”Ja, det kan jag väl. Får jag skriva vad jag vill?”
”Jadå, vi censurerar ingenting.”

”Okey!” sa jag. Och genast började min hjärna lista upp ämnen som jag inte skulle kunna skriva om. Självcensur är minsann en fin del av självbevarelsedriften.

Jag heter Lisa Härdne, och jag bor inte i Sunne. Faktum är att det aldrig någonsin har bott någon som heter Lisa Härdne i Sunne. När jag bodde i Sunne hette jag nämligen Lisa Janson.

Nu bor jag i Karlstad, tillsammans med Håkan (den där mannen som gav mig mitt nya, konstiga efternamn) och våra två hundar.

Under de kommande två veckorna ska jag blogga här. Det kommer att handla om mig, och om Sunne och om... ja, livet, universum och allting.

Men mest om mig. /Lisa

Bilden heter Candyshop, och är ett av mina favoritmotiv. Det är något särskilt med färgglada karameller och nakna bröst.