tisdag 27 november 2012

Hektiskt med bröllop, affärsresa och Babben

Hej igen!
Vi har en hektisk period på vårt lilla företag så därför blir det korta inlägg.

Lördagen 24/11 hade vi avslutning på farsen ett Makalöst Bröllop som vi och en kollega producerat på Quality Hotell Selma Lagerlöf under hösten. Det blev en jättebra föreställning och den sista var inget undantag. En härlig ensemble som stortrivts i Sunne och alla som jobbar på "Selma" verkligen tagit hand om.

Quality Hotel Selma Lagerlöf och med Niclas Norman i spetsen är verkligen inspirerande att jobba tillsammans med och vi har många spännande saker vi diskuterar och planerar genomföra.

Söndag - måndag 25-26/11 åkte vi på Affärsresan som anordnas av Handelskammaren över 1000 personer från företag och organisationer som abonnerade en båt. Ett bra fantastiskt sätt att träffa nya kontakter Vi hade också monter ombord på båten.
En hel buss med folk från Sunne och Torsby under ledning av Ola Evensson. Väldigt trevlig och bra resa.

Idag bär det av till Stockholm där det är avslutning på en föreställning med Babben som spelat i höst på Rival och som vi producerat. Det har varit väldigt mycket folk och jättebra recensioner och det är utsålt ikväll.
Vi kommer flytta den showen till Lisebergsteatern, Göteborg i vår med premiär 25 januari.

Det var allt för denna gång. /Peter Besterman

måndag 26 november 2012

Peter Besterman blogg

Hej
Jag heter Peter Besterman och har av någon outgrundlig anledning i ett svagt ögonblick när snälla Kathrin Ramström frågade alltså tackat ja till att blogga under ett par veckor.

Kom till Sunne som trettonåring "hittvingat" av mina föräldrar från Södertälje där vi bodde. Minns fortfarande hur upprörd jag blev när mina föräldrar "glatt" berättade att vi skulle flytta till Sunne - denna faaaantastika plats från en stortad till en som jag tyckte då lite håla. 
Mina första månader här var helt värdelösa och jag ägnade tiden bland annat åt att rymma tillbaka till Södertälje. 

Hursomhelst efter den minst sagt dåliga starten stortrivs jag sedan många år med att bo i Sunne och tycker det är en fantastisk plats att leva och arbeta på.

Jag driver sedan många år ett produktionsbolag som heter Besterman tillsammans med min bror Stefan och vi sysslar med att producera och leverera underhållning i en mängd olika former. Vi kallar oss själva helt enkelt för producenter, vi och vårt företag jobbar över hela landet med en mängd olika projekt och vi representerar ett antal artister, bland andra Babben Larsson, Stefan Sauk, Niklas Strömstedt med flera.
Helt enkelt så sittrer vi och tillsammans med kollegor kunder och klienter och försöker hitta på bra kreativa idéer och sedan omsätta dem till realitet.

Nu måste jag rusa iväg

Med vänliga hälsningar
Peter Besterman

fredag 23 november 2012

Redo för start

Nu är min sista bloggdag här och som jag nämnde i inledningen av min blogg förra veckan kommer jag stå på start den där speciella första söndagen i mars. Nu är det så att förutom tre stafettvasor så stod jag faktiskt på startlinjen för att åka öppet spår i våras och lyckades också genomföra loppet med godkänt resultat.
Men för min åkkamrat Henrik kunde dagen tagit slut innan den ens hade börjat...

Taggade som vi var vaknade vi tidigt efter en hyfsad god nattsömn. När vi stigit upp och ätit frukost förbyttes den förväntansfulla tidiga morgonen snabbt i större panik för min kompis som skulle genomföra sitt 5:e Vasalopp. När han skulle klä på sig sina skidkläder saknades en väsentlig detalj, nämligen skidbyxorna.
Vad gör man sex på morgonen utan byxor, han sprang runt i stugan och blev mer och mer stressad så efter en snabb påklädning för vi som hade kläder bar det av ner till Berga By, någon kanske har några byxor och låna ut tänkte vi.
I bilen ner spånande vi på alternativ, ett var att han får väl starta loppet i jeans och sen skulle min fru försöka få tag på ett par byxor och möta upp i Mångsbodarna för byxbyte, undrar hur vanligt det är med byxbyte i Vasaloppet?
Vet inte om han glömt bort sina tidigare Vasalopp, men när vi nådde Berga By var det full aktivitet, Stadiumtältet stod öppet så in klev Henrik och kom ut några minuter senare, gladare än jag sett honom på länge. I handen hade en ett par skidbyxor av precis samma märke, storlek och form som han åkt sina tidigare Vasalopp i.
Strax innan start
Behöver jag nämna att när vi väl nådde målet i Mora satte han personrekord trots ymnigt snöfall sista sex milen. Jag tror själv att det som hände lugnade honom och när vi stod där på startlinjen sa jag till Henrik att tänkt vad lyckligt lottade vi är som skall få göra någonting som vi tycker är så roligt i nästan en hel dag, nämligen åka skidor.

Själv har jag många härliga minnen från turen mellan Sälen och Mora, känslan när jag passerat Evertsberg och fortfarande kände mig så pigg att jag längtade efter Stafettvasan som jag skulle åka fyra dagar senare. Jag skall dock erkänna att två mil senare tänkte jag inte på detta utan då var det en kamp för att nå målet, kramp i fingrar och lår, dessutom hade snöfallet tilltagit så det var ett enda långt led i ett spår, stackars den som spårade.

Mellan Evertsberg och Oxberg i ymnigt snöfall
Väl i mål, för i mål kom jag strax över sju timmar så fick man än en gång bevis för hur duktiga alla är som jobbar runt Vasaloppet, logistiken när man skulle duscha kunde vara värt ett eget kapitel men jag lämnar detta till framtiden.

Nu lämnar jag mitt bloggande men träningen mot Vasaloppet fortsätter tillsammans med alla andra i vårt vasaloppsprojekt och jag hoppas att vintern är i antågande, inte bara för min egen skull utan för alla våra ungdomar, alla skidanläggningar både på tvären och utför och alla som vill ha en vit jul. 

Efter en vinter kommer alltid en sommar och då ser jag fram emot härliga fisketurer med min familj som är ett intresse vi alla delar. Tack för mig!  /Jonas
Fantastiskt vackra Rottnen där vi bor

torsdag 22 november 2012

Det är något speciellt med män och förkylningar

Förkyld
Vid lunchtid igår kände jag viss irritation i halsen som antydde att en förkylning var på gång, senare på kvällen efter barnens skidträning var det bara konstatera att nu har den brutit ut. Jag som precis efter helgen träning kände mig så stark.
Kommer väl få höra från en kompis att jag inte skulle duschat offentligt, tydligen är det en stor riskfaktor när man precis tränat. 

Vad gör man åt detta, vitlök har jag hört skall vara bra liksom citronvatten och även riven ingefära. Gårdagskvällen dryck blev en blandning av allt detta, kanske inte världens godaste men det gick ner.
Värre var det den gången när jag provade ett tips från en arbetskamrat, uppvärmd öl med en matsked margarin i och då gärna en öl med hög %.
Detta var strax innan jul och den enda öl som fanns hemma var jul öl. Sagt och gjort, jag värmde ölen på spisen, kletade ner margarin, hällde upp det i sett stort ölglas och började dricka.
Äckligare får man leta efter och värre blev det av att jag inte riktigt kom ihåg att det bara var en matsked utan tog en deciliter.
Allt matlust försvann och magen slog slint och inte blev jag frisk heller. Beslutade efter detta att en gång och aldrig mer.

Varför blir vi män alltid sjukare än kvinnorna när vi blir förkylda? Eller är det bara att vi är klena? Finns faktiskt forskning gjord på detta och svaret ser ni nedan.

Män sjukare än kvinnor av förkylningsvirus
Citat från tidningen Må bra, publicerat 26 Juni, 2011

Det är något speciellt med män och förkylningar… Men faktum är att den gnällige gubben i sängen har rätt – män mår sämre än kvinnor när de är sjuka!
"Älskling, du skulle bara veta hur vi män mår när vi är förkylda..."
Kvinnor är bättre rustade än män när det gäller motståndskraft mot förkylningsvirus. Kvinnor klarar sig inte bara bättre från att insjukna, när män väl smittas av viruset mår de också sämre. Det hävdar forskare från Australien i en ny studie.

Bara ladda batterierna och hoppas på snabb förbättring.

/Jonas

måndag 19 november 2012

Heldag i skidtunneln

Vägen mot målet i Mora fortsatte i söndags med en heldag i tunneln. Vi var cirka 35 stycken som möttes upp vid nio för en genomgång av dagens program. Mikael och Kim tog oss igenom en enkel vallavisning och instruktioner kring dagens första pass som skulle vara intervaller.

Mikael och Kim går igenom dagens träningspass.























Efter många funderingar och roliga kommentarer som utmynnande i höga skratt och hur detta skulle bli, så var vi igång strax innan klockan slagit tio.














Ett långt led i vänstra delen av tunneln bildades och när de 10 intervallerna startade fanns det lika många stilar som skidåkare, men alla gjorde en heroisk insats. Stort tack till Håkan som stod för dagens magplask och bjöd upp till nya skratt.

Efter dessa högintensiva intervaller skulle vi avverka 4 längre intervaller mot toppen i den högra tunneln, och känslan när man nådde toppen och pulsen slog höga tal var, att snart måtte det väl ändå vara lunch, och lunch blev det.

Håkan är redo för intervaller



















Efter lunch var det dags för individuell träning under våra duktiga ledare och jag tror alla som var där kände sig jättenöjda med dagen.

De flesta stod nog totalt på skidor i mellan två och en halv och tre och en halv timma. För vissa var det nog så att de verkligen stod på skidorna mot slutet av dagen, trots att vi fick tydliga instruktioner att hela tiden hålla igång.

Nästa träff med gänget blir på Långberget i mitten på januari och då ska vi hinna med fyra pass under två dagar för att sedan ladda mot Mathila i början på februari och Skinnarloppet två veckor senare, allt för att seeda upp oss och kanske undvika att ha 15 000 åkare att passera innan vi är framme i Moraparken.

/Jonas





fredag 16 november 2012

Med Vasaloppet i sikte

Befann mig igår i skidtunneln och vilken aktivitet det var. Nu hör till saken att det var klubbkväll, men det glädjer en att se dessa småbarn i sina gula västar staka omkring på skakiga ben och förmodligen längta efter den riktiga snön.

Kan också konstatera att vår Vasaloppssatsning i banken börjar märkas i tunneln. Igår var vi minst 11 stycken på plats som varv efter varv åkte och tänkte på den där speciella söndagen i början på mars.

Full aktivitet i skidtunneln


















På söndag bär det iväg igen då vi har en gemensam träningsdag under ledning av Mikael Löfgren och några till. Vi närmar oss 30 anmälda till söndagen som kommer bestå i många värdefulla tips inför Vasaloppet. Det är inte alla som får chansen och träna tillsammans med en dubbel OS-bronsmedaljör som aktiv och ett stort antal mästerskapsmedaljer som förbundskapten.

Tänk vilken tur vi värmlänningar har med tillgång till skidåkning året runt. Kommer ihåg hur det var ifjol med den icke snövänliga vinter och man fick jaga snö långt in i januari för att få nödvändiga skidmil i kroppen. Då kändes det gött att kunna åka till Torsby och njuta av betongväggarna och träffa andra likasinnade skidentusiaster.

När jag kom hem efter mitt träningspass i tunneln var det inte slut med Vasaloppstankar. Efter en dusch och lite kvällsmat slog jag mig ner i soffan med längdåkarens bibel ”Vasalöparen”. Började bläddra igenom tidningen ganska snabbt vilket jag ofta gör med mina magasin eftersom jag vet att jag kommer läsa dem ofta.

Stannade dock på en artikel som handlade om Sunne och SPAs satsning mot ett träningsspa, låter mycket spännande så det är bara att hoppas på snö och kyla så det blir fina spår på Sundsberg. Försökte förresten boka en helg i januari men det var fullt.

Nu är det snart helg så jag vill därför passa på och önska alla ett härligt veckoslut och väl mött i skidtunneln på söndag ni som känner för det.

/Jonas





torsdag 15 november 2012

Vasaloppet, tillsammans

Precis som många andra var min första kontakt med Vasaloppet en tidig söndagmorgon i början på mars, kanske var det i början på 80-talet och man slog på tv:n och tänkte hur orkar de åka de nio milen i ömsom regn eller snö och 18 grader kallt.
Innan jag ens fann mitt nu brinnande skidintresse hade jag tänkt tanken att detta måste man nog göra någon gång i livet.
Nu är vi där och jag kommer själv och stå där första söndagen i mars 2013 tillsammans med 15 799 förväntansfulla skidentusiaster med nyvallade skidor och fyllda vätskebälten.

Själva vasaloppsarenan och allting runt omkring kom jag i kontakt med första gången för tre års sedan när någon på banken kläckte idén att vi skulle åka stafettvasan tillsammans.
Sagt och gjort efter ett träningsläger tillsammans i Peters stuga och någorlunda förberedelser genom förde vi detta med godkänt resultat.

Vintern som var gjorde vi detta ännu en gång och nu var vi aningen bättre förberedda eller så kan det bero på att vi förstärkt lagen med två nya deltagare, men vi kände oss mycket stolta när vi var med och snuddade på en topp hundra placering.
Även detta år var vi i Peters stuga på träningsläger och efter en helg med mycket skidåkning satte vi oss i bilen vid söndag lunch och styrde hemåt mot vackra Sunne, det var då idén kläcktes att vi kanske skulle göra något med våra kunder och samarbetspartners, varför inte åka Vasaloppet tillsammans.
Ola plockade genast fram anteckningsblock och framme i Sunne hade vi ett fullgott utkast till en riktig satsning mot Vasaloppet.

Vi skickade ut en inbjudan till 200 stycken och när det var dags för vår första upptaktsträff i Sunne i mars kom det ett sextiotal som numera är nere på ca 55 stycken som i vårt projekt kommer åka något av loppen under Vasaloppsveckan, ca 40 på Vasaloppet 8 öppet spår och 8 tjejvasan.

Jag nämnde igår att det är en speciell dag för en skidnörd och för den icke inbitne så är det nog svårt och förstå, men idag dimper ett nytt nummer av Vasalöparen ner i brevlådan, tur är nog det, för min fru har sett mig somna till ett gammalt nummer i stort sett varje kväll sen i somras.

Ikväll bär det förresten iväg till Skidtunneln i Torsby för ännu ett pass på väg att nå målet i Mora den där speciella söndagen i mars.
/Jonas

onsdag 14 november 2012

En hyllning till Brandsbols ungdomsverksamhet

Hej
Som jag tidigare nämnde så kom denna underbara idrott in i mitt liv på allvar via mina barn och deras deltagande i Brandsbols SK:s ungdomsverksamhet. Vill också nämna att min fru var en duktig skidåkare i tonåren och jag insåg ganska snabbt att jag gift in mig i en skidåkarsläkt.

BSK, denna fina anrika klubb som i våras firade 75-årsjubileum och fostrat många duktiga skidåkare, bedrivs i dag med en växande ungdomsverksamhet med ett stort engagemang från hela bygden. Igår var vi på barmarksträning med hela familjen och det är en sån glädje att se alla barn skutta omkring i skogen under ledning av Anna Johnson.






Skutta omkring är kanske inte rätt benämning på vad de gör, utan det är intervaller, hopprep, hinderbanor och liknande som sker i skymningen på Hedås idrottsplats. På tal om ledare, vad vore ungdomsidrotten utan dessa fantastiska ledare som lägger ner tid och engagemang på våra barn.

Måste därför nämna dagens mr Brandsbol, Torbjörn Stenmark, som tillsammans med Anna är de som främst håller i ungdomsträningen. Utöver dessa finns det en stab av hjälpvilliga styrelsemedlemmar som i stort sett varje träning är på plats. Tala om att brinna för sin klubb.

Torbjörn Stenmark utsågs till Årets ledare i Sunne kommun 2010.
Priset delades ut av bildningsnämndens ordförande, Lena Gynnemo.
















När priset till årets ledare i Sunne 2010 skulle delas ut värmde det extra mycket att det gick till Torbjörn. Jag förstår inte hur han hinner med, heltidsjobb i skogen, 4 barn och Brandsbol. Finns säkert ytterligare sysslor som jag inte känner till, jag frågar han ibland om han hinner sova eller om han uppfunnit en egen klocka med 36 timmar på dygnet?

Under skidsäsong är det inte bara träning, utan också två skidbanor som ska hållas med spår, skidor som ska vallas och planering för tävlingar. Jag vill därför än en gång hylla Torbjörn till priset med att visa juryns motivering:

"Torbjörn Stenmark får med sitt stora engagemang och sin stora kunnighet en liten förening i glesbygd att blomstra.

Torbjörn är inte bara ordförande utan också huvudtränare och vallare. Brandsbol satsar på bredden, men får på köpet också många duktiga ungdomar. Alla är välkomna i föreningen och Torbjörn hjälper barn och familjer att hitta rätt med alltifrån träning till utrustning och vallakunskaper. Hans syn på skidåkning är att det ska vara roligt och han har ett livslångt perspektiv.

Torbjörn började sitt styrelsearbete i Bransbols SK 1997 och har varit ordförande sedan 2005.

Allt detta sammantaget gör honom till en värdig mottagare av bildningsnämndens ledarstipendium, Område Fritid, Sunne kommun, 2010. Vi gratulerar till en välförtjänt utmärkelse!"

Imorgon är en speciell dag för en skidåkare som blivit smått fanatisk, men det återkommer jag med.

/Jonas

tisdag 13 november 2012

Som nyinflyttad i Sunne

Att jag hamnade i Sunne och Vämland var en slump ämnad att hända. Träffade min fru på en fest i Uppsala där jag bodde och arbetade. Hon gjorde väldigt klart efter några dejter att "vill du att det ska bli något mer av detta får du flytta till Sunne".

Sagt och gjort, så sökte jag det enda intressanta jobbet som jag fann i Värmland och det var i Sunne på Fryksdalens Sparbank, där jag fortfarande jobbar. Tänkte att det kanske går lite fort det här så jag fick tag på en lägenhet centralt i Sunne, en 2:a med balkong på utsidan, jo ni läste rätt, på utsidan, detta var något jag stolt berättade för min pappa. Detta var något jag fick höra i min fars tal på vårt bröllop, som han lärt sig har väl alla lägenheter balkongen på utsidan. Jag hann dock aldrig flytta in då vi blev sambos direkt.

Då man kommer som ny till en ort är de första man lär känna oftast ens nya arbetskamrater eller studiekompisar, så för att utvidga denna bekantsskapskrets bestämde jag mig för att återuppta min fotbollskarriär som 33-åring som legat vilande i 6 år. Efter två träningar med IFK Sunne skulle det bli bortamatch i Norra Ny och vår tränare tyckte jag kunde bli med och sitta på bänken, jag hade ju trots allt spelat på en relativt hög nivå i många år.

Väl på plats i fantastiskt vackra Norra Värmland så saknades det förstås spelare, så det var bara att kliva in från start då de enda kvarvarande avbytarna var hjälptränaren och busschauffören. Strax innan halvtid hände det som man hade kunnat förutse, det sträckte till i baksidan på mitt högra lår och ingen fanns det att byta med. Så resten av matchen stod jag där i mittcirkeln och tafatt försökte nå de bollar som passerade. Hann efter lite rehab med en match till på Kolsvik, men efter det var min fotbollskarriär över. Denna har dock fortsatt via mina tre barn som gladeligen åker på fotbollsträning med pappa.














Några år senare hade vi en middagsbjudning med några nya bekanta och som oftast kommer vi grabbar in på sport. Efter lite diskussion om var och när vi spelat kom vi fram till att vi borde nog varit i IFK Sunne under samma tid. Jag lyckades hitta ett lagfoto och det stämde, vi var med på samma bild. Vad vi konstaterade var att varken jag eller min kompis gjorde något större intryck under detta år då ett foto var nödvändigt för att bevisa att vi spelat tillsammans.














Idrotten har alltid betytt mycket för mig och som tonåring var jag mångsysslare, fotboll, ishockey, bordtennis och alpin skidåkning. Jag provade även på längdskidåkning, men så fort snön kom och skidorna skulle på så ville jag inte vara med.

Vet inte om en händelse från en skoltävling gjorde sig påmind... Jag kom in på upploppet, rätt mycket folk var det i stadion och jag ramlade, klev upp och ramlade, klev upp och ramlade. När jag väl kom in mål och fick av mig skidorna förstod jag varför -mitt under foten hade det fastnat en grillfolie från en hamburgare som någon icke miljömedveten åskådare slängt vilket gjorde att det högg i skidan varje gång jag skulle staka.

Efter denna fadäsen har jag dragit mig för att åka längdskidor tills för tre vintrar sen. Barnen började åka och förändrade min vardag och jag kan konstatera att världens idag roligaste idrott att utöva är längdskidor, vissa tycker nästan att det blivit fanatism över det.

/Jonas


måndag 12 november 2012

Norrbottning som stortrivs i Sunne


Hej
Blev väckt på söndag morgon "pappa nu ska du leta paket på mitt rum!" Strosar runt en stund och min dotter säger "varmare, varmare, inte där, titta här pappa" och pekar bakom en korgstol.

Efter en stunds paketletande och paketöppnande bar det iväg till övervåningen för frukost på 6-åringens rum som fortsatte med kaffe och nybakade chokladbollar på 8-åringens nyinredda pojkrum.

Vissa chokladbollar hade liknelser som kanske inte passar att nämna i text, men vad jag förstod från morgonbaket så hade barnen väldigt roligt åt detta.

Fortsatte sedan med gipsavjutningar av barnens händer som min fru fixat med, blir ett fint minne från min 8:e fars dag.

Påklädning och in i bilen för avfärd mot Karlstad eftersom barnen (framförallt 8-åringen fått styra dagen). Efter ett snabbstopp på IKEA, lunch på 14 minuter på McDonalds infann sig lugnet när vi slog oss ner i biostolarna halv ett. Efter 20 minuter kröp 3-åringen upp i min frus knä och somnade för resten av filmen (välinvesterade 100:- för en bankman).

Efter bio skulle det bli leksaksaffär och nu så jag min chans, Barnens hus eller Toys r us var frågan och jag förordade omedelbart Toys... finns nämligen en sportaffär i närheten som är av intresse.

Barnen styrde med snabba steg mot leksaksaffären och jag avvek mot sportaffären. Väl inne visste jag direkt vad det var jag skulle prova så jag var klar på 2 minuter utan att en expedit uppmärksammat mig. Tillbaka in på leksaksaffären och önskade mig en egen present.

Via en mindre omväg till släkten i Filipstad och lite pizza landade vi åter i Västerrottna strax före Solsidan, barnen snabbt i säng, jag och min fru slog oss ner i soffan och jag var så upprymd av min bästa farsdag någonsin, som sagt den 8:e i ordningen.

Med Mikael Löfgren i skidtunneln i Torsby














Senare på kvällen var det beställt ett par nya längdpläxor som jag länge funderat över och detta ämne får jag nog anledning att återkomma till (se bilden).

Jag som skriver heter Jonas Lundberg, 42-årig inflyttad Norrbottning som för 10 år sedan aldrig satt min fot i Värmland där jag nu stortrivs tillsammans med min underbara familj, fru Kristina, barnen Alexander 8, Simon 6 och Elvira 3 år - vi har även en gul katt ”Loppan”

/Jonas

fredag 9 november 2012

Funderingar i livet

Det är fredag morgon och min sista bloggdag. Tiden går fort. Jag dricker mitt kaffe och ser ut över sjön Rottnen. Höstens brinnande, skarpa färger håller på att lämna plats för vinterns bleka ankomst.
Min häst går och betar med sin lilla shettiskompis, det är vackert! Långt ute på sjön ser jag min pappa syna sina fiskenät. Om jag har tur blir det stekt sik till middag, har katten tur blir det kokt mört... 

Jag är på väg till skogen. Jag håller just nu på att underröja inför vinterns gallring och det är ett tacksamt jobb för det blir ju så fint genast. Sen är det något särskilt med skogen. Det är inte bara min arbetsplats utan också ett ställe för rekreation och eftertänksamhet.

Och ibland behöver vi stanna upp och tänka över våra liv; vad är viktigt, måste vi hinna med allt? Kanske borde vi inte ha så höga krav på att allt ska vara perfekt utan bromsa upp och leva mera i nuet.. kanske nöja oss med mindre.

I skogen har man tid för sådana funderingar, man varvar ner och får en känsla av vördnad för naturen. Det är lugnt och tyst och stilla och träden växer i sin egen långsamma takt. Kanske stryker ett vilt djur förbi - det är något särskilt...

Sådana stunder gör också att man inser att man kan prioritera annorlunda, man behöver inte vara så himla duktig och hinna med allt.
Så om inte julgardinerna kommer upp i år heller kan det bero på att jag har haft fullt upp med att sitta på en stubbe i skogen och konversera en älgfluga.

Som en äkta Värmlänning tänker jag "dä ordner sej alltid, och gör dä inte dä så kvittar dä..." 

Jag ber att få tacka för mig!
/Christina

onsdag 7 november 2012

Härlig stämning i stallet och ett otroligt engagemang

Sunne Ryttarförening
Onsdag igen och veckans höjdpunkt! Det innebär en ridlektion på Sunne Ryttarförening. Jag rider på ridskolan en gång i veckan och det är riktigt roligt. Inte ofta, men ibland får jag till det där samspelet med hästen då jag känner att tjoho, där förstod vi varandra! Det kan handla om bara ett par meter eller bara några sekunder, men det gör att det är värt att fortsätta träna och träna. 

Det är också en härlig stämning i stallet och ett otroligt engagemang från både personal och ryttare och kanske fram för allt från alla föräldrar som skjutsar sina barn till och från lektioner och sen kanske ställer upp som funktionärer på helgens tävlingar. 

Som de flesta andra ridskolor i Sverige brottas Sunne RF med ekonomiska problem. Lågkonjunktur innebär färre ridande och det märks direkt i en verksamhet som inte har några marginaler.
Jag skulle önska att Sunne kommun bättre förstod den betydelse som ridskolan har för många barn, ungdomar och även för oss hm, lite äldre...
Ridsporten är nyttig, inte bara rent fysiskt, utan även som rehabilitering och terapi; hästen kanske ibland är din enda riktiga vän som alltid finns för dig genom stormiga tonår. För att inte nämna det ansvar en ryttare har för sitt djur och som både stärker självkänsla och danar karaktär.  

Så Ola på kommunen, tänk på oss nästa gång du och dina kompisar delar ut pengar, och kom gärna själv och hälsa på oss på ridskolan, varför inte ta en lektion? Du kanske blir biten...

Klockan är mycket och jag måste åka. Jag är glad över att det inte är hoppning ikväll, jag är mera för dressyrridning. Är det hoppning ser jag alltid framför mig hur hästen tvärstannar framför ett hinder, jag flyger av och blir spetsad på en hinderstolpe... eftersom de är trubbiga så lär det ju göra ont!
/Christina

måndag 5 november 2012

Ve och fasa, fodralet var tomt

Jag har alltid älskat musik.
Dagen går på något vis lättare om man samtidigt kan lyssna på musik. Om den är bra, vill säga. För några helger sedan var jag och en vän i Karlstad och lyssnade på bra musik.
Johnny Winther från Texas inledde sin världsturné här! Johnny är en legend inom bluesen och hans musik var bra, dock tyckte jag att scenframträdandet var lite lamt; han satt mest på en pinnstol och spelade rätt upp och ner.
En gång blev han dock så upprymd att han reste sig och stapplade runt stolen ett varv. Jag tänkte på en rockmusikers mytomspunnet hårda leverne och förstod att det fanns en sanning i det.

På måndagen därefter fanns en recension från spelningen i NWT, där man skrev att han uppträdde bra trots sin synskada - karln var så gott som blind...

Då jag var ungefär 10 år fick jag och mina systrar välja varsitt instrument. Vår mamma hade som ung spelat dragspel och ville kanske uppmuntra någon slags konstnärlig ådra.
Istället för att välja något coolt, som till exempel en gitarr, skulle jag absolut ha en cittra!! Varför vet jag inte, men jag satt sen i finrummet och sjöng och spelade "Pärleporten" så att det ekade i huset... Jag var lycklig!

Min framtida karriär som musikfenomen skulle dock strax därefter få ett abrupt slut. Jag skulle uppträda på skolans julavslutning i Gräsmark och framföra en visa på fiol.
Dagen kom och som vanligt var det bråttom på gården. Mina föräldrar skulle bara avsluta kvällsmjölkningen i ladugården och sen bar det av...
Vi var väldigt sena så precis då vi kom fram till Kommunhuset (och giget) var det hög tid för mig att äntra scenen. Jag småsprang fram, min musikmagister skällde på mig, jag slet upp fiolfodralet och - ve och fasa!!! - ingen fiol!!! Fodralet var tomt. Jag hade glömt fiolen hemma! Jag ryckte åt mig en annan fiol och snubblade ut på scenen. Om den fiolen var ostämd eller om det berodde på mig vet jag inte, men jag VET att det lät fasansfullt bedrövligt!! Allting liksom stannade för en minut. Låten var nog egentligen på två minuter men eftersom jag hade lite självbevarelsedrift drog jag upp tempot - jag ville bara därifrån.

Dagen till ära hade jag nya kläder och en ny frisyr. Detta visade sig bli min räddning.
Jag slängde fram luggen och stirrade ner i golvet och ingen kände igen mig! Min huvudlärare som satt bredvid min mamma hade frågat "vem är det där?". Ingen aning, blev svaret och samtidigt som min egen mor förnekade min existens förstod jag också att musikbranschen inte var för mig.

Kanske lika bra det, kanske skulle jag då idag ha suttit på en pinnstol och varit blind.
/Christina

fredag 2 november 2012

Ett värdigt liv, om djurhållning och den mat vi äter

Häromdagen var en sorglig dag: jag skickade några stutar på slakt. Trots att det är en del av mitt jobb känns det alltid lite tråkigt. Eftersom jag har så få djur har de alla namn och jag lägger en del tid på att få dom tama och hanterbara vilket underlättar jobbet, till exempel vid kalvavskiljning på hösten. 

Vi pratar ju en del om hemska djurtransporter världen över. Miljontals djur fraktas runt på vägarna i Europa, ofta under hemska förhållanden på grund av att ekonomin styr. Då jag var i Buenos Aires för några år sedan skeppades får över till Mellanöstern. Båtarna hade plats för 100 000 får, vid ankomst hade 10 % dött, på grund av för trånga och dåligt ventilerade utrymmen och för lite mat och vatten. Ändå fortsatte dessa transporter för att det var lönsamt... 

Jag tänker också ibland på bonden i bergsbyn i Thailand som helt enkelt surrade fast sin gris på pakethållaren på cykeln och i 40 graders värme trampade iväg den dryga milen till slaktaren...

Allt sätts i perspektiv och jag tycker att det är ok att mina djur transporteras till slakteriet i Linköping.
Lastningen hemma på gården går lungt till väga, transportörerna är väl utbildade och djuren får i sitt eget tempo kliva in i bilarna som är hypermoderna med kameraövervakning och bra ventilation och fjädring. Transportören berättade nu senast att en del grisar somnade på sin resa till slakteriet i Skara och då får man ju tro att de inte är alltför stressade av transporten.

Det handlar mycket om att ge djuren ett värdigt liv den tid de har och det måste vi uppfödare kunna garantera.
Men mycket ligger också på konsumenterna som genom medvetna och aktiva val i butiken bestämmer vilken mat vi vill äta och därmed hur djuren ska ha det.
Närproducerat och en betesbaserad uppfödning där kalven får skutta runt med sin mamma den första tiden är väl att föredra.

Det är nog inte så lätt att hålla reda på allt det där, men om det inte det framgår, kanske handlaren kan berätta till exempel varifrån köttet kommer, hur djuret har fötts upp och hur transporten och slakten gått till.

Eller inte... häromdagen gick jag in i en matbutik för att köpa en hel kyckling. Eftersom jag bara hittade styckningsdetaljer frågade jag ett biträde om inte de hade hela kycklingar? Svaret jag fick var : "nej, de görs inte längre..."!!

Lätt förvånad men dock berikad med denna nya vetskap gav jag upp planen på en kycklingmiddag och åkte hem och tinade upp en närproducerad biff.
/Christina