fredag 21 december 2012

God jul och Gott nytt år!

Nu tar Sunnebloggen jul-och nyårsledigt. Vi återkommer i januari. Välkommen tillbaka!

Selma Lagerlöf som julikon

Marknad och tradition. Två ting som utgör basen för vårt julfirande.

Att marknaden i sig blivit en tradition inses lätt när man tänker på att marknadskrafterna fått oss att som främsta julsymbol acceptera en amerikansk seriefigur i form av en tecknad anka…

I år lär väl mycket av juldebatten dessutom handla om censursaxen. Det är känsligt det här med våra julikoner.

Att Selma Lagerlöf blivit en julikon är inte så konstigt nu, när julmarknaden på Mårbacka växt sig allt större. I den här bilden har jag försökt kombinera en del fakta från förr med dagens aktualiteter.


















I bakgrunden ser man gamla Mårbacka, som Selma använde sitt Nobelpris till, för att göra om till dagens byggnad. Om Selma aldrig hade fått något pris kunde kanske en växande julmarknad ha möjliggjort drömmen trots allt.

/Tage Åsén

torsdag 20 december 2012

En äkta fryksdalsgran det är ju nånting mera















Så är det lämplig tid att få hem en lämplig gran.
Enklare för Sunnebor än för dom som bor i stan.
Det finns väl granar även utmed varuhusen
Där ett besök lätt gör en pankare än lusen
Och resultatet trots en hel del stress och vånda
Ger julgransexemplar med stämpeln månda.

En äkta fryksdalsgran det är ju nånting mera
En prydnadsväxt så lätt att heminredningsintegrera
Så grön och grann och tät att inget annat kommer nära
Och priset tror jag ej kommer min Herre att besvära.

Nej ingen gran kan jämföras med dessa
Från Trondheim till en bit bortom Odessa.

/Diktade och målade Tage Åsén.





tisdag 18 december 2012

Stunder av lycka i Sunne

Jag fortsätter mitt bloggande på temat julkort. När millenniet var som färskast producerade jag följande alster till förmån för Sunnehockeyn. Kan kanske vara värt en repris…















Sunne, tidigt femtiotal. Stalin skall snart gå till de sälla jaktmarkerna. I åratal har vintersäsongernas kvällar lockat med högtalarskrällande “Harry Lime Theme” när det drar ihop sig till MATCH.

Frivilliga spolarkrafter har sett till att isen är blank och kylan avskräcker aldrig. 1 kväll skall världens bästa hockeylag, IFK SUNNE, möta ett motstånd väl värt att nermeja. Inlevelsen är total. Tidiga tonårstankar får sin konkreta manifestation hos de vikingahjältar som i sina rödvita dräkter skall göra processen kort med de vidriga motståndarna.

Celsius signalerar minus sexton, och mikroklimatet nere vid Mejeriängen är tämligen rått som alla Sunnebor vet. I pausvilan kan man köpa buljong för 50 öre. Eller glögg. Och kokt korv med bröd, eller utan, i bara smörpapper för samma femtioöring. Med bröd sextio. Allt som värmer.

Var man stadd vid kassa kunde man kuta upp till Nya Konditoriet för en snabbfika och lite inomhusvärme. Var man riktigt lyckligt lottad, som jag, hade man en morfar som bodde granne med hockeybanan. Vad sägs om en periodpaus med varm mjölkchoklad och fossingarna en stund på en björkvedsklabb i öppen ugnslucka?

De, som saknade sådana förmåner fick hålla cirkulationen igång genom att oupphörligen sparka i sargen. När kvällen är slut har hjältarna krossat motståndarna med otroliga 11-4! Vilka det var? Det spelar egentligen ingen roll men i det här speciella fallet råkade det vara IF Höökarna från Ekshärad.

Detta är ett minne som lever kvar än i dag i det nya millenniet. Tillsammans med alla de fantastiska spelarbedrifterna. Gugge och Tore, Sven-Eric och Acke, Bernt och Rolf...

Och Tolli förstås med sina superdribblingar. Sen kom Anders och Eje, Leif och Hasse och Göte och Lars. Alla dessa lokala förmågor som växte sig allt större under det kommande decenniet och för en del bar det långt.

För egen del blev det ingen hockeykarriär. Visserligen hade man tillbringat ändlösa träningstimmar vid Åmbergsskolans uthusvägg. En liten perfekt isplätt i kombination med en gavel att träna skott mot. Men det var oftast utan skridskor. Tyvärr gjorde begränsade resurser att det aldrig blev några halvrör utan jag fick nöja mig med gammaldags skenor, fem nummer för stora så att dom stack ut en halv decimeter framför pjäxkanten. Dom sattes fast med diverse hårt åtdragna remmar och orsakade snabbt kramp i fötterna. En ergonomisk katastrof som kväste träningsviljan.

När jag några år senare äntligen fick mina första riktiga helrör var det för sent att bli en bra skridskoåkare. Men det var ändå stunder av lycka när gymnastiklektionerna omvandlades till ett par timmar nere på Mejeriängen.

Det tog inte många minuter att ta sig nerför Åmbergsbackarna och snabbcykla framåt Långgatan, göra den lilla knixen vid järnhandelsmagasinet, slänga tvåhjulingen i närmaste snödriva, snöra på skridskorna och hoppa över sargen och så var man DÄR.

minns
Tage Åsén





fredag 14 december 2012

Bilden av Sunne















Så börjar det dra ihop sig som det heter. Julen står för dörren och själv har jag fått förmånen att skriva på Sunnebloggen. Jag kan ju passa på att tacka för inbjudan till denna möjlighet att göra rösten hörd och bilderna synliga.

Det har varit mycket pyssel med Sunnebilder i år. Senaste exemplet är årets Lionsjulkort som jag antar att rätt många redan har beskådat. Jag kan ju passa på att tacka alla som stött deras verksamhet genom att inhandla ett eller flera av dessa.

Tidigare i år var det högtryck på pressarna hos Ramströms flera gånger vilket bland annat ledde till åtta nya konstkort med Sunnemotiv. Jag kan ju passa på att tacka dessa bägge Sunneföretag utan vars bistånd tryckningen knappast blivit verklighet.

Det är många som bidragit till Bilden av Sunne på sistone. Ett rätt fantastiskt exempel är den facebookgrupp som med över 1600 medlemmar bjudit varann och alla nyfikna på de mest fantastiska bilder och fakta från Sunne genom alla tider.

Gruppen heter "Du vet att du har växt upp i Sunne om...". Rekommenderas.

Jag kan ju passa på att tacka alla Er som på detta sätt bygger en levande informationsplattform om livet i gamla Sunne.

Sist men inte först kan jag ju passa på att tacka Dig, som ägnar Din tid åt att läsa min blogg.

Utan Dig vore bloggandet rätt meningslöst. Själv känner jag mig helt uttackad... Men nu är vi igång!

/Tage Åsén

måndag 3 december 2012

Show, konsert och teater, vardag för en nöjesproducent

Nu har det gått ett par dagar och vintern och kylan verkar ha tagit Sunne i ett fast grepp. Härligt tycker jag även om det inte behöver vara 17 grader alla dagar....
Önskar en riktigt bra vinter så att våra hotell och Bröderna Ranunger på Ski Sunne kan få en härlig säsong, det är det verkligen värda efter förra årets rätt kassa säsong.

I fredags hade vi tillsammans med Hotel Selma Lageröf premiär på Wallmans helt fullsatt både fredag och lördag jättegott julbord och Wallmans levererade en superbra show till maten. Alla showerna utom torsdag 13/12 är helt fullbokade där det finns lite platser kvar. Så om ni har möjlighet tycker jag verkligen ni skall passa på och gå ner och ta ett torsdagsjulbord med show.

I lördags åkte jag till Västerås och tittade på en konsert med Lasse Kronér, Kalle Moraeus och Abalon Dots. Rolig show och väldigt bra musik. Bäst av det som bjöds tyckte jag var Lasses hyllning till sin gode vän Lasse Brandeby som sorgligt nog gick bort för en tid sedan. Lasse Kronér är en nära vän och vi har känt varandra och jobbat ihop ca 25 år och vi har upplevt väldigt mycket roligt både privat och i jobbet. Via honom lärde jag också känna Lasse Brandeby som var en av de absolut snällaste roligaste människorna jag träffat. Lasse gillade Sunne mycket och var som ni säkert vet här och spelade teater. En god männsika som gick bort alldeles för tidigt.

Ny vecka med massor att göra, Sunne idag, Göteborg i morgon och på onsdag är det dags för sista föreställningen av Grottmannen i Karlstad. 

Vi hörs
Med vänliga hälsningar
Peter Besterman