Delad glädje är dubbel!

I skuggan av alla oroligheter i Husby tänker jag på Borneo…

Jag har varit på Borneo ett par gånger och är helt förälskad i ön, i alla fall den Malaysiska delen av den. Där finns fantastisk, om än stadigt minskande, natur och lika underbara människor. Ja visst generaliserar jag och dra alla över en kam men jag har sällan träffat så många trevliga och härliga människor som där.

Jag skrev mitt examensarbete i nordöstra provinsen Sabah och spenderade några månader på en fältstation mitt i regnskogen. Det var helt fantastiskt! Där fanns ju ingen el, förutom via ett dieselaggregat, så på kvällen blev tillvaron verkligen kolsvart och skogens ljud tog över. Jag har aldrig sovit så bra i hela mitt liv!

Jag och en tjej till tittade på hur skogsavverkning påverkar insekterna i vattendragen. Vi jämförde orörd regnskog med skog 15 år efter avverkning och oljepalmsplantager. Utan att gräva ner mig för djupt i detta kan jag säga att väldigt få vill bo i ett palmplantage förutom råttor och ormar.

Fältstationen vid Segama river, mitt i vackraste regnskogen

Djurlivet i regnskogen är ju fantastiskt. En dag när vi skulle ut och jobba stod det 73 elefanter i området och då bör man inte vistas i skogen, en ganska trevlig anledning till att inte få jobba. Den här elefanthistorien sinkade oss en del så vi blev kvar på stationen över jul och nyår. Ja visst, man kan tänka sig värre ställen att spendera julen på!

Vi var de enda, förutom stationspersonalen, som var kvar och dagen innan jul hängde vi med dem ut för att röja stig. Efter en dags vandring slog vi läger vid ett vattenfall och hade det inte varit för alla förbenade blodiglar som hittar in överallt så hade det varit helt magisk. Äh, det var helt magiskt att vakna där på julaftonsmorgon, iglar eller inte.

Personlstyrkan var uteslutande muslimer och firade inte jul men när vi kom tillbaka till stationen på julaftonskväll hade några ändå fixat en gran åt oss. De hade t.o.m. klippt till en pappstjärna att sätta i toppen och fixat gofika, friterade bananer, så att vi skulle känna oss hemma.

Mike med vår "julgran"
Dagen därpå fick vi följa med personalen in på julfirande hos deras kristna vänner. Efter dryga tre timmar i jeep kom vi ut ur skogen och började vår julresa runt i grannskapet. Allt var jättetrevligt och den stora skillnaden från julen här hemma var väl 50 grader och att Kalle Anka var utbytt mot seriös karaoke (usch, jag rodnar bara jag tänker på min insats).
Jag frågade vad det var som gör att det funkar så bra att fira högtider tillsammans fast man har olika tro och det enkla svaret blev att det är roligt och att var och en får tro som den vill. Att dela gemenskap och glädje är viktigare än att dela tro och ”det var tamigfan det finaste jag hört sedan jag konfirmerades!” För att citera från en av mina egna julfavoriter, Karl-Bertil Johnsson.

Självklart bottnar oroligheterna i Husby i mer än religion och tradition. De sociala klyftor som faktiskt ökar i vårt land, den galopperande ungdomsarbetslösheten och det myndighetsförakt som sprider sig i vissa grupper torde ha ett visst finger med i spelet. Jag säger inte att det är lätt att lösa men jag tror inte att hårdare polistag och sänkta skatter kommer att vara åtgärderna som fixade biffen.

Behandla andra som du själv vill bli behandlad och dela glädjen för att dubbla!

Det är en bra början, om man vill…

Trevlig helg!
/Anna Hagelin

Kommentarer

Populära inlägg