Prostgården, en nygammal mötesplats

Kristi himmelfärdsdag

Dagen har mest gått åt till att renovera, tvätta kläder och göra i ordning flygelbyggnaden för inkommande gäster som kommer idag och i morgon. Ett par har redan kommit och det var ett mycket intressant möte. Carl och hans fru kom resande från Stockholm och ska stanna två nätter. Carl berättade att hans familj flydde till Sunne från Stockholm under andra världskriget och att han då var 4-5 år. När de idag åkte in i Sunne tyckte han att det var mycket som var sig likt som han mindes det. Tyvärr visste han inte var han hade bott men han trodde han kunde få tag på ett foto på huset han bodde i. Jag sa att vi kanske kan klura ut var det var med hjälp av kontakter eller genom att ta hjälp genom Fryksdalsbygden eller Sunnenytt. Något som han mindes från den tiden var mullret från kanoner i Norge som även jag fått berättat för mig av min far.

Det är så roligt att ta emot gäster och berätta lite historia om platsen. Vi känner oss mycket stolta över Prostgården och Sunne och det tror jag de märker. Vi vill vara ambassadörer för Sunne och bemöta folk så som vi blivit bemötta när vi varit ute och rest. Vi har mycket goda minnen från bl.a. Nya Zeeland där folket var så stolta över sitt land (med all rätt) och gärna berättade mer än att visa vägen. Det som gått upp för mig mer och mer under åren är hur beroende vi faktiskt är av varandra i ett samhälle. Om vi med vår verksamhet kan hjälpa någon annan i Sunne till att deras företag går bättre har vi lyckats väl tycker jag. Vi tipsar gärna om andra platser i Sunne som gästerna ska besöka, så som restauranger, affärer och sevärdheter. Idag som så många andra gånger tipsade jag om Köpmangården och kunde visa en meny, som vi fick när vi var där och åt förra gången. Jag ringde dit för att kolla att det var öppet i kväll och det var det och kunde hälsa gästerna välkomna av personalen.

Vår käre granne Mai Hedins bok ”Allt har sin tid” är en trogen följeslagare i vår verksamhet. Ur den går att läsa: ”Knappt gick en dag utan besök i Prästgården. Dit kommo långväga resande, släkt och vänner, vetenskapsmän, konstnärer, vandrande studenter, dit kommo herremän och bönder ur de olika socknarna. Alla mottogs gästfritt”. Vi kan nog våga påstå att Prostgården åter igen är en mötesplats för folk, så som det en gång var och tror och hoppas att våra förfäder gläder sig åt verksamheten här.