Hästälskaren

Idag tänkte jag berätta om mitt stora hästintresse.
Så länge jag minns har jag älskat dessa djur, när jag var liten vet jag att jag gärna ville vara hos farmor och farfar (gärna hela helger), för då fick jag följa med farfar upp på morgonen och ge alla hästar mat och sedan följa med i sulkyn när han körde dem. Jag har flera gånger fått höra att jag ärvt mitt intresse från just farfar.
Min mamma och pappa sa alltid att jag inte kunde få någon egen häst förrän jag fyllt 10 år (de tyckte inte att jag var stor nog för att ansvara för en häst innan dess), vilket ju kändes som en hel livstid när man var fem. 

Men så i samband med min tionde födelsedag och skolavslutningen, så stod där en häst i en nygjord hage när vi kom hem från skolavslutningen, ett minne jag alltid kommer bära med mig.
Mamma och pappa hade åkt i väg till Filipstad tidigt som tusan på morgonen och köpt ett litet gotlandsruss till mig, som hette Hilla. De hade dessutom byggt en hage och förberett en massa, utan min vetskap (såklart hade det inte undgått mig att det byggdes en stalldel i uthuset).

Sedan jag var tio år har jag haft en del olika hästar i olika storlekar. När jag var 11-12 år började jag tävla hoppning på C-ponnyn Digger och när jag var 15 fick jag D-ponnyn Tempete som jag främst kom att tävla i dressyr.
Ponnytiden med allt tävlande på helgerna var enormt rolig och jag fullkomligt älskade det. Men det är inte enbart tävlandet jag gillat, utan allt som hör hästar till. Jag älskar att vara i stallet och fixa med allt möjligt. 

När man är 18 år får man inte längre tävla ponny (en ponny är max 148 cm i manken), utan måste gå över på storhäst. Samtidigt som jag blev för gammal för min dåvarande ponny Tempete, gick jag ur gymnasiet och vi beslutade att sälja henne. 

Under de år jag inte hade någon egen häst, lånade jag ofta
min mammas häst Caramelle

Under 6 år har jag alltså inte haft någon egen häst, men två dagar innan julafton för drygt ett halvår sedan köpte jag mig en häst igen – vilken lycka!

Min holländska pärla
Jag importerade henne från Holland, osedd bortsett från en bild och ett filmklipp på nätet. Jag ska inte säga att jag inte var nervös när vi skulle möta upp lastbilen från Holland i Falköping i vintras. Hästen kallar vi för Fia och hon är ett treårigt sto med en fin stamtavla. Hon har visat sig vara en underbar individ och jag tror och hoppas att vi får framgångsrika år på tävlingsbanorna om några år.

Ps. Ni missar väl inte Sunne Horse Show på Akka stadion till helgen!?
/Johanna

Sunne Grand Prix, Sunne Horse Show









Kommentarer

Populära inlägg