Ångest och tvivel...

Blev uppringd i maj och blev tillfrågad om jag kunde blogga vecka 35-36, tänkte inte så mycket på vad jag sa ja till och det kändes sååå långt fram i tiden.
Om jag ska vara ärlig, så har jag haft en så underbar sommar och semester, rivstart på jobbet med mässor och annat, att jag förträngt mitt löfte.

I skrivande stund har jag lite ångest och funderar på vad jag gett mig in på. Har ju inte skrivit något som andra ska läsa sedan gymnasietiden.
Alla som känner mig, vet ju att jag har talets gåva och pratar gärna, mycket och om allt. Vill dessutom att allt jag åtar mig att göra, ska vara genomtänkt och perfekt.
Att uttrycka mig i skrift känns ovant, främmande och lite skrämmande.

För att få lite inspiration har jag läst andra Sunnebloggares tankar, tycker att de skriver både intressant och fängslande, de bifogar bilder, dikter, länkar, mm. Det gör ju inte den här uppgiften lättare för mig, är ovan att använda datorn och kan med nöd o näppe maila, vet inte hur man bifogar, laddar ner och använder mig av "pekfingervalsen".

Försökte slingra mig, pratade med Kathrin, webbansvarig på Sunne Kommun och frågade om inte någon annan intressantare person kunde blogga istället för mig.
Hon skrattade, uppmuntrade och gav mig några tips och sa : Det här kommer du att fixa!

Jag själv tycker ju att jag är en "vanlig" tjej, så vad ska jag berätta om, som kan vara intressant för er läsare?
Har tagit mig en funderare och gjort några punkter för mig själv. Mest för att få lite ordning på röran i huvudet, pedant som jag är :) Nu när det sjunkit in och jag har en plan, känns det genast bättre.
Får väl börja med att presentera mig själv.
Jag heter Linda Isaksson och är 36 år, bor i lägenhet i centrala Sunne med min dotter Alice, fyra år.
Jag och min mamma Birgitta driver butiken FryksdalsForm och jag är även projektledare för Sunnetåget.

Fick nyligen priset Årets Kvinna i Sunne (i och för näringslivet), för engagemanget och framgångarna med Catwalken tre år i rad, insamlingarna till Sunne lekpark och nu Sunnetåget.

Har bott i Sunne Kommun sedan sex års ålder, då jag och min mamma flyttade till Bjälverud.
Var "lantis" tills jag blev 23, flyttade då till Sunne centrum, har bott där sedan dess, med undantag för tre år i Borås.
Åren i Borås var nyttiga och lärorika, har ju alltid trott att det ska vara bättre och häftigare att bo i en stor stad, men märkte ganska snart att det kändes ytligt och opersonligt, hade ofta hemlängtan, saknade de nära och kära. Den erfarenheten har gjort att jag uppskattar och värdesätter Sunne ännu mer.
Det är lagom stort och här finns allt!!

Förutom kärleken, för den har jag hittat i Vikarbyn :)

Nog för idag....
Ni får veta mer om mig och mina funderingar under kommande två veckor.

Kram och hej så länge! / Linda

Kommentarer

Populära inlägg