En tankeställare. Mobilen, vad gör den med oss?
Idag är det onsdag. Igår kom jag hem efter en dryg timmes försening utanför Kristinehamn då ett godståg hade spårat ur. Inte mig emot då jag bara hade mer tid att sitta med repertoar och manus för kommande projekt.
Så under tiden Carmen, Rucklarens väg och andra riktigt smaskiga musikaliska verk ringlade sig ifrån internet, till min telefon, genom sladden till min handsfree för att till sist dåna in i mina öron, började jag fundera.
På sätet framför mig satt nämligen även en liten lapp med ett trevligt meddelande ifrån SJ som berättade i andra och proprare ordalag givetvis att ”I hela detta tåg, längs hela resan så finns ett trådlöst nätverk som den som har betalat kan koppla upp sig på bäst den har lust.”
Min kära mor höll högläsning för mig ifrån en debattartikel i VF för några dagar sen om just detta med mobiler och trådlösa nätverk och hur forskningen som säger annat än positivt tystas ner. (En mycket intressant artikel, läs den om ni har möjlighet.) Och just detta hoppade upp till ytan i mitt hav av minnen då.
Jag vill varken säga bu eller bä! Kanske det är helt ofarligt, kanske är det inte det, vad vet jag… Men det som verkligen börja florera i mina tankar var just strålningens historiska utveckling.
Och vet ni vad!… vi jämför det med händelser och kändisars födelse för att förstå hur nära i tid det egentligen är.
Det första mobilsamtalet ringdes år 1950 (63 år sedan, det var samma år som funkstjärnan Stevie Wonder föddes.)
De första telefonerna släpptes sedan på marknaden på 80-talet, (det är som längst 33 år sedan, samma år som John Lennon blev skjuten och även samma decennium som Olof Palme gick samma öde, även föddes Gustaf Skarsgård, Justin Timberlake, Britney Spears, Darin och framför allt mina syskon och majoriteten av min vänskapskrets då.)
Nu idag äger näst intill alla svenskar minst en egen mobil, där majoriteten är konstant uppkopplade på olika master och satelliter som ger oss automatisk tillgång till internet. Och det är inte bara till telefonerna, utan även Wi-Fi för att kunna koppla upp oss med näst intill all elektronik finns till vårt förfogande i de flesta hem och sociala samlingsplatser.
De som har levt hela sina liv med att smartphones och Wi-Fi är en självklarhet och en del av vardagen är inte mina syskon, inte ens jag. Det är de som fötts runt och efter millennieskiftet, det är de som precis börjat högstadiet och ner till de som föds under tiden du läser detta i detta nu.
Så det jag funderar över är: när jag sitter här med datorn i knäet som är uppkopplad till internet, Wi-Fi som finns i hela husets alla vrår, telefonen bredvid mig som surrar och berättar saker mina vänner gör på internet. Vad gör det med oss? Hur kan man säga att det inte drabbar oss när de som kommer utsättas för det hela livet precis blivit födda? Hur kommer den genomströmning av information ifrån sociala medier förändra vårt verkliga sociala liv?
Jag kan inte svara på det, ingen forskare i världen kan säkert svara på det. Så hur kan man säga att det är helt ofarligt?
Och som upprepning så är inte det här min åsikt utan enbart en tankeställare som ni kan ta med er på bussen, tåget eller caféet när majoriteten av folkets samtal runt er sker genom en satellit flera kilometer bort till den person som sitter en halvmeter bort ifrån dem.
/Hannes
Så under tiden Carmen, Rucklarens väg och andra riktigt smaskiga musikaliska verk ringlade sig ifrån internet, till min telefon, genom sladden till min handsfree för att till sist dåna in i mina öron, började jag fundera.
På sätet framför mig satt nämligen även en liten lapp med ett trevligt meddelande ifrån SJ som berättade i andra och proprare ordalag givetvis att ”I hela detta tåg, längs hela resan så finns ett trådlöst nätverk som den som har betalat kan koppla upp sig på bäst den har lust.”
Min kära mor höll högläsning för mig ifrån en debattartikel i VF för några dagar sen om just detta med mobiler och trådlösa nätverk och hur forskningen som säger annat än positivt tystas ner. (En mycket intressant artikel, läs den om ni har möjlighet.) Och just detta hoppade upp till ytan i mitt hav av minnen då.
Jag vill varken säga bu eller bä! Kanske det är helt ofarligt, kanske är det inte det, vad vet jag… Men det som verkligen börja florera i mina tankar var just strålningens historiska utveckling.
Och vet ni vad!… vi jämför det med händelser och kändisars födelse för att förstå hur nära i tid det egentligen är.
Det första mobilsamtalet ringdes år 1950 (63 år sedan, det var samma år som funkstjärnan Stevie Wonder föddes.)
De första telefonerna släpptes sedan på marknaden på 80-talet, (det är som längst 33 år sedan, samma år som John Lennon blev skjuten och även samma decennium som Olof Palme gick samma öde, även föddes Gustaf Skarsgård, Justin Timberlake, Britney Spears, Darin och framför allt mina syskon och majoriteten av min vänskapskrets då.)
Nu idag äger näst intill alla svenskar minst en egen mobil, där majoriteten är konstant uppkopplade på olika master och satelliter som ger oss automatisk tillgång till internet. Och det är inte bara till telefonerna, utan även Wi-Fi för att kunna koppla upp oss med näst intill all elektronik finns till vårt förfogande i de flesta hem och sociala samlingsplatser.
De som har levt hela sina liv med att smartphones och Wi-Fi är en självklarhet och en del av vardagen är inte mina syskon, inte ens jag. Det är de som fötts runt och efter millennieskiftet, det är de som precis börjat högstadiet och ner till de som föds under tiden du läser detta i detta nu.
Så det jag funderar över är: när jag sitter här med datorn i knäet som är uppkopplad till internet, Wi-Fi som finns i hela husets alla vrår, telefonen bredvid mig som surrar och berättar saker mina vänner gör på internet. Vad gör det med oss? Hur kan man säga att det inte drabbar oss när de som kommer utsättas för det hela livet precis blivit födda? Hur kommer den genomströmning av information ifrån sociala medier förändra vårt verkliga sociala liv?
Jag kan inte svara på det, ingen forskare i världen kan säkert svara på det. Så hur kan man säga att det är helt ofarligt?
Och som upprepning så är inte det här min åsikt utan enbart en tankeställare som ni kan ta med er på bussen, tåget eller caféet när majoriteten av folkets samtal runt er sker genom en satellit flera kilometer bort till den person som sitter en halvmeter bort ifrån dem.
/Hannes
Kommentarer