En buss kom lastad...

Den 21:a juli 1984 rullade det upp en lånad folkabuss med ett flyttlass på uppfarten vid ett brunt garage på Hagvägen 9 på Brobyäng. I bussen satt pappa Dan-Olof, mamma Ann-Britt och döttrarna Jenny och Anna. Familjen Melander hade flyttat till Sunne.

 

Det var bara några veckor efter min fyraårsdag när jag fick ta adjö av mina kompisar i radhusen runtom vårt på Gösvägen på Hammarö och sätta mig i den där bussen. Min lillasyster Anna var knappa 11 månader.

 

Pappa hade redan jobbat något år som musiklärare på Musikskolan, numera Kulturskolan, i Sunne och mamma var lovad jobb som lärare. I Sunne bodde redan min mormor och morfar, och i Gettjärn bodde min morbror med familj.

 

Det var min morbrors folkabuss vi lånat. Och det var i Gettjärn med min moster som dagmamma som jag och min syster spenderade dagarna under den första tiden när mamma jobbade som springvikarie på Gettjärns skola på andra sidan vägen.

 

I Sunne växte jag så upp och gick i förskola på Bengster, låg- och mellanstadiet på Åmbergsskolan, och högstadiet på Fryxellska. Gymnasiet läste jag på Stjerneskolan i Torsby, naturvetenskapligt program. Allt detta medan jag under årens lopp tog lektioner i cello, kontrabas, trombon och gitarr, spelade i Sunne Musiksällskap, Orange Blues och det egna rockbandet Violet.

 

Skola och musik. Plugga och spela. En period repade vi två gånger i veckan med Violet på fritidsgården Bubblan, och hade ungefär en spelning i månaden. Jag hade med mig låtidéer till repen och tillsammans gjorde vi musik av det. En fantastisk tid.

 

I min andra sfär, skolan, upptäckte jag under gymnasietiden datorer och framför allt programmering. Detta intresse skulle leda mig in på min nuvarande yrkesbana som mjukvaruingenjör. Efter att ha jobbat som engelsklärare i Japan ett år flyttade jag till Stockholm 2001 och började på civilingenjörsprogrammet i datateknik på KTH.

 

Efter examen 2007 jobbade jag fem år med medicinska system. Först pacemakers och implanterbara defibrillatorer och sedan med en narkosapparat. Nu jobbar jag sedan ett knappt år på ett företag som heter Tobii Technology med en speciell och spännande teknik som kan komma att ändra hur vi alla arbetar med datorer.

 

Med infrarött ljus och en kamera kan man räkna ut var någon tittar på en datorskärm. Istället för att flytta muspekaren över en viss knapp och sedan klicka, behöver du med den här tekniken bara titta på knappen och klicka. Eftersom systemet vet var du tittar kan det också scrolla en text eller en webbsida automatiskt när du kommit längst ner på skärmen. Jag är med och skriver mjukvaran som gör detta och mera möjligt.

 

Jag har totalt bott 15 år av mitt liv i Sunne, fyra år på Hammarö, ett år i Torsby, ett år i Japan och 12 år i Stockholm. Jag tänkte under dessa två veckor som gästbloggare på Sunnebloggen dela några tankar om dessa inre och yttre förflyttningar.

 

Om att flytta från det lilla samhället i Värmland till ett högteknologiskt land på andra sidan jordklotet för att sedan återvända till ett annat Sverige i storstaden och om hur det är att bo i en miljonprogramsförort och jobba bland mångmiljonvillorna i Danderyd.

 

På återseende,

Jenny