En sån dag

Måndag 25 november: Idag har måndagskänslan trängt djupt in i märg och ben. En känsla som kyler och dämpar. 

En sån dag, då jag inte lyckas se mig själv helt och fullt, det är något som blockerar min framfart. Jag försöker knuffa och buffa och märker att det är jag själv som står i vägen. 

En sån dag, en Teskedsgummedag, då förminskningen håller emot, som ett kallt och blåsigt basläger nedanför Mount Everest. De varma tankarna har ramlat ner i ett av alla glapp i hjärnan.

Jo, men, det ska bli kul att hänga upp mina bilder imorgon, långväga vänner som kommer på vernissagen, båda barna kommer hem och så ett julbord längst upp på det. Skäms på mig kvinna, att jag ens tillåter mig köra ner i dalgången, jag som har det så bra.  

Skönt att jag lyckades tända upp ljus i mörker. Lika bra att tända några till. Anders kom hem och lade pannan full med ved och jag slutar upp med att ha den i djupa veck, pannan alltså. Det är ju i allafall Katarinadagen.

/Katarina

Kommentarer

Populära inlägg