torsdag 30 maj 2013

När ett litet barn blir svårt sjuk

För drygt två år sedan hände något hemskt, det som blev vårt före och efter. Vår Elliot blev sjuk, riktigt sjuk. Mitt på dagen, efter att vi matat änderna i sundet, fick Elliot en stroke inne på Coop. En sketen vattkoppsinfektion där viruset även angrep kärlväggar var orsaken. Man läser ju om sådant, att barn blir väldigt sjuka, men man tror ju liksom inte att det ska drabba ens egna barn… det gör det dock tyvärr ibland.

De första dygnen var helt chockartade, ingen visste något, läkarna var förvånade över stroke hos ett så litet barn. Allt jag kunde tänka på var att han måste överleva! Han bara måste överleva! Och det gjorde han, hjälten min.

Fortfarande är det väldigt jobbigt att tänka på den där tiden, hjärtat knyter alldeles ihop sig av ångest. Någonstans längst därinne i själen blev nog något lite hårdare än vad det var innan, som att erfarenheten av mitt sjuka barn trasat sönder en liten bit. Själen, eller vad det nu är som är jag, känns lite som en nyläkt sårskorpa, den håller ihop men petar man på den går det lätt sönder.
Alla reagerar väl olika men talesättet ”det som inte dödar härdar” stämmer inte alls på mig. Den oro som Elliots sjukdom befäste i mig gör mig definitivt inte starkare men förmodligen mer ödmjuk och med ett vidare livsperspektiv.

Jag är så fantastiskt tacksam över att ha honom här, att känna honom och förundras över hur fantastisk han är. Många saker som tidigare skulle ha oroat eller stört mig bekommer mig numer inte nämnvärt. Vad är väl lite skit i hörnen eller en missad deadline? Inget, i jämförelse!

Min hjälte
Idag är Elliot är pigg och frisk och förutom de restsymptom han har kvar i form av en svag arm och ett lite svårkontrollerat ben är han tipp topp. 

För att Elliot ska få tillbaka sin funktion i arm och ben krävs träning. Nya kontakter måste skapas mellan hjärna och kropp och för att det ska ske måste man lära om en gång till.
En träningsform som visat sig mycket effektiv för barn med neurologiska skador som förvärvade hjärnskador, cp och liknande är Konduktiv pedagogik en typ av intensivträning kanske mer känd som Move & Walk eller Petö.

I Värmland finns inte det, det finns dessutom inga avtal med de landsting som har Konduktiv Pedagogik så man kan inte heller bli skickad med vanlig remiss. Om vi hade bott i tex Stockholm eller Göteborg hade Elliot fått träna det i 3 veckor, 2 gånger/år. Nu får vi istället själva betala för den träningen tillsammans med resor och uppehälle.
Jag betalar såklart allt jag har för att Elliot ska få den träning han behöver men det är orimligt att man i vissa län inte alls får möjligheten medan man i andra får det som en självklarhet.

Nu är vi några föräldrar som ska försöka jobba för att jämna ut dessa orättvisor och med detta blogginlägg kanske vi kan värva några fler kämpar och eventuellt tända ljuset hos en och annan politiker!

Bortsett från den specifika träning vi kör för att stärka arm och ben lever vi idag som vilken småbarnsfamilj som helst. Mycket av träningen gör Elliot dessutom på förskolan, underbara förskolan! Hade vi inte haft fröknarna på Bengster hade vi nog gått under, det gör så mycket att ha dem ombord. De fattar hur viktigt det är med träning och vi föräldrar har helt tiden känt trygghet och uppbackning från deras sida. Stort tack till er fina fröknar!

Ja, mycket har återgått till det vardagliga fast han får stå ut med en hel del vår unge. Det har blivit många timmars träning, oändliga sjukhusbesök, en hel del läskiga blodprov och annat otyg men det är sällan Elliot gör någon större affär av det. Det är värre för mammahjärtat… När Elliot blir lite äldre ska jag förklara för honom hur mycket jag faktiskt beundrar hans mod och hur hans coola personlighet och styrka faktiskt hjälper mig att klara av det här. Han är för alltid min stora hjälte!
Ta hand om er!

//Anna

tisdag 28 maj 2013

Lite skit i hörnen

Innan jag fick barn var heminredning något jag gillade och ägnade mig åt en del. Ja, jag gillar det fortfarande men jag ägnar mig inte direkt åt det. Numer handlar det mer om sanering och skadereglering.

Räcken i trappan har tillkommit och en stadig/praktisk hallmöbel är på ingång. Det ska vara stadigt, tåligt och lätt att torka av. Farmors gamla linneskåp är perfekt för leksaksförvaring. Recycling för både själ och miljö! Älskar gamla möbler som bär spår av användning, att de dessutom tål att få ytterligare en och annan skavank är därtill en perfekt bonus för en barnfamilj.

I mina uthus står ett antal renoveringsprojekt som ska målas, tapetseras eller på annat sätt fixas till. I slutändan brukar de dock flytta in i huset utan nämnvärd renoveringsinsatts för att jag bestämt mig för att de duger som de är.

Har också en förkärlek för vitt men har märkt att inredningen upp till ca 1m är mer flammigt grå/brun…brist på sanering. Väldigt många ytor är också lite klibbiga… Brukar kunna följa veckans matsedel och sonens framfart här i huset. Men inte är ju det hela världen, ”hellre lite skit i hörnen” som någon klok människa sa. Dessutom passar dessa små spår av minimänniska in i vår brokiga möbelsamling.


Gammalt och avskavt, tåligt och vackert
Jo, jag tål lite söl och spår av liv.
Däremot upptäckte jag en stor syltklick i pannan när jag såg mig i spegeln på jobbet EFTER fikat häromdagen (fikat innehöll dock ingen sylt men det gjorde morgonmålet). Där går gränsen!
Även om det emellan fårskötsel, dagis och tågtider blir väldigt lite tid över till morgonbestyr så drar jag gränsen vid att se ut som gårdagens efterätt.
Numer ställer jag klockan 2 minuter tidigare och tar en sista säkerhetstitt i spegeln innan jag springer ut genom dörren.

Ha en fin vecka!

/Anna

fredag 24 maj 2013

Delad glädje är dubbel!

I skuggan av alla oroligheter i Husby tänker jag på Borneo…

Jag har varit på Borneo ett par gånger och är helt förälskad i ön, i alla fall den Malaysiska delen av den. Där finns fantastisk, om än stadigt minskande, natur och lika underbara människor. Ja visst generaliserar jag och dra alla över en kam men jag har sällan träffat så många trevliga och härliga människor som där.

Jag skrev mitt examensarbete i nordöstra provinsen Sabah och spenderade några månader på en fältstation mitt i regnskogen. Det var helt fantastiskt! Där fanns ju ingen el, förutom via ett dieselaggregat, så på kvällen blev tillvaron verkligen kolsvart och skogens ljud tog över. Jag har aldrig sovit så bra i hela mitt liv!

Jag och en tjej till tittade på hur skogsavverkning påverkar insekterna i vattendragen. Vi jämförde orörd regnskog med skog 15 år efter avverkning och oljepalmsplantager. Utan att gräva ner mig för djupt i detta kan jag säga att väldigt få vill bo i ett palmplantage förutom råttor och ormar.

Fältstationen vid Segama river, mitt i vackraste regnskogen

Djurlivet i regnskogen är ju fantastiskt. En dag när vi skulle ut och jobba stod det 73 elefanter i området och då bör man inte vistas i skogen, en ganska trevlig anledning till att inte få jobba. Den här elefanthistorien sinkade oss en del så vi blev kvar på stationen över jul och nyår. Ja visst, man kan tänka sig värre ställen att spendera julen på!

Vi var de enda, förutom stationspersonalen, som var kvar och dagen innan jul hängde vi med dem ut för att röja stig. Efter en dags vandring slog vi läger vid ett vattenfall och hade det inte varit för alla förbenade blodiglar som hittar in överallt så hade det varit helt magisk. Äh, det var helt magiskt att vakna där på julaftonsmorgon, iglar eller inte.

Personlstyrkan var uteslutande muslimer och firade inte jul men när vi kom tillbaka till stationen på julaftonskväll hade några ändå fixat en gran åt oss. De hade t.o.m. klippt till en pappstjärna att sätta i toppen och fixat gofika, friterade bananer, så att vi skulle känna oss hemma.

Mike med vår "julgran"
Dagen därpå fick vi följa med personalen in på julfirande hos deras kristna vänner. Efter dryga tre timmar i jeep kom vi ut ur skogen och började vår julresa runt i grannskapet. Allt var jättetrevligt och den stora skillnaden från julen här hemma var väl 50 grader och att Kalle Anka var utbytt mot seriös karaoke (usch, jag rodnar bara jag tänker på min insats).
Jag frågade vad det var som gör att det funkar så bra att fira högtider tillsammans fast man har olika tro och det enkla svaret blev att det är roligt och att var och en får tro som den vill. Att dela gemenskap och glädje är viktigare än att dela tro och ”det var tamigfan det finaste jag hört sedan jag konfirmerades!” För att citera från en av mina egna julfavoriter, Karl-Bertil Johnsson.

Självklart bottnar oroligheterna i Husby i mer än religion och tradition. De sociala klyftor som faktiskt ökar i vårt land, den galopperande ungdomsarbetslösheten och det myndighetsförakt som sprider sig i vissa grupper torde ha ett visst finger med i spelet. Jag säger inte att det är lätt att lösa men jag tror inte att hårdare polistag och sänkta skatter kommer att vara åtgärderna som fixade biffen.

Behandla andra som du själv vill bli behandlad och dela glädjen för att dubbla!

Det är en bra början, om man vill…

Trevlig helg!
/Anna Hagelin

onsdag 22 maj 2013

Man får låta udda vara jämt!

Jag gillar mat men äter hellre än jag lagar även om jag ibland försöker vara både spännande och nyttig vid grytorna. Det brukar gå så där…
Så var det dock inte när jag växte upp. Min mamma bodde i Sunne och min pappa bodde på gården i Ingmår, där jag nu bor. Där bodde också farmor, gammelfarmor, gammelfarfar och faster när jag var liten. Det var fantastiskt, fast det fattade jag ju inte då, att alltid ha någon därhemma. Även i vuxen ålder när jag flyttat långt bort var det alltid farmors kök som var den plats jag längtade mest efter.
I detta kök skapades ALLT! Det körvades, bakades leverpastej, las in gurkor, bakades bröd och sattes filbunke dagarna i ända.
På hösten plockade vi bär, inte som något pittoreskt tidsfördriv utan på riktigt. Hinkarna skulle fyllas. Kommer ihåg hur jobbigt det var att få plockaren full så man kunde få gå och tömma den i en av hinkarna. Det brukade sluta med att faster Barbro hällde över bär från sin plockare till min så att jag tillslut ändå skulle få tömma i något i hinken. Undrar hur mycket nytta jag egentligen gjorde? Förmodligen inte särskilt eftersom det mesta jag plockade ändå brukade hamna i min egen mage.
Hönsen, grisarna och korna tillsammans med grönsaksodling och potatisland gjorde att vi nästan bara bytte till oss ost och smör från mejeribilen. Jag är uppvuxen på fantastisk, närodlad, hemlagad mat. Tyvärr gick inte den här kunskapen vidare till mig eftersom jag tog den för given och var helt ointresserad av matlagning, tyvärr insåg jag inte det fina i att producera och laga sin egen mat.
Kunskapen kring handarbete gick samma öde till mötes även om farmor gjorde några tappra försök att lära mig sticka.

Nu har jag ju en egen son och nu vill jag ju såklart att han också ska äta fantastisk mat. Jag vill också att han ska veta var maten kommer ifrån för jag tror att det är först då vi känner respekt för den mat vi äter tar ansvar för hur det påverkar både oss själva och vår miljö.
Det går så där… Min unge väljer ”ChickybitsÅstripsÅketchupÅfestis (han säger det så, i ett enda långt perfekt ord) 7 dagar i veckan om han får. Det är svårt att känna respekt för chickybits. Är det ens någon chicky i dem? Men såklart får han välja ibland och då tänker jag att i morgon då är det jag som trycker i honom en älgfärsbiff och KRAV potatis. Man får låta udda vara jämnt…
Egenodlat och färdigköpt,
man får låta udda vara jämt

Vi har vår lilla fårhjord här hemma som ger oss fint lammkött och sköna skinn och vi odlar i alla fall lite tomater, jordgubbar och annat som är gott att plockäta. Att det sedan ligger färdigköpta pannkakor och trängs med lammfilén i frysen får man hacka i sig. Man gör så gott man kan och får låta udda vara jämnt...



Här har vi Fia, vårt senaste tillskott på gården,
i köket på lite rekreation.
/Anna Hagelin

måndag 20 maj 2013

Anna forskar på effekter av mänsklig påverkan

När jag fick frågan om jag ville vara med och blogga var min första reaktion -Nej, jag hinner inte! Fast å andra sidan…

Så är det ofta för mig, jag vill göra så himla mycket, har inte alltid tiden men gör det oftast ändå. Önskar mig träget fler timmar på dygnet och funderar ofta på hur man på bästa sätt skulle kunna förhandla till sig någon extra dygnstimme från Greenwich.

Det här med bloggande är ju annars en fantastisk chans att inte bara få, utan att jag faktiskt ska, häva ur mig en massa tankar, idéer och funderingar. Hur ofta sitter man inte på tex morgontåget, läser något spännande i tidningen som man bara måste dela med dig till sina, ofta sömniga, medresenärer? Ofta! Och hur ofta är det uppskattat? Inte ofta alls! Nu har jag min chans!

Jag som nu kommer att tycka en massa under två veckor är Anna Hagelin, 39år, en människa som både rörs och upprörs allt som oftast. Jag bor numer åter i mitt föräldrahem i Ingmår med min 4 årige son, katt och ett litet gäng får. Ni ska få höra mer om det i nästa blogg.

Anna Hagelin forskar på vandrande
laxfiskars beteende
Jag är väl annars både ut- om- och tillbakaflyttad till Sunne. Efter ca 10 års runtflyttande i framförallt norra Sverige blev det dags för barn och då kändes Sunne väldigt bra att flytta tillbaka till.

Jag är doktorand vid Karlstad Universitet där jag forskar på vandrande laxfiskars (öring och atlantlax) beteende i påverkade vattendrag. Vi människor har ju förändrat vattendragen mycket genom vårt bruk. Ofta är de påverkade av både flottning och vattenkraft och i vårt vattenrika land har vi bara fyra älvar utan vattenkraftverk. En av dessa älvar, Vindelälven, delar dock mynning med Umeälven och där finns ett kraftverk, visserligen med möjlighet för fisk att passera, men ändå. Sorgligt tycker jag!

Jag älskar verkligen mitt jobb! Att få forska på effekter av mänsklig påverkan och försöka komma fram till rön om hur man kanske kan mildra eller åtgärda dessa effekter är verkligen både givande och spännande.
Vi svenskar har misshandlat mycket av vårt vatten men det går ändå framåt och vi som elkonsumenter har trots allt möjlighet att aktivt påverka hur det ska se ut i framtiden. Tänker på ”Three Gorges” i Kina, världens största dammbygge när det stod klart 2012. 1,2 miljoner människor blev tvungna att flytta, 13 stora städer, 140 orter och 1400 byar dränktes. Dammen blev den sista spiken i kistan för floddelfinen som nu anses utrotad och det var nog tyvärr inte den enda arten som går samma öde till mötes.

På bilden ovan bildar 300 personer tillsammans orden Pare Belo Monte.
Bilden är hämtad från: http://climateandcapitalism.com/ 
I detta nu håller man på att bygga en ny jättedamm i Amazonas, ”Belo Monte”, tänkt att bli den tredje största i världen. Urinvånarna tillsammans med människorätts- och miljöorganisationer protesterar och kämpar men få med makt lyssnar…

Har ni möjlighet så ta en spade och gräv! Hur ni gör det spelar mindre roll, huvudsaken är att vi försöker göra något lite bättre.

//Anna

En helg med musik och fotografi


2013-05-18 Hej folks! Richard Persson här.

Det närmar sig slutet på vårt värdskap för Sunnebloggen. Jag vet kanske inte om vi direkt skapat historia med våra inlägg, men den som läst har i alla fall fått en liten inblick i vår vardag och vi får väl hoppas att de varit trevlig läsning.

Det är väldigt mycket på gång nu och det är svårt att få tiden att räcka till. I går var vi i Arvika och tittade på vår son Loves studentkonsert. Han har gått tre på Estetiska gymnasiet där och när det nu närmar sig student, har han satt ihop en helt egen konsert med all möjlig musik och framförde detta på Ritz inför c:a 200 personer. Det var något alldeles fruktansvärt bra. Jag vet inte om jag kan förklara bättre än så. Ni får väl fråga någon som var där, om ni tillhör den stackars olyckliga skara som missade detta.

I dag blev det en tur med gräsklipparen. Inte för att det inte kunde ha väntat någon dag men jag orkade inte låta bli. Det är ju så fantastiskt underbart när det börjar grönska i vår herres hage.

Jag håller på och fotograferar lite vid sidan om och i dag var jag anlitad för ett bröllop vid Frykenstrand. Jag är inte så säker på att brudparet skulle uppskatta att jag delade med mig av bilderna här på bloggen, men jag får väl bjuda på en bild där inte själva brudparet är med.

Under tiden som vi höll på med detta spelade Sverige semifinal mot Finland i hockey-VM i globen och det gjorde de ju bra. Jag hängde faktisk med lite på radion och det var ju riktigt trevligt.

Just i detta nu är det Eurovision song contest i Malmö. Jag får väl slänga ett litet öga på TV:n emellanåt.

Vi håller även på som bäst att planera för ett event här på Prostgården i sommar. Göran Samuelsson kommer hit och spelar den 28:e juni d.v.s. fredagen efter midsommar. Då är ni alla välkomna hit. Det blir nog alldeles fantastiskt bra det.

Vi får nog nöja oss så för den här gången. Ha det så kul allihop! Ciao.


Vitsippor vid Länsmansgården
 
Loves studentkonsert
 

fredag 17 maj 2013

Spännande ishockeymatch!


2013-05-16
Att jag skulle börja kommentera sport, känns väl ungefär lika ologiskt som att Lasse Granqvist skulle starta kurser i knyppling eller nåt. Att jag skulle ägna årets första varma kväll till att sitta inne, klistrad framför TV:n och se på ishockey, känns ju inte heller särskilt sannolikt, men så blev det. Jag har just sett Sverige slå Kanada i VM-semifinal på hemmaplan och det känns som att man fått vara med om något stort, ungefär som när Foppa gjorde en ”Foppa” eller när Hyland skrek att ”den glider in i mål” eller när ovan nämnde Granqvist nästan dog i direktsändning när vi vände ett 0-4 underläge och vann mot Finland. Ska man sätta en liten peng på att Fredrik Petterssons straff blir frimärke någon gång i framtiden?

I dag hade jag förresten tänkt skriva mitt bästa blogginlägg någonsin. Jag hade tänkt smeka fram orden och få till det så där fantastiskt bra så att människor skulle få en upplevele av att de skådat himmelriket och uppfyllts av vishet kring livets mysterier och lite allt möjligt. Troligtvis skulle både Nobelkommittén och Svenska akademien höra av sig, men så råkade jag slå på TV:n och fastnade där i stället.

I morgon ska vi åka till Arvika och titta på Love när han framför sin studentkonsert på Ritz. Då utlovas det hålligång. Detta får ni inte missa gott folk. Det kommer att bli jättebra. Har du möjlighet så åk dit. Efter det har jag säker något som jag begriper mig på, att skriva om.

Ha det så bra folks!

torsdag 16 maj 2013

Besök av Majorskorna och konsert i Arvika


2013-05-15

Idag efter våra "andra" jobb var det lite fixande och trixande för att få i ordning flygeln och lite annat för Majorskorna skulle komma på besök. Bibbi Kringlund höll i det hela och hade vinprovning och visning av Prostgården. Varför vi inte själva visade gården var för att vi var till Arvika på studentkonsert och hjälpte till i ett cafe´.Det var verkligen synd att inte vara hemma då Bibbi och Majorskorna var här men konserten gick bara inte att missa!

 Love vår son går på musikskola och nu är det deras slutprojekt som framförs. Kvällens konsert anordnades av Carolina Jensen från Klässbol. Oj, vilken röst hon har! Henne kommer vi få se mer av på de stora scenerna, det är jag övertygad om! Minns var ni läste det först! :)

/Elisabeth

onsdag 15 maj 2013

Nyhet om valet till kyrkofullmäktige i Sunne

2013-05-14

I dag tänkte jag släppa en nyhet. Globalt sett är det kanske ingen sensation, men för mig är det ett rätt stort steg. Ett och annat förbryllat ögonbryn kommer kanske att höjas, någon tycker kanske att det var väl på tiden medan ytterligare någon tänker att nu har nog Persson gått och blivit knäpp på allvar. Nyheten jag tänkte presentera är att:

Jag tänker ställa upp i valet till kyrkofullmäktige i Sunne Pastorat, för Borgligt Alternativ.

Kyrkan med dess många olika verksamhetsområden känns angelägen och när jag blev tillfrågad (från flera håll faktiskt) kändes det helt naturligt att gå med. Vi har kommit närmare kyrkan sen vi flyttade till Prostgården, inte bara rent geografiskt, utan även mänskligt och själsligt eller hur man skall uttrycka sig. Kyrkan gör i dag ett stort arbete bland ungdomar, gamla, sjuka, ensamma och människor i sorg och andra kriser. Det känns bra att kunna vara med på ett hörn och stötta detta arbete. Det känns också bra att kyrkan står för kontinuitet. I dessa tider av förändringar där vi lever våra liv genom telefonen, plattan och laptopen, då allt hela tiden går snabbare och där mängden tillgänglig information fördubblas vart tredje år, är det faktiskt skönt att det finns ett sammanhang där saker och ting är lite grann som det alltid har varit. Som står för ungefär samma etik och moral som på farmor och farfars tid och som kommer att leva med i generationer framåt. Att det finns ett ställe där min senaste Facebookstatus eller Instagrambild är fullständigt ointressant och där man inte bryr sig om ifall det är tofsloafers eller något annat som gäller i vår. Med detta menar jag inte att allt måste vara som det alltid har varit. Jag vill hemskt gärna vara med och förändra och driva utvecklingen framåt, inte minst vad gäller kyrkans utbud av musik och andra kulturyttringar, så att kyrkan blir mer levande och tillgänglig för många fler.

Kyrkans organisation kommer att förändras en del inför kommande mandatperiod och partipolitiken kommer inte att ha en så tydlig roll längre. Detta passar mig alldeles utmärkt.

Har det hänt något annat skoj då? Tja det gör det väl hela tiden tycker jag. I kväll tog jag mig en titt nere i vår jordkällare (som f.ö. lär vara Sunne äldsta byggnadsverk) och fotade lite spindlar. De var extra stora och granna i dag. I morgon får vi besök av Majorskorna. Det var meningen att de skulle ha vinprovning i källaren men det är visst lite väl kallt där, c:a 5°C, så de får nog sitta inne i flygeln i stället.

Jo just det ja. Pallra er iväg och rösta den 15:e September.

Så där ja. Nu tror jag det får räcka för i dag. Var rädda om varandra.

/Richard

tisdag 14 maj 2013

Vårväder och minimuffins


Måndagen den 13/5 2013

Idag känns det som energin är tömd på mig. Kanske inte så konstigt efter det varit så mycket en längre tid. Fast mest tror jag det har med kylan och regnet att göra. Nu får det väl ändå vara nog! Jag vill ha värme! Stackars tyske mannen som nyss checkat in och som åkte från ett Tyskland med 30 grader Celsius! Han var dock vid gott mod och han får 200 kvadratmeter för sig själv i flygeln då alla andra checkat ut. Just nu är han på nedre plan i detta hus och skypar med familjen.

Middagen är avklarad och diskmaskinerna går för fullt. Vilken vardagslyx att ha två diskmaskiner!

Elna har bakat idag. Hon har premiärkört köksassistenten som hon fick i konfirmationspresent. Det fanns inga muffinsformar hemma så hon gjorde muffins i knäckformar vilket såg annorlunda och gulligt ut. Kanske bra för den som ska tänka på vikten.

Richard är i kyrkan på möte. Bilden idag får symbolisera både det och det som komma skall. ;)

/Elisabeth

 

måndag 13 maj 2013

Konfirmation


Hallå hallå!

I dag har vår dotter Elna blivit konfirmerad. Det var väl inte dåligt?! Det var en mycket fin och trevlig tillställning i vår vackra kyrka. Massor med folk och en Joakim Leroy i högform som talade med innerlighet, yviga gester och pillemarisk humor. Efteråt firade vi hemma hos oss med ett fyrtiotal släktingar och vänner.

Detta var faktiskt allt jag tänkte rapportera i dag. Lev väl!

/Richard.

Tv-tittande och Studentkonsert

11/5

Idag var det både utcheckning och incheckning av gäster. Hela flygelbyggnaden blev tömd, städad och pyntad och i eftermiddag kom det nya gäster från USA. Det var en far och dotter med svenska rötter. Det var så trevligt att prata med dem och en rolig grej var att dottern bodde i Washington DC där jag spenderade ett år mellan 1991-1992.

På förmiddagen såg vi inte Sunnebördiga Kajsa Beausang på TV 4:s morgonprogram. För att förklara varför jag skriver så, var det nämligen så att hon hade skrivit på Facebook att hon skulle vara med på tv 10.50 och ge resetips. Vi som aldrig ser på tv satt som klistrade framför tv:n och väntade men ingen Kajsa kom. Vi funderade på om det blivit något missförstånd men fick sedan nys om att Kajsa blivit offer för sin egen möhippa! Det var ett roligt bus det!

På eftermiddagen var det träff för Elnas konfirmandgrupp och lite senare var det dags för oss föräldrar att närvara. ”Megafika” hade prästen skrivit i informationen och det var det verkligen. Många föräldrar var det dessutom.

Richard har jobbat på i köket och nu är det väl bara belysningen och någon list som fattas. Vi är riktigt nöjda!

I morgon är det Elnas konfirmation och det har fejats en hel del idag. Dukningen är klar och vi ska sitta i det så kallade ”Trädgårdsrummet” , som vetter mot frykensundet. Elna och jag har plockat vitsippor och satt dem i små vaser och ställt ut på borden och det blev sött.

Love har nyss kommit hem från Arvika där han går på musikskola. Han har en egen konsert nu på fredag i Arvika och har övat med de andra medverkande idag. Det är hans studentprojekt och i Loves fall är det alltså att anordna en konsert med allt vad det innebär. Just i detta nu skriver han musik. Precis när jag skrev det, övergick det i något klassiskt verk på piano. Han spelar nästan all vaken tid tror jag. Tänk vad underbart att brinna så för musiken!
 
 


 

lördag 11 maj 2013

Första året på Prostgården Bed and breakfast


Hej på er! Richard här igen.
Det skulle vara roligt att veta om det är någon som läser det vi skriver. Det vore gulligt av er att kommentera något inlägg ibland.

I måndags lovade jag att återkomma till att berätta om vårt första år på Prostgården och i dag känns som en bra dag för detta.
Officiellt flyttade vi in här den 15:e maj i fjol men vi fick smyga igång med renovering redan en månad tidigare, i mitten av april alltså. Det var en väldig massa att fixa till inför öppnandet av vårt nya Bed & Breakfast den 1:a juni, och renoveringen har fortsatt även efter öppnandet. När vi summerar vårt första år är det knappt man tror att det är sant.

På ett år har vi hunnit med att:
Målat väggar och tak i 9 rum.
Tapetserat 4 rum.
Lagt nytt golv i 6 rum.
Installerat brandlarm och brandstegar.
Installerat två braskaminer.
Installerat en bergvärmepump och en luftvärmepump.
Renoverat ett badrum och byggt ett helt nytt sådant.
Storstädat uthusen och satt in belysning.
Nya dörrar till jordkällaren.
Tagit bort en vägg och gjort ett sprillans nytt storkök.
Och säkert något annat som jag glömt.

Dessutom har vi:
Startat företag och lärt oss bokföring och allt sånt där.
Krånglat med olika myndigheter om tillstånd av alla möjliga slag.
Städat, bäddat hundratals sängar och kört lika många tvättmaskiner med lakan och handdukar.
Snickrat ihop en hemsida och diverse reklammaterial.
Krattat ett hektar löv.

Som om inte det vore nog har vi:
Haft en faslig massa gäster inkvarterade.
Anordnat stor invigningsfest med en massa trevlig musik och prominenta gäster.
Varit värd för diverse kurser, företagskonferenser och årsmöten.
Anordnat fem omgångar av evenemanget Musikquiz på Prostgården.
Anordnat fotoutställning med bl.a. Mia Petzäll.

Som grädde på moset har vi även:
Jobbat heltid på våra vanliga jobb och även ägnat ungarna och allt det där andra vardagliga, lite uppmärksamhet

Vi får ofta frågan ”Hur hinner ni med” och det kan vi nog själva undra ibland. Vi har fått väldigt mycket hjälp av vänner och släktingar och det är vi naturligtvis oändligt tacksamma för. Det är frestande att börja räkna upp namn, men nä, det får bli i ett annat forum. ”Men hur länge orkar ni då” är en annan vanlig fråga. Tja vad ska man svara på det? Vi tycker ju att det här är så kul så vi orkar inte låta bli.
En annan sak när det gäller det där med att hinna med saker. Vi ser i princip aldrig på TV. Om jag skulle avsluta med att vara lite förståndig och ge ett råd till dem som har svårt att få tiden att räcka till, så är det: Släng ut TV:n. Du kommer inte att missa något viktigt.

Trevlig helg på er folks!

Affischen vi gjorde inför vår invigningsfest förra året.

Mia Petzäll tillsammans med modellen på fotot i bakgrunden.

Ett av magasinen där vi anordnade fotoutställning under påsken 2013. På bilden är det folktomt men vi hade faktiskt runt 500 gäster under de tre dagar som utställningen varade.

fredag 10 maj 2013

Prostgården, en nygammal mötesplats


Kristi himmelfärdsdag

Dagen har mest gått åt till att renovera, tvätta kläder och göra i ordning flygelbyggnaden för inkommande gäster som kommer idag och i morgon. Ett par har redan kommit och det var ett mycket intressant möte. Carl och hans fru kom resande från Stockholm och ska stanna två nätter. Carl berättade att hans familj flydde till Sunne från Stockholm under andra världskriget och att han då var 4-5 år. När de idag åkte in i Sunne tyckte han att det var mycket som var sig likt som han mindes det. Tyvärr visste han inte var han hade bott men han trodde han kunde få tag på ett foto på huset han bodde i. Jag sa att vi kanske kan klura ut var det var med hjälp av kontakter eller genom att ta hjälp genom Fryksdalsbygden eller Sunnenytt. Något som han mindes från den tiden var mullret från kanoner i Norge som även jag fått berättat för mig av min far.

Det är så roligt att ta emot gäster och berätta lite historia om platsen. Vi känner oss mycket stolta över Prostgården och Sunne och det tror jag de märker. Vi vill vara ambassadörer för Sunne och bemöta folk så som vi blivit bemötta när vi varit ute och rest. Vi har mycket goda minnen från bl.a. Nya Zeeland där folket var så stolta över sitt land (med all rätt) och gärna berättade mer än att visa vägen. Det som gått upp för mig mer och mer under åren är hur beroende vi faktiskt är av varandra i ett samhälle. Om vi med vår verksamhet kan hjälpa någon annan i Sunne till att deras företag går bättre har vi lyckats väl tycker jag. Vi tipsar gärna om andra platser i Sunne som gästerna ska besöka, så som restauranger, affärer och sevärdheter. Idag som så många andra gånger tipsade jag om Köpmangården och kunde visa en meny, som vi fick när vi var där och åt förra gången. Jag ringde dit för att kolla att det var öppet i kväll och det var det och kunde hälsa gästerna välkomna av personalen.

Vår käre granne Mai Hedins bok ”Allt har sin tid” är en trogen följeslagare i vår verksamhet. Ur den går att läsa: ”Knappt gick en dag utan besök i Prästgården. Dit kommo långväga resande, släkt och vänner, vetenskapsmän, konstnärer, vandrande studenter, dit kommo herremän och bönder ur de olika socknarna. Alla mottogs gästfritt”. Vi kan nog våga påstå att Prostgården åter igen är en mötesplats för folk, så som det en gång var och tror och hoppas att våra förfäder gläder sig åt verksamheten här.



torsdag 9 maj 2013

Valborgsminnen och vårens första tältning

2013-05-08

Kära läsare av Sunnebloggen.

Nu äntligen har våren kommit! I år känns det som att vi fått vänta alldeles extra länge. I går åkte kortbyxorna på och nu tror jag de får sitta på tills någon gång i slutet av september eller så. Jag satt i möte under ett par timmar med en kollega i går. Under tiden kastade jag då och då en blick på en björk utanför fönstret, och tänk att det var som att jag riktigt kunde se hur den blev grönare och grönare under vårt samtal. Jag älskar detta! Det är som att allt liv föds på nytt vid den här tiden och vi fylls med energi, inspiration, hopp och framtidstro. Vore det jag som bestämde här i världen så skulle året börja vid Valborgsmässoafton och sedan skulle det bara vara röda dagar ända fram till midsommar, då liksom hela livet kulminerar på något vis.

Valborgsmässoafton förresten, gick vi som vanligt till kyrktrappan och lyssnade på Sunne manskör som hälsade våren välkommen. Detta är en mycket kär tradition i familjen Persson. Min pappa har varit med i manskören i runt 50 år och de första tolv åren av min levnad eller så, var man väl mer eller mindre tvingad att gå till kyrktrappan och lyssna på vårsångerna, men numera går Elisabeth och jag dit alldeles frivilligt. 

Jag minns en gång, det borde ha varit ungefär i slutet av 70-talet, så var det sådant skitväder, med blötsnö och elände, att framträdandet flyttades från kyrktrappan till skärmtaket utanför ingången till församlingshemmet. En gång för inte så länge sedan blåste det så mycket att de olika stämmorna inte hörde varandra utan började sången i olika tonarter. Det lät bedrövligt fast det gjorde ju inte så mycket eftersom publiken inte hörde så mycket heller. I år konstaterade den fantastiske vårtalaren Ulf S Olsson att våren var en lurig figur som gjorde lite som den ville. Han hade t.ex. noterat att i år kom raggarbilarna till torget innan flyttfåglarna.

En sak som ligger mig varmt om hjärtat är tält. Som produktutvecklare och platschef på Tentipi i Sunne jobbar jag dagligen med tält och under de 44 år jag hittills upplevt har det blivit en hel del tältande i alla möjliga sammanhang. I morgon är det Kristi himmelfärdsdag och ungarna är lediga från skolan och när nu våren har kommit så kan väl få saker passa bättre än att tälta. Så i natt hälsar Elna och några kompisar våren välkommen genom att tälta här ute på gräsmattan.

Sunne manskör hälsar traditionsenligt våren välkommen från kyrktrappan. I Bakgrunden står förvaltningschef Ulf S Olsson och väntar på att få framföra sitt vårtal.

Tältläger på Prostgården (halva campingen består av mitt gamla Hillebergtält som jag bl.a. släpat runt halva Australien en gång för längesedan).

onsdag 8 maj 2013

Vårkänslor och vardagssysslor


Då var det min tur att skriva då. Har faktisk haft lite funderingar på att starta en blogg i och med att vi köpte Prostgården men det har inte blivit prioriterat. Istället har tiden gått åt till att bygga upp verksamheten samt att göra allt det där andra som ska göras i ett hem.

Jag jobbar som Tandhygienist hos Samuelssons Tandvård och har så gjort i tjugo år. 20-års jubileet firade vi nyss med middag och Queenshow på hotell Selma Lagerlöf. Det var en riktigt bra show som man lever på en lång tid!

När jag kom hem från jobbet idag tänkte jag laga middag men Elna och hennes kompis Johanna höll på att göra pannkakor, så jag kunde gå ut i solen en stund och kratta. Det är ju en del att kratta här så man får ta lite i taget. Jag njuter verkligen av miljön här på Prostgården och tänker ofta på folk som verkat här under årens lopp. Det känns stort att få vara en del i historien med Prostgården.

I söndags hade vi stora utcheckningsdagen så det är en del att tvätta och bädda! Jag ska sätta upp en tvättlina ute för det är så härligt med nytvättade sängkläder som hängt ute. Enda problemet är fåglarna som tycks vilja pricka vår rena tvätt!

Idag är det helt fantastiskt väder och jag vet inte om jag något tidigare år längtat så efter värmen. Richard och jag har precis varit på promenad i Sundsberget för att insupa våren och se blåsipporna som växer så här års. Sundsberget har numer en certifierad vandringsled som är mycket fin. Om ni har möjlighet, ge er själv en stund och njut av det vackra i naturen. Det är nästan overkligt att se alla dessa blåsippor.


tisdag 7 maj 2013

En inblick i utvecklingen av Sunne Prostgård



Kära du. Välkommen att dyka ner i vår vardag under ett par veckor, våren 2013.
 
Vi som fått förtroendet att skriva Sunnebloggen den närmaste tiden är Elisabeth och Richard Persson på Prostgården. Vi tänkte turas om att skriva och berätta för er om ditten och datten som händer i våra liv om dagarna. Just i dag är det jag, Richard som skriver.
 
Ungefär nu är det ett år sedan vi köpte och flyttade in på Sunnes Prostgård. En gård som varit hem för Sunnes kyrkoherdar med familjer och tjänstefolk i över fyra hundra år. Det har varit ett helt fantastiskt år då vi lärt oss en massa nya saker, träffat nya människor, startat företag, renoverat och åstadkommit en mängd andra saker. Vi får väl blanda in lite små historier om allt som hänt det senaste året under tiden vi bloggar, men jag ska inte trötta ut er med att försöka dra hela historien direkt.
 
Fast jag måste ju få berätta om köket, vårt senaste projekt. Den senaste månaden har vi ägnat det mesta av vår fritid åt att renovera ovan sagda, och nu börjar det likna något, så där så att det nästan bara är de där sista listerna kvar. Ni vet, de där som aldrig kommer dit, ja och så lite belysning och så där, men nästan klart i alla fall.
 
I kväll tog jag lite ledigt från renoveringen och gick på träff med Sunne fotoklubb (vilket i sig är ett litet äventyr). När jag kom hem var det smygpremiär med bullbak i köket och nu när jag skriver dessa ord börjar det lukta så där himmelskt gott från köket, så att. Nä nu tror jag att flickorna behöver hjälp med provsmakning.
 
Lev väl så länge gott folk, så ska jag äta lite kanelbullar jag. 
 
Bullbak i skenet från bygglamporna i det nästan färdigrenoverade köket på Prostgården.
Från Vänster: Elisabeth Persson, Elna Persson, Sanna Swensån, Ann-Sofi Swensån

 

fredag 3 maj 2013

Ny viktig match för Mallbacken på söndag


Fredag 3 maj
Det har varit en händelsefull vecka och skönt att helgen kommer och veckans match närmar sig.
Det blir en ny viktig match för oss men också en riktigt bra chans att ta våra första poäng. Det blir också lite extra spännande för mig eftersom i Piteå spelar några gamla lagkompisar till mig och en av dom är mitt mittbackspar i landslaget.
 
Idag är det vårmarknaden i Sunne. Det blir kul och se lite liv i stan. Vi kommer också delta på marknaden när några av oss från laget kommer stå framför ICA BBB idag. Vi ska marknadsföra ICAs nya plastpåsar där vår lagbild finns på andra sidan. Jag hoppas att många kommer och hälsar på oss där.
 
Jag önskar också att många kommer till Munkfors på söndag klockan 14.00 och hejar på oss till en vinst.
 
Trevlig helg! //Maija

torsdag 2 maj 2013

Norra Värmland behöver en ny uppvärmd konstgräsplan

Torsdag 2.5

Hej
Veckan har gått jättesnabbt. Som fotbollsproffs och deltidsstudent så blev det inte mycket Valborgsfirande. Vi har tränat varje dag och jag har haft ganska mycket skola. Det har varit tråkigt att sitta inomhus med näsan i skolboken när det har varit vackert väder ute nästan varje dag.

Under vintern har vi tränat inomhus i fotbollshallen i Sunne och nu tränar vi på konstgräs i Torsby och Munkfors innan Sunnes gräsplan är spelbar. Jag hoppas att Sunne kommun påskyndar med uppbyggande av konstgräsplanen vid fotbollshallen så att vi slipper resa till Torsby och Munkfors.

Norra Värmland behöver en ny uppvärmd konstgräsplan. Jag tycker att det finns för få konstgräsplaner i området för alla lag som finns. För att utvecklas som fotbollsspelare och som ett lag så måste man kunna träna på fullstor plan under vintern.

Jag har hört att kommunen inte kommer lägga värme under konstgräset och det är synd för att det begränsar möjligheterna att använda den.//Maija