fredag 29 november 2013

En vanlig torsdag

Torsdag den 28 november 
Om det börjar regna inom den närmsta tiden så skyller jag det fullt ut på Anders. Han städade bort "min" toaspindel. Hen har varit synlig i fyra dagar. En mycket stillsam figur som inte ställt till något större väsen,  vilket kan bero på att min syster inte har varit på besök, hon tycker inget vidare gott om spindlar. Jag gör inte det heller, vanligtvis, men den här gången fick den stanna kvar en stund. 

Jag känner mig mycket nöjd efter att vi har torsdagsstädat huset. För ett dygn kommer det vara rent i varje vrå, sen fyller det på med svarta hår, som gärna vill lägga sig som drivor. Men vad gör väl det när jag har världens bästa fyrbenta kompis. Och nog kan det göra gott för värmen; lite borde väl pälsen isolera och hålla värmen eftersom de gärna samlar sig i hörnen där det redan är 90 grader.

/Katarina

 

torsdag 28 november 2013

Solstormar


Onsdag 27 november
Solstormar gör inte att vi får vackrare och varmare väder utan det är solen som stormar och skickar iväg laddade partiklar som kan, om de riktas mot oss, orsaka störningar i elnätet, telenätet, signalsystem för tågtrafik och till och med orsaka korrosion i rörledningar.

Ganska lätt att börja fundera på om det påverkar oss när det stundom sker geomagnetiska stormar här på vår planet. Exempelvis, varje gång jag tar av mig mössan under denna årstid så ser det ut som en kraftig elektrisk orkan har dragit fram, "Du har så frissit hår", som frissan säger till mig och jag har lärt mig att hon inte menar att jag har en fin frisyr.

Så åter tillbaka till störningarna, en liten stund till, iallafall de elektriska, och försöka undvika bli störd av något annat. Fokus. Om solstormarna kan påverka tågsignalerna så funderar jag på vilket scenario som kan vara vanligast; bommar nere och rött ljus, men inget tåg eller bommarna uppe och vanligt vitt sken och det kommer ett tåg...

Måntro påverkar solstormarna vädret. Vi har ju för tillfället omslagsväder (har lärt mig att det inte är första sidan på SMHIs branschtidning). I kväll är det plus 7 grader och jag antar att det är paus i snötillverkningen vid Ski Sunne. Tråkigt.

Nu är det faktiskt så att de flesta solstormarna som drabbar jorden påverkar oss nämnvärt lite. Fast vid omfattande störningar eller avbrott i elnätet drabbar det tätorten hårdast och vi måste räkna med att klara oss själva i minst 72 timmar vid exempelvis ett längre elavbrott. Vi får hoppas att - om det inträffar - inte är midvinter och minus 25 grader kallt.

Jag som tidigare trodde att alla goda ting är tre har ramlat över en klassiker i överlevnadssituationer (något justerad av mig):

VI KLARAR OSS:

·         3 hundradelssekunder utan Facebook

·         3 tiondelssekunder utan internetuppkoppling

·         3 sekunder utan hopp och vilja

·         3 minuter utan luft

·         3 dagar utan vatten

·         3 veckor utan mat

/Katarina

onsdag 27 november 2013

Hänger på Länsmansgården

Tisdag 26 november

Att avsluta dagen med träning och avslappning på Selma SPA+, gör gott i en trött och frusen kropp.

Idag kan jag verkligen säga att jag har hängt på Länsmansgården, jag tror det blev bortemot trettio upphängda bilder och en resväska. Det är lätt att man känner sig lite hängig efter ett sånt pass.

På torsdag ska jag döpa bilderna. En härlig ritual som tvingar mig att verkligen gå tillbaka och fundera lite på de rörelser och spår jag har lämnat efter mig.


Oftast så viskar bilderna blygt sina namn, som om vore de rädda att jag skulle förneka deras existens. Ibland- det inträffar mycket sällan -  skriker de och lever runt i hjärnan för att de ska minsann ha rätt titel, som tur är vet jag oftast vilket det är; om inte så blir det ”Utan titel”.

God natt

/Katarina

tisdag 26 november 2013

En sån dag

Måndag 25 november: Idag har måndagskänslan trängt djupt in i märg och ben. En känsla som kyler och dämpar. 

En sån dag, då jag inte lyckas se mig själv helt och fullt, det är något som blockerar min framfart. Jag försöker knuffa och buffa och märker att det är jag själv som står i vägen. 

En sån dag, en Teskedsgummedag, då förminskningen håller emot, som ett kallt och blåsigt basläger nedanför Mount Everest. De varma tankarna har ramlat ner i ett av alla glapp i hjärnan.

Jo, men, det ska bli kul att hänga upp mina bilder imorgon, långväga vänner som kommer på vernissagen, båda barna kommer hem och så ett julbord längst upp på det. Skäms på mig kvinna, att jag ens tillåter mig köra ner i dalgången, jag som har det så bra.  

Skönt att jag lyckades tända upp ljus i mörker. Lika bra att tända några till. Anders kom hem och lade pannan full med ved och jag slutar upp med att ha den i djupa veck, pannan alltså. Det är ju i allafall Katarinadagen.

/Katarina

måndag 25 november 2013

Frisk söndag

Om gårdagen bjöd på trevligt sällskap och god mat så levererade söndagen ett strålande väder, 
promenad och arbete tillsammans med två av mina fina; Anders och Donna.

Alla bilder som ska ska visas på Länsmansgården är klara. Snart dags att bänka oss framför tv:n och sista avsnittet av "Bron". Men visst är det så att gårdagen satte sina spår i form av en seghet i kroppen och en längtan efter att få sova.
/Katarina

Raka vägen mot jul med lite frestande festande

Jo, så att då har jag av klarat årets första julbord. Kanske borde tilläggas att det inte bara handlade om mat utan även en show med Torsbybandet TopCats och Kjell-Åke i Myra, eller Kjell-Åkää, en av de två som bor i Metbäcken. Jag funderar faktiskt på vem den andra kan vara.

Det var bra drag, speciellt i slutet, de scenvana människorna lyckades få de flesta att lyfta sig för att skaka ner maten som lagt sig som en tampong i halsen. Varje julbord brukar avslutas med godis och det var likadant här. Personligen så äter jag inte godis, men tänkte göra Anders glad och plocka med den andelen godis om jag inte åt hem till honom, typ en doggybag, men det hör blev mer som en goodiebag.

Typ sådana som butiker delar ut för att kanske skapa en god kontakt och presentera något speciellt och dela med sig av det lilla extra av sitt utbud. Ja, ja, hur som helst så tog jag med lite godis hem till Anders. Ni får tolka det som ni vill, men för att inte göra det mer spännande eller sexistiskt än så här kan jag berätta att min lilla aftonväska innehöll en hel hög med tamponger. Nu blev det i och för sig ganska spännande att gå på toaletten. Det gällde att ta rätt bland alla små plastförpackade produkter. Eller kanske ganska häpnadsväckande att ta fel vid kaffet.
/Katarina

Åsidosatt i snart ett halvår, vilken kvinna skulle acceptera det?

 
Lokal väderleksprognos
Det snöar lokalt på SkiSunne, min sambo Anders går och tittar på sina nyinköpta Armador. Bara om ni undrar, så har han har inte inhandlat en flotta eller ett fjärilssläkte, utan ett par skidor. Han längtar.

Det finns två perioder då min sambo är lite mera off: oktober - november och så är det april - maj. Perioder av tankar och drömmar. 

Hösten består i att fundera på vad vi inte gjorde och vad vi ska göra med Cheri. Cheri är alltså namnet - än så länge - på vår segelbåt. Planer finns att vi ska döpa henne efter den fantastiska jazzsångerskan Rigmor Gustafsson från Värmskog (om någon av er missat henne) och det officiella namnet blir förstås Riggan. Vår lilla jolle heter Biggan, döpt efter Anders mamma Birgit.

Dagen efter att Cheri är torrlagd på land börjar Anders att räkna ner och varje dag är en dag närmare sjöläggning. Men i november vänder längtan till en åtrå efter lek och skidåkning i snö. Det finns ingen i min värld som gör så fina snölyktor eller snöfigurer som Anders.


I mars när snön smälter börjar tankarna formas kring Cheri och vad hennes behov kan vara inför kommande säsong. Hon har faktiskt varit åsidosatt i snart ett halvår och vilken kvinna skulle acceptera det? Fast nu är det så att Anders är en mycket omtänksam man och kapten. Han har regelbundet varit ner till uppställningsplatsen för att se till att Cheri inte lider av inkontinens eller haft besök under presenningen. Jo då, så att... vi njuter av alla årstider och är det mörkt, kallt och tråkigt i november så har vi alltid vackra sommardagar att drömma om. Cheri bjuder alltid på vackert väder oavsett vad sjörapporten säger.
/Katarina

fredag 22 november 2013

Jag måste, jag borde och jag vill

Egentligen borde jag befinna mig i ateljén och rama in en massa bilder, men jag vill gå på "I afton med Amanda Ooms" och då gör jag det jag vill. Min egna vilja ska prioriteras. Då blir jag glad och förvandlar borde eller måste till vill. På fredagskvällar är det bra att vilja en massa; som att rama in och mixtra med mina bilder. Jag rapporterar efter kvällens föreställning, för dig som inte var där.

Ok. Åter hemma. En bra kväll med mycket mod. Amanda Ooms läste vackra och gripande texter, skapade en bild som kommer att auktioneras ut till förmån för med HJÄRTAT i SUNNE. Tyvärr har jag missat vad det är och fann ingen information om det på sunne.se, men det är nog något viktigt, för viktiga saker kan vara svåra att hitta. Iallafall här hemma, nycklarna ligger aldrig där jag har lagt dem. Men hallååååå, jag fann hjärtat och det VAR VIKTIGT och det finns i SUNNE!!!

Med hjärtat i sunne (finns på Facebook):
"Det är en politiskt och religiöst obunden grupp som anser att medmänsklighet och generositet är en självklarhet. Med HJÄRTAT I SUNNE önskar göra punktinsatser för att underlätta för framförallt ensamstående föräldrar. Just nu arbetar gruppen med fördelning av bra begagnade vinterkläder åt dem som inte har råd denna vinter samt förbereder kläder och basmatvaror inför ankomsten till Sunne av 83 flyktingar från Syrien." Google är bra och hjälpsam.

Det har kommit mer tid till mig, så jag vill gå ut och arbetar en stund i min lilla blåa koja där jag gärna gömmer mig och bygger bilder. Fast jag borde sova och måste se om det var något annat jag skulle göra.

 
Godmorgon och godnatt
/Katarina

torsdag 21 november 2013

Här ska vara bäst att vara!

Undrar just om kommunen har slutat hoppas på 15.000 innevånare. Visst var det en kampanj om detta för några år sen? Tänkte bygga på med mer fakta och snurrade runt en stund på kommunens hemsida. Fann inget om just den kampanjen, men information från år 1875, då var invånarantalet i Sunne 26."000, större än Karlstad. Häftigt! Tänk vilken vision att försöka bli 26.000.

Vilken tur att vi snart får tillökning i form av ett antal flyktingar. Tar vi väl hand om dom och de får en god grund att starta sina nya liv här och vill stanna så kanske antalet innevånare kommer att öka och den lokala handeln kommer att blomstra. Vi får nya idéer, dofter, ett bredare och roligare samhälle. Kanske kan vi till och med få de shopping sugna tågresenärerna från Karlstad att kliva av för gott i Sunne. Här ska vara bäst att vara! För alla! 

Och då, när vi är 26.000 sunnebor så borde ett badhus byggas även i Sunne.
/Katarina

onsdag 20 november 2013

Svenskt kött

Om jag nu ska äta kött så är det lika bra att se till att det är svenskt.
 

I charken på Coop slänger sig den hjälpsamma kvinnan in bland italiensk delikatessskinka och Nilssons rostbiff från Brasilien... men se där, längst in mot glasrutan finner hon den värmländska skinkan och den smakade mycket bra!

Lästips:
www.svensktkott.se/aktuellt/nyheter/jag-vill-inte-ha-fri-rorlighet-sjukdomar/

En klok människa sa, att om man antog att alla föräldrar till sina barn kräver specialkosten: endast svenskt kött på grund av hälso- och miljöaspekter, så skulle kommunerna se till att det bara finns svenskt kött i skolmaten.

Men det är inte lätt att bara köpa svenskt, speciellt inte om man äter mycket vegetariskt. Iochförsig, vitkål, morötter och Ingrid-Marie äpplena är det, men absolut inte glasnudlarna jag åt igår.
/Katarina

tisdag 19 november 2013

Blå stjärna som gillar idrott, hälsa och spänning

Många tankar som passerar när man får äran att sätta avtryck inuti Sunnebloggen. Vill säga allt på en gång, men måste försöka sortera ord och meningar och få in dem i ett sammanhang. Jag skriver gärna, men det blir ofta korta texter, sällan läst av någon.  

Just nu, i skrivandets stund, är det måndag kväll och jag sitter och tittar på ett paket glasnudlar och funderar på vad jag ska ta mig till med den oöppnade förpackningen. En wok tillsammans med några sockerärtor, morötter och lite vitkål borde vara tillåtet. Jag är en 5:2-are, och idag är det en av dagarna två som mestadels består av drickande.
Alltså, det här ska inte bli två veckor bloggande om dieter, ville bara att ni ska veta hur det ligger till med glasnudlarna och mig. Är inte den bästa på att hålla kolla på det där med Kcal (vad det nu kan betyda.... men skulle kunna vara en förkortning av Katarinas censur av livsmedel). Ja, nu kan du dra den slutsatsen att det är inga vetenskapliga texter jag kommer att lansera. 

Jag är inte bara 5:2-are, bildkonstnär, sambo, mamma, matte, utan jag tillhör stolt Svenska Blå Stjärnan (SBS), om du är det minst nyfiken på djurhållning och djurskydd, besök SBS hemsida: www.svenskablastjarnan.se. Jag och cirka 40 andra Stjärnor har varit i Solna under helgen på konferens och diskuterat bland annat krisberedskap, medlemsvärvning, kelat med Kungsboan Tessin och Fågelspindeln Bettan. Vågar du bli medlem?

Höll på att glömma bort, vi var på ett intressant besök på Hovstallet. Och tur det, fick skärpa upp min allmänbildning en aning; nu vet jag att Djurgården är en 12 mil lång ridväg, som går kors och tvärs. Har alltid trott att det var ett fotbollslag. 

Nu har jag fått med viktiga livskomponenter: idrott, hälsa och spänning. Jag avslutar dagens rapportering med bilder på Bettan och Tessin.
/Katarina Linnerstorp
Fågelspindeln Bettan

Kungsboan Tessin

fredag 15 november 2013

Mer om utanförskap

- Ge alla folk en uppgift att göra!

- Våga lita på varandra!

- Tyck om varandra som vi är, lika eller olika!

- Alla människor har en uppgift att fylla, alla kan något och vi behövs i samhället, i Sunne, i Sverige, i världen, på jorden.

/Christina Thorell




 
Flera av Christinas citat från intervjuer med människor i Sunne går att se i kommunhusets skyltfönster mot Storgatatan från och med måndag 18 november 2013.

onsdag 13 november 2013

Utanförskap

 

- Utanförskap, ett uttryck för folk som har förlorat arbetet, eller är det folk som hamnat i andra aktiviteter?


Finns det i vårt samhälle någon som inte vill arbeta? Det tror jag inte.


När vi inte har arbete i det här samhället under lång tid, käner vi oss inte så värdiga som människor. viktigt att skapa arbeten till alla och ett värdigt samhälle.

En förklaring till dagens blogginlägg

Efter många intervjuer och möten under vår och sommar 2013, med folk på gator och torg i Sunne, har jag skrivit några rader för att visa, vad som många människor, unga och gamla tänker, då jag pratar om ”Ett utanförskap”. Se även blogginlägget "Ett öppnare Värmland"
/Christina Thorell

måndag 11 november 2013

Ett öppnare Värmland

Efter många intervjuer och möten under vår och sommar 2013, med folk på gator och torg, har jag skrivit några rader för att visa, vad som många människor, unga och gamla tänker, då jag pratar om ”Ett utanförskap”.

Ett utanförskap kan vara i stor eller liten skala beroende på individens egna behov och intressen av sig själv och andra.

Här finns några av de ord och meningar som är tänkvärda och problematiken bakom orden. I det enkla finns det svåra, egna funderingar och att ”inte räcka till”./Christina Thorell


 
 
 På onsdag och fredag kommer det fler citat./

fredag 8 november 2013

Ett riktigt "taburas", som Emil i Lönneberga sa

I november månad varje år är det julbazar i svenska kyrkan i Hamburg.
Det var ett riktigt "taburas" som Emil i Lönneberga sa.

Vi hade 3 dagar med 15 000 besökare.
Vi serverade älgsmörgåsar från ICA i Sunne.
Vi hade cirka 80 frivilliga som hjälpte till.

Hela kyrkan fylldes av folk. Varor från hela Sveriget presenterades och vi gjorde cirka 1 100 liter glühwein.

Så är ni på resande fot titta gärna in til Svenska kyrkan på Ditmar Koel Strasse i Hamburg och upplev det stora "taburaset", det var för mig en stor upplevelse.
/Christina före detta husmor i Hamburg

onsdag 6 november 2013

Kanelbullar för livslust och harmoni

Då jag bodde i Hamburg och arbetade i kyrkan som husmor bakade jag så många bröd. Det fanns ingen som kunde säga nej till en färsk fin kanelbulle från vårt kök.

Tänk i köket var det nog det bästa terapueutsamtalet. Besökare unga som gamla, fattiga som rika.

När man gör något vettigt tillsammans som doftar gott av igenkännande blir det spontant trivsel och harmoni. Speciellt i en terapeutisk tanke.

Så ... baka kanelbullar och skapa livslust och harmoni./Christina

måndag 4 november 2013

Gammal mat

Jag kom på att det som behövs för att gammal mat ska bli i smakrik form är bara några fler skedar än vad som stod på receptet.

Det var en daglig fundering jag hade då jag lagade havremustvälling till frukost, fast sista förbrukningsdag var redan förbi.

Mat behövs, men vi behöver leva och hur gör vi det? Jo, man har en daglig rutin över hur det ska vara.

Vi ska nog helst vara som alla andra.
Jag tycker inte så längre. Vi människor är så olika, vi har olika behov.

Fast vi behöver varandra… annars stannar nog flödet.

Flödet av (mat) energi är att låta olikheten tillåtas och att vi är och får vara tillsammans fast vi är sagolika./Christina Thorell

fredag 1 november 2013

Tre saker jag saknar från Sunne

Efter att ha tagit med er på en resa mellan olika platser jag bott på genom mitt liv så har jag nu kommit fram till mitt sista blogginlägg som gästbloggare på Sunnebloggen. Som nog har framkommit i de tidigare inläggen så trivs jag mycket bra i Stockholm där jag nu bott i lite drygt tolv år. Så, finns det ingenting jag saknar från Sunne? Jo, det finns det.

För det första: Ren luft och tystnad. I anslutning till Rinkeby finns Järvafältet, som är ett av de största naturreservaten i Stockholms län. Här finns öppna fält med hästhagar, skogar med motionsspår och skogshallon, stigar och pittoreska grusvägar.

Det är fantastiskt att kunna bo i en storstad men bara ha 10 minuters promenad till en sådan naturupplevelse. Men det finns något som stör. Nämligen två sorters luftburna föroreningar: ljud och partiklar.

Var man än befinner sig hörs alltid brummet av minst en motorväg och oftast två, och dessutom flygtrafik till och från både Bromma och Arlanda flygplats. Och på blad och gräs, blommor och löv finns alltid en tunn hinna onaturlig och otrevlig smuts som hindrar naturen från att dofta som den ska.

Då saknar jag de värmländska skogarna där det är tillräckligt tyst för att höra skogens egna ljud och där skogen doftar som en skog ska dofta. Då saknar jag Sunne.

För det andra: Vidsträckta vyer över vatten och skog. Under tre års tid åkte jag varje dag buss längs E45:an från Sunne upp till Stjerneskolan i Torsby. Under tre års tid fick jag dagligen bevittna den vackraste av vackra dalgångar i årstidernas och ljusets alla skiftningar.

Min absoluta favoritsträcka är raksträckan från Stöpafors upp mot och över foten på Tossebergsklätten. Hur vyn över berget och omgivande åkrar och fält växer i ett crescendo när vägen höjer sig för att sedan maximeras i en vidunderlig och storslagen utsikt ner över Fryken och Lysvik med omgivande skogar.

Under höstarna målades skogarna om i en sprakande och energifylld färgprakt som ögonen inte kunde se sig mätta på. Under några vinterveckor inföll soluppgången precis när bussen nådde utsiktspunkten, och hela himlen exploderade i röd, gul och rosa färg som dubblerades och reflekterades av ett tunt och sprucket istäcke på Frykens yta.

Det var så vackert att det nästan gjorde ont. När jag nu under vackra höstdagar tvingas ner under jorden för att sitta och stirra ut på en mörk tunnelvägg genom tunnelbanetågets fönster, då saknar jag Värmlandstrafik.

För det tredje: Ett mindre utbud ger en större behållning. I storstaden är utbudet enormt - så enormt att jag blir döv av dånet och inte kan urskilja de enskilda evenemangen och erbjudandena. När utbudet är så stort blir det opersonligt. Och många pärlor rinner förbi osedda i lerfloden.

I Sunne är utbudet mindre. En del kanske tycker att det finns för lite att göra, men jag skulle säga att i Sunne är det hanterligt stort. Det går att läsa Sunnenytt från pärm till pärm och upptäcka trevliga konserter och evenemang som man vill gå på. När utbudet är mindre blir det mer personligt. Och behållningen blir så mycket större.

När muséerna förblir anonyma byggnader och konsten lyser med sin frånvaro, då saknar jag Sunne och Konstrundan och de inspirerande mötena med konstnärerna själva.

Så min uppmaning blir: Passa och njut - av luften, tystnaden, skogen, naturscenerna och utbudet som erbjuds, ni lyckligt lottade i Fryksdalens hjärta! :)

Med det tackar jag för mig och hoppas att ni fått med er något tänkvärt under de här två veckorna.

/Jenny