fredag 13 december 2013

Adrenalinet pumpar i massvis, du är totalt fokuserad. Ett misstag och du är ute ur kampen

Varför jag älskar alpint!

Att stå där på start, iklädd den blåa spandex dräkten som representerar Sverige.

Känsloladdad så in i bomben, allt slit du lagt ner. De tårar som fällts, den beslutsamhet som växt från varje nederlag du varit med om. Det ego som stärkts, varje gång du klarat en extra repetition på gymmet, sprungit lite snabbare på banan, hoppat lite högre. Värken i kroppen som inte längre känns, för du är van.

Adrenalinet pumpar i massvis, hjärtat är nära att hoppa ut ur bröstet. Du är totalt fokuserad på vad du ska göra, här och nu. Omvärldens alla problem och kriser hör inte hit. Det är du nu, du gör dig redo för att slänga dig ut i backen, för att inte bara kontrollera de brutala krafterna som skapas, utan också skapa mer fart än någon annan.

Det gäller att hålla sig samman, för ett misstag och du är ute ur kampen, ett misstag och du kan hamna på sjukhuset istället för på prispallen. Du måste satsa allt, det gäller att tro på vad du gör, annars är du körd. Minsta tveksamhet och du är sekunder efter, minsta orolighet under skidorna, och du tappar viktig fart. Marginalerna är små i den här sporten. Det finns inte tid för misstag.

Det är det som är charmen med just Alpint.

Hur mycket det än handlar om att ha en bra teknik och en vältränad kropp när man åker skidor, så har det ingen betydelse, om inte huvudet är lika starkt.

Det är det som avgör om du är en vinnare eller inte.
Fighten mellan dig och ditt inre.

Djävulen som sitter på din axel och säger att det här bara är en lek, bara slöseri med tid. Att dina konkurrenter är starkare än du. Dränk rösten av osäkerhet med ljudet av ditt egna hjärtslag. Bränn bort dina egna tvivel med elden du har inom dig. Kom ihåg vad du kämpar för, och glöm aldrig bort det.

För huvudet är komplicerat och jobbigt. Huvudet söker alltid efter den där svaga platsen under din rustning, den lilla saken du glömde förbereda dig för.

Så när du frågar dig själv, - är det allt jag har? Är jag säker? Och när svaret är ja. När du har gjort allt du kan, för att förbereda dig för kampen. Då är det dags att gå framåt och möta fienden som finns inom dig. Bara nu kan du ta kampen i dina egna händer.

Du står på start tillsammans med dina värsta konkurrenter, och ni är alla ute efter samma sak. Att åka lite bättre och lite snabbare än alla andra.

Så tro på rösten som säger att du kan åka lite bättre och du kan åka lite fortare, för dig, är naturlagarna bara ett förslag.
Tur är för de som önskar att saker ska hända.
Svett å andra sidan, är till för de som vet att det här är ett val.
Och när tiden kommer, och tusentals röster försöker säga att du inte är redo. Lyssna istället på den ensamma rösten som säger att du är redo, du är förberedd, det är upp till dig nu.
 
Jag kommer att lyckas för jag är galen nog som tror att jag kan.
Paulina Grassl
Vi säger tack till Paulina för den här gången och önskar stort lycka till i framtiden.
 
Nu tar Sunnebloggen julledigt och återkommer i mitten av januari. Vecka 3 - 4 bloggar Stefan Steen, hockeymålvakt i Skellefteå.
God Jul och Gott Nytt År!

onsdag 11 december 2013

Friåkning i Italienska Paganella

Hejsanhoppsan!
I måndags flög jag ner med Team J till München, sedan körde vi vidare till Paganella i Italien med bilar. I tisdags körde vi lite friåkning (det var planerat att vi skulle köra bana, men tyvärr fanns det inte nog med snö…) Så vi körde fritt i några timmar istället, sjukt kul. Jätte fint här och jag trivs verkligen i Paganella! 

Frukosten är inte direkt som hemma i Sverige dock, mest en massa kakor. Så vi fick lov att köra ner till affären och köpa lite havregryn, frukt och lite torkat kött, mums! 

Idag (onsdag) körde vi slalombana, inte så jätte mycket snö denna gång heller (håller tummarna för att det blir bättre på tävlingen), men jag tog ett åk i banan, kändes bra. Så jag bestämde mig att köra fritt resten av dagen. Väldigt fin friåkning här, backarna är hur långa som helst, och det är riktigt varmt och soligt!
 

Strålande sol och tio grader varmt, underbart!


Efter skidåkningen stack jag ut och sprang en liten stund, för att få ut all syra jag fick i benen från friåkningen. Va ute i 30 minuter, sen stretchade jag. Och efter det stack jag upp till skidbacken igen, för att äta en härlig italiensk carbonara. 

Snart är det race dags, ska bli kul att tävla igen! Hoppas att jag kan känna mig lika fokuserad och redo när jag står på start den här gången! J 

fredag 6 december 2013

Skidåkningen har gjort mig målmedveten

Jag tänkte berätta lite om den sport jag så innerligt älskar.  Den sport som gjort mig till den målmedvetna och drivna människan jag idag är. Men först tänkte jag gå in på lite mer vem jag är och hur jag blivit som jag är?!

Jag växte upp här i Sunne, har bott i samma hus sen familjen tog hem mig från BB i Karlstad. Min familj, jag kunde inte ha bett om en bättre familj än den jag fått. Min mamma är en väldigt omtänksam och varm person. Väldigt envis skulle jag också säga, hon har ju stått ut med mig i 19 år, och det är inte lätt ;)
 
Pappa är som en stor nallebjörn ;) nej men pappa är en väldigt självständig person, vilket jag tror har smittat av sig på mig. Han får mig alltid att göra svåra saker, som jag inte alltid har modet till, vilket får mig att lita mer på mig själv.
 


 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Många tror jag har fått en bild av att pappa driver mig rätt hårt när det kommer till skidåkning och fysträning, då han är, och alltid har varit min tränare. Men om vi tar ett 180 varv på den tanken så är vi mer rätt. Han säger vad han tycker, och sen bryr han sig inte så mycket mer om vad jag gör, för det är ju mitt liv.
 
Det har gjort att jag fattat otroligt många beslut själv, ungefär 70 % av dem har nog varit val jag skulle kunna gjort bättre, nu i efterhand. Men jag har fått mig några läxor genom livets gång, och lärt mig av dom, superviktigt!!!

Många frågar mig också – Är det inte jobbigt att ha din pappa som tränare?

Absolut inte! Jag ser det bara som ett plus. Skidåkning är mitt liv, det är vad jag älskar och det finns ingenting jag hellre skulle göra. Så att ha en så bra tränare runt sig känns bara sjukt bra, funderar jag på någonting är det bara jag går in till vardagsrummet och frågar pappa, så tar han upp datorn, så kollar vi på filmer från olika skidåkare och så börjar vi föra en dialog om vad det nu än är jag vill veta.
 
Mina systrar. Jag har tre äldre systrar. Alla har bossat runt mig hela livet. Haha men det är väl så det ska vara?! ;) Jag är glad att dom finns, även om vi inte kommer överens hela tiden så har vi alltid varandra. Dom är stöttande och hjälper mig på alla sätt och vis, så som dom gjort hela min uppväxt.
 
Vi är en väldigt sportig familj, som håller på med det mesta. Mamma har varit basketspelare och friidrottare, som jag tror vi alla döttrar också hållit på med ett tag. Pappa har varit skidåkare, vilket gjorde att vi alla började åka skidor, då vi spenderade mer tid i skidbacken än hemma!
Vi är ganska tävlingsinriktade i familjen (pappa vill inte medge detta) och vill alltid göra allting så bra som det någonsin går, och så klart bättre än resten av familjemedlemmarna.
Vilket har resulterat i några roliga historier… och lite reparationer för pappa…

Jag skulle köra på pappas trail för första gången när jag va runt 13 år kanske?! Nådde inte ens ner till fotstöden och grät som en stucken gris, men jag skulle banne mig upp och köra på den. Resulterade i en bakåtvolt (lite överdrivet sådär) och ett förstört staket…
 
Tack till familjen för att ni står ut med mig, det är inte ett lätt jobb! 
/Paulina

måndag 2 december 2013

Paulina Grassl presenterar sig

Tjenare!
En presentation av mig kanske vore lämpligt, då jag ska blogga här de närmaste två veckorna.
 
Jag heter Paulina Grassl, men de allra flesta kallar mig Polle. Ingen aning vart ifrån jag fick det namnet, antagligen min pappa som skulle vara lite rolig… ;)

Jag är 19 år och pluggar på Stjerneskolan i Torsby, jag går fjärde året, vilket för de allra flesta är ett år för mycket på gymnasiet.. Men på grund av att jag går alpint (skidåkning, utförsåkning, plockepinn) kalla de vad ni vill, så är jag borta relativt mycket ifrån skolan, vilket resulterar i att man lagt skolan på fyra år, istället för tre, när man går alpint. Sjuuuukt kul ;)

Nog om skolan, inte speciellt intressant att prata om den, för tro mig, det finns säkert ungefär 100 saker jag är tusen gånger bättre på!

Nu kanske de allra flesta tänker att - ja men det är säkert den där plockepinnsporten, ni vet, där man reser runt i världen, iklädd en spandexdräkt och försöker vara snabb, som hon är tusen gånger bättre på än skolan.
 
Ja men jo, det stämmer nog det där som ni tänkte på.  Men det finns en annan grej, en grej som jag är rätt så grym på faktiskt. Det kanske är något som ni absolut inte trodde om mig, eller ja, jag är rätt säker på att ni är rätt omedvetna om detta.  Men det inlägget spar vi till lite senare, tills dess, ha de gött.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Peace!
 
/Paulina