Yttre och inre resor

I mitt första blogginlägg kom jag in på Nils Holgersson, och jag fortsätter på det spåret ett tag till, eftersom jag känner igen mig i berättelsen om honom.

När jag var barn och växte upp, ägde vår familj inte särskilt många böcker, men en bok minns jag, och det var just ”Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige”. Men hans resa var ju inte bara en färd över vårt lands olika landskap. I än högre grad gjorde han en resa i sitt inre, från odräglig, elak odåga till empatisk, ansvarskännande människa.

Så ser ju livet ut för oss alla. Vi rör oss i en yttre, materiell värld, men mycket av det stora och viktiga vi är med om sker på ett inre plan. Hur vi sedan utvecklas som människor avgörs av händelser och personer som påverkar oss och av de beslut vi tar och val vi gör.

Som ni kanske förstått vid det här laget är jag intresserad av personlig utveckling. Även livsstilsfrågor ligger mig varmt om hjärtat. Ser jag tillbaka på mitt liv framstår några upplevelser som särskilt avgörande för den person jag är idag. Den första erfarenheten jag tänker på är min tid på folkhögskola i Brighton i England. Detta var på hösten då jag fyllde 19 år. Där läste jag bland annat u-landskunskap med lärare från Afrika och fick en plötslig och genomträngande insikt om att sådant vi gör i våra dagliga liv här hemma i Sverige påverkar människors liv på andra sidan jordklotet.

Den andra saken som hamnar före alla andra små och stora händelser är när vännen kom till mig och ganska stillsamt påtalade, att han tyckte att jag verkade ha svårt med empatin.

Dessa två erfarenheter fick mig med kraft att vilja förändras, både utvändigt i mitt praktiska vardagsliv och invändigt. Jag ville leva på ett sätt som var solidariskt mot mina medmänniskor runtom i världen och som inte tärde på jordens resurser i onödan. Och jag ville bli en människa som älskar – precis som Nils, när han i slutet av berättelsen tvekar att visa sig för sina föräldrar för att inte orsaka dem ytterligare sorg men ändå, av tacksamhet och kärlek till sin bäste vän Mårten gåskarl, ger sig till känna för att rädda honom från att bli lagd på slaktbänken.

 

Kärlek till människor och kärlek till naturen

Här ställer jag tillbaka boken om Nils och gässen i bokhyllan, för i de kommande inläggen tänkte jag prata om apor och bananer.

Lev väl!/Lena Grahn