Det första intrycket är unikt

Mitt första intryck av Värmland är gröna kullar och rock'n roll. Den första sommaren jag var här körde vi runt på motorcykel för att hitta ett fint hus att köpa. Lite söder om Torsby fick vi höra en tung basrytm slå någonstans ifrån . Det var troligen "dans bort i vägen."

Vi följde ljudet. Musiken kom från Granevik, och där spelade Mickey Muster och hans band. Mickey hade vinröd kostym, cowboyslips, spetsiga myggjagare och hårfrisyr á la Elvis. Han spelade piano som en gud och sjöng bra; repertoaren var en blandning av Elvis Presley och Jerry Lee Lewis . I full motorcykelmundering kunde vi inte dansa, men stannade kvar i två timmar. Fantastisk konsert.

Första gången jag såg mitt hus i Bråsstorp blev jag väldigt förtjust. Det var i stort renoveringsbehov, men jag såg på en gång att det här skulle kunna bli mitt paradis – med utsikt över den lilla dalen och sol till långt in på kvällen.

För ett tag sedan träffade jag kommunledningen för första gången . Det var Majorskorna, nätverket för kvinnliga företagare, som hade arrangerat mötet, och vi fick en genomgång av hur det stod till i kommunen.

Vilken idyllisk plats jag har kommit till: Nästan ingen väntetid på vårdhemsplacering, gott om äldrebostäder och barnomsorgsplatser för alla. En särskild person som jobbar med näringslivsutvecklingen i kommunen. Lokal vårdcentral med mycket trevlig personal.

Men bäst av allt, sett med Osloögon, är att kommunen gick med plus under 2013! Det vill säga, det fanns pengar kvar på kontot vid årets slut. Det händer aldrig där jag kommer från.

En annan succé i den här kommunen, är SunneTåget. Det faktum att människor kommer från stora Karlstad till lilla Sunne för att handla är otroligt. Det är smarta företagare som har startat detta.

Men vad är besökarens första intryck av Sunne? Inte det trevliga torget med blommande körsbärsträd. Inte de vackra blomkrukorna. Inte de sköna rabatterna med fina citat för eftertanke. Inte de rena och prydliga smågatorna.

Nej. Det de möter är järnvägsparken. En gång var det säkert ortens stolthet. Nu har den hamnat i bakvatten, glömd och övergiven. Varför då? Vad händer här?















Kanske kunde kommunens överskott/inte använda pengar - om det blir några pengar över nästa år – användas för att rusta upp den här gröna lungan med de fina träden?

Man får aldrig en ny chans att försköna det första intrycket.

/Anne Elin

Kommentarer

Populära inlägg