Kamp mot ljuset och klockan
En bok kan göras av många olika anledningar. I det här fallet kom Creare Viveres projektgrupp med ett önskemål och blev vår uppdragsgivare. De ville ha ärliga och närgångna porträtt i text och bild framställt på ett sätt som tilltalar unga vuxna, 18 till 25 år. Önskemålet var också att arbetet skulle vara klart i mars.
Den 27 januari träffade jag och fotografen Helena Henriksson de första medarbetarna som skulle porträtteras. Sju veckor senare hade vi träffat alla 41 fördelat i de fyra kommunerna Munkfors, Torsby, Årjäng och Sunne.
Det var vinter.
Den första veckan snöade det tungt och blött i princip varje dag och virusinfektionerna stod på rad. Då skulle Helena och jag, som träffades för första gången på den första intervjun, dessutom hitta arbetssätt och rutiner som fungerade för oss båda.
Nu fick vi till samarbetet väldigt smidigt. Jag gjorde bokningslista vi besökte medarbetarna, intervjuade, fotograferade och sammanställde vårt insamlade material så gott vi hann däremellan.
Tänk dig också att det var februari, dessutom ovanligt grått och få timmar med dagsljus. Att prata, ställa frågor och anteckna kan man ju göra överallt och när som helst. Men har du fotograferat någon gång vet du också hur viktigt ljuset är.
Men Helena hittade andra sätt att skapa variation i sina bilder. Fotografier som verkligen lyfter personernas berättelser.
Själv hade jag annat att lösa.
Som att se till att boken blev tryckt, och distribuerad och att de tjänsterna avtalades enligt offentlig upphandling. Att materialet blev testat mot personer inom målgruppen, texterna blev skrivna och korrekturlästa, att allt fungerade enlig planen och att projektgruppen fick den information den behövde. Korrekturläsning och test mot målgrupp var det som tur var fler som var inblandade i.
Så en dag, den 25 mars närmare bestämt, var mitt och Helenas material klart. Stafettpinnen lämnades över till formgivaren Lina Sponberg.
Därifrån och fram till boksläppet får du läsa om i nästa inlägg .
Allt gott så länge!
/Maria
Den 27 januari träffade jag och fotografen Helena Henriksson de första medarbetarna som skulle porträtteras. Sju veckor senare hade vi träffat alla 41 fördelat i de fyra kommunerna Munkfors, Torsby, Årjäng och Sunne.
Det var vinter.
Den första veckan snöade det tungt och blött i princip varje dag och virusinfektionerna stod på rad. Då skulle Helena och jag, som träffades för första gången på den första intervjun, dessutom hitta arbetssätt och rutiner som fungerade för oss båda.
 |
Undervattensbilder var en lösning som Helena använde för att få variation och spänning. |
Tänk dig också att det var februari, dessutom ovanligt grått och få timmar med dagsljus. Att prata, ställa frågor och anteckna kan man ju göra överallt och när som helst. Men har du fotograferat någon gång vet du också hur viktigt ljuset är.
Men Helena hittade andra sätt att skapa variation i sina bilder. Fotografier som verkligen lyfter personernas berättelser.
Själv hade jag annat att lösa.
Som att se till att boken blev tryckt, och distribuerad och att de tjänsterna avtalades enligt offentlig upphandling. Att materialet blev testat mot personer inom målgruppen, texterna blev skrivna och korrekturlästa, att allt fungerade enlig planen och att projektgruppen fick den information den behövde. Korrekturläsning och test mot målgrupp var det som tur var fler som var inblandade i.
Så en dag, den 25 mars närmare bestämt, var mitt och Helenas material klart. Stafettpinnen lämnades över till formgivaren Lina Sponberg.
Därifrån och fram till boksläppet får du läsa om i nästa inlägg .
Allt gott så länge!
/Maria
Kommentarer