Att göra film om sitt liv

Det är många fördelar med att bo i Sunne jämfört med Oslo eller en annan storstad tycker jag. När vi precis hade flyttat hit tyckte jag att Sunne var så otroligt litet. Jag bestämde mig raskt för att det inte fanns någonting här, och åkte till Karlstad flera gånger i veckan.

Konstigt hur en plats kan växa så snabbt utan att egentligen ha växt något särskilt alls. I dag tycker jag Sunne har det mesta av det jag behöver och jag erkänner faktiskt att jag lätt kan tillbringa flera timmar i Sunne en ledig dag.

Jag hittar sällan nya kläder i storstäderna, men hittar det direkt hos Garderob. När barnen var små hade jag en fast amningsfåtölj hos Saffran. Ylva har såklart den bäste chokladen, och på Wienerkonditoriet frågar alltid damerna hur jag har det.

Mitt lilla favoritställe är ändå Skoshopen där jag köper alla skor till barnen. Föregående vecka fick jag låna med mig två par hem för att testa storlek, även om de var på rea. Samma dag var jag inom Inka musik för att få tips och råd om att tappa ljud ur en mixer.

Och har jag en dålig dag går jag inom Hembageriet för där luktar det så gott och man får ett så bra bemötande. Och tänk nu kan vi också gå på live standup hos Appelquist varannan onsdag, vilken lyx! 

Ja. det finns många pärlor. Bättre personlig service än den man får i affärer i Sunne ska man leta länge efter. Också älskar jag friheten med gratis parkering! Och i Östra Ämtervik där jag bor så händer det alltid något. Engagerade och driftiga människor i bygden ger mig energi. Det som jag saknade allra mest i början var människor från andra kulturer. Jag är så glad för att Sunne har önskat välkommen till så många flyktingar, och jag ser fram emot att lära känna flera av dem.

Jag vill avsluta mitt bloggande med att berätta lite hur det har varit för mig att jobba med projektet Min Historia det senaste året. Min Historia är ett koncept som jag tog initiativ till för två år sen. I projektet får människor i sorg bearbeta det de har upplevt genom att använda kameran som verktyg över en längre period.

Syftet är att deltagarna ska få bättre självinsikt och stärkt självkänsla, så det blir lättare att leva vidare i sorgen. Mitt företag Origo Film fick bidrag från Statens Kulturråd under satsningen ”Kultur för äldre”.

Tio människor från Värmland i åldern 70-88 år deltog i projektet. Alla fick låna var sin filmkamera för att filma hemma i fyra månader. Under tiden möttes åtta av dem till tre samlingar på Gunnerudsgården, där de lärde sig att göra sin egen film, samt dela sina berättelser med varandra under professionell vägledning.

Projektet blev avslutat med en filmpremiär på Teaterbiografen i september där vi visade de tio kortfilmerna för inviterade gäster. Att få leda detta projekt tillsammans med min man Mattias Westgård och Elisabeth Helvin, har för mig varit det största och mest berikande jag har varit med om i min karriär.











Alla har en unik historia att berätta och när allt komponeras ihop till en film med musik, fotografier och fantastiska berättarröster blir det obeskrivligt vackert. Jag beundrar alla som var med i projektet för deras mod och öppenhet. Så många olika och unika livsöden det finns bland oss.

Jag tänker särskilt på vår äldre generation. Tänk vilka historier de bär på som borde bli fortalt och dokumenterat för kommande generation. Jag hoppas flera får möjlighet att göra film om sitt liv. Själv filmade jag min egen mamma i sex år och sitter igen med så mycket värdefullt material.

Vi hade fantastiskt roligt under produktionen och berörde samtidigt svåra ämnen som vi aldrig hade pratat om utan filmkamerans närvaro. En uppmaning till er alla – filma, skriv ner eller gör ljudinspelning med människor som betyder mycket för dig och som kanske inte kommer att leva så länge.

Jag tror det betyder mycket för den som får berätta att någon visar intresse för ens liv och ger hon/honom bekräftelse. En skattkista full med unika berättelser från en tid som har varit. Jag vill fortsätta mitt arbete med att dokumentera personliga berättelser därför att jag tror det betyder så mycket båda för den som berättar, men också för mottagaren.

Flera berättelser från Värmland, eller kanske från andra sidan jordklotet…? Det får framtiden visa. Jag är i allafall redo att ge mig ut! J/ Gro

Kommentarer

Populära inlägg