fredag 31 januari 2014

Den hundrade apan eller kritisk massa

Författaren Ken Keyes jr berättar i sin bok ” The Hundredth Monkey om en art japanska apor, Macaca fuscata, som under en 30-årsperiod observerats i vilt tillstånd. Vetenskapsmännen försåg aporna på ön Koshima med sötpotatis som släpptes i sanden. Aporna gillade de råa sötpotatisarna men inte sandkornen. Den unga honan Imo kom då på att hon kunde tvätta bort smutsen i ett vattendrag i närheten. Hon lärde sedan sin mamma hur hon skulle göra. Lekkompisarna tog också efter beteendet, och vissa av deras mammor lärde sig i sin tur av sina ungar. Övriga apor fortsatte att äta sandig sötpotatis.

Denna kulturella ”uppfinning” anammades med tiden av fler och fler individer. Och nu kommer det intressanta! När, låt oss säga, apa nummer hundra började med den nya vanan att tvätta sin mat, skedde en radikal förändring. Nästan alla apor i gruppen tog snabbt till sig beteendet. Inte nog med det, kolonier av apor på andra öar började också att tvätta sina sötpotatisar, innan de åts.

Det tycks alltså vara så att när en grupp har nått en viss storlek och bara en enda individ till sällar sig till denna och börjar bete sig på ett nytt sätt, uppnås en kritisk massa, som får allt att svänga.

Det är väl hoppingivande i en värld med miljöförstöring, klimatförändringar och konflikter av olika slag! Det jag gör har betydelse! Jag kan vara den hundrade apan, som får allt att förändras – till det bättre!
 
Den hundrade apan?
Att försöka leva på ett för jorden hållbart och gentemot människor solidariskt sätt är en passion och en av hörnstenarna i mitt liv. För detta är konsumtionsmönster ett nyckelord. Hur och vad vi konsumerar har en avgörande betydelse för hur det ser ut i vår värld. Jag vet inte om människor i allmänhet reflekterar över det, men faktum är att som konsumenter har vi väldigt stor makt! Det vi efterfrågar är också det som kommer att produceras. För vilken tillverkare gör saker som ingen vill köpa?

För egen del försöker jag att i första hand återanvända eller redesigna saker som redan finns. Lycklig är jag som nyligen fått en utriven köksinredning av några vänner här i Sunne. Den har nu passats in i en av lägenheterna i vårt hus på Skäggebergsvägen. Dörrar och lådfronter har målats fint vita i linoljefärg hos Birgitta, som tidigare hade antikaffär här i Sunne och som numera ägnar sig åt sin passion att renovera gamla möbler. Mina trasiga ulltröjor har jag gjort om till fina kuddar, och vackra gamla handvävda linnelakan inköpta på Tradera pryder vårt nya hem både som duk och draperi. Nu är det ju inte så att jag aldrig köper nya saker, men varje gång jag kan fixa till något genom att återvända istället för att köpa nytt känner jag mig så nöjd!

Mat är något vi alla behöver, varje dag. Hur vi odlar och hur vi konsumerar mat påverkar både vår egen hälsa, jordens tillstånd och människors och djurs livsförhållanden. I nästa inlägg blir det mer om mat och odling.

/Lena

Här kommer en länk för dig som vill göra sköna, gröna köp inom livets olika områden
http://www.klimatsmart.se/

onsdag 29 januari 2014

Yttre och inre resor


I mitt första blogginlägg kom jag in på Nils Holgersson, och jag fortsätter på det spåret ett tag till, eftersom jag känner igen mig i berättelsen om honom.

När jag var barn och växte upp, ägde vår familj inte särskilt många böcker, men en bok minns jag, och det var just ”Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige”. Men hans resa var ju inte bara en färd över vårt lands olika landskap. I än högre grad gjorde han en resa i sitt inre, från odräglig, elak odåga till empatisk, ansvarskännande människa.

Så ser ju livet ut för oss alla. Vi rör oss i en yttre, materiell värld, men mycket av det stora och viktiga vi är med om sker på ett inre plan. Hur vi sedan utvecklas som människor avgörs av händelser och personer som påverkar oss och av de beslut vi tar och val vi gör.

Som ni kanske förstått vid det här laget är jag intresserad av personlig utveckling. Även livsstilsfrågor ligger mig varmt om hjärtat. Ser jag tillbaka på mitt liv framstår några upplevelser som särskilt avgörande för den person jag är idag. Den första erfarenheten jag tänker på är min tid på folkhögskola i Brighton i England. Detta var på hösten då jag fyllde 19 år. Där läste jag bland annat u-landskunskap med lärare från Afrika och fick en plötslig och genomträngande insikt om att sådant vi gör i våra dagliga liv här hemma i Sverige påverkar människors liv på andra sidan jordklotet.

Den andra saken som hamnar före alla andra små och stora händelser är när vännen kom till mig och ganska stillsamt påtalade, att han tyckte att jag verkade ha svårt med empatin.

Dessa två erfarenheter fick mig med kraft att vilja förändras, både utvändigt i mitt praktiska vardagsliv och invändigt. Jag ville leva på ett sätt som var solidariskt mot mina medmänniskor runtom i världen och som inte tärde på jordens resurser i onödan. Och jag ville bli en människa som älskar – precis som Nils, när han i slutet av berättelsen tvekar att visa sig för sina föräldrar för att inte orsaka dem ytterligare sorg men ändå, av tacksamhet och kärlek till sin bäste vän Mårten gåskarl, ger sig till känna för att rädda honom från att bli lagd på slaktbänken.
 
Kärlek till människor och kärlek till naturen
Här ställer jag tillbaka boken om Nils och gässen i bokhyllan, för i de kommande inläggen tänkte jag prata om apor och bananer.

Lev väl!/Lena Grahn

måndag 27 januari 2014

Genom Sveriges avlånga land

Inför skolstarten hösten 2013 packade jag, Lena, min man Bengt och våra döttrar Joni och Tilde in oss i bilen tillsammans med våra uppryckta bopålar. Flyttfärden bar drygt hundra mil söderut längs samma ”gata”, som vi redan bott vid, E 45:an. Frampå småtimmarna en måndag morgon anlände vi till ett stilla Sunne. Två flyttlass var redan nedkörda till vårt hus, som vi ägde sedan ett par år tillbaka. Fram till flyttdagen hade vi tillbringat de flesta skollov i Sunne för att renovera huset.

Vårt hus på Skäggebergsvägen
Vår förtjusning var stor, när vi första renoveringssommaren i Sunne upptäckte, att vi kunde ha fönstrena öppna dygnet runt utan att få in en enda insekt. Nåja, det var kanske en liten underdrift; det kom nog in ett par flugor, men jämfört med det myggparadis vi lämnat i Lapplands inland var detta ingenting. En annan sak som också gjorde oss begeistrade vår första sommar i Sunne var Västanå teatergrupp. Aldrig förr hade vi skådat något liknande! Gösta Berlings saga – vilken maratonföreställning, fylld av must och färg- och ljudsprakande fantasi!

Som relativt färsk Sunnebo är det väl inte så många som vet vem jag är. Om jag säger Tentipi, kanske några nickar igenkännande, för tältkåtorna har ju synts lite här och där i samhället. Det var nämligen företaget Tentipi, som hade den allra största inverkan, när det gällde vårt val av ny bostadsort. Min man startade företaget för 25 år sedan, och sedan ett antal år tillbaka har vi av olika anledningar vår marknadsavdelning och vårt lager just i Sunne. Vad var väl naturligare än att slå oss ner här?

Precis som Selma Lagerlöfs Nils Holgersson är jag född i Skåne. På den tiden hette jag ”Ek” i efternamn. Precis som för Nils bar det så småningom av norrut, och jag gjorde nedslag först i Uppsala för studier och därefter i Älvkarleby strax söder om Dalälven, där jag bodde i många år tillsammans med mina två söner. När jag för snart 20 år sedan mötte Bengt, inleddes nästa etapp av Sverigeresan. Han förde mig till Lappland, och som alla vet klarar sig inga ekar i det bistra klimat, som råder däruppe. Bäst att gifta sig och transformera sig till det betydligt tåligare virket ”Grahn”.

Grahn i lappländsk vinterkyla
Nu, 56 år gammal, är det alltså dags för nästa nedslag i vårt avlånga land, Sunne. Tiden får väl utvisa om jag följer Nils i spåren hela vägen tillbaka till Skåne eller om jag stämmer in i Värmlandsvisans ord ”Ja, där vill jag leva, ja, där vill jag dö…” och stannar för gott.

Ha det bra tills vi hörs igen!

Lena Grahn

fredag 24 januari 2014

Mentalt redo för match


Borta turné
Klockan 09.30 imorse landad vi på Falmark som är Skellefteås flygplats, vi har varit ute på en 3 1/2 dagars turné då vi mötte Jönköpingslaget Hv71 och Linköping HC. En trip som slutade med både besvikelse och glädje. Vi började vår resa tidigt på tisdag morgon med att packa in våra saker i bussen som skulle ta oss till Falmark. Där skulle vi sedan ta flyget till Arlanda, byta vidare mot Göteborg och bussa därifrån ner till Jönköping. En ganska så lång resdag, men man fick försöka så gott det gick att sova på bussen och flyget. Runt fyra tiden rullade bussen in i Jönköping och stannade på Scandic så vi kunde slänga i oss mat och fylla på alla depåer inför matchen.
Man brukar säga att matchen börjar 19.00 då pucken släpps men igentligen så drar ju allt igång på allvar 17.00 alltså två timmar innan matchstart. Då har vi ett sista snack om hur vi ska gå tillväga för att vinna matchen. Under dessa två timmar värmer man upp på sitt egna sätt så man är och känner sig mentalt redo för match. Jag personligen brukar lira lite boll som är rättså populärt, vi är ca 6-7 stycken i laget som brukar göra det. 18.20 - 18.40 har man matchvärmning på is. Då har man som sagt 20 minuter på isen för att köra några övningar så man kommer igång med åkningen och känner att utrustningen sitter på plats mm. Resterande 20 minuter spolas isen så den blir bra igen och sedan har hemmalaget sitt inro och lineup mm. När allt det är klart så ska klockan stå på 19.00 och då kör man!

Tyvärr så gick inte matchen mot Hv71 enligt våra planer och förhoppningar. En tung torsk där vi inte alls var nöjda efter slutsignalen. Därför hoppar vi den och rullar vidare istället. Onsdagen tränade vi i Jönköping innan vi packade grejerna och rullade uppåt landet mot Linköping, en vad jag tycker är en väldigt fin och mysig stad. Det är inte så vanligt att man hinner se så mycket utav städerna som man spelar i eftersom man har så lite tid över till annat än just matchen. Men den här gången fick vi en eftermiddag ledigt.
Jag och min rumskamrat John passade då på att ta en runda på stan och utforskade Linköping helt enkelt. Som sagt en mysig stad som var större än vad jag hade väntat mig. Många mysiga och fina caféer och en fin älvspromenad som jag kan tänka mig är härlig under sommartider ( Inte lika bra som sundet, det är svårslaget ).
Kvällen gick och dagen efter fick man koppla på hjärnan igen och förbereda sig för match. Den här gången fick vi dra längsta stråt och vinna med 2-4 och därmed bryta vår förlust trend och ta med oss tre poäng hem. När vi kom hem så körde vi ett konditionspass direkt, i och med det får vi ledigt ikväll och imorgon. Det ska bli gött att bara ta det lugnt och återhämta sig!
 

Vill passa på att tack för den här tiden på bloggen och vill även tacka alla som kom och kollade på Allstare matchen som arrangerades under jul i Helmia Arena. Otroligt kul att se att hockeyn fortfarande lever och jag hoppas att intresset ökar samt att det går bra för Sunne IK i alltrean!                                                                                                 
Ha det så gött hemma i Sagolika  // Stefan 

tisdag 21 januari 2014

Kylan har kopplat sitt grepp

Inte nog med att solen nästintill aldrig skiner över oss under dessa vintertider, det är dessutom fruktansvärt kallt. Termometern har under en hel vecka visat den härliga temperaturen -15 till -25, tur för mig och tror även att bilen känner likadant att man har motor & kupévärmare.
Kylan har också dragit med sig en massa snö som har format landskapet till ett enda stort vykort. Personligen känns det lite försent i och med att jul/nyår redan har varit, nu ska det ju bara bli ljusare och varmare för var dag  som går men så är inte fallet just nu.
Men men det finns bra saker ändå, det är ju i alla fall väldigt fint och mysigt och så får man ju en bra ursäkt för att få sitta framför tvn i söffa med en te eller chokladkopp i handen.
Ett annat plus är ju att få snöra på sig skridskorna på någon härligt uterink. Här i Skellefteå finns det uterinkar princip överallt känns det som. Det finns några riktigt fina uterinkar där många ungdomslag tränar för att på så sätt få ännu mer träningstid.
Nordanå isbana i Skellefteå
Alla skolor har även dom spolat upp is på sina uteplaster. Det får en att tänka tillbaka på tiderna då man var liten när vaktmästare Inge Bood spolade upp isen på Skäggebergs grusplan. Många raster och gymnastiklektioner spenderades på den planen, fina minnen! Det finns inget bättre än att en fin vinterdag få snöra på sig ett par skridskor. Glida ut med polarna och bara njuta av vädret spela lite och må allmänt bra.
Det fina med vintern är att alla har liksom sin grej, gillar man inte att åka skridskor kanske man gillar alpint, skoter, pimpla fisk etc. det finns något för alla. Vad jag har hört så har kanske inte kylan men snön kommit hem till Sunne. Hoppas att vintern tar fart på allvar så att Finnfallet kommer igång och att alla skolbarn får åka på en mysig friluftsdag till Ängen för att åka pulka men framförallt äta våfflor!
/Stefan

fredag 17 januari 2014

Derby mot Luleå


Igår var det gameday för oss, vi skulle åka upp till norrbotten och ta oss ann utmaningen att slå Luleå i ett fullsatt Coop Arena och plocka med oss tre poäng till Skellefteå. Det var en fantastik inramning med hög stämning i arenan, man märker att poängen som vi spelar om blir bara mer och mer viktiga.
Våra hängivna supportrar hade även dom satt sig på bussen för att komma till Luleå för att stötta oss bland alla rödklädda Luleåfans, det är en härligt känsla att höra deras stöd och få se våra svartgula färger på bortastå.
Tyvärr för oss vart det en blytung uddamålsförlust med siffrorna 2-1. Att förlora hockey matcher är den värsta känslan som finns, det är som att hela världen rasar. Det låter kanske konstigt men för oss som är där i omklädningsrummet och för våra supportrar, som precis som vi inte vill annat än vinna, så tar det väldigt hårt.
Uppladningen som tog start tidigt på morgonen med möten och träning på lite detaljer känns som helt i onödan. Det är väldig lätt att man då fastnar i dåliga tankar angående matchen och blir arg och besviken på sig själv. Därför har jag fått lära mig en liten tumregel att i en timme får jag tänka på det som har hänt, gå igenom det och sedan är det dags att gå vidare. Med så tätt spelschema som vi har finns det inte tid till att vara sur och tycka synd om sig själv utan man får helt enkelt ta lärdom av det som gick snett och på det sättet utvecklas. Våga lära sig av sina misstag är otroligt viktigt!  
 
Ikväll får man koppla av i soffan och ladda om inför nästa match som är på fredag, vi gästas då utav Modo Hockey./Stefan

tisdag 14 januari 2014

Stefan Steen, hockeyproffs presenterar sig


Hej alla Sunne bor!
Vill passa på att önska alla en god fortsättning på det nya året och hoppas att alla har det bra hemma i Sagolika Sunne. Nu har det alltså blivit min tur att få dela med mig utav min vardag som hockeyspelare. Jag hoppas man kan föra staffetpinnen vidare och föra den framåt lika bra som alla andra föregående bloggare.

Stefan Steen

Mitt namn är Stefan Stéen och jag är 21 år gammal och jag är en stolt Sunne pöjk!
Vid 15 års ålder flyttade jag ifrån tryggheten hemma i Sunne och provade mina egna vingar i den hockeytokiga lilla byn Leksand. Det var ett stort och mycket betydelsefullt steg för mig och min hockeykarriär. Leksand skulle då komma att bli mitt hem i tre år där jag skulle få lära mig otroligt mycket inte minst hur man överlever på egen hand med allt vad det innebär. Men det var ju inte min största anledning till att jag skulle flytta 20 mil norrut, utan jag skulle flytta till Leksand för att gå på deras hockeygymnasium och utbilda mig och jobba så pass hårt att jag en dag skulle kunna bli hockeyproffs.
Men allt blev inte som planerat, jag lämnade Leksand redan efter två år pga olika anledningar och förflyttade mig ytterligare 70 mil uppåt i vårat avlånga land. Jag skulle avsluta min gymnasietid i en lite större stad men minst lika hockeytokigt som Leksand, mitt nya hem skulle bli västerbottens stolthet Skellefteå.
Skellefteå verkade toppen för mig och här såg jag en möjlighet att kunna ta nästa kliv i min karriär, ett val som var väldigt svårt men som jag idag är glad för att jag gjorde. Efter två års spel och mycket träning med Skellefteås junior lag fick jag mitt första A-lags kontrakt som gjorde mig till hockeyproffs. Jag hade nått mitt första mål, nu tränar jag och sliter varje dag för att ta mig ännu längre och framtiden får utvisa vad som sker.....

Jag har tänkt dela med mig utav min vardag som består av mycket träning men också många roliga upplevelser, jag hoppas ni kommer gilla det!

                                                                                                                       // Stefan