tisdag 25 februari 2014

Eveline Walfridsson presenterar sig

Hej på er i Sunne, Värmland, Sverige eller vart ni nu befinner er när ni läser Sunnebloggen ;) Vill börja med att hälsa er varmt välkomna till min period som gästbloggare här på Sunnebloggen.

Jag heter Eveline Walfridsson och kom till världen den 23 juni 1981. Växte upp i den härligt idylliska byn Östanbjörke (12km utanför Sunne) med mina föräldrar Arne och Anci samt småsystrarna Angelica och Miriam. Min uppväxt var allt man kunde önska sig, nära naturen med bad, lek, hästar och framför allt massa motorer så som moppe, fyrhjuling, bil!

Jag har ett starkt bil/motorintresse och det kan man tacka min pappa Arne för. Han tävlade/tävlar i rally och folkrace. Det smittade av sig på mig och min minsta syster Miriam.
Medan min mamma föredrog lugnare sysselsättningar så som svampplockning, studera Heberiska (mamma om du läser detta så vet jag att man läser Hebreiska baklänges ;))
Mellansyster Angelica har dock inget motorintresse men däremot en fena på att lära sig nya saker och vara omtänksam mot alla!
Idag bor mina föräldrar kvar i pappas föräldrahem ”Hea” medan mina småsystrar har flyttat från Sunne. Angelica har landat i Uppsala och jobbar som läkare. Miriam bor i byn Molla (ca 35km norr om Borås) och är lite av en mångsysslare.
Och jag, jag packade min bil full med ägodelar och körde ner mot kärleken och Borås för exakt tre år sedan (på dagen faktiskt!) och idag bor jag tillsammans med min sambo Pierre i ett litet samhälle som heter Dalsjöfors och ligger ca 15 km öster om Borås.

När jag fick förfrågan om att blogga så var jag tvungen att fråga, vad ska jag blogga om!?? Jag hade ju trappat ner ordentligt på min aktiva tid inom motorsporten, inte har jag kvar mitt företag heller och tyckte väl inte att mitt liv är så spännande att blogga om just nu. Men så slog det mig att många av er gamla vänner och bekanta som läser Sunnebloggen och som man tappat kontakten med sedan jag flyttat inte vet vad jag gör idag, så mitt liv kanske var värt att blogga om ändå ;)

Idag arbetar jag som testförare på Volvo och renoverar hus tillsammans med min sambo fritiden, däremellan försöker jag hinna med lite motorsport ;)

På återseende senare i veckan!!/Eveline

torsdag 20 februari 2014

Är du ägd eller äger du?

Ikväll ska jag se genrepet av ÄGD´. ¨ÄGD - Jakten på ett rikare liv¨. En scenföreställning om ekonomi av och med Henrik Schyffert och Fredrik Lindström.

Det ska bli otroligt kul och framför allt så ligger föreställningens tema väldigt aktuellt i vad jag själv tänkt otroligt mycket på senaste tiden. "Vi köper saker vi inte behöver för pengar som inte är våra för att imponera på människor som vi inte gillar”.
Fundera lite på det.. Stämmer det på dig?

Om inte just på dig, ser du det runt omkring dig? Någonting som skrämmer mig otroligt mycket idag är att pengar och konsumtion värderas högre än världshälsan.

Det är ett faktum att det är viktigare för stora företag att dra in stålar än att vi lever ett långt och hälsosamt liv. Jag tänkte på det härom dagen när jag handlade mat..

Framme vid kassan kunde man köpa 3 godispåsar och få med dricksglas med godisets logga på.
Allt för att vi ska öppna skåpsluckan hemma i köket, se loggan och lura hjärnan att vi är sugna på socker när vi egentligen bara skulle ta ett glas vatten.

På stort känt svenskt varuhus luktar det nybakta bullar från fläktsystemet när man kommer in.
Visst är det mysigt? Grym idé!

Hade det varit mindre mysigt om det luktade melon, anans eller smultron istället?
Problemet är ju att vi skulle bli sugna på fruktsallad då istället för bullar.. ;-) Jag hade definitivt tyckt det var mysigare! Det är tyvärr mer skrämmande ju mer man sätter sig in i den världen.

För några veckor sedan skrev jag så här som statusuppdatering;
¨När du har obegränsat med TID, PENGAR & HÄLSA. Vad gör du då?
Vad är det egentligen som är viktigt?¨¨


Hur skulle ni svara på den frågan?

Jag fick många fina och inspirerande kommentarer men jag blev extra berörd av ett svar som löd:
¨Att ha friheten att få jobba med det som man älskar.¨

Jag tänkte efter och kände inte alls att jag kunde relatera till det eftersom jag lärt mig att vi alla är härskare över våra egna liv. Ingen annan kommer ta mig dit jag vill, det ansvaret har bara JAG.

Hur kan det första man tänker på vara att jobba, alltså byta tid mot pengar, när jag frågade vad du skulle göra om du hade obegränsat med tid, pengar och hälsa...?

Efter jag funderat en stund så gick det upp för mig att det säkert är vanligare än vi tror att folk tänker så.

Gör du något för att leva ditt drömliv eller lever du bara?
Är du ÄGD eller ÄGER du?

Jag längtar efter föreställningen ikväll!
Ha en underbar kväll alla läsare! :-)

/Chris

tisdag 18 februari 2014

Vad är det värsta som kan hända?


Måndag! Casting för reklamfilm står först på schemat. Laddar med en lång promenad med vovven i det vackra vädret. Alltid lika spännande för man får väldigt sällan reda på vad man ska göra i förväg.

Jag visste att jag skulle ha ett par shorts med mig..  Vad nu det skulle betyda?

Jodå, Hej och välkommen! Shortsen åkte på och resten av kläderna AV!
Utan att säga för mycket så pendlade min provfilmning mellan att stå på huvudet och leverera improviserade repliker i olika yogapositioner till att dansa. Det sistnämnda kanske mindre otippat ;)

 -Tänk att du är en yogi utan några gränser, gärna sensuell och lite förförisk när du instruerar..

 Absolut tänkte jag, ställde mig på huvudet, tog ett djupt överdrivet andetag och satte igång...
-"when you stretch your arms towards the horizon you wanna lengthen throughout your fingertips.
Inhale and fill yourself with LOVE! Can you feel it?
Exhale and let all the negativity fade away with your breath.
You wanna fill your sole with love. Now when you lengthen your spine and...."

 Äe men på riktigt? Sa jag precis det där? Tanken slår till snabbt och jag börjar gapflappa!

Jag är ganska bekväm i sådana här sammanhang nu så det bjöds på många skratt och det blev en riktigt rolig casting. Ibland är det bästa att bara släppa loss.

I det här fallet kunde jag inte förbereda mig med exempelvis manus eller koreografi så utmaningen blev att våga gå in i en roll med endast mig själv och min känsla för stunden, just där och då.

Jag tror att vi hamnar där vi hamnar av olika anledningar så jag försöker se på det med tacksamhet och vara i min fulla potential i ett sådant läge. Jag är skyldig mig själv det.

Känslan av att gå därifrån och bara tänka på vad jag borde gjort annorlunda är hemsk och självklart upplevd för många gånger redan, så varför hålla tillbaka??

Vad är det värsta som kan hända?

Skulle jag inte få jobbet denna gång så har jag ändå vunnit erfarenhet och utvecklats på något plan och det är väl ändå DET livet handlar om? :)
 
/Chris
 

 

måndag 17 februari 2014

fredag 14 februari 2014

En dag med variation


Idag är en sådan kul dag där jag slängs mellan att vara artistiskt kreativ och sköta logistik.
Gissa vilket jag tycker är roligast? ;)

 Jag har jobbat med ett företagsevent som kommer äga rum i Barcelona. Kollat resor och boende för 11 artister. Inte helt okomplicerat att organisera ;)

Jag har även bokat en casting för ett reklamfilmsjobb. Just casting för reklamfilm är väääldigt speciellt..

En gång stod jag och låtsades tanka en bil samtidigt som jag skulle leverera repliker. (jag har inte ens körkort). Men knasigaste minnet är nog när jag sittandes på en stol skulle låtsas åka i en lång rutschkana som var gjord av choklad! Alltid i en skum källarlokal med en person som filmar med en liten handkamera för att visa företaget. Känns lite som dolda kameran varje gång :)

Just detta är ännu väldigt hemligt men något slags nyttigt snacks ska lanseras... Spännande!
Måndag förmiddag gäller det. Håll tummarna!

Nu ska jag till kontoret och skapa rosa outfits till Café Opera som har alla hjärtans dag-tema.
Jag har tänkt använda mig av ballonger bland annat. Bild på det kommer senare :)

 Hur ska ni fira alla hjärtans dag?
 
/Chris

torsdag 13 februari 2014

Älska det du gör så behöver du inte "jobba" en enda dag i ditt liv

Fantastiska läsare!
Jag blev otroligt glad när jag fick frågan om att blogga här. Jag ska försöka ge er en inblick i mitt liv som professionell dansare, koreograf, producent. Men också i mitt privata liv, bakom kulisserna, när ridån är stängd.

Eftersom detta är mitt första inlägg här så tänkte jag börja med att berätta vad jag gör idag, 10 år efter jag flyttade från Sunne.

Jag driver produktionsbolag tillsammans med Jessica Persson som också är min syster.
¨Bakom varje framgångsrik man står en kvinna¨ som hon brukar säga. :) Jag frilansar med bas i Stockholm och har otroligt många projekt som rullar samtidigt.

Aktuellt just nu är ¨Magnus Den Store¨ - Magnus Ugglas krogshow som den 21 mars gör turnépremiär i Örebro efter succén på Hamburger Börs i Stockholm och på Rondo i Göteborg 2013. Jag har jobbat som koreograf tillsammans med Tess Merkel (Alcazar) för Magnus och det har varit ett otroligt roligt och ärofullt uppdrag!

Jag driver ett danskoncept som heter BRANDED Dance Concept och varje fredag och lördag sedan november förra året då nattklubben Café Opera öppnade dörrarna med ny inredning och nytt management så presenterar BRANDED professionella dansare som uppträder i spektakulära kläder för att skapa en av Sveriges absolut hetaste nattklubbar.

Kolla in vad som händer runt BRANDED Dance Concept här:
https://www.facebook.com/BrandedDanceConcept

Jag jobbar även som danslärare bl.a. på House of Shapes som är en dans & fitnessklubb i Stockholm som grundades av World Class och Jennie och Benke från dansgruppen Bounce som säkert många känner till.

Jag hade äran att stå på scen med dom i Globen, 5 slutsålda föreställningar, då vi gjorde Bounce sista föreställning ¨The Last Bounce¨ 2010.

Jag jobbar med olika artister, producerar företagsevent och utvecklar BRANDED. Mest hemma i Sverige just nu, men även på resande fot titt som tätt. Jag ÄLSKAR mitt jobb och är så otroligt tacksam för att jag idag får göra det jag för länge sedan drömde om, ett yrke som professionell skapare.

Mitt liv är inte bara jobb. Även om det till stor del har varit det sedan jag flyttade från Sunne för 10 år sedan. Hårt jobb! Men som jag brukar säga, ÄLSKA det du gör så behöver du inte ¨jobba¨ en enda dag i ditt liv.

Älskar ni erat jobb? Älskar ni era liv?

ALLT GOTT!

Chris
 
Christopher Bergström är dansare och koreograf. Han jobbar med
olika
artister, producerar företagsevent och utvecklar BRANDED
 

fredag 7 februari 2014

Det enda vi har att göra på denna jord

 
Så nu har jag alltså kommit till mitt sista blogginlägg. Jag hoppas att jag bidragit med en eller annan inspirerande tanke och att ni haft några trevliga lässtunder.

I mitt första inlägg skrev jag om ett par händelser som fick mig att vilja förändras som människa. Jag skrev att jag ville bli en människa som älskar. Jag har under dessa två veckor tänkt att jag vill skriva mer om detta.

Ja, vad innebär det egentligen att älska? Det finns ju olika sorters kärlek, den romantiska kärleken, den erotiska kärleken, syskonkärleken… När jag säger att jag vill vara en människa som älskar, tänker jag mest på den sortens kärlek som är motsatsen till egoism – en kärlek som visar sig i en villighet att i handling sätta sina egna instinkter och intressen åt sidan till förmån för någon annans lycka och välbefinnande, även om det drabbar en själv.

Selma Lagerlöf har skrivit en så fin liten berättelse om detta. För dem som inte läst sagan ”Bortbytingen” handlar den kort om ett par som får en bortbyting, en trollunge. Omgivningen förfasar sig och mannen vill göra sig av med ungen, men kvinnan behandlar trollbarnet väl och försöker göra det så bra som möjligt för honom. När mannen säger att hustrun måste välja mellan honom och trollet, kan hon inte offra barnet trots att hon älskar sin make.

Denna uppoffring från kvinnans sida leder till att trollen förlorar makten över parets son, som de hållit fången, och han kan nu återvända till hemmet. Moderns omsorg om trollbarnet räddar hennes egen son.

Alla funderar vi väl över livets mening, en del mer, andra mindre. Om det nu finns någon högre mening med livet förutom den mening vi själva fyller det med, tror jag att denna yttersta mening just är att ÄLSKA.
Kärlekens smala och svåra stig tappar jag själv ofta bort. Men då kan det komma en människa och påminna mig som för några veckor sedan då juden Mietek Grocher, som suttit i nio koncentrationsläger och överlevt tyskarnas judeförföljelser under andra världskriget, i Fryxellska skolans aula berättade om hur han gick förbi en tysk pojke, när han några veckor efter sin befrielse hade kraft att gå en liten promenad.
Pojken satt vid ruinerna av ett sönderbombat hus och tiggde bröd. Mietek hade dagen innan fått en chokladkaka av en engelsk soldat. Kakan var halvt uppäten men den andra halvan låg fortfarande i byxfickan. Mietek vände om och gav chokladbiten till det tyska barnet. Som jag ser det valde Mietek här att älska – att välja kärleken framför hatet trots allt fasansfullt som de tyska nazisterna utsatt honom för.

Jag vill avsluta mitt gästspel på Sunnebloggen med en liten dikt av Margareta Melin.

”Leva i kärleken
och sprida den.
Det är det enda
vi har att göra
på denna jord.
Allting annat
är ingenting.”


Det enda










/Lena Grahn



onsdag 5 februari 2014

Hur jag blev med tältmakare och cirkelformad gemenskap

I mitt första inlägg nämnde jag min koppling till företaget Tentipi. Det är vi som tillverkar de tältkåtor, som kanske i stort sett varje Sunnebo sett på Teatertorget eller Vattenlandet. Vad kanske inte alla vet är att vi även tillverkar och säljer mindre, bärbara tältkåtor för olika friluftsaktiviteter. För de som är intresserade av företagandet i Sunne kan jag också nämna att vi i dagsläget säljer till 18 länder runtom i världen och att vi omsätter över 30 miljoner.

För närmare bestämt nitton år sedan funderade jag på att köpa mig en mindre tältkåta och ha som sommarbostad. Bengt, min man och grundare av företaget, var på riksturné för att visa tälten, och när han kom till Älvkarleby, där jag då bodde, pinnade jag iväg till uppställningsplatsen för att ta mig en titt. Jag kikade på tält och Bengt kikade på mig, och för att göra en lång historia kort blev det aldrig något tält för min del – det blev en tältmakare och flera tältfabriker.

Jag älskar det liv våra tält representerar – ett genuint, enkelt, ursprungligt liv, där man lever med naturen och värnar om den. Tältkåtan var från början samernas traditionella boning, och liknande tälttyper har sedan urminnes tider använts av indianer och andra nomadfolk, vilka var helt beroende av naturen. I deras cirkelformade bostäder fanns elden alltid i centrum, för värme, ljus och trygghet.

Vad är det för känslor som infinner sig när man sitter runt en eld i tältkåtan? Det är som att sinnet stillar sig och man blir lugnare. Kontakten med själva livet blir bättre. Cirkelformen, en symbol för helhet och det eviga, och den sprakande elden i mitten uppmuntrar till både gemenskap och reflektion över tillvaron. Genom nästan hela mänsklighetens historia har en stor del av livet utspelat sig nära eldens värmande sken. Mat har lagats, historier har berättats, livsförnödenheter har tillverkats… Det är inte konstigt att så många av oss trivs vid en brasa.

Min man Bengt och några vänner runt elden i tältkåtan
Till vår stora lycka har vi i vårt hus från 1920-talet sex fungerande kakelugnar, så elden är alltid närvarande i vårt vardagsliv, åtminstone nu under vinterhalvåret. Varje morgon och varje kväll lägger vi in en trave ved och får fyr med hjälp av näver. Snart strålar en skön värme ut från dessa fantastiska eldstäder, en värme som håller i sig många timmar.

I Sunne kyrka deltar jag i en annan slags gemenskapscirkel, den heliga dansen.Varje torsdag är vi en liten grupp som träffas och dansar tillsammans. I dansen, som består av steg som upprepas om och om igen, utgår man från cirkelformen. Oftast håller vi varandra i händerna, och i cirkelns mitt får några levande ljus brinna. Precis som när man sitter vid en eld ger denna form av dans djup vila och större närvaro i nuet. Vi är flera individer med olika bakgrund och personlighet men i dansen blir vi en enda kropp som rör sig, och en tyst gemenskap infinner sig. Vill du vara med?

Frid tills vi hörs igen!/Lena Grahn

måndag 3 februari 2014

Bananer och lyckan i att ha en egen köksträdgård

För inte alltför många år sedan var det nästintill omöjligt att i en vanlig livsmedelsaffär hitta ekologiskt odlade bananer. Ville jag på den tiden äta sådana, kunde jag med viss möda få tag i dem, men då fick jag köpa en hel banankartong i taget. Det blev till att äta bananer i parti och minut för hållbarheten är ju inte så lång. Däremellan åt jag inte alls bananer. Nu finns de lyckligtvis i det ordinarie sortimentet både på Coop och ICA, så mitt bananintag är numera mer jämnt fördelat.

Visste du att svenskarna hör till dem som importerar mest bananer i världen. Konventionellt odlade bananer finns bland de grödor som besprutas allra mest. Gifterna läcker ut i grundvatten, floder och hav. Många plantagearbetare kan inte läsa och vet inte hur man hanterar gifterna. De saknar ofta skyddsutrustning och riskerar att bli sterila och få cancer och hudproblem, och kontakten med de giftimpregnerade plastpåsarna runt bananerna i odlingarna kan orsaka nervskador. Till detta tillkommer att ”vanliga” bananer ofta produceras på stora industriella plantager, vilket hotar regnskogarna.

Köper du ett knippe ekologiska, rättvisemärkta bananer har dessa varken konstgödslats eller besprutats med kemikalier. Rättvisemärkningen (Fairtrade) innebär att odlare och anställda får förbättrade ekonomiska villkor, som minimipriser som alltid ligger över världsmarknadspriset och för arbetarnas del rätt till minimilön och rätt att organisera sig fackligt. Utöver den högre betalningen får odlarna också en extra premie som används till att utveckla lokalsamhället socialt och ekonomiskt. Det kan t.ex. vara att bygga en skola eller att utveckla hälsovården.

Vilka bananer skulle du själv vilja odla? Vilka bananer köper du härnäst?

ODLA… Ordet smakar sockerärtssött. Ordet luktar fuktig mylla. Ordet låter humlesurr. Ordet känns solvarmtslent.
 
Vårsådd
Att odla är nästan en livsnödvändighet för mig. Under så gott som alla mina vuxenår har jag haft en egen köksträdgård, där jag odlat en stor del av familjens årsbehov av grönsaker och potatis på ekologiskt vis. Och nu, med flytten till Sunne, står jag helt plötsligt utan trädgårdsland! Det blir till att börja från början med att bygga upp en bra jord för odling! 
 
Att odla i pallkragar verkar vara något som fler och fler provar, och det tänker även jag göra. Jag har införskaffat en specialduk som jag kommer att lägga under pallkragarna, så att inte trädrötter växer in i odlingarna. Det första vi gjorde innan vi ens flyttat hit var att bygga kompostlådor, både en roterande behållare på väggen i cykelskjulet och fack på marken. Nu hamnar allt vårt organiska avfall i dessa behållare så att mikroberna kan omvandla det till härlig jord till den blivande köksträdgården. 
 
Nu väntar jag bara på vårens ankomst så att jag kan sätta igång med odlandet!
 
”Lyckan växer i vår egen täppa och kan inte plockas i främmande trädgårdar” (okänd skapare)
 
På återhörande!
Lena Grahn