Peggy Fredheim Ekström presenterar sig

Jag är:

Peggy Fredheim Ekström

• tjej och kvinna
• Norsk och Finsk och Svensk 
• nyfiken, otålig, praktisk och en drömmare
• även hustru, mamma, syster, mormor och farmor 
• undersköterska, dekormålare och inredare 
• volontär på Barnen på Selma

Jag heter Peggy och bor i Stöpafors.

På många olika platser har jag bott, men ingen lika vacker som Klättebo i Stöpafors

Jag är vattuman och kanske just därför så hämtar jag kraft och inspiration från Fryken som jag ser från mitt arbetsrum.

Allra bäst är utsikten när Bengtssons kossor lunkar fram ute på ängen, stannar till, tuggar och svänger med svansen, då känner jag mig lyckligt lottad!

Klättebo Stöpafors

Familjen består av min man Johan, våra fem barn och tre små barnbarn. Alice, 15 år, är den enda som bor kvar hemma.

Det känns otroligt tomt när barnen flyttar och jag har upplevt det många gånger nu. Dessutom bor de långt, långt bort.

Joel är bonde och bor 100 mil norrut, på en gård i Norge.

Johannes är fotograf och bor 180 mil söderut, i Lenzerhide Schweiz.
Maja bor i Stockholm och Anton går musikergymnasiet Vänersborg.

Joel, Anton, Maja, Alice och Johannes

Det är både roligt och oroligt att ha barnen utspridda. Det ger möjlighet till att resa och stanna länge, men också att ses väldigt sällan. Att träffas kräver planering och det är nästan omöjligt att träffas allihop på en gång.

Skype är fantastiskt, jag kan prata och sjunga med barnbarnen på distans så att de inte glömmer mig.

I skrivande stund så är jag i Stockholm hos underbara Juno 3 år, igår lämnade jag superglada lille Leon 10 veckor, när jag reste ifrån Schweiz och i julas var jag hos busungen Alfred 1½ år i Norge.

Leon, Alfred och Juno

På grund av utbildningar och jobb så har familjen flyttat en hel del. Vi flyttade från Hallstahammar där de två första barnen föddes, -81 och -85, till Örebro där Maja kom -89. Vi bodde i Östra Ämtervik -98 när Anton föddes och vi var nyinflyttade i Norrköping när Alice kom år 2000.

Det är ett stort spann på nitton år mellan äldsta och yngsta barnet och jag kan nästan inte fatta hur mycket som har ändrat sig genom åren. Både när det gäller BB vistelser och skötsel av små barn, men tur är väl det!

Jag är en praktisk person och vill gärna använda fantasin och händerna. Mitt första yrkesval blev därför inte riktigt rätt, jag valde vårdlinjen.  

Vem kunde välja musik, måleri eller andra estetiska ämnen som gymnasieutbildning på 70-talet ? Ingen!

Som undersköterska kunde jag få ett arbete och en inkomst direkt efter skolans slut.
Jag är glad att jag ändå jobbat inom vården i 12 år, de sista åren på akutmottagningen Örebro regionsjukhus.

Min första tjänst var på psykiatriska kliniken i Västerås.
Det blev en chockartad inledning på vuxenlivet. Jag var 18 år och blev satt som extravak åt svårt psykiskt sjuka personer och missbrukare.

Behandlingen för depression var bland annat elchocker som man gav nere i källaren 3 ggr i veckan, jag tyckte det var mycket obehagligt att köra medvetslösa patienter ensam i hissen upp till avdelningen. Jag var ung och oerfaren och upplevde att patienterna kom i andra hand, kaffekokning och städning var det viktigaste. 

Jag ville prata och lyssna och förstå, men detta ingick inte i jobbet.

Miljön var enkel och färglös. På arbetsterapin i källaren återanvände man röntgenplåt för att klippa ut schabloner med små fina saxar som från ögonkliniken.

En helg när jag jobbade tog jag med mig färg och schabloner.

Jag målade en bård av blommor runt väggarna i avdelningsköket. En patient höll i stegen och en annan i färgburken. Sen hängde vi upp nya gardiner som jag sytt hemma, i kraftig fröskalsbomull med blå snedslå och schablonblommor.

Det var så det började, mitt målande….
/Peggy