Torbjörn Wictorin skriver på Sunnebloggen

Hej
Sunne är en, i mitt tycke, väldigt lagom ort.

Lagom i så måtto att går man och handlar så träffar man alltid några man känner på vägen.
Lagom i så måtto att går man och handlar så är inte alla man möter sådana man känner.

I och för sig är det väl så att reser man långt långt bort, till någon civilisationens urskog där ingen värmlänning någonsin kan ha satt sin fot, så nog möter man där ändå någon man känner alldeles utanför dörren till hotellet.

Skulle, av någon konstig anledning, inte detta inträffa så är det förstås ytterligare en anledning att försöka lära känna någon där. Denne dyker säkert upp på Konsum när man kommer hem, världen är ofta rätt outgrundlig.

Så det kanske är människor som är lagom, inte orter.

"Lagom" lät måhända tråkigt, jag provar med "trevlig" istället: De flesta människor man möter i Sunne är väldigt trevliga, hjälpsamma och omtänksamma.
Iallafall mot de som de känner. För det mesta även mot de som de inte känner.
Det ingår liksom i konceptet värmlänning, human, att vara mänsklig.

Sunne har ändrats väldigt mycket de senaste fyrtio åren (i och för sig ända sedan befolkningspuckeln på 1880-talet, men det ingår inte i mitt mannaminne). Fram till och med sextiotalet så var det en stor avfolkning, men i och med 'gröna vågen' på 70-talet avstannade utflyttningen och det kom in många 'utsocknes'.

Jag tror att detta har varit väldigt bra för Sunne, det behövs nya människor med annan syn på livet för att det inte ska bli stagnation.

Nu har vi fått många nya innevånare i och med alla flyktingar som kommit hit senaste åren.
Det är förvisso fullständigt eländigt att de har varit tvungna att fly, men de som kommit hit får vi försöka ta hand om så att de trivs, stannar i Sunne och blir en del av vår gemensamma framtid.

/Torbjörn Wictorin, Sunnebo och pensionär

Kommentarer

Populära inlägg