Han vill inte skaka hand med mig för att jag är kvinna

Mahers bror heter Mahmoud och vill inte skaka hand med mig för att jag är kvinna. Jag visste inte det. Jag har kramat honom när han har kommit till Megafon, precis som jag alltid kramar hans bror och kusiner. Det var antagligen därför han slutade gå dit.
Han förklarade det här för mig en sen kväll hos Abd på perfekt svenska. Av alla syrier jag har träffat är han den som har minst problem med språket, han talar helt flytade.

"Jag vill inte göra dig ledsen, Cecilia", sa han, "men det här är min religion och jag måste respektera min religion".

"Det är okej", sa jag.

"Är det säkert att du inte blir ledsen?"

"Nej, du behöver inte oroa dig. Det är bra att du säger det till mig."

Samma kväll gav Mahmoud mig en lång lektion i det arabiska skriftspråket, den bästa jag har fått hittills. Jag kände att jag började förstå, både arabiska och Mahmoud.
Jag är så glad att han berättade det här för mig. Precis som flyktingarna måste lära sig om våra seder och respektera oss när de kommer hit måste vi lära oss att respektera dem.
Vi är olika, men vi kan vara vänner ändå. Jag tycker väldigt bra om Mahmoud och jag tror att han tycker bra om mig med. (Han har börjat dyka upp på cafét igen.)
/Cecilia Ramström

Kommentarer

Populära inlägg