Vinterbadare

Jag testade att bada i vak för första gången när jag var runt 20 år. Gjorde alla misstag man kan tänka sig i sammanhanget. Doppade mig mitt i vinter när det var över - 20 minusgrader och var ensam. Ingen fantastisk upplevelse direkt utan förknippar minnet med smärta liknande tusen nålar som trängde sig in i kroppen.

Det dröjde ett tag till att suget att prova igen kom, närmre 20 år. Tillsammans med mina två goda vänner en sensommar kväll i Kolsnäs tog jag upp frågan. vad sägs om vi försöker utmana gränser lite och fortsätta bada året om? Bli ofantligt pigga och slippa bli förkyld?


Min vän startade en Facebookgrupp för oss tre vinterbadare som vi kallade oss modigt redan från början i augusti. Vi blev fler och fler som ville prova och antalet vinterbadare ökade rätt så markant i Sunne tror jag. Idag är vi 47 medlemmar i gruppen som är öppen för alla.


Vi har bara en brygga, stege och alltsom oftast en vak. Ingen skydd för ombyte, inte ens vindskydd. Min kära vän, benhård rutinerade vinterbadare i Fölisön i Helsingfors tyckte det var väl att ta i. Att stå på bryggan och byta om i kylan? Men det gjorde vi i Sunne, inga konstigheter.


Jag har lärt känna nya människor via vinterbadet och just det här med att göra detta i grupp har varit så roligt. Lite galet och roligt.
Gruppen har välkomnat alla och just det har varit huvudsaken. Bjuda in och inte utesluta någon, det är viktigt i ett samhälle som blir mer och mer vi och dom. Sen vad man väljer att göra, vinterbada eller samla på tågtabeller till exempel är kanske mindre viktigt.

För övrigt tror jag mer på att göra saker tillsammans än att "hjälpa" någon. Att med lika villkor delta, hjälpa och ta emot hjälp i olika sammanhang tror jag på. Mina vinterbadande vänner bidrog med många härliga minnen denna vinter. Känslan av att man klarar mer än vad man trott är rätt så häftigt. Det hjälper på riktigt.
/Maria Österman

Kommentarer

Populära inlägg