Den lyckligaste dagen
Hola amigos!
Här kommer dagens blogginlägg från ett mulet, men väldigt varmt Barcelona. Jag kan nästan inte förstå att det snart är november och man fortfarande kan gå i kjol och t-shirt.
Jag kommer att fortsätta de senaste dagarnas trend med resetema och idag får ni bakgrunden till de resor jag gjorde under våren och sommaren, resten får ni imorgon.
Det hela började förra hösten när Volvo Group och Volvo Cars hade en stor pr-dag på Chalmers. Jag och några kompisar gick dit och fick höra om Volvo International Internship program. Som ni vet om ni följt mig under de här veckorna så är det få saker som kan få mig så exalterad som ett riktigt häftigt jobberbjudande. Så jag tog alla informationslappar som fanns och sprang hem till min pojkvän och berättade om internshipet som innebar ett arbete mellan 3-6 månader i något av de länder där Volvo Group har tillverkning.
Det fanns flera platser som jag tyckte passade mig och min bakgrund, men även ett par jobb som jag tyckte min pojkvän Mattias, som även han läser till ingenjör på Chalmers, skulle söka. Sammanlagt fanns det 19 platser på programmet utspridda över hela världen där ett ganska stort antal var i Sverige att söka för studenter från andra länder.
Vi sökte i alla fall båda två och efter några veckor fick vi båda reda på att vi gått vidare till en första videointervju. Jag var jättelycklig och blev förstås ännu gladare när vi båda gick vidare till en andra intervju på Volvos kontor i Göteborg. Jag hade egentligen inte förberett mig särskilt mycket inför intervjun eftersom beskrivningen av uppdraget var ganska kort och intetsägande. Jag försökte istället fokusera på hur gärna jag ville ha jobbet och hur mycket jag brann för att jobba inom industrin.
Beskedet om jag fått jobbet eller inte skulle komma några dagar innan jul och det blev en nervös väntan eftersom det var chefen i USA som skulle ta det slutgiltiga beslutet. Någon gång strax innan jul fick så min pojkvän sitt besked, han blev erbjuden ett internship på utvecklingsavdelningen i Japan från april till augusti. En sådan chans får man inte så ofta som student så självklart tackade han ja och jag var väldigt glad för hans skull. Men dagarna gick och jag hörde ingenting om platsen jag sökt så visst var det lite svårt att vara glad när det var min största dröm och jag inte hade fått ett positivt besked än.
Hela julhelgen gick, det var inte förrän vi kommit tillbaka till Göteborg efter firande i Ämtervik och Dalarna som jag också fick mail. Jag hade blivit utvald till en av de 19 platserna och skulle få åka till USA under sommaren! Jag var så otroligt glad, jag hade aldrig förut velat något så mycket och att det skulle bli verklighet kändes fantastiskt!
Eftersom min pojkvän skulle åka redan i april skulle jag också hinna hälsa på honom innan jag själv åkte iväg till USA så på den vägen kom jag även till Japan. Men historien om de resorna får vi som sagt ta imorgon.
Hasta mañana!
/Julia
Här kommer dagens blogginlägg från ett mulet, men väldigt varmt Barcelona. Jag kan nästan inte förstå att det snart är november och man fortfarande kan gå i kjol och t-shirt.
Jag kommer att fortsätta de senaste dagarnas trend med resetema och idag får ni bakgrunden till de resor jag gjorde under våren och sommaren, resten får ni imorgon.
Det hela började förra hösten när Volvo Group och Volvo Cars hade en stor pr-dag på Chalmers. Jag och några kompisar gick dit och fick höra om Volvo International Internship program. Som ni vet om ni följt mig under de här veckorna så är det få saker som kan få mig så exalterad som ett riktigt häftigt jobberbjudande. Så jag tog alla informationslappar som fanns och sprang hem till min pojkvän och berättade om internshipet som innebar ett arbete mellan 3-6 månader i något av de länder där Volvo Group har tillverkning.
Det fanns flera platser som jag tyckte passade mig och min bakgrund, men även ett par jobb som jag tyckte min pojkvän Mattias, som även han läser till ingenjör på Chalmers, skulle söka. Sammanlagt fanns det 19 platser på programmet utspridda över hela världen där ett ganska stort antal var i Sverige att söka för studenter från andra länder.
Vi sökte i alla fall båda två och efter några veckor fick vi båda reda på att vi gått vidare till en första videointervju. Jag var jättelycklig och blev förstås ännu gladare när vi båda gick vidare till en andra intervju på Volvos kontor i Göteborg. Jag hade egentligen inte förberett mig särskilt mycket inför intervjun eftersom beskrivningen av uppdraget var ganska kort och intetsägande. Jag försökte istället fokusera på hur gärna jag ville ha jobbet och hur mycket jag brann för att jobba inom industrin.
Beskedet om jag fått jobbet eller inte skulle komma några dagar innan jul och det blev en nervös väntan eftersom det var chefen i USA som skulle ta det slutgiltiga beslutet. Någon gång strax innan jul fick så min pojkvän sitt besked, han blev erbjuden ett internship på utvecklingsavdelningen i Japan från april till augusti. En sådan chans får man inte så ofta som student så självklart tackade han ja och jag var väldigt glad för hans skull. Men dagarna gick och jag hörde ingenting om platsen jag sökt så visst var det lite svårt att vara glad när det var min största dröm och jag inte hade fått ett positivt besked än.
Hela julhelgen gick, det var inte förrän vi kommit tillbaka till Göteborg efter firande i Ämtervik och Dalarna som jag också fick mail. Jag hade blivit utvald till en av de 19 platserna och skulle få åka till USA under sommaren! Jag var så otroligt glad, jag hade aldrig förut velat något så mycket och att det skulle bli verklighet kändes fantastiskt!
Eftersom min pojkvän skulle åka redan i april skulle jag också hinna hälsa på honom innan jag själv åkte iväg till USA så på den vägen kom jag även till Japan. Men historien om de resorna får vi som sagt ta imorgon.
Hasta mañana!
/Julia
 |
Här är ett par bilder från Japan, den första är tagen i en
av alla parker som finns i centrala Tokyo. Den andra är
på Mattias utanför ett stort japanskt tempel.
|
Kommentarer