fredag 29 januari 2016

Som en spegelvänd kopia av mig själv

Det där med pappa är ju nästan fånigt!












Han är som en spegelvänd kopia av mig själv. Däremot tror jag inte att han var ett troll som jag var när han var liten. Den genen måste komma några generationer tillbaka.
Pappa är en förebild på många sätt och han var en otroligt modern pappa på 70-talet. Han var med oss ute och åkte skridskor, lekte och hittade på roliga saker. En pappa på heltid faktiskt.















Han lät mig vara med i garaget och greja och han sa sällan nej. Jag fick hålla på, mixtra och prova olika verktyg. Både mamma och pappa var tillåtande. Jag satt uppe på nätterna och körde rally med symaskinen. De sa inget fastän att ljudet var störande. Det fanns alltid bra ritpapper och olika sorters färger. Vi tilläts greja och hålla på. Experimentera i köket fick vi, det bjöd på överraskningar när de kom hem + en massa disk.

Nackdelen med att vara lik sin far är att under tonårstiden visste alla vem jag var, jag kunde inte ljuga om vad jag gjorde, för det kom fram ändå. Jag fick inte heller skäll när jag körde av vägen och kvaddade hans bil, han var nog bara lycklig att det gick bra.












Pappa är en ”görare” han kan nästan allt som man kan göra med händerna. Trä och sten är hans bästa material. En praktisk man som älskar sin trädgård.















Den här stenmuren har han byggt. Pappa älskar sten. Det är som att bygga lego för honom, han får ihop det så det håller och är stabilt. På bilden är det min man Erik som krattar grus.

/Anna


torsdag 28 januari 2016

Meningen med livet

Jag blev mamma när jag var 20 år. En väldigt bra ålder tycker jag själv. När min dotter kom landade jag på jorden. Meningen med livet.



















Hon är däremot lik mig till sättet. Direkt och impulsiv. Jag fick igen för gammal ost :)
Hon härmade folk, deras dialekter och sa exakt vad som flög henne in. Hon pratar oavbrutet och mycket snabbt. Hon skulle lätt kunna vara sportkommentator. Jag tycker hon är rolig och det är väl hon som fått mig att skratta mest. Jag fick ångest i hjärtat när hon skulle flytta hemifrån.



















Hon gör inte som jag säger utan som jag gör. Vilket betyder att hon nästan gav mig en ålderskris när jag skulle fylla 40 år. Då berättade hon att jag skulle bli mormor.
- Herre Gud!! Mormor...

Jag var ju tvungen att ge Johanna en moralpredikan, dock insåg jag snabbt att samtalet skulle spåra ur. Nu finns Vincent vilket betyder att vi är fyra generationer. Han är väldens finaste present Johanna har gett mig.




















Här sitter Vincent och tittar ut i världen.

















Det bästa med att vara mormor är att man kan låna hur mycket man vill. Något jag gör så ofta jag kan då jag är hemma från skolan.

När man får barn som ung är det föräldraskap som gäller och man har fokus endast på sina barn. Man kan utbilda sig när som helst i livet. Vilket jag gör just nu. En fördel som vi svenskar har, möjligheten att ta studielån till förmånligt pris.


















När det gäller verktyg så har jag och Vincent samma intresse...vilket ingen av mina egna barn har.













Här kör Vincent och morfar fiske... som avslutas med fäktning. Typiskt grabbar.

När jag 26 år blev jag styvmamma till två barn. Perfekt för då hade Johanna någon att leka med. Det må hända att Johanna är två år äldre, men Caroline vann alltid alla dispyter för hon är så envis. Hon var en plutta som var väldigt go mot mig. Det är extra skönt att få kärlek från ett bonusbarn.
Det var hålligång... tre barn, -92, -93, -95. Då fick man laga mat till ett helt regemente. Sen kom Kristoffer -99.

90-talet gick så fort och efter det så... Poff så var de utflugna. Fördelen med att ha många barn är att de har alltid varandra.













Här står Caroline med sin pärla till bil.




















Moster Caroline en av Vincents favoriter.

/Anna

onsdag 27 januari 2016

Det där med arv förvånar mig oerhört...

Alla älskar sina mammor och jag har en väldigt bra mamma som jag älskar oändligt.
- Jag förstår bara inte hur hon kunde få just mig?

Mamma som är lugn och försiktig...
så kommer jag ...ett troll.. ett yrväder som beter sig helt enligt oskrivna regler. Jag har gjort min mor så generad många, många gånger. Jag kunde säga vad som helst till vem som helst och passade givetvis att utsätta mamma för än det ena och än det andra när vi var omgivna av andra människor... för då kunde hon inte göra något åt saken.

Jag vet att jag stod i skyltfönstret inne på GeEss och lekte skyltdocka. Inne i butiken fanns runda klädställningar som var perfekta gömställen. Det slutade med att mamma lånade med kläder hem för provning och inte tog med mig till affären.

Jag var med i en balettgrupp. Vi hade övat länge, alla barn visste vad de skulle göra. När vi hade uppvisning gjorde jag inte som vi lärt oss utan hittade på en egen entré och ett alldeles eget avslut... ett slags egen komponerat hoppsasteg med en 1700-talsnigning, lite lagom dramatisk ;)
Vad kunde mamma göra? Hon var en i publiken.

Det där med arv förvånar mig oerhört. Båda mina föräldrar är duktiga på gymnastik. Mamma kan hjula, stå på händer, jonglera med bollar och sparka fotboll. Pappa spelade hockey-bockey, fotboll, kan åka skidor och springa. Jag var helt värdelös på gymnastiken. En sådan där som blev vald sist.

Mitt personliga rekord i höjdhopp är 65 cm. Jag fick ställningen över mig och vägrade hoppa vidare. Kast med liten boll 9 meter. Det gjorde att jag fick stå längst fram och riskera livet på brännbollsmatcher. Skidor är livsfarligt, speciellt om det svänger eller går nedför. Jag åkte rätt ut i skogen en gång och slog i svanskotan, mycket smärtsamt.

Jag har ärvt noll från båda mina föräldrar, det tycker jag var orättvist.

Det är beundransvärt, mamma har jobbat med samma yrke sedan hon var 15 år. Därför är jag extra stolt över min mamma när hon gjorde en paus från vårdyrket och gick på Geijerskolan och målade. Det önskar jag också att min mormor hade fått chansen att göra.





































Här är pappa och mamma, Krister och Eva-lis på Sunne-mârten.
De har varit tillsammans hela livet.

/Anna

tisdag 26 januari 2016

Fattiga på pengar, men rika på fantasi och kreativitet

Som ni vet är grunden den viktigaste för att hitta rätt balans i livet.

Därför tänker jag börja med att berätta om kvinnorna i mitt liv. Farmor, mormor, mamma och mina döttrar.

Det borde vara värt en magisterexamen på 300 hp  i CV:t att vara mamma!! För vilka projektledare är inte de? Spindeln i nätet och navet för hela konstruktionen. Fem kvinnor som påverkat mitt arv, min miljö och min personlighet.

Hade de varit födda i en annan tid skulle jag gissa på att farmor blivit designer eller sångerska, mormor konstnär eller poet och mamma uppfinnare. Johannas dröm om kriminolog hoppas jag hon förverkligar, Caroline som jag hoppas hittat rätt i sitt yrkesval som undersköterska.

Dessa kvinnor är mina förebilder och jag ska förklara varför.


Farmor Margareta och farfar Fredrik Carlsson från Spängera. Åtta barn fick de, ni förstår vilket projekt att styra den gruppen!! Farmor var ordningsam, rejäl. Hennes rundbullar vara av storlek L och var riktigt höga (otroligt gott med smör på). Hon sydde allas kläder, jobbade i ”laggorn” och var hemmafru. Sångröst hade hon och var bra på att måla, dessutom skulle det se fint ut i trädgården. 

Spängera ligger på en kulle bredvid Skacksjön. Vilket betyder att farmor såg ner till sjön och ner till bron. På något sätt hade hon koll på allt och hon var alltid på rätt plats vid rätt tillfälle...så kändes det i alla fall. Hon såg ända ut till ”badlandet” och det hördes en klar hög stämma över hela Skacksjö om man simmade för långt ut. 

Samma sak gällde bron. Det vet väl alla att det är själva brokanten som är mest intressant eller att höra på ”ploppljudet” och se på ringarna i vattnet när man slängt i en sten. Man kan helt enkelt inte låta bli, fast man inte får, det blir som en tvångstanke; Plopp!


Man fick en välförtjänt tillrättavisning när man kom upp till stugan.
Hon såg ut så här:
– Tror du inte jag såg vad du gjorde!?

Det var omhuldande, man visste att det var av kärlek man blev åthutad.







Farmor målade om möblerna i köket lite då och då och i trädgården hade hon målat de runda kantstenarna röda med vita prickar.

Idag finns det vissa saker som jag bara måste ha just för att de påminner om farmor. Det kan vara allt ifrån kakburkar, glasstenar, dricksglas till en viss sorts ficklampa. Det står för hemtrevlighet.













































Lisa på Enkullen. Min mormor. Denna kvinna var en slitvarg, otroligt strävsam och omtänksam. Hon hade en dröm om att bli konstnär, hon tecknade mycket och skrev dikter. Stark personlighet. Enkullen var knutpunkten för många, inte bara hennes elva barn utan alla deras familjer och vänner.

Mormor står för tradition (vi gick inte till kyrkan på SÖNDAGAR utan till mormor) och serverades ordentliga söndagsmiddagar. Ett kakfat som består av minst sju sorters kakor och som avslutning en gräddtårta med hallon. Varje födelsedag fick varje barnbarn ett handritat kort med en liten dikt. Varje påsk fick vi ett jättestort handritat påskbrev med godis. Mormor började rita påskbreven redan vid jul så hon skulle hinna. Hon hade fantasi och mormors historier om Yrsätters-Kajsa, tomtar och andra väsen var spännande. Förr fanns det mera tid och tiden gick lagom fort. Det fanns alltid tid för fika, till och med Post-Arne hade tid att ta en köpp kaffe.

Det jag tycker är sorgligt är att de i andras ögon var av en sämre sort bara för att de var många och fattiga. Mamma behandlades inte rättvist av andra vuxna när hon växte upp. För att ta ett exempel: busschauffören bjöd varje barn till sin julgransplundring innan de gick av bussen. När mamma skulle gå av blev hon inte bjuden. På den tiden var hon lite tuffare än nu så hon gick i alla fall.

Hon blev utsatt för liknande saker ofta och det pratades illa bakom deras rygg. Detta påverkade mamma såklart och det har även gett mig dålig självkänsla. Det må hända att ”Westlundarna” var fattiga på pengar, men jäkligt rika på fantasi och kreativitet.

Om ni nu lägger ihop 8 med 11 så förstår ni hur många mostrar och farbröder jag har och det är lika med 52 kusiner. Är inte det fantastiskt :)

/Anna

måndag 25 januari 2016

Anna Samuelson presenterar sig

Hej!
Anna Samuelson Östra Ämtervik här. Jag läser jag - till byggarbetsledare på Högskolan Dalarna.
Tänkte skriva om lite allt möjligt som jag gjort och varit med om.
En kort version av Annas memoarer.

Varför läser jag byggteknik, kan man undra!?
Jag ville ha en högskoleutbildning och jag valde mellan bygg och lärare. Det blev bygg.

Dock läste jag BYGG och ARBETSLEDARE på högskolans hemsida och missade det finstilta där det stod byggfysik och konstruktionslära. Tur var väl det för annars hade jag INTE sökt utbildningen.

Det är inget som går superlätt...jag får kämpa. Jag kan uttrycka mig milt med att säga att jag som person inte är helt kompatibel med vissa av ämnena.

För att ta ett exempel:
Fysik.
När jag gick på Fryxellska fick jag en 2:a i ämnet och har 0 i intresse.

På första lektionen på högskolan förstod jag ingenting av vad läraren talade om, när det gått tio minuter sa han: värmegenomgångskoefficient och ritade en massa krumelurer+bokstäver blandat med siffror i parenteser!

Då började jag gråta! Jag fick panik och låste in mig på toaletten i 50 minuter. Där satt jag och hade en dialog med mig själv och kom fram till att jag ska sluta. Gick gråtande upp till programansvarig och sa att jag tänker hoppa av. Då fick han panik och ville trösta mig med en formelsamling! En formelsamling!! Som om det skulle hjälpa!? Han tyckte jag skulle fortsätta och då gjorde jag det.

När jag kom hem till lägenheten målade jag av mig all frustration. Det blev en kvinna i profil med alla matematiska formler i håret och ordet värmegenomgångskoefficient som tar stryptag runt halsen.

/Anna