måndag 31 oktober 2016

Jag har Värmland tatuerat över hjärtat ...

Hej! Mitt namn är Helene Ekblom och jag ska blogga på Sunnebloggen de närmaste två veckorna!

Jag är en så kallad utflyttare (för otroliga 20 år sedan!) men åker fortfarande hem då jag ska till Sunne, och tillbaka när jag ska åka därifrån.
Det brukar ta mellan 5 och 40 sekunder innan jag får frågan om jag är från Värmland när jag pratar med någon för första gången. Inte ett enda dugg har hänt med min dialekt sedan jag flyttade.
För att inte tala om att jag har Värmland tatuerat över hjärtat tillsammans med de första stroferna av ”Ack Värmeland du sköna”!
Så, jag har dragit slutsatsen, att var jag än flyttar, hur längesedan det än är, så verkar det inte bli annat än ”Sunning” av mig.

Jag bor i Göteborgs innerstad tillsammans med min man Jakob och min son Torsten som är 4 år, och en bebis på väg.
Jag kommer att berätta om vem jag  är och vad som har varit viktigt för mig för att ta mig dit jag är idag.
Om att våga satsa fast man innerst inne är en rädisa, och om att hitta en egen väg och om mitt jobb som frilans formgivare. Det har varit en ganska lång men rak väg hit, samtidigt som målet minst sagt varit lite luddigt i kanterna.
Jag vill berätta om hur det är att leva med kreativitet som alltid pockar på uppmärksamhet, hur jag navigerar mitt ofrivilliga företagande, och kanske även en hel del familj eftersom största delen av livet ändå består av underbar och enformig vardag :)
/Helene

Jag och Torsten ser på barnkanalen 06.00 på morgonen
innan dagens karusell drar igång

fredag 28 oktober 2016

Planer och drömmar inför framtiden

Hola!
Här kommer det sista inlägget från mig och Barcelona. I det här inlägget tänkte jag knyta ihop säcken med att berätta lite om de planer och drömmar jag har för framtiden.

Till att börja med ska jag gå klart den utbytestermin jag påbörjat här i Barcelona. Jag ska självklart flyga hem och fira jul i Sunne så sen blir det en kort vända till med tentor och tentaplugg eftersom alla tentor ligger efter jul i januari.
     
Här är jag framför den bulldogg som är MACK trucks logo. Statyn står utanför Mack World headquarter i Greensboro och den stabila bulldoggen symboliserar kraften och kvalitén i de lastbilar som rullar ut från Mack-fabriken.

Efter Barcelona börjar jag så min SISTA TERMIN på Chalmers och ingenjörsprogrammet. Sista terminen kommer att innebära ett examensarbete på heltid. Som ingenjörsstudent gör man oftast sitt examensarbete som ett forskningsprojekt på ett företag. Det blir som en slags fältstudie där man samtidigt hjälper företaget med något de vill ha undersökt.

Jag och min x-jobbspartner har redan börjat söka efter företag med lämpliga jobb utannonserad och vi har även haft några lyckade intervjuer så det känns som att vi är på god väg. Det är ganska viktigt var man skriver sitt x-jobb eftersom många får sina första jobb där, så vi kommer att välja med omsorg!

Sedan någon gång i juni nästa år kommer jag äntligen att kunna ansöka om min examen, det kommer att kännas underbart! Jag är riktigt taggad på att få starta min karriär och komma ut och jobba på riktigt efter mina fem år på universitet.

Att plugga vidare efter gymnasiet var alltid en självklarhet för mig, det fanns aldrig någon tvekan. Men att det skulle vara så kul och givande hade jag ingen aning om. Att flytta till en ny stad, lära känna nya människor och börja en helt ny bana i sitt liv är det bästa jag gjort. Jag kommer snart att sluta skolan nu med en känsla av att alla dörrar står öppna och att jag valde rätt yrke är jag övertygad om.

Mycket har gått väldigt bra för mig under de här åren men jag har också kämpat ganska hårt. Om jag ska välja ut ett par saker som är viktiga för mig så är det första mitt självförtroende som aldrig varit dåligt men som vuxit mycket de senaste åren. Det andra tror jag är den glädje jag känner för det jag gör, även det är något som vuxit fram. Tyvärr är ju varken självförtroende eller glädje för ett arbete något man bara kan välja att ha och jag tror jag även haft en gnutta tur som hittat så rätt från början.

Att skilja sig själv från mängden är viktigt på dagens arbetsmarknad och i min bransch. Till exempel kan att vara tjej och att vara värmlänning vara så ovanligt att det kan få en rekryterare att få upp ögonen för mig så man ska inte vara rädd för att göra något bara för att man inte är som alla andra.

Till sist vill jag säga att är det någon som läser det här som tvekar det minsta på att börja universitetet gör inte det! Plugga vidare, är det inte kul kan man ju alltid hoppa av. Och av min erfarenhet att döma kommer det att vara kul så länge det är något som känns meningsfullt och ger framtidstro.

Så det var allt för mig för den här gången. Hoppas ni fått lite underhållning av att läsa min blogg och kanske träffas vi på Teatertorget till jul!
Hasta luego!/Julia

torsdag 27 oktober 2016

En industri är en industri i Värmland som Virginia

Hola a todos!
Här sitter jag i min lägenhet i Barcelona och har, förutom ett gympass, bara pluggat idag. Nästa vecka har vi midterm exams och så kommer min pojkvän och hälsar på så jag försöker få undan lite plugg!

Inlägget idag kommer att handla om hur jag med hjälp av Volvo trucks kom till två världsdelar det här året. Ni som läste inlägget igår vet att både jag och min pojkvän fick ett varsitt internship som vi sökte i slutet av förra året.

Min pojkvän Mattias fick åka redan i april, eftersom han skulle hjälpa till att konstruera en ny lastbil för Volvos japanska märke UD. Som ni säkert kan tänka er är det inte gjort i en handvändning att ta fram en ny lastbil och därför bestämdes det att Mattias skulle få vara borta i fem månader för att hinna komma in i jobbet och hinna göra lite nytta.

För min del blev det bara tre månader som blev bestämt eftersom USA, där mitt internship skulle vara, precis infört en ny lag som gjorde det väldigt svårt för utländska medborgare att jobba mer än tre månader utan att det skulle kosta företaget allt för mycket.

Jag skulle få börja jobba i juni och hann därför med att besöka Mattias i Tokyo innan jag drog iväg. Jag åkte dit i början av maj och det är en tid jag verkligen vill rekommendera om man har tänkt sig till Tokyo. Det var lagom varmt och inte speciellt mycket turister än. Jag var borta i 10 dagar och kan ändå inte säga att jag hann med hela stan, den är otroligt stor!

Även om det var lågsäsong för turister
 när jag var i Tokyo var det svårt att ta sig
fram i vissa korsningar, som här i Shibuya.




















När jag kom hem var det bara en månad kvar tills jag själv skulle få åka iväg. Den tiden var jag dock i allra högsta grad sysselsatt eftersom det är ungefär en månads heltidsarbete att få arbetsvisum i USA.

I alla fall med minsta möjliga marginal hann jag få visumet och jag och tre killar till från Chalmers flög i väg mot North Carolina och Greensboro där Volvo har sitt nordamerikanska huvudkontor. Jag hade förut bara varit i USA en gång, när jag var bebis, så allt var väldigt nytt för mig.

Väl på plats blev vi medlemmar i ett team som jobbade i ett IT-projekt vars mål var att införa nya globala IT-system på alla produktionssiter i USA. Jag och två andra interns fick ansvar för en liten bit av projektet som innebar att genom en pilotstation undersöka hur produktionen skulle kunna göras redo för de nya systemen. Jobbet innebar en hel del dataarbete, men även mycket studier av produktionen vilket gjorde att man kom ifrån kontoret och ut i kärnverksamheten, helt i min smak!

Vi hann vara med på flera teamaktiviteter i USA. På en av dem
spelade vi bubbelball, fotboll med stora plastbollar på kroppen.
Efteråt fick jag kommentaren ”Julia, you´re not a girl you´re
a machine” så jag tror dom gillade min spelstil!












Projektet var otroligt kul och lärorikt för mig och i och med att vi var ett nationellt team så fick vi åka med på utbildningar på Volvos alla produktionsanläggningar. Vi kände oss som riktiga rockstjärnor när vi turnerade runt längs USAs östkust och bodde på alla möjliga fina hotell. Vi hann besöka både New York, Washington och en hel del sydstatslandsbygd och för mig var varje dag på jobbet fantastisk! Vi avslutade sedan de tre månaderna i USA med en veckas ledighet i Miami.

I Miami lyxade vi till det med ett riktigt fint hotell de sista dagarna, 
Four seasons hette det och det rekommenderar jag varmt!
















Så här i efterhand känns det fortfarande lite overkligt att jag varit i USA och jobbat för Volvos räkning och jag skrattar lite för mig själv när jag jämför kontrasterna med att tillbringa en sommar på industrihotell i Hagfors. Även om de två upplevelserna är helt olika skulle jag inte vilja sätta den ena framför den andra, utan är istället tacksam för att jag genom mina arbeten fått en insikt i hur folk har det på olika ställen i världen.

På sitt sätt är faktiskt inte industrin på Värmlands landsbygd så olik den på landsbygden i Virginia. En industri kommer alltid att vara en industri och på en liten ort kan en industri betyda mycket om inte allt. Jag själv kunde också till stor del känna igen jargongen och snacket på verkstadsgolvet och även utmaningarna för en produktionsingenjör.

Jag är egentligen ingen person som älskar att resa, sanningen är att jag nog trivs bäst hemma i Värmland. Att jag har rest så mycket på senare tid handlar för mig mer om personlig utveckling. Jag har höga mål med min karriär och tror inte att man i dagens läge har som val att stanna på ett ställe om man vill se sig själv utvecklas och ta sig an nya utmaningar i min bransch.

Här är jag vid en ny lastbil fint lackerad med
den amerikanska flaggan.






















Här är jag utanför kontoret med en sprillans ny MACK-lastbil och
en Volvo t-shirt som jag fick av chefen. MACK är ett amerikanskt
lastbilsmärke som produceras i USA, men ägs av Volvo.





















I morgondagens inlägg (som är det sista!) kommer jag att berätta lite mer om mina tankar om framtiden och hoppas kunna inspirera andra att våga satsa på sig själva!

Ha det bra till dess!
Ciao!

/Julia


onsdag 26 oktober 2016

Den lyckligaste dagen

Hola amigos!
Här kommer dagens blogginlägg från ett mulet, men väldigt varmt Barcelona. Jag kan nästan inte förstå att det snart är november och man fortfarande kan gå i kjol och t-shirt.

Jag kommer att fortsätta de senaste dagarnas trend med resetema och idag får ni bakgrunden till de resor jag gjorde under våren och sommaren, resten får ni imorgon.

Det hela började förra hösten när Volvo Group och Volvo Cars hade en stor pr-dag på Chalmers. Jag och några kompisar gick dit och fick höra om Volvo International Internship program. Som ni vet om ni följt mig under de här veckorna så är det få saker som kan få mig så exalterad som ett riktigt häftigt jobberbjudande. Så jag tog alla informationslappar som fanns och sprang hem till min pojkvän och berättade om internshipet som innebar ett arbete mellan 3-6 månader i något av de länder där Volvo Group har tillverkning.

Det fanns flera platser som jag tyckte passade mig och min bakgrund, men även ett par jobb som jag tyckte min pojkvän Mattias, som även han läser till ingenjör på Chalmers, skulle söka. Sammanlagt fanns det 19 platser på programmet utspridda över hela världen där ett ganska stort antal var i Sverige att söka för studenter från andra länder.

Vi sökte i alla fall båda två och efter några veckor fick vi båda reda på att vi gått vidare till en första videointervju. Jag var jättelycklig och blev förstås ännu gladare när vi båda gick vidare till en andra intervju på Volvos kontor i Göteborg. Jag hade egentligen inte förberett mig särskilt mycket inför intervjun eftersom beskrivningen av uppdraget var ganska kort och intetsägande. Jag försökte istället fokusera på hur gärna jag ville ha jobbet och hur mycket jag brann för att jobba inom industrin.

Beskedet om jag fått jobbet eller inte skulle komma några dagar innan jul och det blev en nervös väntan eftersom det var chefen i USA som skulle ta det slutgiltiga beslutet. Någon gång strax innan jul fick så min pojkvän sitt besked, han blev erbjuden ett internship på utvecklingsavdelningen i Japan från april till augusti. En sådan chans får man inte så ofta som student så självklart tackade han ja och jag var väldigt glad för hans skull. Men dagarna gick och jag hörde ingenting om platsen jag sökt så visst var det lite svårt att vara glad när det var min största dröm och jag inte hade fått ett positivt besked än.

Hela julhelgen gick, det var inte förrän vi kommit tillbaka till Göteborg efter firande i Ämtervik och Dalarna som jag också fick mail. Jag hade blivit utvald till en av de 19 platserna och skulle få åka till USA under sommaren! Jag var så otroligt glad, jag hade aldrig förut velat något så mycket och att det skulle bli verklighet kändes fantastiskt!

Eftersom min pojkvän skulle åka redan i april skulle jag också hinna hälsa på honom innan jag själv åkte iväg till USA så på den vägen kom jag även till Japan. Men historien om de resorna får vi som sagt ta imorgon.

Hasta mañana!
/Julia





















Här är ett par bilder från Japan, den första är tagen i en 
av alla parker som finns i centrala Tokyo. Den andra är 
på Mattias utanför ett stort japanskt tempel.























tisdag 25 oktober 2016

En bal på slottet

Hola amigos!
Det blev en tur iväg från Barcelona i helgen och jag och tre kompisar tog oss hela vägen till Frankrike! Vi hade en väldigt trevlig helg och det här inlägget tänkte jag därför ägna åt resmål utanför Barcelona.

Barcelona är ju en väldigt trevlig stad, men som jag sagt förut är det inte speciellt lugnt och under de varma månaderna väldigt mycket turister. Jag rekommenderar därför att om man åker hit, ta ett par dagar extra för att se vad Spanien mer har att uppleva.

Det här gjorde jag och mina vänner första gången för ungefär en månad sedan när det fortfarande var högsommar. Vi bestämde oss för att hyra bil och åka söderut. Vi hade fått tips om en strand utanför Tarragona som hette Platja Larga. Den här stranden var riktigt fin, lång med mjuk finkornig sand och det var avslappnad stämning.

Efter stranden åkte vi in till Tarragona för att se på staden och äta. I Spanien har de vad de kallar menu del dia på de flesta restauranger och på restaurangen vi hittade, som hette Taranta, kostade den bara 14 euro. Då ingick tre rätter, oliver, bröd och en halv flaska vin per person. I Tarragona centrum fanns också en väldigt vacker strand som inte heller den verkade speciellt turistig utan väldigt genuin.

En bild på den gamla amfiteatern
och den vackra stranden i Tarragona


















Efter besöket i Tarragona åkte vi mot bergen och den lägenhet vi hade bokat för natten. Ingen av oss visste riktigt vad som väntade och vi hade inga höga förhoppningar, eftersom priset var väldigt bra tyckte vi, 150 euro för en natt i en lägenhet med sex sängar. Men på bilderna var det ett slott vi bokat så det var såklart det vi hoppades på!

Det var jag som hade bokat rummet och även om jag läst på bokningsidan att det skulle ingå välkomstdrink och att det fanns pool och jacuzzi så trodde jag inte riktigt på det. Min erfarenhet sa att det var lite för bra för att vara sant och att bokningssidor ofta överdriver bekvämligheterna en smula.

Det var helt mörkt när vi kom fram, men mycket riktigt var det ett slott! Vi knackade på den stora slottsporten och efter ett tag kom ägarinnan och släppte in oss på borggården och visade oss till lägenheten. Lägenheten vi hade hyrt hade tre separata sovrum och ett allrum med öppen spis! Det var otroligt smakfullt inrett och känslan av att man befann sig i ett gammalt slott var total. En flaska egenproducerat vitvin stod på kylning och redan samma kväll provade vi trädgårdsjacuzzin med stearinljus och stjärnorna som enda ljuskälla.

Vi var alla otroligt imponerade av slottet och dagen efter fick vi en guidad tur både inomhus och ute i vinkällaren. Vi fick reda på att de äldsta delarna av slottet var byggda redan 1000 år före Kristus och att de flesta folkslag som varit viktiga för trakten bott där och brukat byggnaden på ett eller annat sätt sedan dess.

I trädgården fanns också en jättestor pool där vi tillbringade dagen efter att ha tagit en lång morgonpromenad bland fikonträd, vinodlingar och alla möjliga andra frukt- och nötträd. Hela upplevelsen på slottet var fantastisk och det kändes väldigt unikt att få se de otroliga samlingarna slottet hade, speciellt eftersom det bara fanns två lägenheter som hyrdes ut. Slottet hette Castell Riudarella och är ni någonsin i närheten ÅK DIT! Jag älskade det!

Hela helgen var fantastisk och vi var alla mycket avslappnade när vi kom tillbaka till Barcelona.

Utsikten från ett av sovrummen
Här ser man Castel Riudarella
torna upp sig 
 i morgondiset.
Den stora poolen och delar av

fruktträdgården och
vinodlingarna syns också




Solbad i slottsträdgården

















































Helgen som var valde vi att åka norrut för att se vad Franska kusten hade att erbjuda. Vi åkte till en lite kuststad som heter Collioure, en riktig pärla precis på andra sidan gränsen. Tyvärr var inte vädret det bästa den dagen, men kuststräckan mellan Spanien och Frankrike var väl värd att se!

Det gick upp och ner och i varje dal låg en ny liten stad eller by och utsikten över havet var fantastisk! Vi spenderade natten i en liten by i Frankrike som heter Baixas, där lånade mina föräldrar för andra året i rad ett hus så jag och mina vänner passade på att åka dit.































Två bilder från den gamla byn
Baixas i Frankrike och en bild
från kuststaden Collioure som
var väldigt mysig!




















Nästa inlägg kommer även det handla om resor, och om den lyckligaste dagen i mitt liv hittills, spännande va?!

Hasta Pronto!
/Julia



måndag 24 oktober 2016

You only ERASMUS once

Hej!
Idag (= i fredags) bjuder Barcelona på väldigt höstligt väder, det är grått och (förhållandevis) kallt. I torsdagens inlägg fick ni lite tips om saker att göra i Barcelona om man är här på semester. I dagens inlägg tänkte jag berätta lite mer om vardagen här och vad man kan vänta sig om man väljer att bosätta sig här en period.

Här är ännu ett hus av Kataloniens favoritarkitekt
Gaudi. Det här huset kan man hitta i Park Guell.






















När jag flyttade hit i början på september hade jag bara varit här en gång förut, förra sommaren. Jag och två av mina kompisar i klassen pratade om att åka på en utbytestermin tillsammans redan förra hösten och vi sökte Barcelona inte bara för värmen utan även för att Chalmers hade många platser på universitetet här och våra chanser att få åka tillsammans ökade då.

Jag kan inte säga säkert, men jag tror de flesta universitet i Sverige har utbytesprogram med skolor runt om i Europa och världen. Oftast finns det så många platser så vill man läsa en del av sin utbildning utomlands är det inga problem att få en plats. Att ta en utbytestermin medans man pluggar är något jag rekommenderar starkt både för cv:t och den personliga utvecklingen.

Det programmet jag åker med heter ERASMUS och är det största programmet för utbytesstudier i Europa och är sponsrat av EU. Genom Erasmus får man extra bidrag som ska täcka en stor del av levnadskostnaderna varje månad och även ett stipendium till språkkurs.

I Barcelona har vi hört att det ska finnas över 2000 Erasmusstudenter och de flesta av våra nya vänner är här med just Erasmus. Innan vi åkte hit visste vi inte så mycket om Erasmus, men vi har nu förstått att ute i Europa är Erasmus en väldigt stor grej. De flesta andra européer tar stor prestige i att få åka på ett Erasmusutbyte och de ser det som ett tillfälle att uppleva Europa och träffa nya människor. I Barcelona anordnas nästan varje dag speciella fester för Erasmusstudenter och ett välkänt uttryck här är You Only Erasmus Once och uppmanar till att ta tillvara på utbytet och ha så kul som möjligt.

Jag och mina ”sambos” Per och Johan har dock valt en lite lugnare livsstil än många andra Erasmusstudenter. Vi hittade tidigt en skön grupp med människor att umgås med, studenter från Finland, Holland, Belgien och Tyskland. Vi har varit på en helgtripp tillsammans och har en resa till Marocko inplanerad. Annars umgås vi på restauranger, mysiga vinbarer eller på stranden och har väldigt trevligt tillsammans.


Här är jag och min belgiska kompis Laurence
på utflykt i bergen där vi fann två sköldpaddor!






















Eftersom jag går sista året på min utbildning har jag mestadels valbara kurser och kunde välja ganska fritt från kursutbudet som skolan här erbjöd. Jag läste spanska under högstadiet och har länge drömt om att få förbättra min spanska så en fjärdedel av poängen jag läser den här hösten kommer från spanskastudierna. Spanskan är verkligen jätterolig och det känns som att det går fort framåt när man dagligen matas med spanska uttryck. Idag på gymmet hade jag en gyminstruktör som pratade nästan hela passet och jag förstod nästan allt. Det blir på det sättet dubbel träning för mig när jag går dit och det är väldigt motiverande!

I Barcelona kommer man fortfarande ihåg den succé
som OS -92 innebar.  Som svensk kan man för alltid
komma ihåg den succé JO Waldner gjorde när han
tog guld om man besöker OS-centret på Montjuic.

















Nu har vi har ganska mycket plugg att göra och därför känns det bra att det börjat bli lite kallare, man fick inte så mycket gjort när stranden lockade allt för mycket. Vi börjar också komma in i ordentliga rutiner här vilket känns skönt för mig som gillar sånt. Tiden går dock väldigt fort och en sak som är kul med att bo i Barcelona är att man blir väldigt populär! Vi har redan haft flera besök och ända in i december är de flesta dagarna i vår besökskalender uppbokade av diverse familj och vänner.

Jag följde inte med mamma och pappa till Frankrike idag (= i fredags), men ikväll ska jag och mina vänner träffas på en vinbar och göra upp planer för helgen. Kanske bestämmer vi oss ändå för att åka på en roadtrip längs kusten norrut och se hur de har det på den franska sidan.

Hasta lunes!
/Julia

Ps. såg förresten att det blivit ett fel i förra inlägget där det stod att jag bott här i 5 månader och inte 1,5 som det egentligen skulle ha stått! Så kan det gå ibland! Ds.

torsdag 20 oktober 2016

Vilken match!

Här är mamma och pappa
förväntansfulla innan matchstart.




















Hej
Så igår var alltså den stora matchen vi sett fram emot så länge och vilken match det blev, två röda kort, en missad straff och fyra mål på det! Matchens gigant var som så många gånger förr Messi och det kändes mäktigt att få se en av vår tids största fotbollsspelare göra tre mål framför våra ögon. Arenan var fylld till sista platsen och de drygt 96 000 fansen sjöng som aldrig förr, det var en upplevelse och rekommenderas starkt!

Vi hade bra platser bakom målet där Messi
satte två och Neymar ett i andra halvlek.




















I det här inlägget tänkte jag ägna lite mer tid åt att berätta om staden Barcelona. Jag har bott här i ungefär i 5 månader och ljuger om jag säger att jag sett och gjort allt, men vissa favoritställen har jag börjat få och det är kul att det finns så mycket kvar att uppleva!

I Barcelona finns det verkligen något för alla att göra och staden lockar varje år miljontals av turister. Alldeles för många tycker många av de permanentboende här, och då och då anordnas demonstrationer mot turismen.

Första månaden vi var här när det fortfarande var högsommar spenderade vi mycket tid på stranden. För mig som gillar volleyboll är Barcelona en väldigt bra stad! På stranden Nova Icaria, som ligger bortanför OS-hamnen, är det ALLTID volleybollspelare. Där finns det spelare på de flesta nivåer och oftast är det bara att fråga så får man vara med och spela.

I dag är det ganska kyligt, men i måndags var vi på
Playan och badade i havet så än är inte sommaren över!














Det mysigaste med Barcelona tycker jag är alla de små gränder och torg i de gamla delarna av staden. Stadsdelen som jag bor i heter Barri Gotic och här är gränderna väldigt smala och gamla. Trots den gamla stilen myllrar det dock av moderna affärer, barer och restauranger. De flesta barer och restauranger här är väldigt fräscha och inredningen är påkostad och designad. Kvaliteten på mat och dryck kan variera ganska mycket dock och tyvärr är de flesta restauranger med uteservering de största turistfällorna så vill man sitta där får man vara beredd på att man betalar för platsen och inte för maten.

Mitt nya favoritställe i Barri Gotic hittade vi faktiskt i veckan. Stället heter El gran Cafe och fram till fyra på dagen serverar de en trerätters lunch inklusive vin, bröd och kaffe för 14 euro, fantastisk mat och vita linnedukar precis i min smak!

Vill man ha lite mer lugn rekommenderar jag stadsdelen El Born. Även El Born är ett gammalt kvarter och här är butikerna mindre med mer fokus på konst och hantverk. Många designers har små studios med försäljning här och mitt i allt ligger Picassomuséet i en gammal fin byggnad.

Att bo mitt i Barcelona som jag gör är en verklig upplevelse och även om jag bott i Göteborg några år nu är det lite svårt för mig som är uppvuxen i Västra Ämtervik att kunna känna mig riktigt avslappnad här.

Den bästa helgen vi haft hittills (förutom när min pojkvän var på besök) var när vi åkte bort från Barcelona, ut mot kusten och upp i bergen. Jag har ett fantastiskt restips dit man kan åka efter att man tröttnat på alla turister i Barcelona och vill njuta lite mer av resten av Spanien, jag tänker dela med mig av det i ett kommande inlägg.

Nu ska jag snart gå till skolan. På torsdagar börjar jag tidigast av alla dagar i veckan, nämligen klockan 4 och går till 8. Väldigt speciellt för mig som är van att vara klar för dagen runt 4-5 på eftermiddagen men men, även det är ju en del i att få insikt i andra kulturer.

På den här bilden breder Barcelona ut sig,
staden är väldigt stor med ett invånarantal på
3 miljoner om de närmaste förorterna inkluderas.


















Ciao amigos!
/Julia

onsdag 19 oktober 2016

Kärlek för tung industri

Här är jag i min fina Cerisa overall,
med Chalmersemblemet på armen
Ikväll smäller det!
Som jag sa igår är mamma och pappa här och ikväll ska vi se en av höstens stormatcher i Europeisk fotboll, mötet mellan Barcelona och Manchester City! Åh vad vi ser fram emot det!

Jag tänkte ägna inlägget imorgon åt matchen och samtidigt tipsa om några fler trevliga sevärdheter och aktiviteter.

Men inlägget idag skulle ju handla om något helt annat nämligen kärlek för tung industri. Jag började på Chalmers när jag jobbat ett år i Norge och hade då sökt mig in på programmet Ekonomi och produktionsteknik. Jag gick natur på Broby gymnasium i Sunne och hade därför mycket att välja på då jag skulle söka universitetet.
Jag är en person som inte fattar mina beslut så mycket på känslor utan väger potentiella för- och nackdelar mot varandra och väljer sedan det bästa alternativet. Så gjorde jag även när jag valde min utbildning och efter att ha läst lönestatistik, analyser av framtida bristyrken och så vidare så kom jag fram till att ingenjör var vad jag skulle bli.

Att börja på Chalmers var fantastiskt roligt och all matte som jag oroat mig så för var inte jobbig alls eftersom jag och mina nyfunna vänner på utbildningen gjorde allt tillsammans.
Det första året på Chalmers gick otroligt fort, jag blev med i en så kallad förening och fick springa runt på Göteborgs gator i en heltäckande CERISE overall.
De första två åren på Chalmers var fullt upp för mig med både föreningen och volleyboll som jag hade börjat spela i Kungälv. Under den här tiden spelade jag den bästa volleyboll jag någonsin spelat och vi var uppe i Allsvenskan som bäst (serien under elitserien). Det betydde resor till både Norrland, Stockholm och Skåne.
Trots det hektiska livet klarade jag alla tentor och utbildningen kändes väldigt rolig.

Det sista året under grundutbildningen innebar ett examensarbete eftersom min utbildning gav rätt att ta ut examen efter tre år om man inte ville läsa master. Examensarbetet på en ingenjörsutbildning innebär oftast att man gör ett arbete för ett företag.
Jag och min x-jobbspartner fick napp på Uddeholm i Hagfors och fick således vårt första riktiga ingenjörsjobb inom stålindustrin. Under hela våren 2015 besökte vi Hagfors regelbundet och gjorde en detaljerad studie av förbättringsmöjligheter och förändringspotential i den delen av företaget vi fått jobba på. Till slut var vi mycket nöjda med rapporten och den lämnades in som ett färdigt examensarbete under våren.
Även företagsledningen var nöjda och det bestämdes att vi skulle få fortsätta med vårt jobb som ett sommarjobb och sommarjobbet blev sedan ett deltidsjobb för mig under hela förra hösten. Det här var min första riktiga kontakt med industrin och jag älskade det från första början. Vi fick stort ansvar med en gång och det kändes verkligen som att vår utbildning hade något att tillföra näringslivet: Det  var en fantastisk känsla och jag älskade (nästan) varje sekund på det kala industrigolvet djupt inne i de Värmländska skogarna.

Det jag inte visste då var att den erfarenhet jag skaffade mig under de här månaderna i Hagfors skulle ta mig hela vägen till USA sommaren efter! Självklart kommer det även ett inlägg om det rockstjärneliv jag fick leva under tre månader den gångna sommaren men det blir lite längre fram.

Nu ska jag, mamma och pappa ut på Gaudijakt i Barcelona!

I en Chalmersförening är man oftast mellan 5-9 personer som gör saker
tillsammans under ett år innan nya personer tar över.
Det här var mitt gäng under det året och oj vad kul vi hade!
Hasta luego!/ Julia

tisdag 18 oktober 2016

Norge, guld och gröna skogar

Hola!
Jag påbörjar skrivandet av det här inlägget medans jag som vanligt väntar på att lektionen ska börja för att läraren är sen. I Spanien är inte att komma i tid prioritet. Jag som föredrar att vara i tid får vänta överallt, i skolan, på gympass, när man stämt möte med någon... Men, men det är väl en del av hela grejen med att resa att man får uppleva andra kulturer och förstå att olika saker är viktiga i olika delar av världen.

Ikväll kommer mamma och pappa och hälsar på mig. Dom ska vara här hela veckan och kanske åker jag med dom till Frankrike över helgen, om jag inte planerar något kul med mina kompisar istället, vi får se.

Så här fin utsikt har vi tyvärr inte från skolan,
men Barcelona är minsann en väldigt vacker stad.














Som jag skrev i förra inlägget tänkte jag skriva om min tid i Norge idag. Jag åkte till Norge och jobbade hösten efter studenten. Det här var 2011 och det var väldigt lätt att få jobb. Jag fick jobb på Hotell Park Inn på Gardermoen i restaurangen som extrahjälp. Det betydde att jag fick schema varannan vecka och jag visste aldrig riktigt hur många timmar jag skulle jobba varje period. Jag skaffade mig därför även ett till jobb på en bemanningsfirma, där fick jag jobba med att paketera flygplansmat.

De båda jobben kompletterade varandra bra och de låg så pass nära att om jag slutade kl 15 på det ena jobbet kunde jag be om att få sluta fem minuter tidigare, springa allt jag orkade och börja kl 15 på det andra jobbet utan att någon anmärkte på att jag var sen. Jag kunde alltså få ut minst 16 arbetstimmar på en dag och detta var jag väldigt nöjd med. 

Under det året jag jobbade i Norge bodde jag som många andra svenskar i ett kollektiv med en massa andra svenskar. Vi bodde i ett stort hus och oftast delade jag rum med minst en kompis. Bostaden blev på det sättet väldigt billig och eftersom jag jobbade nästan varje dag, cyklade till jobbet och fick mat på båda mina jobb hade jag under den här tiden nästan inga utgifter.

Vi var många unga som arbetade på restaurangen och de flesta hade inte bil utan åkte buss till jobbet från Jessheim. I perioder var jag därför den enda som kunde stanna och jobba längre än till 12 på kvällen så det var alltid jag som blev kvar till sist med städning och stängning och på så sätt blev det många timmar för mig på en vecka.

När jag kom till Norge visste jag redan innan att jag bara skulle göra ett år och sen börja plugga. Att jag hade ett så tydligt mål tror jag var vad som fick mig att ta alla extrapass och aldrig tacka nej till att jobba även om jag egentligen såg fram emot en ledig dag. Jag jobbade helger och mornar, kvällar och nätter och när hösten kom hade jag lyckats spara ihop mycket mer pengar än vad som från början varit målet.

Eftersom jag jobbat så hårt för mina pengar ville jag göra något vettigt av dem. Från början tänkte jag bara ha dem att leva för under studietiden, men efter ett år på Chalmers kände jag att jag var säker på att jag ville bli kvar i alla fall hela min utbildning i Göteborg och bestämde mig för att köpa en lägenhet. Att köpa min egen lägenhet för pengar jag tjänat helt själv var en verklig milstolpe i mitt liv. Jag har nu haft min lägenhet i drygt tre år, de första två åren bodde jag i den med kompisar som inneboende och nu har jag den uthyrd till en barndomskompis från Ämtervik. Lägenheten har blivit en stor trygghet för mig och det har samtidigt känts bra att kunna hjälpa till i ”bostadskrisen” genom att ha inneboende och hyresgäster.

Det var allt för idag! Nästa blogginlägg kommer att handla om hur man plötsligt får ett intresse för tung industri och robotar och hur otroligt kul det kan vara att plugga på universitet. Sedan kommer turistguiden från Barcelona ni alla väntat på - jag lovar!

Hasta mañana!

/Julia

Det här huset är ett av Gaudis kända verk i Barcelona.
Hela huset är inspirerat av legenden om Barcelonas
skyddshelgon Sant Jordi och den drake han besegrade.
Mer om Barcelona i senare blogginlägg.









måndag 17 oktober 2016

Hälsningar från Barcelona




















Hej, jag heter Julia Asplund och de följande två veckorna är det jag som kommer att blogga för Sunnebloggen! Jag tänkte börja mina två veckor med en presentation av mig själv och hoppas genom kommande inlägg kunna ge både inspiration och en gnutta underhållning till de som behöver.

Jag funderade länge på att ha någon slags röd tråd genom mina inlägg och tror att den röda tråden nog kommer att bli arbete och utbildning. Detta eftersom jag ombads att skriva Sunnebloggen  för att jag är i Spanien och pluggar, men även för att jag gärna vill dela med mig av andra reseerfarenheter som inte bara involverat studier utan även jobb.

Just nu är jag som sagt bosatt i Spanien. Jag är här som en utbytesstudent från mitt hemuniversitet Chalmers och pluggar här på Universidad polytecnica de Catalunya i Barcelona. Jag kommer att skriva mer om Barcelona i ett senare inlägg, men kommer först fokusera på hur jag kom hit.

Jag bodde i Västra Ämtervik ända tills jag tog studenten från Broby Gymnasium när jag var 19 år gammal (vi hade ett par år i Dalarna när jag var väldigt liten, men det kommer jag knappt ihåg så det lämnade nog inga större spår). Jag är nu 24 och har alltså redan varit hemifrån i 5 år. Oftast brukar man ju säga att tiden går fort och det har den gjort, men när jag tänker tillbaka på allt jag gjort de här fem åren kan jag nästan inte förstå att det trots allt bara är fem år!

Innan jag flyttade bodde jag med mamma, pappa och min syster i ett hus mitt i Västra Ämtervik. Vi bodde 5 minuter med cykeln från mormor och morfar och alla mammas syskon. Mina kusiner bodde även de utspridda över Ämtervik på lagom promenadavstånd.  Farmor och pappas bror med familj bodde också ganska nära även om de valt fel sida av Fryksdalshöjden och hamnat i Arvika kommun. Min uppväxt var väldigt trevlig och för er som vill ge era barn en lugn och trygg plats att växa upp på rekommenderar jag mitt Ämtervik varmt!

Som jag skrev vill jag gärna fokusera på arbete och utbildning, eftersom det alltid varit väldigt viktigt för mig ända sedan jag var liten. Jag har alltid haft lätt i skolan och kunde därför under hela min skoltid lägga mycket tid på andra saker så som att jobba och utöva diverse sporter. Volleyboll är den sport jag tillslut fastnat för och det har blivit åtskilliga säsonger i både Ämtervik och Göteborg och här i Barcelona har jag hört att de inbitna tränar på stranden hela vintern och det ser jag fram emot!

Min pappa Johan är kock och mitt första sommarjobb hade jag på Sillegården hemma i Ämtervik redan när jag var 9 år gammal. Jag kommer ihåg att jag fick betalt för att smälla flugor, diska lite och när jag kom upp mig lite i åldrarna, runt 10-11 var jag då kanske, fick jag ansvar för alla blomsterdekorationer i både restaurangen och på kaffeverandan.

Med en outtömlig entusiasm sprang jag runt på varenda blomsteräng i hela Ämtervik för att få ihop de vackraste färgkombinationerna av ängsblommor. Sedan ägnade jag timmar åt att pilla ihop blommorna till buketter som sedan prydde borden i den gammaldags inredda matsalen - i alla fall ett par dar innan de vissnade och det var dags för arbete igen. Jag gick sedan till Farbror Bengt Sahlström och hämtade ut min lön som förmodligen låg någonstans mellan 15-20 kr i timmen och hade jag tur fick jag en glass på köpet. Det var ett fantastiskt jobb!

Jag tror det var någonstans där mitt intresse för arbete växte på riktigt. Att göra något viktigt i ett lite större sammanhang än sig själv och samtidigt få pengar som gav frihet kändes som ett vinnande koncept för mig.

Det första riktiga jobbet jag fick var på Rottneros park. Där jobbade jag tre somrar från att jag var 16 tills att jag tog studenten. Jobbet där var vissa stunder slitsamt och vissa dagar jobbade jag upp mot 12 timmar. Det var inget jag klagade på dock utan jag var glad och stolt över mitt jobb och trivdes alltid väldigt bra med gäster och kollegor.

Sommaren efter studenten jobbade jag min sista sommar på Rottnerosparken och sen tog jag mitt pick och pack och drog till Norge för att jobba ännu mer.

Nästa inlägg kommer handla om tiden i grannlandet och hur man maxar sin prestation och samtidigt lägger grunden för ekonomisk trygghet. Det låter spännande va!?

Hasta luego Amigos!

/Julia

fredag 14 oktober 2016

Om att fotografera


Jag har länge tyckt om att fotografera, men sedan några månader har jag fotograferat och dokumenterat min vardag med en systemkamera, en Canon. Det är så kul! Det blir också en sådan skillnad i bilderna, de får ett annat djup i en system-/digitalkamera. Jag fotograferar ju det mesta som kommer i min väg men något som är extra roligt är att fota mat och fika. 


Fråga mig inte varför men jag älskar bilder på mat i tidningar och böcker och jag följer många matkonton på sociala medier! Min favorit inom detta är Leila Lindholm och jag inspireras också utav henne som inredare och hennes miljöer i de olika tv-program hon gör. Hon har också gjort en inredningsbok som jag benämner som min ”inredningsbibel” … 

Jag tycker också att det är roligt att laga mat och när jag lagar/fikar/bakar något gott så brukar jag fota det och dela det med andra via Instagram. Att laga och äta mat är ju ett evighetsjobb som vi alla har, och hittar man goda grejer så är det ju roligt att dela med sig av det tänker jag. 


Just kaffebilder har blivit lite av ett ”tema” på min Instagram, att bygga upp små miljöer runt just kaffet är roligt! Vi svenskar är ju väldigt förtjusta i vårt kaffe just så de brukar uppskattas! :)







Med detta inlägg så säger jag tack och bock för mig här på Sunnebloggen, tack för förtroendet! Hoppas att ni har uppskattat mina inlägg, kanske har jag lyckats inspirera dig till att gå på loppis, börja träna, eller våga lite mer här i livet? Jag hoppas det i alla fall! :) 
Någon annan aktiv blogg har jag inte för tillfället, men om ni skulle vilja följa mig någonstans så föreslår jag Instagram.

Var rädda om er och var snälla mot varandra! / KRAM, Frida 




  

torsdag 13 oktober 2016

Om trädgård och trädgårdsmiljöer

Något annat som börjat intressera mig de senaste åren är trädgården! Vi har en stor trädgård där jag vi börjat skapa olika platser att ”hänga på”, jag ser trädgården som ett extra rum! Vi byggde ett soldäck utanför lillstugan till exempel där jag gjort lite olika konstellationer. En rostig gammal vagn med blommor på, en loppisfyndad rottingsoffa med ett myggnät hängande ovanför. 

Man kan verkligen skapa små oaser i trädgården med enkla medel. Det mesta jag har i trädgården är loppisfynd och sånt som det absolut inte gör något om det står ute i regn och rusk – det blir snarare vackrare då! Rostigt, zink och trä gillar jag att blanda. I somras när jag fyllde 30 år så fick jag dessutom en underbar present, ett växthus! Jag har drömt om det länge och nu står det där!

Trädgårdskalas


Fridas fina växthus


Vacker blå trävägg


Fridas gröna oas och pysselrum

Inne i växthuset trivs jag superbra, där ska odlas till viss del men också vara min lilla gröna oas och pysselrum

Jag tycker mycket om blommor också, favoriten är pioner men tycker att det mesta kan vara vackert! Det uppenbart vackra här i livet uppskattar jag – men också det som kanske finns vid sidan av, att mixa det skira och vackra med det lite ruffigare och hårdare tycker jag är vackert, det får inte bli för ”puttenuttigt” … Kontraster kallas det visst …


Solrosor


Blommor, zink, rost och trä ...

Seså ut och kreera med er nu!
/Frida

onsdag 12 oktober 2016

Om svunna tider och fina vyer

Som jag nämnt tidigare så vurmar jag för svunna tider och fina vyer – vad menar jag med det då? Redan på mellanstadiet så intresserade jag mig för historia, händelser från förr intresserade mig, jag var särskilt intresserad av Titanic minns jag! Historia var ett favoritämne i skolan, även senare … Att jag fått besöka historiska platser känns stort, man kan känna av historiens vingslag! Jag tänker på platser som Colosseum i Rom, Auschwitz och Warszawagettot i Polen, men även att se gamla bilder från Sunne är spännande, och programmet ”Historieätarna” på Svt! Det är nutidshistoria jag är mest intresserad av! Jag brukar kalla mig själv historienörd!

Vacker gata med gamla stenhus

Men svunna tider betyder också för mig att göra loppis- och vintagefynd, det har ju blivit en del av den varan för mig genom åren, det är saker som värmer mitt hjärta och som gör att man blir nyfiken på historian bakom prylen. Mina antika boxningshandskar till exempel, vem har nött lädret på dem? Eller en konstig trästaty som kom från ett dödsbo där personen som bodde där jobbat med att göra historiska utgrävningar utomlands. Eller vem är den där Anders G. Engblom vars Amerikakoffert nu har hamnat i vårt vardagsrum? Ni hör ju vad jag har att grunna på om dagarna. :-)


Ett rum från svunna tider ...?

Jag tycker att det är fint att se tillbaka på svunna tider, dels för att se hur långt vi kommit i utvecklingen men också för att bevara och vårda minnet av det som var … När det ska åkas på semester så väljer jag inte helst den moderna storstaden med höga skyskrapor och futuristiska byggnader – nej, då trivs jag hellre där det är lite ruffigt och ”gammalt” men gärna blandat med lite nytt, lite mer spännande så … Ett exempel på en sådan stad är Krakow i Polen, där jag varit två gånger men kan tänka mig fler resor dit. Där är staden helt bevarad, trots världskrig, varpå det är många gamla mysiga byggnader och historia att utforska.

Min familj och mina vänner har ju lyckats snappa upp vad jag gillar också; ”Jag var in i en gammal affär/loppis och tänkte att här skulle Frida varit med!” – detta hör jag ofta. ;-)

Fina vyer ja – ja de stöter jag på dagligdags! Det kan vara alltifrån en vacker morgon, en fin blomrabatt till att se solens sista strålar över Kvarngatan (som är min favoritgata i Sunne) när man kommer ut från gymmet. Sådana där ögonblick och vyer som jag alltid försöker stanna till vid och njuta av – och ibland lyckas jag fånga det med kameran!
/Frida

Promenad med paraply genom en lövträdsallé

Stenhusfasader

En liten människa på skogspromenad


Vackra trähus vid kullerstensgata

tisdag 11 oktober 2016

Om träning

I detta blogginlägg tänkte jag skriva om min träningshistoria och vad jag tränar nu.

En stark Frida!

Som jag skrivit om tidigare så är jag mer eller mindre uppväxt med träning. Som riktigt liten så var jag med när min mamma hade barngympa i Åmbergs gymnastiksal. Sedan hängde vi på henne när det var träning i Sunne Kraftsports lokaler på den tiden när det var modernt med gympadräkt med stringen utanpå (!) och vi har även vattengympat på Spa med mamma som instruktör.

Som jag nämnde i mitt första inlägg så startade vi upp Hälsokällan när jag var i de yngre tonåren och där startade väl min träningsresa på riktigt. Jag började intressera mig för gym, styrketräning och spinning. Ja hela familjen intresserade sig mycket för det och jag kan fortfarande se hur lillebror Oscar på 7 år smyger ner i gymmet och kör lite chins. Efter ett tag fick jag bland annat leda spinningpassen själv och det var väldigt roligt att välja musiken själv och pusha på de som var med! 

Armhävning med en hand!

Sedan flyttade jag ju och fick ägna mig åt egen träning ett par år och testade på både det ena och det andra. Man får pröva sig fram och se vad man gillar helt enkelt! För cirka 2 år sedan kom det där suget tillbaka att få leda pass och peppa andra att ge järnet. Så passande att då Jenny från Sunne Gymnastikförening ringer mig och undrar om jag skulle vilja leda pass för dem! Jag tackade ja och sedan dess har jag lett pass några gånger i månaden. Mina pass har gått under namnet ”Boot Camp” då jag själv gillar de enkla, militäriska och tuffa passen med mycket styrka. Detta har varit ett uppskattat pass bland deltagarna. Denna hösttermin så varierar jag lite mellan det och lite mer ”crossfitinspirerat” med stationsövningar. Det är fortfarande jätteroligt, kom dit och pröva tycker jag!

För egen del så var jag i mitt livs form innan jag blev gravid med mitt andra barn och inser att jag inte vill/kan lägga de timmarna på träning idag som jag gjorde då. Jag försöker köra tidseffektiva pass några gånger i veckan och visst ska man inte förkasta vardagsmotionen – den bästa träningen är ju den som blir av! 

Gravidmage i träningskläder

Som jag brukar säga till deltagarna när det känns tungt och de vill ge upp – ”När det känns som om ni är helt slut så har ni fortfarande 20 % kvar att ge – pannben nu!!!” Man måste utmana sig i träningen annars kommer man inte vidare …

Frida träningsinstruktör

Jag har aldrig tränat för att bli smal utan hellre velat bygga upp en stark och hållbar kropp som ska orka med mycket, man har bara en kropp och den ska man vara snäll emot! Särskilt tacksam är jag efter att ha burit två barn …

I skrivande stund har jag hakat på ett ”riktigt Boot Camp” med Bonnie Miller, utomhusträning två dagar i veckan i 6 veckor framöver i Sunne med omnejd. Det är jobbigt, tufft, lerigt och blött men framförallt så kul! 

Alla som har tränat kan ju skriva under på att de där endorfinerna man får är underbara! Hitta det du tycker är roligast att träna och kör på det, då är ju chansen större att du håller igång med träningen, det finns så mycket därute och det är aldrig försent att börja träna!
/Frida