Ack Värmeland du sköna

”Jag har kommit till insikt om att värmlänningarna är nog ett absolut enastående släkte för de är lite stöll allihopa. Tänk på Fröding, tänk på Selma Lagerlöv, Ferlin. Det var blandat med trolldom uppifrån obygderna där i Värmland. Men jag tycker nog att, och ingen får ta illa upp för att jag säger det, att Värmlänningar är ett kolossalt intressant folk, därför vi är allesammans lika, allesamman har vi, alla Värmlänningar har någon konstnärlig ådra utav någon sort, det är märkligt det där. Och sen, en oerhörd livsglädje, optimism och generositet blandat med de alla djupaste depritioner, det är inget jämnstruket över Värmlänningar inte.” 

Säger Zara Leander i en intervju som verkar inklistrat i ett i övrigt ganska märkligt men fint youtubeklipp med Ack Värmeland du sköna: https://youtu.be/x7y4WTKK3ZQ Jag såg klippet första gången när jag hade flyttat till Göteborg. Vi var ett gäng värmlänningar som flyttat ganska samtidigt och jag brukade på skämt insistera på att vi alla skulle sjunga Värmlandsvisan med handen på hjärtat när vi hade fest. Dels för att få alla utomstående att tro att vi var galna. Dels för att jag alltid varit intresserad av att utforska identitet. Men också för att jag alltid tyckt att låten var fin, den tål att sjungas en gång emellanåt.

Bortanför de värmländska skogarna

När jag vid 19 års ålder var färdig med gymnasiet kunde jag inte flytta snabbare. I flera år hade mina tankar varit vart som helst bortanför de värmländska skogarnas gränser. Som så många andra tonåringar hatade jag min uppväxtstad, jag tyckte den var tråkig och oinspirerande, jag ville ha mer, jag ville ha något annat. Det är lätt att vara hemmablind som jag skrev i ett tidigare inlägg. Det är lätt att tänka att gräset är grönare på andra sidan och att det är någon annanstans som det sker. Men när jag nu tio år senare bor i Värmland igen, så är jag inte längre förvånad över att jag blev samtidskonstnär. Det är något magiskt som sker i de värmländska skogarna. Kanske är det bristen på stimuli som fostrar alla de kreativa värmländska historierna, jag har liksom många andra vuxit upp med berättelser om mötet med både vättar, älvor och gengångare.

En fana som Sara gjorde 2010


Hela Värmland består av 318 341 invånare (enligt wikipedia 2016-12-31) bara 37 926 fler än i Malmö. Det innebär 17,5 invånare per kvadratkilometer i Värmland med motsvarande 36,51 invånare per 0,01 kvadratkilometer  i Malmö. Trotts denna glesbygd rymmer det några helt fantastiska pärlor, som Klässbols Linneväveri och anrika Rackstadgruppen med tillhörande Rackstadmuseet vid Arvika. Kristinehamns Museum i öst, och Kyrkerud folkhögskola med sin fina konstlinje i söder. När vi hittat huset i Västra Ämtervik skulle jag presentera området för min man, och googlade mig in på Sunne Kommuns hemsida: ”Välkommen till Sagolika Sunne! Sunne är platsen där modet växer, livet är enkelt och allting är möjligt.”

Första mötet med samtidskonst

Låter det inte fantastiskt? Men det är heller inte bara en fin slogan. I Sunne kommun bor det 13 425 invånare 10,42 invånare per kvadratkilometer. Hela kommunens befolkningsmängd når inte ens upp till en mellanstor stad i svenska mått mätt. Trots det har vi tillgång till ett rikskänt samtidskonstmuséum: Alma Löv, till och med flera av mina norska vänner känner till platsen. Mitt första riktiga möte med samtidskonst var här. Det var på Alma Löv jag bestämde mig för att detta ska jag jobba med även om det inte ger mig någon större inkomst. I Sunne kommun finns också en rikskänd teater: Västanå Teater som fick Natur & Kulturs kulturpris 2017. "För deras förmåga att ur en folkkultur – musik, myter och sagor – skapa en egensinnig, sinnlig och poetisk teater." Sunne har också fostrat världens första kvinnliga nobelpristagare i litteratur, Selma Lagerlöf. För den matglada så finns Sillegården, en restaurang som är omskriven i White Guide. Och för blomsterentusiasten; fantastiska Rottneros park. Med andra ord, bor du här har du massor att utforska och inspireras av, bor du inte här borde du genast boka in en tid för besök.

Kanske tiden ska vara sista helgen i juli? 28-30 juli har jag och Daniel satt av till Hildelund Konstfestival. En fullspäckad helg med konst, musik, föreläsningar och inspirerande diskussioner. Allt inspirerat av naturen och Värmlands relation till trädens hemliga liv. Mer info kommer inom kort, men sätt av datumet redan nu vet jag, vi lovar att i alla fall Vi kommer tycka att det är fantastiskt och inträdet är gratis. Kanske man kan se det som en gåva tillbaka till det landskap som gjort det möjligt för mig att bli den konstnär jag är idag.

Det här var allt för mig på denna blogg, hoppas vi ses den 28-30 juli, om vi inte ses före det.
/Sara

Kommentarer

Populära inlägg