Egen härd är guld värd!

Det hus i Sunne som jag nu bor i köpte jag 2010. Huset var då utrustat med centralvärme via en oljepanna från 60-talet och en vedspis. I finrummet stod även en kakelugn med eldningsförbud som inte hade använts sedan 50-talet.

Att elda med olja kändes ju inte bara sjukt otidsenligt. Det var absurt dyrt också, så jag beslutade efter några år att fasa ut oljan och växla om till jordvärme istället. I januari flyttade jag in själv i huset då jag hade fått ett vikariat i Arvika. Oljan skulle räcka fram på vårkanten och då hade jag gjort mer eller mindre klart med installation av jordvärmen. Men oljan räckte bara en bit in i februari. Jag hade ändå tur, detta var en mild vår och utetemperaturen höll sig precis runt nollan. Detta gjorde att inte vattenrören frös för mig.

Men under några månader steg jag upp på morgonen till en innetemperatur av 8°C i köket. Duschade i iskallt vatten och skyndade mig in i bilen för att njuta av stolsvärmen på väg till jobbet. Kom sen hem till ett utkylt hus och fick svepa in mig i hundra filtar och elda som en galning.

















Där och då blev det mycket konkret för mig hur radikalt livsvillkoren förändrades då Sverige moderniserades och vanligt folk fick rinnande vatten, elektricitet, centralvärme, varmvatten och vattenklosetter. Den upplevelsen blev min personliga ingång till det jag som doktorand gör idag.

Min avhandling i ekonomisk historia handlar just om hur centralvärmen etablerades i Sverige från sent 1800-tal och under första halvan av 1900-talet. Och jag vill naturligtvis inte missa chansen att promota denna kioskvältare som kommer ut om cirka två år, idag med arbetsnamnet: Egen härd är guld värd: hur marknaden för centralvärme skapades i Sverige 1867-1939.















Först var det överklassen som hade råd med dylika faciliteter, men successivt kunde fler och fler efterfråga denna moderna bekvämlighet. Fram tills att villaoljan blev vanligare på 1950-talet så var kol, koks och ved det vanligaste bränslet.

I städerna introducerades centralvärme mycket tidigare än på landsbygden, och det finns säkert de som läser detta som själva minns när man installerade centralvärme i hemmet. Men perioden då centralvärme verkligen tog sig in i de svenska hemmen var framförallt under 1920- och 30-talen. År 1920 hade endast 5% av de svenska hushållen centralvärme och redan 1939 hade närmare hälften av alla hushåll installerat detta nya uppvärmningssystem.

Svenskarna fick det varmare och mer bekvämt. Värmlands utveckling är lite extra spännande i detta avseende då vi dels fick Thermia som växte fram under 1920-talet, men också Sveriges första fjärrvärmeverk i Karlstad 1948.

Men precis som i alla omvandlingsprocesser så fanns det förlorare. Och i detta sammanhang stavades de: kakelugnsmakarna. Kakelugnen, denna stolthet i svensk ingenjörskonst och kulturarv. På bara några decennier reducerades antalet kakelugnsfabriker från ett drygt hundratal under sent 1800-tal till endast en handfull i början av 1900-talet.




















Som sagt, missa inte denna spännande del av svensk historia som kommer ut i bokform om cirka två år! Det kan även komma att bli en liten fallstudie på Värmland inkluderad, så jag vill även uppmana alla som tror att de sitter på spännande historiskt material eller input som har med centralvärme att göra att kontakta mig. Allt är välkommet.

”Allt fast förflyktigas.”
(Karl Marx)

/Jenny

Kommentarer

Populära inlägg